Forum för anhöriga

Jag och min familj (man och tre barn - 6, p och 11 år gamla) bor inte i Sverige. Jag och min sambo har vart tillsammans i nästan 14 år. Jag har var oerhört ung när vi träffades (han är 14 år äldre än mig)

Vi fick tre barn rätt tätt inpå varandra och i och med att vi bott utomlands under vår hela tid tillsammans (2 olika länder) så har jag vart hemma med barnen sen första barnet kom. Det är inget jag ångrar och det har fungerat bra.

Så har det hänt igen. Han är på andra sidan jorden (där han bor) och ringer till mig tre timmar efter avtalad tid, full. Självklart full. För ovanlighetens skull börjar det ganska bra ändå men efter ett tag kommer allt självförakt fram. Det gör så otroligt ont att höra den jag älskar mest av allt säga hur dålig han är, hur orealistisk vår relation är och att han egentligen bara vill ta sitt liv.
Han har ptsd. Han har ett drogmissbruk bakom sig och ett i allra högsta grad levande alkoholmissbruk.

Min pappa dricker och han försöker smyga med det. Han säger att han bara har tagit en öl men i själva verket har han druckit så många att han är berusad. Han dricker alltid när han är själv och när man konfronterar honom och säger att vi vill hjälpa han och vi är rädda för hans hälsa så blir han arg och säger att vi i familjen bara tycker att han gör fel när han alltid försöker hjälpa, han försöker alltid komma på undanflykter eller neka det vi säger och tycker vi är orättvisa. Vi har kommit till ett läge där vi i familjen tycker det är nog nu.

Mötte en man, blev kär som fan. Allt det där klassiska jade jade jade. Han var då nykter. Gick på AA. Var det första han berättade för mig. Att han var alkoholist som inte drack och att han gick på AA som gav honom massor. Han frågade om jag ville att han skulle skjutsa hem mig. Jag svarade nix. Jag är inte så skraj av mig. Vi har samtalat massor om detta och öppenheten runt hans drickande har vart total.

Jag träffade min första kärlek igen efter 43 år har förälskat mig vi har förlovat oss han har ett alkohol beroende och har en sjukdomen kol .Älskar han verkligen han har försökt att få hjälp med sitt missbruk men lycka ej .Han kommer att bli svårt sjuk i sin lungsjukdom men jag vill stå kvar vid hans sida även om jag verkligen och inser att det kommer bli svårt .Gör jag fel .

Lever tillsammans med en man sedan 11 år tillbaka. Vi har barn ihop. Han har alltsedan vi träffades druckit en hel del på fester men jag har aldrig upplevt hans drickande som ett vardagsdrickande.

Hej,

Min dotter ljög om att hon var full när hon bröt armen. När jag frågade sa hon att hon var nykter men fick reda på att hon var riktigt berusad. En gång när jag var där på eftermiddagen tog hon två drinkar efter varann.När hennes sambo kom hem var det första hon sa.Jag har tagit två drinkar och jag hörde skuld i rösten. Hennes dotter sa till mig att hon tycker både mamman och sambon dricker för mycket och för ofta.Jag sa till min son att jag var orolig och han berättade det för henne. Det har alltid varit vin hos henne så fort nån fyllt år eller Jyl och Påsk.

Min man har ett alkohol beroende som eskalerat. Jag har tagit upp det här med honom så många gånger och varje gång han dricker får jag ångest. Vi har två gemensamma barn som är i dagis/skolåldern. Jag känner att skilsmässa kanske är enda lösningen åtminstone för att jag ska börja må bättre. Men jag vet inte alls hur jag ska gå tillväga. Själv är jag utmattad så jag fungerar dåligt som det är redan nu. Alla hinder känns oöverstigliga men detta är ingen hållbar situation. Det känns bara så mörkt och hopplöst just nu. Jag vet inte om jag egentligen vill skiljas.