Forum för anhöriga

Hjälper mig att inse det omöjliga i att "hjälpa"...

http://youtu.be/CrTlI6seM0A

ville uppdatera min tråd ikväll.
Det är nog nu.
Det lilla hopp som fanns kvar är trasat. Sönder. Och jag känner mig nästan lättad. Att jag äntligen tagit ett beslut. Ingen aning om hur jag ska gå vidare bara. Det löser sig.
Barnen är ledsna, delad vårdnad kommer väl gå åt skogen för hur ska jag kunna lyfta ur barmen ur situationen om han är ensam med dem. Har aningen aning om var han är. Nånstans på tätorten ett par mil längre bort.

Hej, min särbo dricker, själv vet han att han dricker för mycket men låtsas att han läget underkontroll.
Han har i ett tidigare liv sökt för sin alkoholism, varit nykter i 3 år och givit upp stark sprit så jag vet att han kan vara nykter. Detta kom efter han kört rattfull och åkt dit.

Min man/sambo sedan 3 år drygt (och vi har en 2-årig son) helgdricker och även mer än så emellanåt. De senaste månaderna har han behövt TNE ett par tillfällen. Nu säger han att det är slut med drickandet, för annars ryker hans körkort (och han är yrkesschaufför). För mycket står på spel och han är hårt kontrollerad att han tar sin antabus.
Jag har känt mig redo att separera - precis nu. Han tycker jag inte ger honom sin chans - nu när han verkligen ska vara nykter! Att jag är lättvindig och att han inte kan betyda något för mig...

Hej,

Jag har en son på 25 år som mår psykiskt dåligt (grava sömnproblem, oro, ångest, katastroftankar, depression) och använder alkohol sedan 4-5 år som medicin. Han dricker för att han mår psykiskt dåligt och inte för att han har sug eller abstinens (hans egna ord). Han säger att han inte vill leva, inte vara i den här världen som bara är av ondo. Han dricker 3-4 dagar i veckan, 3-4 flaskor ren sprit.

Han har inget annat missbruk, ingen kriminell bakgrund, inga diagnoser/utredningar. Röker inte, snusar inte, provade alkohol första gången i 17-18 års ålder.

Vi är två vuxna och fyra barn i vår familj. Min mans alkoholkonsumtion har alltid varit hög, vi har varit tillsammans i 7 år och han en 4årig son ihop.
När han dricker så blir han inte alltid arg, det beror på om någon kommer i vägen för honom. Vi alla tenderar att dra oss undan när han dricker på helgerna..
Det börjar på onsdagen med en eller två öl och sen ett par glas vin, oftast inget bråk då på onsdagar..

I januari flyttade min sambo ut efter att jag till sist tröttnat på hans alkoholproblem.
Droppen blev när han försökte smuggla med en flaska sprit till en vistelse som jag – efter alla tidigare bråk och tjafs om alkoholen – bett honom skulle vara just alkoholfri.
Har halva hans bohag kvar här hemma då han tillfälligt bor hos sin bror. Givetvis något knas med tillträdet till lägenheten han ska få...

Vill tipsa om boken Djävulsdansen - Bli fri från medberoende av Ann Söderlund & Sanna Lundell.
Jag lånade den på biblioteket och sen köpte jag ett eget ex i pocket som jag bär med mig.
Detta är en bok för oss anhöriga eller andra som lever nära en beroende, en hjälp ur den kris vi faktiskt befinner oss i, den har hjälpt mig att se på just mitt och vad jag kan och inte kan göra samt förstå min situation bättre och sakta, sakta bryta beteende och gå vidare.
Hoppas den kan vara till hjälp för fler.
Ha det gott alla / Kraxen

Hej,

jag och min flickvän har precis flyttat till en ny ort. Hon har ett jobb inom restaurangsbranchen som är stressigt men hon verkar vara nöjd med det. Vi har en väldigt bra relation, vi har kul ihop och allt funkar. Jag vet att hon har haft och har ångestproblem men inget allvarligt, inget självskadebeteende. Vi har varit ihop lite mer än ett år.

Häromdagen hittade jag en flaska sprit i hennes nessesär i badrummet. Då var den nästan full, nu några dagar senare så var den inte helt full längre.

Min granne bor precis som jag själv under torftiga förhållanden ute på landet. Jag är delvis sjukpensionär, medan han har numera ett heltidsjobb. Grannen har länge haft problem med alkoholen och någonstans i botten även någon typ av ADD/ADHD-liknande problematik, dock ännu inte utredd.