Alkoholisten är ofta väldigt egotrippad och får nästan ett barnsligt beteende när denne kräver att omgivningen ska "lyda" minsta vink och gärna släta över alla misstag..
A. kan gå i taket om någon råkar låta en kastrull koka över, men själv bagatellisera en sönderbränd sönderskrapad stekpanna med: Äsch, det gör inget vi köper en ny.. den va i alla fall gammal..
A. kan bli manisk, när hen är nykter i sin iver att spara pengar (på ALLT utom alkohol naturligtvis) För att sedan glatt bjuda laget runt, bjuda på mat och fullkomligt strö pengar omkring sig när A är full.
Och alla dessa "lysande ideer".. A kan få för sig en massa saker som måste "fixas" när hen är full.. dessutom så ska man fixa det själv för hantverkare är ju så dyrt..
Resultatet brukar bagatelliseras med ett Äsch, det duger åt oss.. det är inte så noga.. det funkar ju (i bästa fall) i alla fall..
A:s "självkänsla" när hen är påverkad gränsar i de felsta fall till storhetsvansinne (släng dig i väggen "Kung i baren", du ligger i lä!)
Om A varit nykter ett par dar, så blir A väldigt sårad om man råkar "misstänka" att ha luktat på korken.. (och tar det ofta som en intäkt för att supa till.. (Vadå.. hen tror ju ändå att jag dricker, så det är väl lika bra att börja igen då.)
Jodå.. Jag lever med en sådan 3-åring.. Humörsvängningar, irritation, rastlöshet, ett ENORMT bekräftelsebehov (kom och titta.. kom och sätt dig.. Du måste kolla in vad jag har gjort..) Och ett evigt tjat om sjukdomar (tror nästan att de är födda hypokondriker) Som givetvis ALDRIG beror på alkoholintaget..
Svettas och mardrömmar (misstänksamhet om förgiftning) Ont i magen (säkert blödande magsår..) Ont i ryggen (ojdå diskbråck och ishias) ramlar på fyllan(säkert nåt allvarligt neurologiskt) Hostar och har ont i bröstet (hotande hjärtinfarkt) Deprimerad, varvad med "uppjagad" och högt blodtryck (utbränd med hjärncancer..)
Sedan fyllesentimental.. Ja, jag är nog döende.. det är bara en tidsfråga.. Kära hustru, jag ska ordna en livförsäkring så att jag kan vara trygg i att du har det bra när jag går bort.. (här lägger han sig på sängen och börjar fantisera om sin egen begravning..)
Vill man man ska stryka medhårs och ynka.. Jodå det kan pågå i många timmar, tills han antingen somnar eller börjar vanka runt.. kolla så alla lysen är släkta och att det är låst överallt (vi är ju fattigpensionärer gudbevars..)
Jag hoppas att han inte får ögonen på den droppande kranen och får för sig att byta packning i den mitt i natten (nej han vet bara hur man gör teoretiskt.. och resultatet kommer inte att bli bra..)
Ja.. det här är bara ett litet smakprov av hur en äkta alkoholist beter sig.. för er som är nya och undrar vad som är onormalt "normalt"..
Alkisen är dessutom en mästare på att manipulera omgivningen, smussla och ljuga..
Nej, jag ids inte längre räkna flaskor och burkar.. det stör enbart min egen sinnesro och ger mig en genomfalsk föreställning av "kontroll".
Falsk såtillvida, att jag kan kontrollera mängden han druckit, men inte faktumet ATT han dricker.. För hans del spelar själva räknandet ingen roll.. möjligen ger det honom en anledning att pysa ut irritation.. I övrigt blånekar han givetvis tom om man placerar bevisen framför näsan..
Och för mig innebär det bara förslösad energi, som jag kan använda till att planera nåt roligt åt mig själv istället..
Som tur är, så har vi inte gemensam ekonomi, utan jag har pengar att göra vad jag vill med.. Jodå han har nog sneglat åt det hållet och undrar hur jag har "råd", med kurser och att handla kläder..
Han gillar definitivt inte svaret: Jag röker inte längre och jag dricker inte en flaska vin och två starköl om dan.. (inte spelar jag heller..) Då tycker han att jag skriver honom på näsan att han dricker "en smula för mycket" och börjar tala om att någon form av "guldkant" måste man ju ha.. (skulle snarare kalla det "sorgkant"..)
Idag blir han definitivt på pickalurven redan efter en starköl.. Och egentligen är det inte MÄNGDEN som spelar någon roll, utan BETEENDET! Att inte kunna låta bli, att smussla, att bortförklara, att alltid dricka mer än man tänkt sig, att aldrig kunna "spara" något, utan krama ur de sista dropparna.. Att bli irriterad om någon påpekar alkoholvanorna, men ändå inte kunna låta bli eller ens fundera över dem..
Det var dagens lilla berättelse.. Hoppas ni kan le en smula även om det gör ont när man känner igen sig..

