Forum för anhöriga

Jag har bytt min känsla.

Jag är ledsen.

Jag är ledsen över hur du har behandlat mig.
Hur jag har behandlat mig själv.
Hur våra barn, framför allt vår son, har blivit behandlad.

Och jag är arg!

Arg för allt du har gjort mig.
Arg för hur du har behandlat mig.
Arg för hur jag har behandlat mig själv.
Arg för hur våra barn har blivit behandlade.
Jag är arg över hur jag fortsatt kommer att bli behandlad och vad det kommer att göra med mig.

Jag har gråtit sedan presentationsrundan

Det är så det nog så det börjar

En förlösande känsla
till det
jag inte känt.

Skuld. Ilska. Ledsamhet. Frustration. Skam. Ånger.

Skuld

Denna tunga ångestfyllda känsla som nu
Sköljer över mig
Tränger sig in i mig
Tränger sig ut ur mig

Allt jag borde ha gjort
Om jag hade haft kraft och mod
att förändra det jag kunde

Men jag hade inte det – då

Inte då
Det gjorde för ont
För jag skyddade mig själv
en livslögn

Min särbo sen 5 månader har nu haft 2 veckors semester ihop med mej. Själv har jag aldrig haft alkoholproblem o avstår sen en månad tillbaka från all alkohol.
Särbon ser semestern som än mer möjlighet att ta ett glas rödvin eller några förutom stark starköl. Jag får mer Ågren för varje dag.
Jag har hittat den där mannen som jag vill ha i mitt liv. Vi är själsfrände i allt utom alkoholen. Vad gör man?
Skiter i förhållandet o låter han hållas med sitt eller försöker göra något annat?

Dum man är som tror att vägen kan fortsätta fast den tagit slut för länge sedan...

Har läst på detta forumet och andra många år och vet om att man som anhörig lätt faller in i att hjälpa beroendet. Men det är jättesvårt när man är där och veta vad som är hjälp och stjälp.

Hej.
Min sambo har en väldigt ohälsosam relation till alkohol, även fd drogmissbrukare. Hans föräldrar är periodare och har vart det sen innan han föddes.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra längre. Vi har 2 småbarn och vill verkligen inte att dom ska få se allt som han fått se.

Den senaste tiden har han börjat smyg dricka. Allt från 3,5or till starksprit. Mängden varierar oxå betydligt. Men jag ser direkt om han druckit vilket gör allt ännu jobbigare.

Jag har tidigare, förra året skrivit inlägg om min mamma. Mamma har nog varit full i minst 15 år, vi har kanske vetat om de lite mer än halva tiden.
Mamma dricker varje dag, hon är full, elak, sluddrar, snubblar och utsätter andra för fara. Kör bil full, bjuder in grannens barn eller nu mina syskonbarn på olika aktiviteter som kan sluta illa. Visst hon håller sig uppe oftast och det ser kanske inte så farligt ut utifrån, men jag är ständigt rädd att hon ska skada någon annan.

Hallo, jag är ny här och undrar om nån kan komma med lite tips?

Kanske blir ett långt inlägg...

Har varit ihop med den här killen förut, det vara i ca 4 år. Han drack, jag drack också men lyckades sluta efter 2 år! Jag tog hand om allt, städ, tvätt, hund och mat... Vi gjorde slut och tog upp kontakten igen efter 2 år, och det är sen April det här året. Sen dess har vi varit ihop igen.

Kommer man kunna lita på sin respektive igen om att dom inte dricker igen?

Min sambo och far till vår dotter och kommande son har gått med på mitt ultimatum att inte dricka mera. Han har nu gått på 3 AA möten men ikväll slogs jag utav tanken att jag tror han har druckit igen.. det gick så långt att jag filmade när han satt och nickade till på sängkanten efter att ha varit ute i köket och fumlat med något.
Jag kan inte känna någon spritdoft och mig veterligen finns det ingen sprit hemma men ändå finns misstanken där att han verkar påverkad :(

Min man och jag separerade för 6 månader pga hans drickande. Vi var gifta i 25 år. Min man hade alkoholproblem i många år men tills slut så blev det värre, han blev personlighetsförändrad -respektlös. aggressiv, hetsig, börja smygdricka och ljuga etc. - ja ni vet. Jag orkade inte längre leva i ett destruktiv förhållanden jag höll på att gå under själv. Han fick välja mellan mig och alkoholen, han valde alkoholen och vägrade hjälp. Det var en tuff tid men jag lyckades få kraft att ta mig loss.

Jag har varit tillsammans med en man i ca 3 månader. Han är nykter alkoholist sedan 17 år. Han har levt ensam sedan dess. Är det normalt att inte prioritera förhållandet? Jag kommer absolut längst ner på hans prioritetslista, efter jobb, bilar, vänner. Han har tid att träffa mig ca 1 gång i veckan, då kommer han hit, tjafsar och ifrågasätter hur jag gör saker. Sover här, men vill inte ha sex. Åker härifrån direkt när han vaknar. Skyller på att han måste hem och ta medicin, som jag sagt att han kan ta med hit. Men det gör han inte.