Forum för anhöriga

Idag är jag fri från mitt medberoende och jag funderar en del på vad jag gör här ännu. Dels så vill jag logga in och se hur det går för vännerna på forumet. Och så har jag lekt med tanken att träffa just er som har varit en oerhört viktig del på min resa. Jag är så tacksam för påminnelser, när jag höll på att dansa vidare i djävulsdansen.

Så skriver jag här ännu. Och jag har noterat att min ADHD kickar igång ibland då jag läser något som påminner mig och så skriver jag utifrån det. Det är så mycket som väcks av att läsa vad ni skriver. Jag vill berätta, endast här.

Man vill ju känna sig värdefull för den man lever med men jag känner att alkoholen har blivit som en spökande älskarinna som alltid finns i bakgrunden. Och jag känner mig så ensam i allt.
Så många promenader som i realiteten innebär att han går på puben dricker öl och kommer hem och somnar men vägrar erkänna. Eller säger att han inte är oregerlig så är inget problem. Det
lämnar mig själv med allt ansvar för barnen, nattning, sjukdom etc.
Barnen börjar även undra varför han alltid är så trött och har ”gråtiga” ögon.

Har genom min uppväxt sedan jag var barn haft en pappa som är alkoholist.
Det har präglat mig genom ångest och depressioner, skam och att alltid
hälla ut hans sprit så fort jag sett den.

Hände ungefär varannan vecka att han drack i min uppväxt, jag kom hem
från skolan med ångest av att pappa börjat dricka igen. Han uteblev från
kalas, var full på min födelsedag, på sommarlovet, misskötte sig jobb.

Hej jag ligger i en extra säng på ett sjukhus och försöker fatta den här veckan besked
Min fru har haft alkohol problem i många år och dem har eskalerat dem senaste åren för två år sedan fick hon tömma vätska I buken första gången var inlagd blev hem skickad covid då så jag kom inte in på avd
Sedan har hon varit in o tömmt någon gång till över dagen
Och nu här i somras började benen svälla upp och vätska börjar läcka ut i sår på benen jag försöker få henne söka vård men nej nej hon ska inte in läkaren säger att de är normalt när e är varmt

Hej, jag är ny här och jag är medberoende eftersom jag tillåter att min sambo dricker. Känner att jag behöver få skriva av mig och prata med er andra som sitter i samma båt som jag.

Hej på er! Var ett tag sen jag skrev något och det har såklart sina anledningar. Min kära "alkoholist" som jag trodde nått botten av sin karriär hade ytterligare växlar att lägga i när allt kom till krita. Sommaren gjorde sitt intågande och efter att hon skött sig nån månad, faktiskt hittat ett arbete som hon verkade sköta och sa sig själv ha sökt hjälp så hade jag lite hopp om livet.