Hej vänner! Ja, ni känner ju inte mig, men jag har läst här på forumet i rätt många år nu. De senaste månaderna har jag läst mer än nånsin, så därför känns det lite som om ni faktiskt är mina vänner också. Och jag säger som Lena Nyman gjorde i sin tråd: Jag tycker om er. Det finns en sån omtanke här på forumet och en sån humor i trådarna, så om ni som verkar vara såna trevliga, intressanta och roliga människor finns här, är jag kanske inte heller helt misslyckad om jag inte kan hantera alkoholen.

De första åren när jag läste här kände jag mig som att mina problem inte var så stora. Drack för ofta, drack i smyg kanske, men blev aldrig för full, inga minnesluckor. Hanterbart. Ingen som märkte. Drack för att somna.

Sen har det gradvis blivit värre. Oftare, större mängder, minnesluckor. Vid olämpliga tider. Smygdrickandet eskalerade. Usch och fy. Barnen har kanske märkt, vilket jag absolut inte vill tänka på. Min sambo vet nu, efter att ha hittat gömmor förra sommaren, och nu till sommaren. Hans besvikelse denna gång var enorm. Jag har ju skött det ganska snyggt. Många gånger har jag trappat ner, som längst tre månader, då med "målet" att få dricka igen och det har jag gjort. Har hållit upp några dagar för att sedan trilla dit igen. Känt mig nöjd med mig själv när jag bara druckit 1-2 öl el 1/2 flaska vin.
Innan sambon kom på mig i maj, hade jag börjar undra om det verkligen skulle gå att sluta på egen hand. Inte vågat börja skriva här för jag vill ju inte misslyckas så att det syns. Varit gruvligt avundsjuk på de som verkade lyckas så lätt... Men de trådar som beskriver misslyckandena, kämpandet, eländet är nog de som är mest lärorika ändå. Just nu hoppas jag att det här ska gå vägen, att jag inte ska dricka för mycket eller i smyg igen. Men om jag trillar dit, så ska jag in här och skriva. Jag har haft alltför lätt att sudda bort mina misslyckanden i mina tankar. Tror att jag kanske klarar det denna gång. Ska inte dricka något hemma i fortsättningen. Bara alkoholfritt. Så tack alla här som kämpat/kämpar och vistas här i forumet. Jag har haft en enorm hjälp av er kamp särskilt de sista månaderna. Ni är inspirerande.

Jodå idag är jag nykter. Inget drickande hemma (nu när allt är slut) kommer att rädda mig nu när jag fått smak på det igen. Så jag vet att jag inte kommer att börja om sålänge jag inte tycker att jag måste fylla på ginflaskan för att dölja att jag druckit ur den. Så jag ska tillbaka i mina gamla hjulspår nu. Får se om jag lägger av helt.

Tack Vilja för dina funderingar, din medkänsla och din isfläckshistoria... Precis så är det... Reser mig upp, borstar av mig, tittar runt. Har ingen sett går jag raskt vidare, lite öm och lite tilltufsad. Man kan ju fundera på om det inte är bättre att bli sedd ändå. Få lite sympati och stöd. Ska sluta släta över åtminstone härinne.

Leverjag

Om ärlighet. Blev så glad när jag läste det. Kändes som du befriar dig och skalar av lite gamla lager som inte behövs längre utan mest står i vägen för dig. Hindrar dig att kläckas från puppan, liksom. ;-)

Jag, som har extremt svårt för att ljuga (tom när det vore önskvärt) har ju ljugit en del för mig själv. Skam som suttit i för gamla inre lögner. Mest kanske en känsla av att inte vara sann mot mig själv. Och jag har gjort allt för att döva den känslan. Mycket handlar om att vara duktig...

