Stress, smärta och utmattningssyndrom har tagit över till100% sedan mer än ett år. Tröttheten har jag behandlat med alkohol! Jag blir piggare, men ångestfylld därefter. Uppenbarligen ingen bra metod. Jag har druckit nästan dagligen, 2-3glas vin på vardagarna, 1-2 flaskor vin/kväll på helger. Toleransen tycks vara skyhög.
Måttlighetsdrickande fungerar inte, kan jag konstatera efter flera försök. Just nu vill jag bara slippa dricka, i första hand i dag, helst hela veckan,
Jag erkänner mitt beroende för min partner och min närmsta vän. De tycks ändå inte riktigt förstå allvaret. Kanske för att vi delar samma beroende, mer eller mindre?

Jag har försökt att skrämma mig själv genom att ta reda på alla konsekvenser som alkoholen skapar. Jag vet inte längre hur jag ska hantera Beroendet?

Några tankar för den här dagen:

- Inget vin idag! Jag behöver inte det!
- Använda djupandning som metod då tankarna kommer
- Ta frisk luft direkt

Jag behöver Hjälp! Har försökt anmäla mig till internetbaserad behandling men vet inte om det funkat för jag får ingen bekräftelse?

etanoldrift

Vi är rätt bra på att lura oss själva Och att lägga över en del av skuldbördan.. Så jag fick lite funderingar när jag läste det du skrivit ;-)
Jodå, jag tyckte också att det trevligt med romantiska middagar, med god mat och gott vin..
Efter maten så satt man ju där och småpratade, medan man delade på vinet som fanns kvar..
Tills jag upptäckte att han inte alls ville sitta och småprata, OM det inte fanns nåt vin..? Hade jag bara kaffe efter maten, så ursäktade han sig oftast med att han hade något att plocka med.. (och jag tror också att alkoholen och bristen på den, skapar en sorts oros-/rastlöshetskänsla..?)
Ett tag så gick jag på det, för det var så "mysigt", så jag såg såg till att det fanns åtminstone ett rejält glas kvar åt oss bägge, så vi fick vår lilla mysstund..
Sedan började jag bli lite tvehågsen, när jag märkte att det började spåra ur.. Mannen såg till att dricka minst två glas till maten (och gärna nån öl innan)
Han såg givetvis till att ha en extra flaska på lut, ( som han påpassligt försåg sig ur, så att han drack ur nästan hela själv)så vi inte blev utan "pratstund".. Haken var bara, att det till slut bara var han som "pratade".. Jag fick knappt en syl i vädret och när flaskan var urdrucken så ville han lägga sig...
Hans knep, var att dricka ur sitt glas, medan jag fortfarande hade mer än hälften kvar, sedan resa sig och fylla på båda glasen.. ( det hände att han tog miste, och råkade dricka ur mitt glas, varpå han raskt bad om ursäkt, att han var så inne i "pratet" och genast fyllde på båda glasen igen..)
Kanske är det som så, att man gärna bara minns den där första biten, med det rosa skimret..?
Jag gick ju också ett bra tag och längtade tillbaks till de romantiska middagarna, som när jag nu tittar i backspegeln, inte var ett dugg romantiska på slutet..
Keep up the good work! Kram/ e

farmor

Jag känner igen det där rastlösa hos maken. Som bara vinet tycks kunna dämpa. Min man dricker också en hel del innan middagen i samband med rökning. Under Fyra dagar delade vi lätt på två BIB. 8 FLASKOR VIN!!!
Vi började på torsdag för då är det ju nästan helg.
Du tar verkligen bort den romantiska slöjan, och avslöjar sanningen. Eftersom jag blev piggare ju mer jag drack och han tröttare så slutade kvällarna med en sovande snarkande gubbe på soffan. En sur kärring som drack resten av vinglaset som han somnade ifrån!
Ja, jag lägger över en del av skulden på honom, den här veckan eftersom jag upptäckte att han druckit i smyg när vi skulle vara vita. Hjärnan blev helt blockerad och kunde bara tänka på vinet som han druckit. Jag blev både arg och avundsjuk. Sen besviken och ledsen. Kände mej ensam igen i min kamp. En kamp som jag ju redan från början vetat att den är min egen.
I morgon kommer maken hem efter arbetsveckan på annan ort. Jag är kluven, ska jag fråga honom om vinet eller låta det vara? Jag kommer att ha det i huvudet hela tiden. Precis som hela den här veckan. Varför kan jag inte bara Släppa?

