av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

santorini
ons, 2015-11-25 - 06:16

Så skönt att det går bra för er. Du var här före mej och det var värdefullt för mej att få läsa ord från en som levt med en beroende. Som vet vad det innebär att vara det. Jag sökte ju hjälp för mitt drickande men har också en man som drack alldeles för mycket då. Jag kom "från andra sidan", beroendesidan och då jag slutade dricka blev ju det tydligare för mej, att han drack för mycket. Men det går att hela båda saker här. Först mej själv och sen kunde jag vara ett bra exempel för honom. Förutom att jag ju inte tålde honom när han drackf för mycket, den toleransen försvann med alkoholen för mej. Det går inte enkelt och snabbtmen om båda försöker så går det. Det är förståeligt att många förhållanden kraschar i denna process, det blir stor obalans i förhållandet när den ena blir nykter. Blir sann bådemot sej själv och sin omgivning :

Det här du skriver om att vara sanningsenlig nu känns bekant. Det är nog grunden till förändring, att våga säga ifrån på ett sånt sätt att mottagaren lyssnar. Jag kunde inte göra det medan jag själv drack eller om jag delvis drack för att slippa ta itu med det, tja frågan är komplex. Men hos min man har skett stora förändringar också, det har smugits in kanske. Det känns bra nu i alla fall.

Måste nu iväg på jobb. Ha det fortsatt gott mulletant och mullegubbe! Kramar

aeromagnus
tors, 2015-11-26 - 05:58

Slutade förra måndagen så snart 2v utan så nu kan jag snart börja korka upp igen..... MEN det tänker jag då INTE göra. Jag mår bra fysiskt sett från alkoholen.

mulletant
fre, 2015-12-25 - 10:17

julafton. Den sjätte i ordningen. Minns att den första nyktra var i början av mannens val att leva ett nyktert liv. Lätt var det inte men motivationen fanns och då ännu inte insikten 'aldrig mer' och 'inget alls'. Följande år, den andra julen, var svårast, då sög det rejält och jag fick uppbåda energi för att stå fast. De senaste fyra åren har han varit nykter av egen motivation. Ja, så är det. Och så fantastiskt skönt!

Sällan numera gör jag den här formen av tillbakablickar. Under de första nyktra åren var det ett återkommande behov att fundera tillbaka, reflektera, sammanfatta.... bearbeta. Oändligt många sidor har jag skrivit här och det har hjälpt mig mer än jag kan säga. Avgörande är ett bra ord. Det har varit avgörande att jag haft den här kanalen till andra människor med liknande erfarenheter. Att jag fått dela med mig av mitt och fått inblickar i andras liv att spegla emot.

Här har jag fått vänner som jag delat mer med än kanske någon med annan. Friheten att skriva rakt ut... pröva tankar.... få del av andras tankar och erfarenheter.... Ovärderligt. Den måste vara fem år nu, min historia med forum. Så många har passerat här och en hel del finns faktiskt kvar i mitt liv. En del här, en del som 'vanliga' vänner på Fb.

När jag tänker efter så delar jag numera tämligen förbehållslöst mina tankar & känslor med mannen. Så var det inte förr trots att vi alltid i nån bemärkelse haft en bra kommunikation och dialog. Under de år jag bekantat mig med mina medberoendemönster har jag blivit uppmärksam på hur lätt jag faller in i att släta över, dra tillbaka och lägga ner egna behov och önskemål för att undvika andras missnöje. Det mönstret har jag lärt sen .... före jag kunde tala, så tror jag ... som så många andra medberoende (och missbrukare) är jag ett s.k vuxet barn.

Numera är jag en sporadisk inloggad och skrivande gäst här men jag läser ofta. Jag möter nya nick men berättelserna är desamma och det gäller både missbrukare och anhöriga. Så oändligt mycket lidande som delas här.... men lika mycket, eller mer, lyssnande, respekt och hopp! Många har vittnat om hur gemenskapen här har varit ett stöd att vända väg mot ett annat och bättre liv!

