av Sisyfos

Hej vänner! Ja, ni känner ju inte mig, men jag har läst här på forumet i rätt många år nu. De senaste månaderna har jag läst mer än nånsin, så därför känns det lite som om ni faktiskt är mina vänner också. Och jag säger som Lena Nyman gjorde i sin tråd: Jag tycker om er. Det finns en sån omtanke här på forumet och en sån humor i trådarna, så om ni som verkar vara såna trevliga, intressanta och roliga människor finns här, är jag kanske inte heller helt misslyckad om jag inte kan hantera alkoholen.

De första åren när jag läste här kände jag mig som att mina problem inte var så stora. Drack för ofta, drack i smyg kanske, men blev aldrig för full, inga minnesluckor. Hanterbart. Ingen som märkte. Drack för att somna.

Sen har det gradvis blivit värre. Oftare, större mängder, minnesluckor. Vid olämpliga tider. Smygdrickandet eskalerade. Usch och fy. Barnen har kanske märkt, vilket jag absolut inte vill tänka på. Min sambo vet nu, efter att ha hittat gömmor förra sommaren, och nu till sommaren. Hans besvikelse denna gång var enorm. Jag har ju skött det ganska snyggt. Många gånger har jag trappat ner, som längst tre månader, då med "målet" att få dricka igen och det har jag gjort. Har hållit upp några dagar för att sedan trilla dit igen. Känt mig nöjd med mig själv när jag bara druckit 1-2 öl el 1/2 flaska vin.
Innan sambon kom på mig i maj, hade jag börjar undra om det verkligen skulle gå att sluta på egen hand. Inte vågat börja skriva här för jag vill ju inte misslyckas så att det syns. Varit gruvligt avundsjuk på de som verkade lyckas så lätt... Men de trådar som beskriver misslyckandena, kämpandet, eländet är nog de som är mest lärorika ändå. Just nu hoppas jag att det här ska gå vägen, att jag inte ska dricka för mycket eller i smyg igen. Men om jag trillar dit, så ska jag in här och skriva. Jag har haft alltför lätt att sudda bort mina misslyckanden i mina tankar. Tror att jag kanske klarar det denna gång. Ska inte dricka något hemma i fortsättningen. Bara alkoholfritt. Så tack alla här som kämpat/kämpar och vistas här i forumet. Jag har haft en enorm hjälp av er kamp särskilt de sista månaderna. Ni är inspirerande.

Sisyfos
sön, 2015-09-06 - 11:56

Från att de första månaderna ha tänkt på alkohol otroligt ofta så är det numera väldigt sällan. Igår em dock kände jag en längtan. Funderade lite på varför det kom just då. För två veckor sedan kom suget vid ung samma tillfälle och då drack jag vin. Den här gången fanns det inte tillgängligt. Eller jag hade kunnat dricka om jag verkligen velat ha. Funderade i stället över varför det kom nu. Hade hållit igång hela dagen och var trött. För mig har alkoholen varit avkoppling... För att få sitta still och vila. Det var likadant vid förra tillfället. Hade haft ett jökla tempo hela dagen. Tror att jag har druckit för att koppla av och för att sova. Har eg aldrig gillat att vara full.

aeromagnus
sön, 2015-09-06 - 14:09

men jag skulle nog falla tilbbaka i mängddrickande om jag gjorde som du gör nu. Naturligtvis ska du göra det som känns bäste för dig. Fast jag tycker det är en farlig väg att vandra om man haft spritproblem. Dock är ju våra problem olika grava mm. Hoppas du får en bra vecka.

Sisyfos
lör, 2015-09-12 - 12:18

Tack Aeromagnus, jag funderar ff på vad som är bäst. Vill ha ett ickeförhållande med alkoholen, d.v.s. Inte fundera bara leva med att det finns a och att jag kan dricka om jag vill. Men det blir nog aldrig helt problemfritt igen och kanske inte ska vara det heller. Mitt drickande just nu ser ut som när jag var runt
20 fast mer sällan... Dvs bara när jag går ut/träffar folk. Så de sista tre veckorna endast vid ett tillfälle. Och oerhört måttligt då, två glas. Har märkt att toleransen har avklingat, så jag blir lika bakfull som tidigare i livet. Jobbigt!

