Forum för anhöriga

Hej alla medberoende!

Det var länge sen jag skrev här sist.
Har tagit mig vidare i livet, mår bättre och är starkare än någonsin! =)
Lever själv och njuter av livet utan kaos och terror.

Den här sidan har varit en stor hjälp för mig för att ta mig ut ur en destruktiv relation och jag är enormt glad och tacksam att den finns och att jag inte längre har behov av att hänga här. =)

Testa vi igen, innan jag skriver ett långt inlägg

Min pojkvän sedan drygt ett år tillbaka dricker för mycket. Vi båda är i 25-30årsåldern. Jag märkte rätt tidigt att han hade svårt att sluta när han väl börjat dricka och gärna var ute mycket, men det har senare kommit fram att det är värre än så.

Får inte upp den sidan , står bara att den inte gäller längre. Någon annan som kan läsa den ?

Min man drack fredag,lördag vilket jag hade förväntat mig.
Jag var inte hemma så mycket under lördagen och på kvällen åkte jag och grabben iväg en sväng. Han ringde och undrade vart vi var och var sur för jag inget sagt när vi åkte. Vilket jag hade gjort men som han ej kom ihåg.
Frågar om vi ska komma hem el om vi skulle sova där.
Ringer igen,sur för jag åter igen inte sagt till honom så han kunde hållt spisen igång(vi eldar)
Säger att det är bättre om vi åker till min mamma och sover där eftersom han kanske kommer få ett utbrott ifall vi kommer hem.

Hoppas på lite hjälp här,

Har varit tillsammans med min sambo i runt 3 år, vi har bott ihop det senaste året. Fest har mer eller mindre alltid varit en del av vårt liv, vi är unga och har varit ute mycket tillsammans. De senaste två åren har jag dock dragit ner rejält på festandet. Dels har jag jobbat mycket men jag har helt enkelt tappat intresset för fest osv. Nu går jag ut väldigt sällan.

I dag är en dålig dag. Försökte prata med min man om hur jag känner och att jag blir väldigt ledsen av hans drickande. Det slutade med att han försvarade sig och jag anklagade. Vill inte att det ska bli så. Han hade bestämt att dra ner på sitt drickande(vilket jag inte visste) och då kändes det som jag förstörde för honom istället för att vara stödjande. Svårt att göra allt rätt. Ställer väl för höga krav på mig själv. Tänker och tänker på detta med allt drickande så det känns som jag skulle behöva ta semester från hjärnan snart. Fy vad jobbigt!

Min mamma dricker. Hon har druckit i minst tio år, säkert 15år, bara smygdruckit i början. För ca 3-4år sedan kom vi på att det var full hon var, vi som trodde det var utbrändhet med kanske diabetes och ibland hjärtproblem. (Hon har inte diabetes eller hjärtproblem vad vi vet.)
Efter att vi upptäckte att det var alkoholen som orsakade hennes beteende och sjukdomstillstånd så har det hela bara förvärrats. Hon har haft perioder då hon verkar nykter, men senaste året går hon nog knappt timmar som hon inte är ordentligt alkoholpåverkad.

Hej

jag skriver här för jag undrar en massa om min situation. Jag har varit gift med en man i tio år. han är idag på behandling å man slängs mellan hopp och förtvivlan. Hur kommer livet att se ut pratar å pratar med vänner och nära. Jag vet inte hur jag ska agera ganska övertygad om fixar han inte det.orkar jag inte vara kvar. Är man alkoholist är det svårt att låta bli att dricka efter en behandling. Vad har jag för del i det hela mer än att jag vill vara hans fru i nöd å lust..barnen skriker dom äldre gå ifrån honom mamma. Det svider i hjärtat . Mannen jag älskar är två personligheter.