I tacksamhet! / mt

Ebba
fre, 2015-12-25 - 20:41

Din närvaro och dina ord här känns som en varm och go filt att svepa in sig i när det är kallt :)

God fortsättning.
Kram

mulletant
lör, 2015-12-26 - 13:51

Sitter i fåtöljen och softar när jag Laleh i radion. Hon sjunger Live tomorrow.... och det är annandag jul.... Vilket år var tsunamin? Var det 2005? Googlar.... Minnesprogrammet var 2005, alltså var tsunamin 2004.... Alltså är det tio år idag sen minnesprogramnet där Marika Lagercrantz läste texter och Laleh sjöng... Tio år sen min första verkligt stora konfrontation.... Och därifrån var det nästan exakt fem år tills jag gick i början av december 2010. Den där annandagen är en märkesdag fylld av desperation och förtvivlan.

Under de fem följande åren sluttade det långsamt, mycket långsamt utför med maken. Det var sista halvåret det sluttade mera brant. Ett antal scener genomsyrade av förtvivlan och dramatik finns som minnesmärken längs vägen. Egendomligt nog gjorde jag själv en ganska framgångsrik karriär under just de åren, en karriär som jag sedan steg av ett par år in i makens nykterhet. Vardera mina egna val och jag är tillfreds med båda. Kanske den intensiva arbetsmängden och nödvändigheten att sätta mig in i en delvis ny yrkeskontext 'hjälpte' mig att blunda... mitt fokus hade annan riktning största delen av tiden.

Idag kan jag alltså se tillbaka på fem år av sönderfall och fem år av återuppbyggnad... helande och upprättelse av bådas värdighet. Måtte nog klistra in länken.... https://www.youtube.com/watch?v=PD7bshazRpM

Gode Gud...jag minns nästan varje ord... den färskpressade apelsinjuicen...saknaden, tomheten... Det måste ha talat starkt till mig då, till min egen sorg och tomhet över det jag kände att jag höll på att förlora.... och jag har alltid vetat om det. Att den sången och de orden betyder...

Just exakt nu blir det samtal med Marika L i P4 eftersom hon ska vara med i Stjärnorna på slottet. Och jag är inte särskilt förvånad... det verkar vara så att det finns samband... att livet presenterar sig i olika tider och dimensioner på ett sätt där mönster visar sig...för den som vill se.

Och här sitter vi nu. I samma rum. I en annan tid. I en djupare tillit. I en långt djupare medvetenhet om vad livet är värt.

Lite svindlar det när jag ser tillbaka... tänk, att han hade viljan och styrkan att vända väg, också han, när allt ställdes på sin spets. Det är ingalunda självklart, varken viljan, modet att möta sig själv och inte heller uthålligheten.

Annandagsflashback... tacksam att jag fick möta den och lät mig överväldigas av minnen. I det lilla livet som är mitt liv är perspektivet överväldigande.
// mt

Leverjag
lör, 2015-12-26 - 22:38

Vad fint m-m

Rörd till tårar över brevet och din text. Det är fantastiskt vad ni klarat. Det är...otroligt.

Kram

mulletant
tis, 2015-12-29 - 09:39

Tack alla kära forumvänner för värmande ord! De känns som en bekräftelse på det jag själv upplevde som ny här: de "långa" berättelserna har betydelse. För min del var särskilt Adde och Berra så oerhört viktiga, särskilt i början. Genom deras berättelser förstod jag att även vuxna "riktiga karlar" (förlåt att jag uttrycker mig fördomsfullt, konventionellt och genustraditionellt) kan bli nyktra - senare förstod jag att det inte handlar om att bli utan att aktivt VÄLJA nykterhet.

Till er kvinnor som lever i relationer med missbrukare - ni är flera aktiva här nu - idag blev jag så glad att se flygcerts inlägg, hennes resa är väl värd att läsa! Från en inledning i tvivel och vankelmod, som så ofta, till ett självständigt liv, med många faser längs vägen. Jag sökte upp hennes tråd https://alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara/6486

En blogg jag gärna rekommenderar är Carina Bångs Information och stöd till anhöriga påverkade av en persons missbruk/beroende http://medberoendeinfo.blogspot.com/ Förra året hade hon en liten serie som inleddes i januari, klistrar in även den och rekommenderar fortsättningen http://medberoendeinfo.blogspot.com/2014/01/januari-tema-missbruk-vald-…

Jag såg att flera varit in på Tuvaforum, mycket bra för den som far eller farit illa i en relation http://www.tuvaforum.se/

Och så Al-anon då http://www.al-anon.se/ Gå gärna på möte!