Närmar mig 100 nyktra dagar... Fast inte 100 dgr i sträck. Tror jag på 125 dgr har 93 helt vita. 27 med ca 2 glas och 5 dystra dagar. Mitt mål är att fortsätta så här. Att aldrig hamna där jag var. Och jag mår så bra nu. Levande, närvarande, utan stress och oro. Och bara det att det är lördag och att jag inte har ett besök hos tant grön ( som jag löste att nån kallade bolaget) inplanerat. Bara det är så jäkla skönt. Dessutom har mitt något osunda förhållande till a-fritt lugnat ner sig. Är måttlig även där :-). Jag hoppas kunna gå den här vägen. Just nu könns den rött och bra och okomplicerad. Men det är ju också så att jag inte är blind och döv för alla som liksom jag själv har trillat dit igen, gång på gång och som tycker att det inte är värt risken. Därför vill jag dokumentera här inne. Dokumentera, förklara och motivera. Mycket för mig själv. Om det inte funkar så ska jag gå tillbaka här och kunna läsa var det gick snett.
Jag är inte så mycket för dela mina problem och funderingar och ta hjälp av andra. Har alltid klarat mig själv, bagatelliserat och stängt in. Funkar så även på det här forumet märker jag. Något att jobba med kanske. Så AA kanske vore en riktig utmaning, men då vore det väl total nykterhet som gäller och jag vill nog fortsätta som nu. Minus de fem svarta dagarna då. Så alla ni som kämpar där ute, håll ut! Man blir mer levande.., nåt man alltid trott att alkoholen kan åstadkomma.

aeromagnus
lör, 2015-09-12 - 17:39

Klarar man av alanserat drickande är ju inte det något fel. Bara bra att kunna ha kontroll. För mig blev de där 5 svarta dagarna kolsvarta så jag är glad om du lyckas hålla dig ifrån dessa. Det är ju sköt att vakna utan akfylla, kunna ta bilen kl 6 en söndags morgon

Sisyfos
lör, 2015-09-19 - 09:33

Flyter ja, inte på fel sätt. Just nu känns det enkelt och utan saknad. Hade tillfälle att dricka med det sociala som ursäkt i veckan, men drack a-fritt för att jag valde det. Ett aktivt val. Det börjar bli stressigt på jobbet och min vanliga reaktion hade varit att koppla sv med vin. Det är ju omöjligt för mig att dricka hemma annars kanske jag hade behövt ta hjälp sv möten eller medicin för att ändå inte falla dit. Men ska jag dricka hemma så måste jag gå på smygdrickande direkt och det steget är ju väldigt längt. Och just nu med de här förhållandena är jag trygg och nöjd i min nykterhet. Älskar att vara nykter och vill aldrig glömma bort det igen för att få en stunds avkoppling från stress.

Sisyfos
sön, 2015-09-27 - 11:54

Ytterligare en vit vecka. Stressigt... och då finns det något diffust sug där. En tanke på att vilja ha ett glas. Jag tror det är en längtan efter lugn och ro, tidigare åstadkommet med hjälp av a. Känner inte en saknad efter smaken på vin, vilket jag gjort tidigare. Så suget är något annat. Ska aldrig använda A som avkoppling igen. Skriver här för att minnas och för att det ska vara verkligt. Tänker på Santorinis och Berras inlägg och om hur de nu beskriver att de hanterar svåra situationer utan A. Och funderar lite över hur a hade påverkat i de situationerna. Innan jag slutade sist så var jag rejält fundersam om jag skulle klara det på egen hand. Jag hade försökt så många gånger. Ville inte söka hjälp för jag var orolig för orosanmälan. Sen slutade jag. Det har gått bra tidigare och sen urartat igen, men det är annorlunda den här gången. Tror inte att jag kan måttlighetsdricka här hemma. Har börjar ifrågasätta om en halv flaska vin fre, lör, sön ska betraktas som normalt. Tror nu att det är för mycket för de flesta egentligen. För man blir lite seg dagen efter. Det är tankar som jag har och som jag skriver här. Tänker nog inte börja propagera för nykterhet utåt. När jag drack "normalt" dvs 1/2 flaska fred, lör, ibland sön, så sa en kvinna en gång att hon tyckte att det var för mycket. Jag blev enormt provocerad. Nu är jag beredd att hålla med. Det känns onödigt helt enkelt. Bidrar till ökad tolerans och hur lite man än tror att det påverkar så blir man ju lite seg dagen efter. Jag mår helt enkelt bättre utan. Barnen också tror jag. Jag är närvarande även psykiskt och det känns bra. Det här får bli min påminnelse om jag skulle få för mig att börja dricka igen.

