Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.

Alkohol-/spelmissbrukande man

Hej o shit jag tog steget att bli medlem för att få skriva av mig ihop om att få ta del av era erfarenheter o rådgivning! Jag har läst här ett tag nu o känner precis som så många andra igen mig i både det ena o det andra!!

Vart börjar jag...svårt att göra en lång kärlekshistoria, kort och oromantisk...

Vi träffades för 12 år sen, 20/22 år gamla, blev störtkära, sambos, föräldrar, husägare allt inom 3 år! Hela tiden (som jag nu kan se i efterhand) lyckliga men med viss oro från hans sida, svartsjuka, kontrollbehov osv osv.

Nu är jag också här

Jag har varit och läst här i flera år under min mans värsta perioderna för att försöka få ordning på mina tankar. Otroligt att det är så många i samma sits, så sorgligt. Men jag lever med en svår dilemma så måste skriva av mig, försöka komma fram till hur jag ska göra. Är gift i 39 år med en fd drog missbrukare som började med alkolhol för ca 10 år sen, smygande i början, men nu super tungt i perioder. Han använde ingenting under våra barns uppväxt, de är nu vuxna o vi har många barnbarn.

Råd av Dr Phil och boktips

Hej!

Jag har läst många av era inlägg under ett par kvällar och vill så gärna bidra på något sätt.

Jag lämnade min man för 12 år sedan efter ca 28 års äktenskap. Han var alkoholist men ville inte inse det. Oj, vad jag känner igen mig i era beskrivningar av maktlöshet, sorg, rädsla och ilska.

Det finns naturligtvis massor att berätta men jag vill hellre dela med mig några tips på jättebra böcker som jag läste då för ca10 år sedan.

Tommy Hellsten: Flodhästen i vardagsrummet samt Med människan.

Craig Nakken: Jaget och Missbrukaren.

särbo med en alkoholist

Jag skriver mest för att jag känner mig lessen . Jag är ihop med en alkolist. Eller är jag det? När han är nykter så är vi ihop. Men när han är full så är vi inte det. Han skickar otrevliga sms när han är full. Nu ska har han börjat med antabus och har aspinens besvär . Så nu ska vi inte träffas för att han mår dåligt och inte orkar med människor. Men han skic ka otrevliga sms till mig. När han är nykter säger han att jag inte ska bry mig om dom sms han skickar . Men det är svårt. Framför sin släkt och vänner så är vi ihop. Men sen kan han skicka att vi fan inte är ett par.

Tycker synd om sig själv

Någon som känner igen alkoholistens beteende att tycka synd om sig själv, tro att han har olika sjukdomar, gråta och säga att han snart är död.

Förra gången min man var så då hade han prostatacancer och den diagnosen gjorde han själv.
Nu har han inre blödningar och ska gå till vårdcentralen och be att dom tar alla prover som finns.
Så nu ligger han och känner sig ynklig.
Igår åt han frukost 15:30 tiden.
Middag åt vi tillsammans med en granne och vid 20:30 vinglade han till sängen.
Pinsamt, att vår gäst var kvar.
Jag skäms !!

Livet med nykter alkoholist?

För att göra en Long story short så hade min man och jag precis separerat på grund av hans alkoholmissbruk (nu i Augusti). DetVar en tung separation, men eftersom han aldrig insåg eller erkände att han hade problem fanns det inget annat alternativ. Vi fick heller aldrigett ordentligt avslut på grund av detta då våra samtal gick ut på att jag sa att "du är alkoholist och jag lämnar dig därför" och han svarade "hur kan du låta en sån liten sak som alkoholen förstöra vårt äktenskap". Dvs, svårt att gå vidare i en sådan diskussion.

Beroende av att vara medberoende?

Hej. Nu har jag läst i många trådar och det känns mitt i allt det tunga, faktiskt som en lättnad. Jag är inte knäpp eller inbillar mig inte. Det är inte mitt fel att min man dricker. Jag är inte en idiot eller värdelös. Känslan av att va skuld till allt håller på att knäcka mig. Det är alkohol 5-6 dagar i veckan. 1 flaska vin och 3 starköl på en vardag slinker lätt ner.

Prenumerera på Forum för anhöriga