Vad skönt. Du släppte masken och vi älskar dig lika mycket och troligtvis mer härinne nu när vi får ta del av ditt sanna jag. Jag ser det som en seger att ta sådana steg i sig själv! Jag bestämde mig också för att vara ärlig så mycket jag kan. Då och då behöver jag diskutera med mig själv vad som är sanningen egentligen. Vem är jag och det gör ju att jag lär känna mig själv mer och mer.

Detta forum är fantastiskt. Som en självterapi där vi formulerar oss och ser det vi formulerat och kan lära av det.

Tycker du är fantastisk!
❤️

Det ar roligt men tragiskt att titta tillbaka pa sana har episode dar man lurar sig sjalv. Har ingen sett det sa har det inte hant. Minns nar jag forsokte lura mig sjalv som mest, jag drack fran 4 olika flaskor samtidigt for att undvika att det skulle se ut som jag druckit for mycket. For en kvarting sprit ar val inte en kvarting om det kommer 50% fran en flaska och 50% fran en annan?

farmor

Så rakt på sak och bra du skriver! Jag känner själv att jag gärna vill ha en inspirerande framgångssaga att berätta. Det har tagit på att erkänna både för mej själv och för er andra medresenärer att jag inte ät ett lyckat exempel.
Jag tror att du precis som jag kommer närmare din egen sanning när du vågar sätta ord på vad du faktiskt gör.
Ja även du Nystart har ju samma erfarenhet av att lura sin omgivning men mest sej själv.
Vi fortsätter att vara ärliga här på Forumet, berättar den nakna sanningen och säger bara som det är.
Det är den enda vägen framåt. Visst vågar vi tro på förändring?! Jag gör det! Jag tror på förändringar både hos dej Sisyfos och andra ärliga vänner här. Jag tror också på mej själv...Men den biten är svårast.. Vi ger inte upp! Eller hur?

Nystart, det hade kunnat vara jag som drack ur fyra flaskor samtidigt. Hyfsat bra på mått o matte i vanliga fall men skulle också haft problem med att beräkna volymen i flaskorna :-). Eller kanske inte i flaskorna, men den mängd som slank ner i strupen.
Leverjag, tack för dina ord. ja forumet blir som en slags självterap men om man inte är ärlig... Då är det ju bara en slags fortsättning på alkoholistbeteendet. Hur som helst så är det slut med det nu. När man skriver blir det så uppenbart på nåt sätt att man försöker försköna sanningen. Nyttig insikt tror jag.
Ja farmor, vi har nog kommit en bit på väg båda två. Vi får jobba vidare här tillsammans helt enkelt. Ärliga!
Och ja, jag har haft mer sug nu än de senaste månaderna. Att dricka socialt är en farlig väg att gå. Dricker fortfarande inte hemma (när det nu inte måste drickas upp slattar) men det är en jäkla tur det just nu annars hade det varit lätt att fortsätta. Kan absolut inte måttlighetsdricka här Just nu är inget socialt inplanerat . Om nåt dyker upp får jag ta en allvarlig funderare på om det inte borde vara a-fritt några veckor till så jag kommer in i det igen.

Vad glad jag blev att du vågade skriva ditt inlägg om ärlighet, Vilket jätte kliv du gjort.
Ingen dömer dig så hårt som du dömer dig själv. Jag hoppas du mår bra idag och fortsätter reflektera.
Ta hand om dig.

Bamsekram, Studenten.

Lånar ett nytt av Viljas ord. Tjuvsug känner jag nu. Börjar återigen fundera på att ersätta gin:en. ( och bli tvungen att dricka upp resten) men jag gör inte det. Vi har a hemma nu. En flaska bubbel o en flaska rödvin. Rödvinet har vi haft en mån. Bubbel har det stått i kylen hela min "nyktra" period (sen maj) Öl finns också. Alkoholen har inte stört ett dugg tidigare, men de sista dagarna så har det stört. Otroligt irriterande! Hur som helst ska jag inget ha. Och om jag dricker så ska jag berätta om det här. Ett steg är det ändå att skriva om suget. Förhoppningsvis försvinner de här tankarna snart.
Och tack studenten för dina ord. Jag hoppas fö att du avstår från a på semestern. Tror att man behöver fundera över alla situationer som man förknippar med a.

farmor

Ja Sisyfos, de situationerna är hur många som helst när man har druckit regelbundet. Jag försöker hitta nya rutiner och vanor. Inne på dag 3 har jag inte kommit långt. Ska tänka på tjuvsuget som kan lura bakom kulisserna.
Om dina händer plötsligt vilar på flaskan, häll ut det direkt i avloppet!