Sisyfos
lör, 2015-10-10 - 07:31

Känns som jag mer och mer lämnar alkoholismen bakom mig. Vet att jag måste vara medveten om att den finns där i hälarna och kan hinna ikapp mig igen.
Sept 2 glas vin.
Okt hittills i okt 1 glas vin
Men jag känner mig som att missbruksperioden i mitt liv är över. Är ofta så glad över att vara nykter. Kan hämta barnen när som helst, kan hjälpa dem med läxor utan att vara bladig. Och behöver inte planera mitt liv efter systembolagets öppettider. Och mår så mycket bättre.
Det är verkligen en kidnappad hjärna man har när man dricker för mycket. Undrar ff hur jag kunde hamna i det beroendet. Och hur jag kunde tro att det inte märktes. Om man märker själv så är det nog stor sannolikhet att andra också har märkt. Aldrig mer beroende, det är så det får bli.
Känns som att jag älskar mitt nyktra liv mer än a. Måste vara på min vakt förstås. Om det behövs dricker jag aldrig mer. Just nu känns det som att jag kan köra a-fritt hemma o nåt glas i sociala sammanhang. Magen blev dock lite gnällig över senaste glaset, så det kanske blir så att kroppen säger ifrån.
Och det är väl det där sociala i drickandet som känns lite knepigt att hoppa över ibland. De vänner man har som man träffar över ett glas. Fester skulle jag nog kunna köra a-fritt rakt av, men just när man sitter med en vän eller några stycken. Ja då dricker jag ett glas, men det är lite självreglerande för jag vill absolut inte bli bakis. Men det känns som man blir ett störande moment om man helt väljer a-fritt. Har helt enkelt inte tänkt klart om det är stolt nykter alkoholist jag vill vara eller oberoende fd alkoholist. Funderar vidare på detta.

Valeria
lör, 2015-10-10 - 10:28

tack för ditt inlägg på min tråd, det värmde! Vad stark du är som klarar ETT glas, det har jag faktiskt inte ens försökt att testa. Min harmoni fortsätter, är pigg och glad idag efter ett sexpack 3,5:or igår kväll. Ja, jag vet, men det är vad jag drack varje kväll under vardagarna tidigare........Så för mig är det en jätteskillnad. Det känns känns som att jag bestämmer över A och inte tvärtom. Ikväll blir det ett måttligt festande som jag ska klara.

Sisyfos
lör, 2015-10-10 - 11:27

Tack för funderingarna Valeria. Och ja Ett glas klarar jag UTE. Ute har jag i princip aldrig druckit för mycket... Eller druckit högst 3 glas typ. Men mina försök att kontrollera hemmadrickandet är misslyckande på misslyckande staplat på varandra. Piccoloflaska i början, som blir halvflaskor, som slutar i drygt 1 flaska vin/ kväll. Visst det funkar kanske för mig att begränsa det några veckor men sen är jag där igen. Men vi är alla olika och vårt drickande ser olika ut. Tror att man får hitta sin egen väg i detta. Sen hade jag själv egentligen ingen aning om hur mycket bättre man mår med ett väldigt måttligt drickande. Under de perioder när jag bara helgdruckit måttligt har jag aldrig hunnit koppla av i nykterheten, vilket jag har nu. Och jag kan ärligt talat inte begripa vad det var som kändes så viktigt med fredagsvin... El, jo jag kan förstå för längtan finns där men det är längtan efter avkoppling för min del och det funkar bra med a-fritt. Så jag har förhoppningsvis hittat en fungerande väg, liksom du kanske har gjort Valeria. Huvudsaken är ju att vi inte hamnar där vi en gång var. Där man kände sig maktlös mot alkoholen. Vi har kontroll!