För mig personligen har det här inlägget i Carina B´s blogg från februari 2011 varit ett handtag många, många gånger http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html

Gott Slut på 2015 och Gott Nytt År alla kära vänner här! Kom ihåg att det är möjligt att ta makten i sitt liv! / mt

etanoldrift
ons, 2015-12-30 - 22:40

Jag önskar dig ett gott nytt 2016 och en massa goda år framöver!
Du har förgyllt forumet med din klokskap och ditt mod att berätta om dig själv..
Tack för alla användbara länkar och tips!
Stor nyårskram från etanolen ;-)

mulletant
fre, 2016-01-01 - 08:37

har jag läst mer regelbundet och aktivt här på forum. Skrivit! Och fått respons. Tack! Även om jag inte 'känner' er som är forumaktiva nu lika väl som 'min' generation så blir jag berörd av det ni delar. En del är dock mitt långvariga sällskap här och det är härligt och tryggt, som med gamla, goda vänner. Min känsla är att här pågår äkta samtal om det som faktiskt är viktigt i livet. Till det hör frågan om anonymiteten här. Jag fattade efter ett tag hur himla bra det är att inte veta så mycket om det 'yttre' bakom våra identitet här. 'Vanliga' bekantskaper inleds ju ofta med vad vi heter, vad vi jobbar med, var vi bor och vad vi ägnar oss på fritiden. Ofta skapar det en föreställning där man positionerar sig till varandra och gör nån bestämning om man är 'bättre' eller 'sämre' .... Ha ha, Solsidan har verkligen fångat mycket av det här som jag försöker beskriva.

Den här friheten från yttre ramar och föreställningar har jag ockå upplevt på AAs och Al-Anons landsmöten. I de sammanhangen har jag konfronterats med mina egna fördomar när mänskor delat från hjärtat på ett sätt jag inte kunnat föreställa utifrån deras ytte. Det har gällt både mycket eleganta personer och MC-killar som jag i vanliga fall (nästan automatiskt tror jag) tänkt att jag inte har något gemensamt med. Och så börjar de tala... om det som livet är fyllt av, här och nu .... och jag hör en 'syster' eller 'bror' som delar livserfarenheter, ångest, våndor, hopp och glädje som också är mina.

Så har vi det också här, vi för samtal, dialoger, som börjar inifrån. Många av oss delar sånt vi inte talat högt om med någon annan. Då kan det vara bra att inte behöva förhålla sig till en yta som kanske skulle ställa sig emellan. Detta alldeles frånsett tryggheten i att vara anonym som är så viktig! Under de år jag var som mest aktiv var anonymiteten absolut avgörande.

Efter en glad och okomplicerad nyårsafton med god mat och dryck i trevligt sällskap vill jag önska alla forumvännen god fortsättning på det nya året! Vi närmar oss en situation där alkoholen är en icke-fråga i samvaron med vänner. En alldeles underbar frihet!

Allt det bästa till er alla! / mt

santorini
fre, 2016-01-01 - 17:14

Endast på detta forum har jag sagt sanningen om mej själv. Kanske inte allt men jag skulle kunna göra det. Jag har berättat om black-outs, kvällsdrickande, ångest. Sånt jag aldrig sagt eller skulle avslöja åt en enda människa i min omgivning. Aldrig. Den skammen klarar jag inte och det behöver jag inte heller. Jag är nykter nu sedan 3,5 år och får lämna det bakom mej. Men det har varit en mycket viktig del av tillfrisknandet att bekänna och vara öppen. På samma sätt fungerar säkert AA också men det har alltid känts fel för mej. Detta forum har hjälpt mej oerhört. Dels att få stöd av likasinnade, att få känna att man inte är ensam. Men också att kunna öppna sej och erkänna hur illa det var.
God fortsättning!

