Här finns diskussioner som handlar om att vara anhörig till någon som har beroendeproblem. Här kan man läsa eller skriva om hur man kan uppleva sin situation, vad man kan göra för att själv må lite bättre eller för att hjälpa sin närstående.

Hur många chanser?

När jag träffade min sambo för över 1 år sedan så bestod våra helger av att festa, oftast fredag och lördag och detta tyckte jag med va roligt. Det va ett sätt att lära känna varandra, hans vänner osv. Men sen kommer en vardag, vi flyttade ihop bara nån månad efter att vi träffats och då började jag reflektera över hans alkoholvanor.. Han kunde fortfarande dricka både fredag och lördag coh jag märkte att han drack en söndag å påpekade att jag tyckte inte om de och att de var fel. Han fick extrem ångest och lovade att inte göra det igen..

Spriten tar all min kraft

Min sambo dricker....varje dag. Vi har varit tillsamman i 13 år och två barn tillsammans. Han har alltid haft tendenser till att dricka mer än normalt men för 13 år sedan tänkte jag inte det som ett stort problem och drack han långt ifrån mot vad han gör idag. Idag dricker han varje dag öl och minst 35 cl whiskey och har fått ett väldigt dåligt ölsinne han skriker och gapar dagligen och barnen och jag mår jätte dåligt av det . Så klart tänker alla varför lämnar du inte bara honom....ja varför gör jag inte det???

Villrådig

Hej vad skönt att ha hittat den här sidan... vet att jag inte är ensam med att ha en sambo som dricker alldeles för mycket ( kan nämnas som alkoholist - men svårt att ta till sig det ordet). Men man känner sig ändå otroligt ensam och vill gärna inte visa denna problematik för omvärlden. Har några släktingar och en väninna som vet hur det står till, men vad hjälper det känns det som i bland.

För tre veckor sedan

För tre veckor sedan kom jag till insikt om att jag behövde lämna min missbrukande man. Vi går in i våra roller. Jag som tjatar och "drar" han som stretar emot och vill bestämma över sitt eget liv och det blir ingen förändring och leder ingen vart. När han har svåra perioder så självmedicinerar han med alkohol och insomningstabletter i kombination. Och jag har fått nog. Han reste följande dag till fjällstugan och vi talar inte med varandra på en vecka. Så får jag sms om att han vill ta sitt liv. Jag ringer upp och han är märkbart påverkad.

God Jul

Jag har varit här många veckor.
Här har jag sätt förtvivlan , sorg , glädje.....undrande över morgondagen och hoppet.
Jag har sätt kampen för att leva ett normalt liv.
Goa fina människor - Jag önskar er att julen kommer med lugnet i själen till oss alla.
Önskar Er alla mod att kämpa vidare och visa respekt och förståelse .
God Jul till er / vv
P. s. Kram :) :) :)

Prenumerera på Forum för anhöriga