Sisyfos
sön, 2015-10-25 - 15:21

Dricka el inte dricka? Så kom en helg när jag skulle ut både fred o lörd. Fredag med vänner där det blivit mycket vin ibland när vi har setts. Drack ett par glas men hade även laddat upp med alkoholfritt så jag kunde varva. Tror att jag kom upp i 3/4 flaska. Hade väldigt trevligt o gillade att vara hyfsat klar i huvudet. På lördagen var jag orolig i kroppen. Inte sugen på alkohol, men det kändes som nån typ av stresspåslag i kroppen. På lör kväll blev det 1/2 glas vin och 2 öl. Blev mest trött. Jag hade kunnat välja a-fr öl, men valde att inte "sticka ut". Kanske lite fegt. Får fundera lite på det, men jag tyckte heller inte att det spelade så stor roll om jag drack. Konstaterade både i fredags och lördags att jag dricker långsammare än tidigare och att jag inte är fixerad vid drickandet utan mer intresserad av umgänget. Kan jag tro nu att jag har kommit ut hel på andra sidan? Jag var lite orolig för att två dgr på raken skulle sätta igång nåt sug, men jag tycker inte det. Spred drickandet under kvällen o då blir ju promillehalten inte så hög. Kanske därför som det inte triggat något begär. Skönt det för jag mår verkligen bra av att skippa hemmadrickandet, belöningsdrickandet och vanedrickandet. Så är jag nu fri? Vet inte, kan nog aldrig slappna av och börja slappna av med vin varje helg. Men jag känner heller inget behov av att vara "normal" med vin på helgkvällarna. Det är inte löngre för mig och jag känner just nu ingen saknad.

Sisyfos
mån, 2015-11-02 - 17:12

Vi har en årlig fest på halloween där jag till stor del har ansvaret för allt. Mat, barn dukning, disk etc etc. Förra året jobbade jag stenhårt för att "dricka ikapp" eftersom det var så mycket att göra så jag inte riktigt hann med de andra. Minns att jag smygklunkade ute i "köket". Hade varit oerhört pinsamt om nån sett mig. Och jag hann nog både ikapp och om några stycken den kvällen. Vet att jag blev rätt dimmig till slut. I år var det lugnare. Jag drack vin men jag smygdrack inte. Å jag hade trevligare och vet vad jag gjorde hela kvällen. Så mycket bättre än att stressa helt fixerad på drickandet. Men eftersom jag ska vara ärlig här inne på forumet så ska jag också skriva att det inte var helt problemfritt. Jag var inte helt opåverkad av att jag stressade runt och fixade allt medan de andra kunde sitta i lugn o ro o fylla på vin. Det blev kanske 4 glas till slut och lite huvudvärk fick jag. Men, men... Det var en halvseger i alla fall. Nästa gång ska jag inte tänka på drickandet alls... Eller jo, för att hålla räkningen så att det inte blir för mycket som mitt liv såg ut tidigare helt enkelt innan toleransen och beroendet eskalerade.

Leverjag
lör, 2015-11-14 - 21:06

Vilka intressanta funderingar du har och verkar faktiskt kunna "sluta" fast du dricker. Det är intressant att följa dina inlägg och se hur du ändrar inställning, smak och känslighet. Det verkar ändå som man måste vara väldigt uppmärksam på att inte dricka för ofta och för mycket om man inte ska trilla dit.

Det är starkt av dig att under så lång tid avstå fast du dricker lite i sociala sammanhang. Vet inte om jag skulle klarar det. Har bara känt att jag måste sluta helt men det innebär ju också att det blir väldigt definitivt och livsomvölvande. Nu för du hela tiden en diskussion med dig själv och reflekterar.