Leverjag

Har funderat på det där att du brukar skriva att du inte söker berusning. Vad är det då tror du? Vad menar du med berusning? Jag har aldrig gillat att bli berusad så att marken gungar och jag tappar kontrollen. Druckit mig till en tolerans som gjorde att berusnngen var lugn, kunde få vinglig gång och sluddrande tal. Nästa var att jag somnade. Att vi har sug efter alkohol måste väl vara ett sug på berusning, tänker jag. Hur tänker du?

Jag märker att vara utan helt under längre tid verkligen tar bort suget. Sedan spelar hjärnan spratt då och då och sätter igång ett sug i vissa situationer ändå men det fysiska är borta. Det verkar som ledighetsdrickandet satte igång ett ökat sug i dig igen. Tror man underhåller det hela tiden om man dricker även måttligt.

Bra att du skriver om suget. Vit månad? Hoppas att du slipper alla sorters sug nu snart!

Kram

Mick

Kan du kanske göra dig av med alkoholen du har hemma Sisyfos?
Jag är ju ganska ny i min nykterhet och strävar efter att lyckas med en längre tid nykter så mitt sug minskar, men en sak har jag lärt mig att nr 1 är att inte ha A hemma.
Önskar dig all lycka ?

Ibland är det så bra med frågorna på det här forumet. Så man får lite perspektiv på sina tankar. Tack Leverjag! Och tack alla ni andra som delar med er av era erfarenheter. Med ruset/berusning menar jag en slags "kick". Vissa verkar få "kicken" när de dricker - vid första tillfället ibland. De få ggr när jag har testat andra droger och fått morfin har jag känt effekten. En otroligt positiv känsla (kick) som jag inte har fått med alkohol. Jag upplever inte ruset av alkohol som nåt positivt alls. Har druckit för att sova. Nystart skrev att halva grejen för honom var "jakten" på flaskor. Jag tycker inte att jag får en kick av alkohol, i allafall inte som av andra droger (som jag undviker eftersom jag tror jag skulle fastna lätt). Jag tror att jag snarare i så fall får kicken av smygandet, ansvarslösheten, busigheten i att dricka när man inte får. Just fyllan blir nästan ett problem eftersom det är svårt att dölja när man är full och det ska ske i smyg så att ingen märker. Tror att jag med en dåres envishet arbetade upp ett kemiskt beroende som på sätt och vis kanske gav en kick mot slutet och det kanske är svårt att backa tillbaka, Men det känns som att det kemiska beroendet är borta nu och att det inte riktigt fungerar att dricka sig till "kicken".
Nu har vardagen börjat igen, suget har avtagit... Eller så är det kanske så att jag har nåt annat att tänka på än att försöka fly från min "duktiga mamma roll", eller präktiga värdinneroll eller rollen som samordnaren och motorn i familjen. Sanningen är väl den att jag inte vet varför jag har ett sug men alkoholen är egentligen inte den kick jag söker tror jag. Eller så lurar jag bara mig själv för att låtsas att jag kan dricka måttligt. Tror som du Leverjag, du kloka kvinna, att regelbundet drickande är förrädiskt och det kan mycket väl vara så att jag drack så att begäret väcktes, i så fall är jag djupt besviken på effekten. Det fanns inget positivt alls med detta när jag "tappade kontrollen" och drack för mycket. Inte då och definitivt inte dagen efter.
Så vad ska man nu kicka igång på? Smygäter just nu snacks... Funkar inte heller helt optimalt. Hur som helst har besattheten av alkoholen försvunnit igen. Kanske triggade jag min beroende hjärna för mycket ändå. Skönt att jag inte dricker hemma längre. Vet inte om jag skulle ha fortsatt. Ha det bra alla forummedlemmar. Tack för frågorna Leverjag. Och tack farmor för din uppmuntran. Hoppas du hittar dina vägar att ta dig ur drickandet.