mulletant
lör, 2016-01-02 - 12:32

lyssnade jag på Vinter i P1 med Sanna Lundell. Hon beskrev innebörden i både sinnesro och tolvstegsarbete, särskilt fjärde steget, så bra. Tyckte jag.
Det tyckte inte Staffan Heimerson i Aftonbladet. Han tyckte det "blev som högläsning ur en självupptagen tonårsflickas dagbok" att "flosklerna flödade" och sammanfattade det hela som "ännu en omgång navelskådande". Det gjorde lite ont i mig att läsa hans omdömen. Det gör ont i mig när mänskor trampar på andras hjärtan. Det är en anledning till att jag tycker så om den här fristaden som vårt forum är.
Jan Andersson i GP har fångat in andra aspekter av det hon ville förmedla " ... Och är det ens okej att känna genuin lycka medan miljoner människor flyr för livet och när fler än 20 procent av svenskarna säger sig vilja rösta på ett parti sprunget ur vit makt-rörelsen och som idogt arbetar för att normalisera främlingsfientlighet? På den sista frågan svarar Sanna Lundell ja, det är okej, men understryker också att den egna lyckan alltid måste paras med genuin självrannsakan. Annars går lyckokänslan lätt över i självgodhet, bortskämdhet, allmänt latmaskeri och ointresse för andra. Och det är inte okej."

Lyssna gärna http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/655971?programid=2071

He he... höll på att glömma.... Heimerson inleder med att konstatera: "Sanna är ett kändisvillebråd (hennes pappa heter Ulf i förnamn, pappan till några av hennes barn heter Mikael Persbrandt)." I slutet av programmet när hon berättar hur relationen till mannen i hennes liv ser ut idag kunde jag lyckligt säga till min lätt grånade Mullegubbe att han är Mikael Pehrsbrant i mitt liv.
Det ni ??? / mt

mulletant
lör, 2016-01-09 - 08:08

så är min forumgata (nu santorini har vi både Holknekt och LenaPh integrerade här *skrattar* - fint sällskap:)

Blev så berörd av Muränan... och tänker på alla jag följer sporadiskt här. De långvariga, de som flyttar in och stannar länge och de som följs åt får en särskild betydelse. Många gånger har jag räknat upp de som hör till "min" självutnämnda forumfamilj, vi är de som flyttade in... inte först för det fanns ju sammanhang före min tid här... men vi som skapade vår gemenskap 2011 si-så-där... och där många ännu följs åt i olika spår. Det händer att jag undrar hur det är med Dompa idag, honom som vi följde via Florens till Australien... och många andra...

Och så, när jag har nån längre ledighet, läser mer, skriver lite - och blir fångad... det är nog den äkta tonen, livsberättelserna där en verkligen inte kan veta hur det slutar... där jag inte kan kika på sista sidan... inte ens i smyg. Nej, här pågår livet. Naket och sant i försök och misstag, framgång och fall, glädje och sorg... så mycket kamp och lidande och så mycket kärlek ... Och störst av allt ÄR kärleken. Ja, så tänker och tror jag även om anhörigsidorna oftast beskriver kärlek som gör ont. ... Aldrig, jag vill bara säga det, aldrig att utövande av makt och kontroll, underkastelse, kränkning av andra och sig själv - ALDRIG att det ska förväxlas med kärlek.

https://www.youtube.com/watch?v=fDpxy5mB0pQ

PP
lör, 2016-01-09 - 12:36

Konstellationer av personerkommer och går. Det trista är väl att själva anledningen består. Det fantastiska är att forumet både lindrar och ibland faktiskt till och med kan bidra till att bota. Snart 5,5 år sedan jag första gången hittade hit. Är idag så tacksam att jag hittade tillbaka.
Hälsa till mullegubben så gott. Hoppas även han har det fint!

/PP

mulletant
tors, 2016-01-14 - 14:36

och tänkte att jag ska läsa lite själv. Började i denna, min andra tråd och läste ett drygt års skriverier.... Låg i sängen och läste. Blev djupt berörd och måste kliva upp och krama om mullegubben, nära och länge. Vilken resa vi har gjort vi två, var och en för sig och tillsammans. Så glad jag är att ha dokumenterat längs vägen....så mycket jag har glömt och som kändes fint att bli påmind om. Tänk att jag fick tillbaka den man jag mötte och blev förälskad i.... den kloka, känsliga mannen jag småningom började älska. Idag är han ännu klokare, hjärtat är lika öppet och händerna varma och goda. Klokare är också jag.
Ni människor jag mött här och som delat min resa i olika etapper, har stor del i detta. Det här forumet har verkligen bidragit till att jag fått kraften att förändra, ta makten över mitt liv. / mt