Tack för läsning och fortsatt lycka till. Ses!

höstlöven
sön, 2015-11-15 - 08:51

Känner igen så mkt du skriver. Har också samma problematik med belöning- och avkoppling hemma. Ute och socialt har det inte varit några problem.
En fundering om "komma ut på andra sidan". Känns delvis som man gör det när man bryter vanor under lite längre tid. Å andra sidan undrar jag om det finns en andra sida eller om man helt enkelt måste acceptera att man lever med denna beteendeproblematik.

Sisyfos
sön, 2015-11-15 - 09:27

Tack för ditt inlägg, Leverjag. Jag är långt ifrån säker på att det här fungerar. Just nu gäller det att inte vara för social :-). Eller kanske att vara helt nykter i så långa perioder mellan varven, så att man inte får sitt sinne grumlat.

Tänker just nu på om hur livet skulle ha fungerat om jag drack som förra året. Inte bra alls, helt enkelt. För stressigt på jobbet och sjukdom i familjen... Precis allt som gör att man vill fly en stund. Men just nu kommer jag bara ihåg hur dåligt det fungerade att fly med alkohol. Jag blev "besatt" sv jobbtankar initialt. Gjorde stora planer i mitt huvud... Faktiskt ganska jobbigt. Sen äntligen hade jag druckit så mycket att jag blev sömnig och slappnade av. Då var jag full och försökte dölja det för familjen. Så det var eg inte alls någon direkt positiv känsla i detta. Och sömnen... Vaknade svettig vid 3-4-tiden. Trodde att jag var i klimakteriet... Men det var missbruket. Annars har det gått över. Vågade heller inte gå till läkare om jag blev dålig av rädsla för att missbruket skulle uppdagas. Magen gillade inte alkohol och jag kunde inte ta alvedon om jag fick ont. Så det gäller för mig att minnas detta nu.

Jag vet att jag tar en risk som dricker ute och att det kanske är onödigt eg. Å andra sidan så känns och kändes det lite tryggt från början att det inte behövde vara så definitivt. Jag behöver inte "stå för" att jag har problem med a och visa att jag misslyckats med det. Just nu gnager detta tankesätt litegrann. Eftersom det kanske är just det som jag skulle behöva göra. Men jag är inte där ännu. Så nu tänker jag såhär. Kanske kan det fungera eftersom jag inte gillar att vara full i sociala sammanhang och brukade ha god kontroll för att jag blev så dålig om jag drack för mycket. Sen känner jag heller ingen längtan att dricka. Kanske kan bidra till att det skulle kunna vara en framkomlig väg. Just nu vet jag bara att jag aldrig vill hamna där igen!!! Och om jag märker att det kräver att jag avstår helt så får det vara så. Älskar att vara klar i huvudet och kunna köra när jag vill. Det finns helt enkelt så mycket positivt med att inte dricka så jag vill aldrig hamna där igen.

RaniLee
sön, 2015-11-15 - 10:21

och din resa. Även jag känner igen mycket i det du skriver och det ger mig mycket stöd. Mindes plötsligt alla 100-tals gånger jag kräkts halva dagen och varit så utpumpad att jag bara orkat gå mellan sängen och toaletten. Magen har alltid varit mig svagaste del och den är en god markör för hur jag mår. Ändå har jag många gånger druckit senare på kvällen om det varit lördag och hämgt över toan även nästa dag. Det är helt galet men visar hur strarkt suget/beroendet efter a är. Hur det påverkar den fria viljan som plötsligt inte ens finns där, utan kroppen går som om autopiloten tagit över mot a.

Tack för påminnelsen, den ska jag ta till när nästa skov av sug försöker lura mig. Jag har valt att säga att jag tränar/Yogar och att det inte passar med a. Får inga följdfrågor på det, utan mer en nick av förstårlse. Tycker inte att andra behöver veta allt.
Önskar dig en fin söndag!

