Forum för anhöriga

Hej! Helt ny här! ☺️
Jag blev galet förälskad i en man för 4 år sedan, vi hade en intensiv start i vår kärleksrelation men hade varit vänner i 1,5 år före det.
Vi har nu efter 4 år en son tillsammans och vi är gifta. Jag har en son sedan tidigare och även han har två stycken små barn.
Det senaste året har varit kaos..
Jag har hela tiden märkt att han har en dålig syn på alkohol och hur ofta man dricker och vilka mängder, han själv är uppväxt i missbrukar hem där hans mamma är alkoholist.

I mer än ett års tid har min före detta sambo druckit i smyg.. han har varit riktigt full vid flera tillfällen när barnen varit med. Det har inte varit kvällar och helger utan vardags eftermiddagar, förmiddagar osv. Två gånger har han även kommit in full efter att ha varit ute och lekt med barnen.

Vi har bott isär i 2 månader nu och han har varit här en gång för att träffa dom.. jag har verkligen sagt de få gångerna han ringt att han måste komma och träffa dom. Men han kommer inte. Vi har även fått en orosanmälan på soc för hans drickande.

Jag är helt ny här, men inte ny på att vara dotter till en alkoholiserad mamma. Jag har aldrig haft någon i liknande situation att prata med, kanske kan det här vara ett sätt att hitta någon?
Idag är jag 28 och när jag var ungefär 13 år märkte jag att min mamma hade alkoholproblem. Kanske gjorde jag det ännu tidigare fast jag har förträngt det.

Jag har följt forumet en tid och vill nu fråga er kloka personer om råd. Jag har varit tillsammans med samma man i nästan 40 år. Vi har haft ett bra förhållande med barn som nu är vuxna. Tidigare har min man haft ett normalt förhållande till alkohol men för ungefär 10 år sen började det att förändras. Han har druckit mer och mer och särskilt i smyg när jag gått och lagt mig. Han har också gömt flaskor i hemmet. Efter cancerbehandling och andra följdsjukdomar har han druckit varje dag, antar som tröst. Förra sommaren började det att förändras.

Jag har varit gift med min man i massvis av år och vi har en alldeles underbar familj, men nu orkar jag inte längre. Min man har under många år periodvis druckit alldeles för mycket och detta har lett till många konflikter och hemska uppträden. Jag vet nu att jag själv bidragit till att det gått så här långt. Jag skulle naturligtvis ha satt ner foten för länge sedan och ställt ultimatum, men vår familjesituation med bl a ett svårt sjukt barn har gjort att jag inte vare sig orkat eller haft modet. Och mellan de tillfällen det gått helt överstyr har det varit bra.

Har en annan tråd där jag skriver om min historia, men för att göra en lång historia kort så lever jag sedan 3,5 år tillbaka med en man som är alkoholist. Vi har en dotter som nu är 2,5 och mitt hjärta blöder när jag tänker på alla gräl och hårda ord hon får bevittna. Samtidigt kan jag ju skydda henne när jag alltid är med henne, jag vet att hon är trygg. Vår relation har alltid varit toppar och dalar och just nu mår jag skit igen och tänker mycket över separation. Men vad är egentligen bäst för vårt barn?

Hej!

Hej!
Ny här. Är särbo med en man som visserligen sköter sitt jobb, men faller längre ner och ner i sitt drickande.
Det påverkar våra barn(inte gemensamma) då han beter sig dåligt, skämmer ut sig osv osv
Jag aka söka hjälpa, för min egen del, och genom det också kanske få honom att inse stt han håller på stt förlora sin familj.

Läste om att man bör vara en förtydligare istället för en möjliggörare, men vad innebär det konkret?

Vet ni?

Jag hittade min mans gömma igår i ett gammalt spegelbord ute i garaget som jag bett honom slänga/ bara att ställa honom till svars blir så trött igår beställde han husvagnssemester på Öland/ jag ska boks av den idag/ sen vet jag faktiskt inte om han var påverkad igår tyckte att han sluddra och hade blanka ögon/vet ej blev så arg på honom och sa att det var lika bra att han flyttade/ hans enda kommentar har du råd med det ja kanske/har hotat med det sen han var på behandlinghem å kom hem 1 år å 7 månader sedan/ min mor är svårt sjuk i cancer å min äldsta sin ska gå barn/ jag orkar inte med h

Jobbigt när man älskar mer än sitt eget liv...Den bästa människan jag någonsin träffat. Blir också en helt annan person när hon dricker. Varit tillsammans i 5 år. Ju mer jag läser, desto mer känner jag att det inte finns någon räddning, hon verkar inte vilja själv. Känner mig så fruktansvärt ledsen. Trodde verkligen att det skulle fungera, att det skulle finnas en utväg för oss. "Problemen" är så mycket mer än alkoholen. odiagnostiserad ADHD som säkerligen hade hjälpt från tidiga barnsben. Vet inte vad jag ska göra. Oerhört vilsen i allt detta...