etanoldrift

Om ni nu hade en överenskommelse, så så tycker jag att du kan uttrycka din besvikelse (i jagform). Och samtidigt fråga hur han tänkt sig fortsättningen?!
Det är jättetufft att bli "frestad" Och lite kan jag väl tycka att det är onödigt..
Hoppas att du själv kan avstå i alla fall, eftersom jag märker av det du skriver att du mår så mycket bättre!
.. Sedan får man komma ihåg, att i vissa lägen är det bra att ta tjuren vid hornen.. För ibland är inget tillfälle, nåt bra tillfälle..
Håller tummarna för dig/ kram /e

Ja, klart du ska fråga. Annars står det en elefant i vardagsrummet och de tar så mycket plats. Jag tycker kanske att du ska berätta hur det här fick dig att könna dig helt besatt. Precis som du skriver härinne. Eftersom han troligtvis har lite svårt att avstå och inte verkar ha kommit lika långt som du så kan det ju vars lite knepigt med en konfrontation som skuldbelägger honom. Du behöver hans stöd, och jag känner ju honom inte, men är lite rädd att han surnar till och backar ur helt om du skuldbelägger för hårt. Om du lägger problemet hos dig och att du behöver stödet så förhindrar du lite en sån reaktion... Ja, du vet nog bäst vilken strategi som får bäst effekt... Men han har säkert problem.
Sen kan man ju fundera över detta vanedrickande, romantiska drickande eller sociala drickande som känns så mysigt. Nu när jag inte dricker så har jag tänkt mer och mer på hur galet det är1/2 flaska vin är rätt mycket. När jag var yngre och datade drack vi bara på fest och möjligtvis men ganska sällan ändå en romantisk middag med vin. Man hade helt enkelt mycket nykter tid tillsammans. Alkoholromantiken bekymrar mig nu när jag sett hur lätt det faktiskt går överstyr..
Lycka till farmor och som sagt, det kommer nya toppar (och dalar). Men en hjälp på traven i att hitta det bra är att jämföra nu och då. Nu när jag har varit utan länge så tänker jag mig när jag blir sugen att jag faktiskt häller i mig 1 flaska vin. Inte ett glas, det slutade ju inte där, utan att hela flaskan ska i. Då är det rätt lätt att avstå. Jag skulle ju inte fixa det idag utan att kräkas. Så ovärdigt!

farmor

Kloka råd, självklart måste jag våga prata om det. Beskriva min besatthet av vintankar. Berätta om min oro att inte fixa det. Jag har till och med fått tankar om att underhållsdricka för att inte bli sjuk och bakis om jag dricker ibland!!! Ja, ni hör!
Det är absolut ingen idé att lägga skuld på honom. Det kan som du säger Sisyfos få en motsatt effekt. Problemet är mitt eget. Men precis som om jag skulle ha en annan sjukdom så behöver jag stöd.
Lite jobbigt är det allt. Jag är den sjuka i relationen. Skadades i olycka för 15 år sedan. Kronisk smärta, fysiska skador och begränsningar, till slut utmattningssyndrom och ångest efter att ha jobbat på plikttroget och struntat i att kroppen skrek.
Mina begränsningar har påverkat vårt liv. Allt förändrades och vi kunde plötsligt inte göra allt kul vi gjorde innan olyckan.
Nu kommer jag med ytterligare en begränsning som även den drabbar min man. Jag känner att han får anpassa sej efter mej på allt fler plan. Det ger mej skuldkänslor.
Jag hör ju hur det klingar falskt när jag pratar om alkoholstopp som en begränsning! Det är ju en ny möjlighet istället!
Det finns ingen romantik i fylla! Även om toleransen är skyhög så är man ändå full!
Jag fylls av en oro att maken ska gå undan och både röka och dricka 2 gånger i timmen hela kvällarna. Det har han ju gjort hittills. Men däremellan har vi druckit Tillsammans! Romantiskt ❓
Rökandet är en annan historia som jag tvingats inse att jag måste acceptera, det är inte mitt ansvar. Det är smärtsamt att inse.
Skulle det nu vara så att han är lika fast i alkoholberoende som i nikotinberoendet så lyfts det här problemet till en annan nivå.
Men fokus för mej måste och ska vara mitt eget beslut att avstå alkohol!
Utan er vänner, skulle jag aldrig kommit såhär långt! Tack! Det är en förunderliga känsla att vi knyts samman på Detta sätt. Så mycket klokskap som delas. Så mycket omtanke. Helt utan värderingar om att den ene är bättre än den andre. Det betyder ingenting att någon sitter i kostym och slips i en stor villa, någon annan i en hyresrätt men nötta joggingbyxor. Här är vi alla lika! Det blir nästan nåt religiöst över det "inför alkoholdjävulen är vi alla lika"
Fördomar tvättas bort och jag börjar se människan bakom A-laget på bänken. Min mamma sa ofta om fullgubbarna " han har också en mamma"
Ja här sitter jag och blir känslosam, men även beslutsam! Ikväll blir det elefantsnack!

