Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.
Egentligen vet jag men vill få bekräftat
Hade en kort relation för. Ca 15 år sen med en man som ofta var med kompisar och drack och föredrog det framför mig och förstörde flera förhållanden så jag drog mig ur. Vi fick kontakt på Fb ringde och mailade och jag kände att något var fel från början och varningsklockorna ringde. Tittade på hans sida och där var mycket alkohol
Hej. Jag har en väldigt bra relation med min far och har alltid haft. Innan mina föräldrar skiljde sig så var allt bra (vad jag kan minnas) men efter det så började han dricka extremt mycket samt gjorde väldigt mycket dumheter men jag var mer förstående under den tiden då han mådde väldigt dåligt. Jag pratade väldigt mycket med han och han lovade att sluta. Jag var i 15 års åldern under denna tiden och for väldigt illa av hand drickande och aggressiva beteende. Nu ca 8 år senare är det fortfarande illa. Varje helg dricker han extrema mängder och blir elak.
Jag har varit tillsammans med en man i 3 år, vi lever inte ihop .Tack gode gud.Förstod tidigt att han drack mkt. Men valde att blunda för detta. Denna mannen har styrt mig totalt. Jag har tagit emot slag , hot och kränkande ord så fort jag har satt mig emot. han har konstant suttit och talat om sina ex bla bla bla. Och gjort klart för mig att han är så snygg så att han kan få vem som helst. Om jag inte kommer till honom under helgen , för att jag hör att han druckit blir det ett herrans liv. Nu i helgen vägrade jag att komma.
Hej!
Jag vet egentligen inte om detta är ett problem på riktigt eftersom min sambo nästan aldrig beter sig dåligt eller så när han druckit. Jag är däremot rädd att det ska eskalera.
Varför gömmer alkoholisten sin alkohol och dricker i smyg ?
Resultatet blir ju detsamma av alkoholen.
Jag och min familj (man och tre barn - 6, p och 11 år gamla) bor inte i Sverige. Jag och min sambo har vart tillsammans i nästan 14 år. Jag har var oerhört ung när vi träffades (han är 14 år äldre än mig)
Vi fick tre barn rätt tätt inpå varandra och i och med att vi bott utomlands under vår hela tid tillsammans (2 olika länder) så har jag vart hemma med barnen sen första barnet kom. Det är inget jag ångrar och det har fungerat bra.
Så har det hänt igen. Han är på andra sidan jorden (där han bor) och ringer till mig tre timmar efter avtalad tid, full. Självklart full. För ovanlighetens skull börjar det ganska bra ändå men efter ett tag kommer allt självförakt fram. Det gör så otroligt ont att höra den jag älskar mest av allt säga hur dålig han är, hur orealistisk vår relation är och att han egentligen bara vill ta sitt liv.
Han har ptsd. Han har ett drogmissbruk bakom sig och ett i allra högsta grad levande alkoholmissbruk.
Min pappa dricker och han försöker smyga med det. Han säger att han bara har tagit en öl men i själva verket har han druckit så många att han är berusad. Han dricker alltid när han är själv och när man konfronterar honom och säger att vi vill hjälpa han och vi är rädda för hans hälsa så blir han arg och säger att vi i familjen bara tycker att han gör fel när han alltid försöker hjälpa, han försöker alltid komma på undanflykter eller neka det vi säger och tycker vi är orättvisa. Vi har kommit till ett läge där vi i familjen tycker det är nog nu.
Mötte en man, blev kär som fan. Allt det där klassiska jade jade jade. Han var då nykter. Gick på AA. Var det första han berättade för mig. Att han var alkoholist som inte drack och att han gick på AA som gav honom massor. Han frågade om jag ville att han skulle skjutsa hem mig. Jag svarade nix. Jag är inte så skraj av mig. Vi har samtalat massor om detta och öppenheten runt hans drickande har vart total.
