Forum för anhöriga

Jag är orolig för min mamma. Hon har alltid haft svårt att dricka måttligt på middagar och fester vad jag vet, men inte druckit så ofta. Har bara sett henne full 1 gång i min barndom, dock en vardagskväll vilket är konstigt. Sen jag och mina syskon flyttade hemifrån för 10 år sen verkar hon och hennes man någon gång på vägen ha börjat dricka flera gånger i veckan. Då talar vi inte om ett glas vin var utan snarare 1 flaska var. Jag oroar mig för hur mycket hon ska dricka när vi har middagar och sånt, och hon dricker alltid mest av alla, även om hon brukar behålla en nykter uppsyn.

Hej alla själsfränder

Har läst här på forumet ett tag nu och tycker alla ni är så starka och duktiga och fina omtänksamma människor. Det stärker att läsa även om det också är sorgligt och så mycket lidande inblandat.

Hej! Jag och min sambo har varit tillsammans i 6 år, sambo i 2 år och förlovade i ett halvår. Han är den jag älskar mest, vill leva med, vill få barn med och bara vara lycklig med. Trots det känns allt så läskigt.

Hej, Jag är sambo med en som flyttat ganska långt från sin familj.

I sin barndom var han lugn fram tills 17 års ålder där han började ta droger såsom kokain, och dricka rejält.
Han lugnade ner sig runt 22 års ålder och flyttade till en annan stad. Det var då jag träffade honom.
I 4 år var han en oerhört kärleksfull person som älskade att umgås med mig och min familj.
Han drack inte ofta, men de gånger han drack så drack han dock för mycket. Detta såg jag inte som något stort problem då det positiva övervägde det negativa.

Hej!

Hej!

Jag har lämnat min 30-åriga alkoholist. Det slutade på ett av hans alkoholterapimöten. Jag hade bestämt mig innan och pratat med honom om mina känslor och tankar, så det var inget som kom som en chock för honom. Det var skönt att dela min historia med terapeuten. Det känns skönt att hon vet vad jag tänker och på något sätt kan ta över min del av ansvaret för hans tillfrisknande. Der ansvaret som jag lagt på mig själv. Första kvällen var det så lungt och tyst i mitt huvud. Någon slags stilla ro utan rörighet. I kombination med stor saknad.

Hej!
Vet inte vad jag ska göra..
I ca 10år har min mamma prioriterat alkoholen framför allt. Dock har det blivit betydligt värre på sista tiden. Varje ledig dag är hon full. Sitter å dricker ensam och när vi har familjeträffar så kan hon sitta å dricka helt ensam fast alla andra är nyktra. Senast på morsdag så kom hon dit full och drack tre stora öl på en timme....
Hon lyssnar inte när man säger till och jag har pratat om problemet med mina syskon och släkt och dom håller med, men ingen vill bli ovän med henne.

Min kille dricker med måtta ibland, men när det är fest eller större sociala sammanhang så har han ingen spärr.

Hej!

Jag har ingen egen erfarenhet av alkohol måste jag först förklara, i händelse att min frågeställning verkar dum. Jag har knappt smakat på alkohol, och umgås inte i kretsar där alkohol konsumeras.

Hej!
Min historia kanske skiljer sig lite jämfört med er andras, kanske inte. Min man dricker inte så mycket men har exakt samma beteende som en alkoholist (eftersom det är det han är?) och jag känner inte igen mig helt i bilden som medberoende men till stor del. Vi kanske är nån light-variant, vad vet jag.
Hur som så är det skit. Det är fan i mig skit och jag är så less på det här och jag är sååå less på att prata om honom hela tiden. 15 år har vi varit tillsammans, 1 barn har vi.