etanoldrift

Precis som sisyfos så klokt skriver, leder sånt här till Elefanter i rummet och så småningom till pseudokonflikter, eftersom man inte törs ta upp det verkliga problemet.
Man börjar tjafsa om så mycket annat i sin frustration så att man till slut tappar fokus på vad man egentligen ville..
Det är som om man är sugen på apelsin och hela tiden blir erbjuden en massa annan frukt, bara för att man inte nämnt saker vid deras rätta namn! Då spelar det ingen som helst roll om man får en hel fruktsallad om det var bara apelsinen man ville ha..
Ja, jag tror att du inser, att hans val vad gäller alkohol, kan du inte göra någonting åt, bara din egen..
Ja det känns hårt, att känna att man tvingas avstå, och ens partner fortsätter att "fresta" (för det är ju så det känns..
Det är ju likadant i andra familjer, där någon är allergisk mot något födoämne.. I regel är familjen solidarisk och ändrar sin kost, men ibland händer det ju att man helt enkelt har olika maträtter..
Klokt är, att prata om problemet!
Haken är, när man själv blivit medveten om sin sjukdom och SER att den andre också är beroende, men denne inte vill sluta. Och det är svårt för en alkoholist att motivera en annan alkoholist, för man sitter ju själv i smeten så att säga..
Jodå jag hade dom diskussionerna med min fd man också..
Först fick jag i ansiktet, ja men bara för att du är alkoholist, så betyder det inte att jag är det. Bara för att du har svårt att hantera alkohol så betyder det inte att jag måste sluta dricka.. Jag har ju inga problem..
Ja, hur det slutade, kan du ju läsa i mina trådar på anhörigsidan..
Jag hoppas innerligt på en annan utgång för din del farmor!

farmor

Inte vill jag ha ett päron, jag som älskar apelsiner!
Pseudokonflikter känner jag till. Maken har smygrökt i månader när han sagt att han slutat. Sist han "slutade" sa jag, säg till när du börjar igen. Jag fullkomligt föraktar lögner och smygande. Då får han heller supa i pannrummet om det nu är något nöje. Fy, så simpelt! Vart tog det romantiska viruset vägen? Hahaha ibland blir rättstavningen nästan bättre, jag skrev vinruset!
Tack för tankar som får mej att vakna upp!
Jag tar med era klokord på shoppingrundan idag! Det ska skydda mej från att hamna på systemet!
Jag köper banne mej apelsiner!! ? Ni är underbara stöttepelare!

etanoldrift

Ja.. Att sluta är lätt.. Och precis som det skrivits så många gånger förut i detta forum. Haken är att inte börja igen!
Kan väl nämna att min fd, slutade snusa istället, när jag bad honom sluta med alkohol (och visade med hjälp av kontoutdrag, hur mycket det kostade..)
Jag hade hellre sett att han slutat dricka, då det påverkade oss mer!
I samma veva slutade han att betala med kort på bolaget.. Det han inte tänkte på, var att hans kontantuttag från automaten vägg i vägg med Tant Grön, ökade med motsvarande summor..
I dessa stunder kändes det som om man var gift med ett barn som försöker överlista en förälder, men inte förstår att spåren fortfarande syns... *asgarv*

farmor

Ja, Den var bra! Hahahahaha
Här sitter jag nu efter shoppingrundan med 4 kg blodapelsiner ? och 0 alkohol! Yess! Laddat för helgen!

farmor

Jag och mina farhågor och värsta scenario. Jodå, maken drack flaskan med vin förra söndag när jag var bortrest. Det finns inga planer på att smygdrickande. Det var ju egentligen inte smygande det här heller, jag var ju inte hemma och vi sågs först idag.
Skönt att berätta hur starkt det påverkade mej. Att säga rakt ut hur svag jag känner mej. Hur jag har diskuterat hela veckan med mej själv om jag ändå inte ska köpa en vinflaska, bara för att ersätta den som fanns. Inte dricka, nää då, bara låta den stå! Va? Hör ni! Hur tänker en alkoholkapad hjärna?
Det här bakslaget i tankemönster har visat mej min svaghet. Hur nära det lurar under ytan. Hur lite som kan få mej ur balans! Kramar ?

