Forum för anhöriga

För att göra en Long story short så hade min man och jag precis separerat på grund av hans alkoholmissbruk (nu i Augusti). DetVar en tung separation, men eftersom han aldrig insåg eller erkände att han hade problem fanns det inget annat alternativ. Vi fick heller aldrigett ordentligt avslut på grund av detta då våra samtal gick ut på att jag sa att "du är alkoholist och jag lämnar dig därför" och han svarade "hur kan du låta en sån liten sak som alkoholen förstöra vårt äktenskap". Dvs, svårt att gå vidare i en sådan diskussion.

Hej. Nu har jag läst i många trådar och det känns mitt i allt det tunga, faktiskt som en lättnad. Jag är inte knäpp eller inbillar mig inte. Det är inte mitt fel att min man dricker. Jag är inte en idiot eller värdelös. Känslan av att va skuld till allt håller på att knäcka mig. Det är alkohol 5-6 dagar i veckan. 1 flaska vin och 3 starköl på en vardag slinker lätt ner.

Hej!

Hej,

Jag har under jul och nyår kommit till insikt med att jag under många år varit svårt medberoende.

Hej alla ni som kämpar. Jag avslutar det här året med förväntan och vånda. Jag lämnade min sambo för en vecka sedan efter att jag funderat väldigt länge på vad jag gör fel och hur jag ska göra för att ändra situationen, men så klart förstått nu att det inte är jag som kan ändra honom. Det förstod jag innerst inne tidigare också men trodde att jag skulle klara av att leva tillsammans med honom och stötta honom längs vägen. Känns det igen?

Jag letade efter trådar som hade barn i ämnesraden, men tappade tålamodet. Någon får gärna visa mig en tråd.

Så tacksam att få haft mina nära och kära och firat ännu en fridfull jul.
Någonstans långborta så finns minnena så klart kvar från tidigare dåliga erfarenheterna med alkohol med min ex man.Men har inte råkat se honom på honom på 6månader nu och det känns så skönt.
Hade en riktig svacka i somras efter att ha träffat på honom onykter och han stod och stirrade länge på mig och min nya pojkvän.Gjorde inget men så obehagligt.
Nu har jag känt en sådan lättnad under lång tid.Har aldrig sedan jag stack för över 2 1/2 år sedan mått så här bra så länge.

Har nyligen insett att min kompis att verkligen har problem med alkohol. Nu undviker hen mig. Kan man tala om hur orolig man är via sms? Eller bör jag vänta in att vi träffas?

I slutet av denna sommaren föll allt.
Egentligen föll alla bitar på plats. Jag fick facit. Det underliga beteendet som jag försökt att bortförklara gick inte längre att bortförklara.
Bekanta satte stopp och allt kom till ytan. Detta är jag så tacksam för. Även om jag fortfarande kämpar med vad jag ska tro.

Är nykter sen 4 mån. Funkar över förväntan! Min man har stått ut många år med att parera mina fyllor. Samma med barnen. De har lidit. Inget konstant supande, men alltid för full på fester i 18 år. Sista gången jag drack och gjorde bort mig grovt sade han dagen efter att det fanns ett val för mig, nykter eller så stack han. Jag stannade såklart, och är i djup skuld till honom. Tror inte att han nånsin kommer att förlåta mig. Han är konstant arg. Jag lider och kan inget göra. Samliv och kärlek är bara att glömma. Han har dåligt samvete konstant. För att han är ilsken och arg på alla.