Forum för anhöriga

Har vi funnit ett sätt som "funkar". Vi pratar flera gånger om dagen, ja, nästan hela tiden, så som jag (och han) vill ha det. Fortsätter lära känna varann (han öppnar sig på ett annat sätt nu) men vi bor inte ihop och vi ses sällan, och nästa gång vi gör det blir det bara promenad eller fika, inget sova över... Jag vet att han dricker dagligen sedan över två månader och jag har insett min maktlöshet inför detta. Jag mår bra, hur han mår är hans angelägenhet.
Önskar alla en fin helg!

Först vill jag tacka för all hjälp som jag har fått.

För 8 veckor sedan fick han akut åka in för avgiftning.
Han fick vara där i fem dagar o sedan blev han hemskickad till helgen.
Nu har han inte druckit på snart 2:månader. Förutom en stark öl som jag missade när jag gick egenom lägenheten.

Just nu har vi bara en kompis relation. Jag hoppas att det kan bli som vanligt igen mellan oss. Men han klarar inte av o vara ihop med någon nykter.
Får se vad som händer. ...
Jag hoppas att vi ska kunna lösa allt lite längre fram.

Jag är Helt ny i detta ämnet!!
Sambo sedan tre år. Han berättade han är Nykter Alkoholist.
Fem år sedan han fick hjälp med avväjning.

Har upptäckt succesivt att sambon smygdruckiet Öl 3,5%
Jag har inte förstått varför man smyger med en sån sak, tyckte det var "oskylidgt"
Jag har inte påtalat min upptäckt.
Men för två dagar sedan blev jag orolig!! Såg han köpt lådvin på bolaget.
Ligger gömt i garaget! Där ligger även ibland rester av ölburkar. Sambon vet inget om min upptäckt.
Har beräknat att han druckit en låda vin på sju dagar!

Jag har förstått att sjukdomen innebär mycket skam. Min sambo är införstådd med att dels han har problem och dels att jag också blir påverkad av det. Han har bett mig att inte berätta för någon. Mina vänner frågar hur jag mår, dom ser att något är fel. Men jag får inte berätta hur jag mår, eller varför jag mår som jag gör. Så det skapas sakta en vägg. En distans där dom inte når mig längre. Det känns som att man måste välja, ett liv i ensamhet och tystnad tillsammans med min sambo eller öppet och fri med mina vänner..

Hej!

Min man är alkoholist. Vi har hus och två barn 4&8 år. Han sköter sig mycket bra och barnen märker ingenting. Han dricker på kvällen "lite" bara (2-3 Gl vin) men sitter sen uppe sent på kvällen själv och dricker. Enbart fre/lör ej vardagar. Dricker enbart vin. Ytterst sällan sprit. En hel bib på fre och en hel bib på lör hör inte till ovanligheterna. Ändå går han upp tidigt och är med på familjeaktiviteter och lagar mat osv, busar och leker m barnen etc. Han är aldrig våldsam eller ens otrevlig m pladdrar ju en del på kvällarna vilket irriterar mig. Går ändå och lägger mig tidigt.

Efter åratal i en kamp att försöka hålla ihop vårt äktenskap så har jag gett upp. NU ska jag äntligen flytta till en lägenhet inom någon vecka. Jag har fått kraft och energi att försöka skapa mig ett bättre liv än att leva i skuggan med min mans alkoholberoende, alla lögner och hans ständiga löften att sluta att dricka - det håller inte längre !

Mitt liv är rena rama kaoset. För snart 4 år sen valde jag att fly från mitt hem för att försöka rädda mig själv. Jag var en förvirrad och deprimerad 20 åring som hade tappat all kontroll över mitt liv.

Min sambo opererades i buken i onsdags. Idag ber han mig köpa öl. Jag vägrar. Han blir skitsur. Vi bor väldigt nära systembolaget så han kan gå dit om han vill. Grejen är väl att han vill att jag liksom ska godkänna öldrickandet.
Han drack senast förra helgen. Kan det vara abstinenssymtom som gör att han blir så arg på mig? Han säger dumma saker till mig, hånar mig på ett sätt som han annars bara gör som påverkad.

Min sambo och jag har hållt ihop i 1 år.