etanoldrift

Hej Hevvi! Trevligt att se att du inte försvunnit helt..
Ja, det tar ett tag innan man hittar sin balans i tillvaron.. Många gånger tror man allt ska bli så bra, bara man har fått en egen bostad..
Sedan kommer känslorna ikapp.. Och ofta finns det bitar kvar (rent praktiskt) att lösa i samband med en separation.. Måna har hus och andra ägodelar som ska delas på ett rättvist sätt.
Vad jobbigt med hunden! Det är nättopp lika allvarligt som med ett barn. Egentligen värre, eftersom man inte kan ringa till soc..
Fast det finns djurrätts organisationer som bryr sig! Och man får inte missköta djur heller pga missbruk.
Hör med "Djurens vänner" som brukar finnas på många ställen i landet, hur du ska göra.. De brukar vara rätt duktiga på att ge råd (kanske kan någon hjälpa till och hålla ett öga på hund och matte, för att se ifall det funkar?)
Det där med "ett glas vin" och eventuellt någon öl tror jag tyvärr inte ett smack på.. Det är nog mer, om hennes ekonomi tillåter..
Glödbrand låter inte heller bra.. Om det blir en undersökning, så får du faktiskt poängtera att du tror att det beror på hennes alkoholvanor.. Kankse kan hon få någon hjälp om andra börjar undersöka och ifrågasätta hennes alkoholvanor.
kram / e

hevvi

hon bor hos sin bror o svägerska o hon för inte låna deras bil ,jag har förklarat varför för svägerskan!!! hon har "offerkkoftan" på sig för jämnan hon kommer ingenstans o jobbigt ! hon vaknar tidigt o går ut med vovven o sköter honom bra tycker svägerskan och hon själv, det är svägerskan som vet hur hon är o bjuder ett glas vin på kvällarna; och vet inte att hon hjälper till med hennes abstinens; jag förklarade för henne vad som gällde; så nu vet jag inte !! men jag vet att hon mår dåligt idag!!!! klart med huset, det ska saneras nu o bygga ett helt nytt trossbotten!!!! hon får betala en del av skadan för oaktsamhet ! dom vet hur hon mår har jag fått reda på!!! hon har inga problem!!!! vi har samma läkare, nu vet han !!!! ibland slår dåliga samvetet på mig när jag skriver!! VARFÖR kramis

etanoldrift

God förmiddag hevvi!
Ja, det är inte lätt, när du blir överrumplad och övehopad av känslor och bekymmer..
Jag tror att det är dags för dig att försöka inrikta dig mer på DIG och DITT mående!
Hur hon gör och om svägerskan låter henne dricka, kan du inte göra något åt!
Det dåliga samvetet är ett medberoendemönster och du har egentligen ingenting att ha dåligt samvete för.
Du har gjort det du kan, och nu får du försöka lära dig att släppa taget..
Det är lätt att vi sitter kvar i "medberoendet" lång tid efter att vi separerat från vår alkoholist/beroende.. På något sätt har det ju varit enklare att inrikta sig på att förändra en annan människa. Nu börjar jobbet att göra sig fri från sitt medberoendemönster och dess tankesnurr.
Ta du hjälp av andra för dig själv, för dina bekymmer, både praktiska och själsliga, men släpp henne och hennes så gott det går! Där kan du ändå inte förändra någonting!
Har du varit i kontakt med Al-Anon? Jag tror att det skulle kunna vara bra för dig! I någon av mina trådar har jag lagt upp lite info och där finns också en länk
Ha en fin dag så länge!/ e

