Forum för anhöriga

Har en bror som har varit alkolist i princip sedan tonåren. Idag är han 55 och fortsätter i samma banor.
Har fått villkorligt efter misshandel av sambo och kört rattfull många gånger.

Nu har han ny tjej och de börjar gå nedåt i samma onda spiral. Även hon dricker för mycket och misshandlar honom. Så båda är lika "duktiga" på att förstöra för varandra.

Min bror har medverkat i många program för missbrukare men han är expert på att "lura systemet" och är en riktigt kameleont.

Min mamma har haft ett osunt förhållande till alkohol i flera års tid. Hon har gömt alkohol på rummet som jag sedan hällt ut och hon har aldrig sagt något om det. Hon dricker sig redlöst berusad och kan somna vid köksbord, krogen osv. Har flera gånger åkt på utomlandssemester för att supa de 7 alt 14 dagarna hon är där. Konstant drickande. Men sen är hon nykter igen, ibland några dagar, ibland några veckor? Man tror att allt bara var en "engångsförhändelse" eller att man inbillat ihop sig hennes fyllefasoner, men sen är man tillbaka på ruta1 med drickandet. Vad ska jag göra?

Jag söker ingen som ska "tycka synd" om mig, jag vill bara veta om någon befinner sig i samma situation som mig.

Jag har en familj på fem personer. Jag, två syskon, mamma och pappa. Min pappa har haft problem med alkohol sen jag föddes. Han blev alltid lite för full, var i garaget lite för länge (drack alkohol) och jag har i efterhand fått veta att han ofta körde bil påverkad.

Hejsan
Är nån där?
Jag har sagt till min man idag för andra gången att han måste välja mellan jag o barnen o alkohol o casino men det kändes som jag talar men en vägg fick ingen riktig svar han är på väg att flytta hemifrån men är fortfarande kvar det verka som han spela med min hjärna så att jag ge upp o be honom stanna kvar är helt slut mentalt jag vet redan vad jag måste göra men vågar inte jag behöver verkligen stöd kan någon säga vad jag redan vet?
Snälla säg att jag måste kämpa o gå vidare med mitt beslut

LD

Äntligen träffade jag honom med stort H. Så fin, snäll, känslig, talar om för mig att jag är fin, bryr sig om mig, frågar hur jag mår, stöttar mig, och älskar med mig som ingen annan någonsin gjort. Efter att ha levt med en narcissist,separerat och sedan byggt upp mig själv igen från grunden så är det som balsam för min stukade själ. Då berättar han det - han är alkoholist, inte nykter alkoholist utan alkoholist på riktigt och han får frekvent återfall då ha lever runt och inte går att leva med. Kan jag leva med detta? Hur ska jag veta om min sköra själ klarar detta?

Hej!

Jag har aldrig skrivit i ett forum tidigare men jag vet snart inte vart jag ska vända mig..

Under min uppväxt misshandlade vår far oss. Jag var 13 år gammal när jag anmälde honom till polisen och vi fick skyddat boende.

Vi levde lyckliga och kunde vara en familj utav våld och misär, trodde vi.

Min mamma började senare dricka. Vi fann spitflaskor under sängen vid flertalet ggr, socialen och bub kontaktades då jag var minderårig.

Jag ligger just nu i separation från mitt yngsta barns pappa. Han är (vad jag bedömer som) alkoholberoende alt blandmissbrukare pga röker periodvis gräs i lugnande syfte. Gräset var dock ett tag sedan nu.

Hej!
Jag har läst flera av era inlägg och känner att mina problem är ingenting jämfört med era men jag vill ändå be om råd.
Min man har kanske inte så stora problem med alkoholen men något konstigt är det ändå. Han dricker inte varje dag men många dagar i veckan och de dagarna han dricker så är det oftast inga mängder, men det förstör vårt liv ändå. Det låter lite löjligt att ta upp det här i er grupp som har "riktiga" problem men min man kan många gånger dricka direkt när han kommer hem från jobbet.

Hej alla, jag är ny här!
Kort bakgrund: (jag hade i och för sig kunnat skriva en roman, men det ska ni slippa ;)
Jag har varit alkoholisthustru och medberoende i 25 år. För två år sedan gick min man bort i cancer. Det gick ganska snabbt, tiden mellan diagnos och död var exakt ett år.
Min man var svårt alkoholiserad, och jag brukade tänka för mig själv att om det fanns ett Nobelpris i medberoende hade jag garanterat fått det. Jag har genom åren gjort allt och mer därtill för att familjelivet skulle flyta på så normalt som möjligt för våra två barn.

Jag anser att min sambo dricker för mycket. De vänner jag pratat med håller med mig när jag berättar om mängd och hur ofta. Men jag har ingen tidigare erfarenhet av att vara i nära relation med någon som dricker för mycket, vet inte var gränsen går.
Vi har varit ett par i drygt 1,5 år. Om två månader kommer vårt första barn. Det gör min sits ännu mer svår.