Forum för anhöriga

Jag är gift med en alkoholist sedan 1,9 år sedan han blev det. Han har gått på behandlingsvård/ gick bra två återfall men iaf. Nu till frågan vad är det som styr impulserna att dricka?

Jag försöker få min sambo förstå att hon har alkoholproblem efter flera års drickande ur dessa jäkla boxarna . Men jag klarar inte att ens ha en normal diskusson med henne om problemen i vår relation.
Hon har ingen förståelse för mina åsikter. Hon tycker att det är jag som har problem istället med min attityd . Hon dricker för att döva smärtan från reumatiisk värk. Barnen har gått samman och gjort en orosanmälan hos kommunen, som hon tror att jag ligger bakom så nu ska hon flytta när hon får någon stans att bo.
Finns det någon som kan förklara hur hon tänker.

Fast jag har en massa kaos runt mig så mår jag bättre nu och känner mig starkare. Igår kände jag mig nere och då tog jag på mig skorna och gav mig ut i skogen. Och vips hade jag plötsligt enligt steg räknaren gått 10 km. Jag kände mig alldeles lugn när jag kom hem.

Hjälp vart vänder jag mig, har 3 bsrn som får växa upp i detta.
Vill ha hjälp men min man tyckrr ej att han har problem.
Vill lämna honom, men hur gör jag?
Vi har hus ihop, behöver andad i från allt nu.
Barnen tycket att deras Far görstör så mycket.
Kan jag kräva att få bo kvar i huset?
Tycker ji skall lömna varandra ett tag o tänka efter.

Vet inte riktigt var jag ska börja min historia. Jag och min numera frånskilda man träffades när vi båda var väldigt unga, jag 16 och han 17. Jag förstod ganska snart att hans pappa inte kunde hantera alkohol. Min blivande man drack på den tiden inte värre än jämnåriga kompisar och gillade inte att hans far drack och bar sig illa åt. Jag kunde därför aldrig föreställa mig att han själv skulle hamna i samma sits. För 15 år sedan förändrades dock allt när min man började arbeta iväg i veckorna har kommit fram i efterhand att han drack i stort sett varje kväll. Vår dotter var då tre år.

Har läst några av trådarna här i forumet och ser många många med svåra dilemman. Mitt känns mindre bara av att läsa om era. MEN tankar kring detta tar upp mycket av min tid, speciellt när det är dags för fest, helgmiddag, semester eller dagen efter.

Min mans och min konsumtion av alkohol har ökat under de sista tio åren kanske. Blivit lite mer "kontinentala" brukar det heta, va'?

Har varit gift med min make alkoholisten i 12 år oc ett gemensamt barn som är 11 år. Han gick behandlingshemefter det gick det bra första året så att säga omgivning å hans bemötande mot mej. Nu har vi bestämt nolltolerans i hemmet osv har fått kriga å står för det själv/ me nu har hans beroende ändrats å förhandlingen im drickande läggs påmej typ/ i husvagnssemester. USA var det nybekanta som tjatar om att vi ska dricka tom att han tar emot två öl å tycker art i båda ska dricka/ nej nolltolerans det slutar med att jag känner mej som alkoholisten varför ska jag säga nej . Är detta vanligt?

Min partner kan inte hantera alkohol.Är vi bortbjudna på parmiddag eller fest,blir han fullast och jag skäms.Har vi middag på tu man hand blir han full.Har kommit på han , med att snabb dricka en öl i garaget eller när ha fyller på vinglas själv i köket,så hinner han dricka ett x-tra glas.Är vi bortbjudna så får jag med nöd och näppe släpa hem honom.Han tycker att jag överreagerar.Håller på att gå under av hans alkoholvanor.Det har blivit många tokigheter genom åren och många gånger tycker han ,att jag överreager och ska släppa loss lite mer.Många bråk och konflikter blir det och de flesta

Efter läst och känner igen mig, inser jag att det faktist är fler som kämpar.
Lever med en sambo som erkänner att han har problem kontrollera mängden. Blir alltid för full. 99% av gångerna då blir han arg, grinig och allmänt otrevlig mot mig. Det vill säga om han inte hinner bli för full och somna.
Varje gång jag tar upp detta med honom så blir han arg men säger att han ska inte dricka. Vilket han fortsätter med....