Forum för anhöriga

Vet inte vart jag ska börja. Försöker komma tillrätta med känslor, ångest, minnen och annat. Jag lämnade mitt ex i aug förra året men vi har ändå fortsatt och ses som vänner och det har varit jätte kul och mysigt. Mina känslor för honom har under det här året varit starkare än under relationen. För två veckor sedan berättade han att han träffat någon ny och hela min värld rasade. Sedan dess har jag analyserat vårt förhållande och hur jag mått under de drygt fyra år vi var tillsammans. Trött, deprimerad, ångest, IBS och aldrig riktigt glad är svaren. Väldigt olik den jag var innan.

Är det någon som har erfarenhet av ev biverkingar antabus . ? Jag har läst i fass om bla depression osv.

Denna text är främst skriven för min egen skull eftersom jag fortfarande inte klarar av att prata med folk om min uppväxt och om pappas alkoholism. Texten är skriven med konstanta tårar i ögonen och eftersom jag inte känner för att korrekturläsa så ber jag istället mm ursäkt för de partier som blir svåra att förstå eller följa.

Jag börjar med att jag bor i Finland, är 25 år å har en pappa som är alkoholist. En mycket aggressiv alkis. Nån annan som finner sig i samma situation?
Jag behöver hjälp med att kunna börja nånstans att få min far att sluta dricka, eller ens inse att han dricker FÖR mycket. Var börjar man? Så att man inte blir slagen eller hotad? Av sin egen far.

Hej
Tack alla som delar med sig och hjälper varanndra, jag är så glad att jag hittat denna sida.

Nu har jag tillslut kommit till den punkt där jag förstår att jag måste lämna den jag älskar.
Vi har varit tillsammans I 13 år och egentligen har alkoholen varit ett problem för oss I alla år.

Från början fick han bara dåligt omdöme och flirtade med alltid med någon tjej när vi var ute. Nästa dag grät han och var ledsen och bad om förlåtelse.
...och jag förlät.

Telefonen ringer sent i går kväll. Jag hör på rösten i andra änden att den är lite lätt sluddrig och vi pratar om ditt och datt innan hen säger "Jag måste säga en sak till dig, som jag funderat på och konstaterat att ..... jag dricker alldeles för mycket"

Inte för att det kom som en överraskning och hen har för många år sedan tagit tag i det och lagt om sitt levene men konsumtionen har ökat sedan dess.

Med intresse läser jag alla inlägg men kan inte hitta något som riktigt stämmer överens med mitt liv. Jag och min man har varit gifta i 33 år, bor utomlands och driver en verksamhet med 15 anställda tillsammans. Våra barn är vuxna även om yngsta sonen spenderar rätt mycket tid hemma med oss. Min man har alltid druckit för mycket när tillfälle har funnits. Jag har inte förstått hur mycket och inte riktigt kopplat ihop hans beteende med alkohol men nu förstår jag. Han är hemma tungsint, negativ och initiativlös, har alltid varit.

Jag är en kvinna med alkoholiserad pappa.
Min pappa har alltid varit svag för alkohol
ända sedan jag var barn.
Visst han skötte sitt arbete, men på fritiden skulle han alltid dricka något med alkohol i.

Detta fortsatte under hela min uppväxt
Vi hade husvagn och var mycket ute i naturen, men min pappa kunde inte hålla sig nykter på helgerna.
Då "kopplade han av" som det heter.
Detta fortsatte hela tiden när jag bodde hemma. Min mamma fick uppfostra mig
och gjorde sitt bästa.

Det har nu gått en tid sedan jag bestämde mig för och också kommunicerade till min man att jag tänker flytta och att han får göra detsamma. Vi har vårt hus ute till försäljning och står som sagt i begrepp att inte bo tillsammans längre.
Detta är en process som tagit flera år för mig att till slut komma fram till och att också nu fullfölja.