Forum för anhöriga

Jag lever ihop med en man sedan 5 år tillbaka, vi har ett barn på 2 år och ett barn på väg. Min sambo har druckit hela tiden men det går i vågor när det är missbruk eller "vanligt" drickande. Han kan dricka gränslöst när han väl dricker. Senaste inatt kom han hem och kan knappt stå eller prata, supit bort mobilen och när jag konfronterar honom så kastar han ett glas vatten i diskhon så att det krossas, några meter från rummet där vår tvååring ligger och sover. Han har aldrig slagit mig men drickandet och förnekandet är så mycket värre än det enligt mig.

Det har pågått i två år. Fast egentligen har det nog pågått längre än så, men jag har bara bott med honom i två år, så jag vet inte. Jag trodde jag var en stark person som kunde göra slut om jag hamnade i en dålig relation, men jag vet ju vem han är när han inte dricker! Då är han härlig.
Han vet väl i grunden om att han dricker för mycket och ibland får han ett ryck och ska detoxa och det har som längst hållit i ett par månader.

Hur kan jag låta mig påverkas av hans elakheter, när jag VET vad det beror på... :(
Logiskt så förstår jag ju, men DET GÖR SÅ ONT.
Och hur kan jag sakna honom efter allt han ställt till med... Jag slipper ju nu torka nedpissade golv, ligga vaken på nätterna och vara beredd på vad som helst, missköta jobb o relationer för att han kräver uppmärksamhet/omvårdnad.
Slipper med text, ord, handlingar försöka nå in i en alkoholtrasig, totalförnekande och egotrippad hjärna...
Varför är jag inte bara glad, lättad och tacksam...?

Han valde spriten. Då det bara är jag som har problem med honom när han är full så borde jag söka hjälp och försöka att lära mig att hantera honom när han är full. Att barnen är rädda och att till slut, efter mer än 15 års förhållande, mina föräldrar sett och hört honom hålla på med mig i fyllan och tro att han slår mig, det är inget han väljer att lyssna på.

Har en nära släkting med ganska långt gången alkoholism men är reltivt ung 40+. Hen har tom varit på 6 mån rehab men firade första dagen hen var fri med återgång till exakt samma mönster. För full att kunna prata ett vettigt samtal typ varje kväll, ramlar och slår sig, besök på akuten osv, ständig jour. Ja ni vet drillen.. Oron för att snart händer något när ingen är med.

Nej du har inte en obotlig sjukdom som du googlat fram. Du har alla symptomer som hör ihop med grava alkoholproblem. För dig kanske DET i sig är en obotlig sjukdom, men hur kan du oroa sig för något långsökt och inte koppla till att du de senaste 10 dagarna toppat och dragit i dig en kvarting om dan. "Det är ju semester..."

Hej,
Har läst några trådar där pms kommit upp. Jag VET vad det innebär och denna kvinna KAN detta. Rekommenderas!

(Länk borttagen. Redigerat av admi. Tack för att du vill dela med dig samtidigt vill vi inte göra reklam på forumet. Vi väljer därför att ta bort länkar till sidor som "säljer" produkter i olika form)

Styrkekramar till er alla!

Hej!

Skriver från andra sidan. Jag har själv haft alkoholproblem från och till. Dricker mig full, gör bort mig, sårar, förstör för mig och familjen.
Varför dricker vi alkohol när vi vet att vi sårar, förstör och ljuger?
Bra fråga! För det första är det en sjukdom som gör att vårt begär vinner över förståndet. Ibland kan vi fly från verkligheten, självmedicinera eller döva den ångest vi har. Naturligtvis har vi ett starkt kemiskt beroende.

Hej!
Ny medlem men känner mig hemma. Så mycket jag vill berätta men svårt att veta vart jag ska börja.., men gör ett försök..