Forum för anhöriga

Vet knappt vad jag ska ta mig till. Allt känns så hopplöst,falskt,som om man lever i en låtsastillvaro. Håller skenet uppe mot grannar,vänner,försöker vara stark. Vi har 2 mindre barn. Han drack för mycket redan när vi träffades o några av hans barndomsvänner tog tidigt upp oron inför hans drickande. Åkte han på jobbresa kom han hem dyngrak,var vi på fester blev han ofta dyngrak. När barnen kom tätt,var jag så inne i min mammabubbla att jag nog inte tänkte klart. Men tyckte stundtals det var bättre med hans drickande. Det här sista året har det gått utför,särskilt de senaste halvåret.

Kan ens man/fru dricka för att indirekt göra slut? Jag börjar fundera om min man gör det. Han vet att alkoholen riskerar vårt förhållande. Kanske är det så att han faktiskt vill att det ska ta slut? Han sviker alla löften, han drack sig redlöst berusad på vår bröllopsdag i år (som jag några dagar innan sa att jag gärna ville fira med honom, att det var viktigt för mig). Förra årets bröllopsdag jobbade jag kväll, men bad honom att ordna något att äta så vi kunde fira när jag kom hem från jobbet. Istället hade han gått bort till en granne och satt och drack öl med denne när jag kom hem.

Min fru har druckit för mycket i många år, och har haft flera otrohetsaffärer.
Nu har hon dessutom börjat chatta med män även här på alkoholhjälpen, på fyllan.
Hur mycket ska man orka?
När jag sager att jag blir ledsen över att hon chattar och kommenterar till olika män så blir hon arg...
När räcker det för en anhörig? När ska jag släppa taget, och bryta vårt äktenskapslöfte, som min fru bryter med jämna mellanrum på grund av alkoholen?
Ska jag finna mig i att hon kontaktar män på Alkoholhjälpen, även om det hon skriver idag är oskyldigt?

Såklart kan de psykiska o fysiska variera från individ...men vill gärna höra era egna erfarenheter. Att man mår dåligt, är trött, svårigheter att sova, spänd, orolig. Men mera då? Jag har problem med min mage, känner mig yr och "vinglig" när jag är ute bland folk. Ibland tappar jag balansen, känns läskigt. Svårt att koncentrera mig och lyssna när andra pratar med mig. Jag lever inte något extremt stressat liv, så jag tror inte att håller på att studsa in i den berömda väggen...men. Vill gärna veta så mycket som möjligt, om det här tillståndet, att vara en medberoende.
/Linnsan

Min pappa har så länge jag minns druckit öl. När vi var små fick vi alltid följa med på fester och båda mina föräldrar blev onycktra. När han för några år sedan gick i pension började han dricka mer och mer. Första 3,5 % ölen öppnas ibland redan kl 10. På em dricker han stark öl, nu tom 7,5 %.
Varje sommar när vi träffas i sommarstugan blir jag arg och ledsen på honom när han har druckit för mycket. Den här sommaren försökte han dricka mindre, men sista kvällen i sommarstugan drack han alldeles för mycket. Hans barnbarn fick även se honom onykter.

Min väninna kämpar med att ta sig ur sitt beroende. Hade ett återfall i går sedan två veckors uppehåll. Denna helgen reser hennes mamma bort och har frågat mig om dottern kan bo här. Men vi har ett litet barn att ta hänsyn till, så det går inte. Hon kan inte vara själv och har ingenstans att ta vägen. Är i 30-års åldern. Finns det behandlingshem som tar emot akut så här i semestertider? Bor i nordvästra Skåne.

Eller entligen vet jag det.
Min man dricker på helgerna och semestern. För mycket och för ofta. Tycker jag. Han håller inte med.
Jag har två barn med honom. Å det är hemskt hur 8 åringen lärt sig läsa av honom. Å han vet hur han ska behandla pappa när han är sådan.
Har gråtit , bönat och hotat alldeles för länge. Flyttat gränserna hela tiden.
Men frågan är när räcker det? När går jag? Vad händer då med mina barn? Måste de vara med honom på helgerna då ? Fasa.
Jag har ju funnits där som ett skyddsnät för dem.
Känner mig så ledsen!

J

Hej!

Ny här och vill ha råd och tips hur jag kan gå vidare i mitt liv.

Sedan 5 år tillbaka så har jag haft en on-off- relation med en nykter alkoholist. De senaste 2,5 åren har vi inte ens bott tillsammans. Jag har brytit m honom många ggr och det slutar likadant, jag " försöker" en sista gång. Han förändras nog ( så fel).