etanoldrift

Att du inte föll!
Och vad skönt med er öppenhet.. Det om något kan rädda väldigt mycket!
Men någonstans så är du inte alls ensam om att skapa "worst case scenarios" i hjärnan..
Tänk så här istället:

85 % av ALLT det vi oroar oss för inträffar ALDRIG!
De andra 15, inträffar ändå (hur mycket vi än oroar oss..)
Så varför oroa sig?

Ha en fin helg framöver <3

farmor

Ja, puh, jag är så lättad!
Ja, jag visar min sårbarhet inför honom. Det är befriande. Annars så är jag en ganska drivande och framåt typ. Jag jobbar med mina orosmoln, har så sjukt bra fantasi!

Du är så imponerande i allt du tar tag i, farmor! Den som hade hälften av din Go ändå.

Och Etanoldrift, du borde skriva en handbok i hur man avslöjar en smygalkis. Ett efter ett av mina knep kommer obönhörligen upp till ytan. Skulle vara sjukt generad om jag hade bott med dig om jag drack.., eller kanske inte hade druckit då...

etanoldrift

Det hade du kanske ändå, eftersom jag med varm hand hade överlåtit ansvaret för DITT drickande på dig.. ;-)
Jag tog bara hand om mitt..
Och vad "tipsen" beträffar så så tror jag ni allihop är lika "vassa"..
It takes one, to know one ;-)

Har man en gång haft förmånen att tänka som en alkoholist så är det inte så svårt att följa spåren...
Och det är nog som så att den enda man egentligen lurar är sig själv, eftersom det till 99,9% visar sig att omgivningen både vetat eller i varje fall haft starka misstankar.. Så sååå himla hemligt är det inte.
Problemet är egentligen alla människor som i alla sammanhang "håller käften" och låtsas att det regnar..
Stor kram till dig också/ e

farmor

Ja en farmor kan vara väldans drivande, samtidigt vansinnigt skör. Jag är en av få ( tror jag) som gläds åt åldrandet. Jag upplever att jag bär med mej alla mina åldrar. Vissa är drivande och kraftfulla. Andra är otrygga och rädda. Fantasi har jag alltid haft, på gott och ont.
Från att ha varit konflikträdd går jag mer och mer åt hållet att vara en som säger som det är. Jag låtsas sällan som det regnar.
Men ibland blir jag ynklig och då är det skönt att bli varnad för elefanten som hotar att flytta in om jag inte är rak och tydlig i min kommunikation.
Kraaaaam! ?

Januari

i din tråd farmor, ser att du hänger i och fortsätter kämpa! Så många som skriver och stöttar också, så fint. Själv är du klok som en bok, du vet vilken väg du vill gå och kämpar trots att vägen är allt annat än rak och enkel! Ville bara kika in och säga hej ;)
Kram och hoppas du får en fin helg!

farmor

Glad ? blir jag över din hälsning! Ja, det har varit en krokig och stenig väg sista veckan. Men jag fick stöd av stadiga forumvänner. Nu känns det lättare igen! Mina farhågor har bytts ut mot förhoppning! Tredje nyktra helgen väntar! ?

farmor

Jag är upptagen av tankar på vin och alkohol dagligen. Upptäcker all reklam, ser allt vin och skålade i filmer, tänker på hur det ska bli sen....
Maken är nykter och nöjd. Men tänker inte bli absolutist. Men det är inga problem om du blir det säger han. Men vad vill jag? Jag vet inte mer än att just nu vill jag inte dricka vin för att jag blir så sjuk. Jag är ju en allt eller inget människa...är det en personlighet eller kan man förändras?
För mej gäller det de mesta. Helhjärtat går jag in för det jag gör, eller också är jag totalt ointresserad.
Jag är väl en så kallad konstnärssjäl, med mycket kreativa sidor.
Jag får nöja mej med att jag vet vad jag vill idag. Idag vill jag vara nykter!

Macadi

Du får väl hitta något annat som du kan gå in för till 100 %. Något som inte är kompatibelt med alkohol. Motorcykelkörkort? ?
Hoppas att du haft en bra helg...
Kram!