Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.

Respekt för anonymitet <3

Jag ser att det finns många som söker en mer personlig kontakt..

Jag vill be er att respektera, att vi som finns här på forumet, kanske av många skäl, föredrar att vara anonyma!

Det är just den här anonymiteten, som gör att många av oss vågar öppna oss på ett sätt som vi annars INTE skulle göra..

Personligen, har jag också en väldigt stark integritetsgräns, som gör att jag själv väljer, om jag vill engagera mig extra i något.. (jag har varit med om situationer, där man räckt fram ett finger och någon tagit hela armen.. Och sedan blivit förbannad för att man backat!)

Rullar på i samma hjulspår

Jag har en man som gärna dricker för mycket. Efter ett gräl för några veckor sen 'tvingades' han lova att vara vit några veckor innan jul och att han endast skulle dricka måttligt på julen. Jag tyckte att han själv lät förväntansfull inför ett nyktrare liv, och det kanske han var också, men nu när han skulle 'unna sig lite' under julen så blev det såklart för mycket. Började till exempel julafton med återställare i garaget, och gick och la sig hyfsat full strax efter åtta på kvällen. Vi har två små barn.

Det nya särbolivet/dåliga samvetet

Som ni vet har han flyttat och vi är särbos. Jag tycker det har fungerat rätt bra men det är visserligen bara ett par veckor men känns som mer.
Jag har ett otroligt lugn och börja bli sakta men säkert glad igen. Vi träffas och sover över ibland hos varandra och vi bråkar inte.
Han har druckit lite mer än vad jag trodde men nu slipper jag se det.
Jag trodde aldrig att han skulle messa och hålla på vilket han gör varje dag. Oftast fråga vad vi gör och att han älskar oss.
Han är otroligt snäll och har hjälpt mig lite, han är sån i "verkligheten "

Oro

Nu kommer oron, nu kommer alla lediga dagar med för mycket alkohol och ensamhet när han sover på morgonen.
Allt syre tar slut.
Att jag och hunden väntar betyder ingenting.
Ensam är inte lätt att vara :(

The bitch is back ;-) Och ger en liten lägesrapport.

Äntligen en fungerande dator igen..
Min dator gav upp andan för några veckor sedan.. Därav min plötsliga frånvaro.
Först trodde jag det var mitt ADSL som krånglade.. För datorn startade som vanligt, men när jag skulle ut på nätet, så försvann allt..
Eftersom jag inte är i den ekonomiska situationen att det bara är att springa ut och handla en ny, så fick jag vackert vänta tills en bekant hade tid att ta en titt.. Sedan skulle det inhandlas diverse komponenter (och "avkattas" inuti..) Och numera vet jag hur jag skruvar isär och dammar på insidan också!

Återfall...

Det var länge sedan jag skrev. Vardagen har rullat på och allt varit bra. Min man har varit nykter i ganska precis ett år. Han har börjat jobba efter sin sjukskrivning och skaffat sig ett fritidsintresse. När jag har frågat så har han sagt att han inte tycker det är något problem att vara utan alkohol. Så for han upp till fjällstugan under några dagars ledighet och när jag ringer en kväll är han kraftigt berusad. Jag säger att jag hör att han är onykter vilket han (sluddrigt) förnekar. Ingen ide att prata när han är så onykter.

Känner mej helt urlakad

Har varit här på forumet emellanåt och läst era berättelser och känner igen mej i mycket i livet som anhörig till en drinkare.
Jag har varit tillsammans med min sambo i drygt 2 år och sambo på "riktigt" sedan maj i år. Hans ohälsosamma drickande visste jag om från
början när vi lärde känna varandra. Men jag fattade då nog aldrig hur stor del av hans liv det var och är just nu.Jag själv var väl på fel väg, drack
osunt mycket men var inte i ett beroende. Jag gjorde ett val, tog ansvar för min hälsa och medicinering som inte var en bra kombination med alkohol.