LenaNyman

Dansen, alltså. Det kanske är livet, glädjen, berusningen med att finnas till du letar efter? Att veva runt med storsläggan så det präktiga pansaret får sig en liten törn och en annan variant av dig också får plats?

LenaNyman

Ska vi anmäla oss, du och jag, till en sån kurs där man klänger runt och upp och ner längs svenskt hett stål?

:D

Leverjag

Den där kicken av alkohol har jag nog aldrig känt. Men i yngre dagar en eufori, energi och glädje. Avslappning känner ju alla. Många känner att det släpper på hämningar och blygsel. Sista åren kände jag bara avslappning, lite mer ork första glasen och sedan trötthet (somna/tuppa av). Vissa snedtänder på alkohol och gör galna saker eller blir väldigt våldsamma och aggressiva. Vissa får starka självmordstankar. Alkoholen vänjer vi oss med och känslan av ruset försvinner med tiden trots att vi är berusade.

Det där med trotsigt smyg eller bus kanske är något du är på spåren, detektiven. Göra lite uppror mot vardag och ansvarsrollen. Det kan jag känna igen mig i. Ska livet vara så här trist??? Lite festligt kan man väl få göra det. Eller är det duktig flicka som inte vill vara det hela tiden, kanske. Att slippa känna, bli avslappnad och slippa krav är nog den vanligaste anledningen generellt. Jag har själv haft alla dessa anledningar men de sista åren endast de sistnämnda.

Kul att höra hur du tänker. :-) skönt att du inte har sug längre. Stor godnattkram!

Tja varför inte lite Pole dance, LenaNyman! Lasternas summa är konstant som ni vet. "Eufori, energi och glädje".., jo men det är ju just det som jag menar med "kick". Alla sorger och allt ansvar försvinner. Kanske pole dance kan ha sån effekt? Det kanske räcker att det är lite busigt och förbjudet. Tack för att ni är här, tjejer!

Leverjag

Hann se det där inlägget innan jag la ned huvudet på kudden och låg och log. Visst hänger jag med. Pax för dräkten svart burka med sparkdräktsfötter! Då ska ni få se på Pole dance! ?

Skulle haka på vilken dans som helst, faktiskt! Det här forumet får mig att både skratta och gråta. Levande! Älskar det. Älskar er!

?

xoxo

Känner igen mig otroligt mycket ang att dricka för att få en kick. Jag får/fick en kick av själva berusningen, men den avtod snabbare och snabbare senaste 1-2 åren och ersattes av stark ångest och rastlöshet. Har försökt komma på något nytt att "kicka" på men det är svårt när jag har så svårt att ta mig iväg på saker och ting. Har delvis också börjat att inte försöka hitta något att kicka på när jag känner mig orolig och rastlös utan istället stå ut med dom känslorna, för att se att dom faktiskt avtar av sig självt tillslut. Men man vill ju såklart ha något i vardagen som känns lite busigt/förbjudet/rebelliskt.. Gäller att hitta rätt grej bara :)

farmor

Jag tror att beroendehjärnor är särskilt känsliga för socker och snabba kolhydrater. Det är samma reaktion i hjärnan på socker som på alkohol. Snabba kolhydrater omvandlas snabbt till socker i blodet och ger samma effekt. Så för att hjälpa sej själv på vägen är socker,,snacks, mackor....mm inte någon tröst som hjälper.
Själv äter lag Lchf, tycker att det är en hjälp på vägen.