Leverjag
sön, 2015-11-15 - 10:39

Vi är lite lika du och jag ;-)
Planer ja. De blir så klart hur jobbet ska lösas efter 1-2 glas. Behövde ofta A för att ta tag i vissa uppgifter men som du skriver blev man ju inte smartare, de stora planerna jobbiga för att de inte kunde genomföras, seg på jobbet, skam hemma och dålig sömn. Det börjar synas utanpå, kännas i kroppen, känns på lukten, mer oro och stress och initiativfömgan avtar kraftigt. Livrädd för läkarbesök ifall de tar prover.. Sakta går det utför....

Ja, det är verkligen en frihet att kunna ta bilen jämt och vara fri i nykterheten utan smussel och skam! Jag har heller aldrig haft problem socialt med A, men nu känner jag mig livrädd att dricka lite ska trigga mitt " vilja dricka mycket" och oftare.

Tror du klarar det bra. Du har kommit långt att druckit väldigt lite under lång period. Starkt av dig!

Sisyfos
sön, 2015-11-15 - 12:03

Ja, tycker att vi verkar vara många här som är relativt lika. Bra på våra jobb, planerar, organiserar och styr upp och sen dricker... Känner oss misslyckade, får ångest och dricker för att orka... Mer ångest, dålig sömn och dricker... Så galet!! Men det tog tid innan jag förstod att jag inte kan hantera "normalt" drickande hemma. Jag drack av fel anledningar och det fungerade inte alls. Just nu känns det avlägset att hamna där igen, men jag vet ju inte eg hur det gick till och hur jag kunde bli så fast. Var så säker på att jag kunde sluta om jag ville under så lång tid när jag bara fortsatte. Slutade några dar, nån vecka, ett par veckor och som längst 3 mån... Och var sen där igen tills jag på allvar började känna att jag inte kunde få stopp på det själv. Det gick, men bara för att jag inte längre kunde dricka hemma. Jag hade inte klarat det på egen hand, utan min sambo, som gjorde att jag inte längre hade möjlighet att dricka hemma. Och jag var nära att trilla dit igen, så nära. Och i somras gjorde jag det när jag hade möjlighet. Jag har fått en enorm respekt för alkohol och kraften i beroendet oavsett om det är kemiskt eller mer beteendeorienterat. En del i min ovilja att stå för mitt beroende och sluta helt är också en rädsla för att misslyckas. Jag misslyckades så många gånger med mina nyktra föresatser, men så länge ingen annan visste om det, så blir det inte ett offentligt misslyckande. Å andra sidan heller inget stöd och jag behövde verkligen stöd eller i alla fall vetskap om att inte kunna dricka, en slags yttre kontroll. För min inre kontroll fungerade inte alls. Att klara det "själv" är också viktigt för mig för att inte hamna i det som Nyckelpigan hamnat i, när någon utifrån ska försöka lära ut och tala om hur man ska leva sitt liv. Jag vet att det väcker mina allra mest omogna trotsiga sidor hos mig, så jag är tacksam för att min sambo låter mig hantera det här själv. Skulle kanske dricka sv ren trots om han försökte hindra mig. Så mogen är jag :-).
Så jag är ff livrädd för att trilla tillbaka och tacksam för att det här forumet finns. Tänk vad mycket man lär sig av andra och vad nyttigt det är att skriva här för att få lite perspektiv. Jag beundrar bland annat dig, Leverjag, du vågar återvända efter en period när det inte gått så bra. Jag beundrar er som vågar vara öppna med ert beroende för nära och kära. Det gör skillnad! Jag lär av er, men det går lite långsamt.

Leverjag
tis, 2015-11-24 - 17:05

Hej, Sisyfos

Hur går det? Hoppas allt är bra med dig och du, du kan återvända hit igen. :-) Du gör det för dig och ingen annan.

Min man, sa inget mer än att jag kommer inte gillar dig när du dricker. Han visste nog att jag blev trotsig annars. Jag var tvungen att ta beslutet själv. Att någon annan förbjuder funkar inte på mig.

Må väl!