hevvi

hej o tack för goda råd o tankar!!
har bra läkare, och han har ordnat så jag får prata med en psykolog i ämnet, och är nu fortsatt sjukskriven i 3 månader!!!
har även pratat med en dam i Al-Anon och fått lite nummer och ställen jag kan ringa till och vi pratade ganska länge o hon tycker som du !
jag förstår ju att jag måste släppa henne i allt, men svårt när huset är kvar och skall säljas när sanering o huset är lagat!!!!! och det tar mellan 3-5 månader!!! har även fått medicin så jag kan sova bättre o slippa tänka!!!
min syster vet mycket om det här hon har själv varit om detta, så klart att systrar hjälper varandra!!!!!!
god natt o tack för att du stöttar på vägen!! ta hand om dig och det du har på axlarna!!! vi kämpar

etanoldrift

God morgon hevvi!
Skönt att du fått någon att prata med! En sepatation, oavsett anldening, känns, även om det inte finns missbruksproblem.
Jag förstår att du har det dubbelt jobbigt.. Och jag hoppas att du kan få lite lugn i själen, när du fått lite mer stöd.
Det är inte dig det är fel på! Oavsett vad din fd, säger eller hittar på! Henne kan du inte få nykter, för det är något som hör till HENNES inre person och ansvar! Och den som är beroende försöker oftast på alla sätt, skylla det på yttre faktorer och personer.
Deras sätt att tänka är så förvridet i den alkoholkidnappade hjärnan, att det är svårt för oss att förstå, utan ibland får man bara acceptera att man varken förstår eller kan göra mer än man redan gjort!
Min fd, förstod visserligen att det var fel att köra bil alkoholpåverkad, men kunde inte sätta det i samband med sina egna alkoholproblem (eftersom han inte ansåg sig ha några..)
Utan skyllde på yttre omständigheter.. Om bara inte någon ringt och "satt dit honom". Om ingen hade ringt och "tjatat" att han var tvungen att komma över.. Om han bara inte hade kört för fort.. Ja precis ALLT, utom att han drack alldeles för mycket på ett osunt sätt!
Fortsätt gärna att skriva av dig här och starta gärna en egen tråd, så är vi fler som kanske kan stötta dig!
kram / e

Noppan

Jag läste inlägg o kände igen mycket! Jag tvivlar på mig själv många gånger. min man dricker öl ständigt o när jag påpekar det tycker han inte att jag har med det att göra! det angår mig inte! Det blir gräl o han pekar istället på mina fel o brister, som jag ser som ett försvar från honom.Jag googlade för att få fram lite om alkoholism/alkoholist. Mycket fakta som jag läste förstod jag inte men när jag läste i det här forumet kände jag igen mig ! Jag frågar honom: Har du druckit den där ölen nu? Han svarar: Ja det har jag! Jag säger: Men vi har varit på en helgresa o där var det verkligen mycket dricka ! jag tycker du har problem som sätter dig o dricker nu på en måndag efter en sådan helg!! Jag har sett, räknat burkar, iakttagit hur många -mycket han dricker när det är typ festligheter. Själv är jag uppväxt med en alkoholiserad far , jag har facit i handen. Min man köpte 2 flak öl på resan. Någon skämtar om att då har du i alla fall denna kommande vecka. Han säger det räcker ett helt år! Måndag på hemma plan märker jag att han har ställt dessa backar på ett ställe i en undanskymd plats som om han vill ha dom ifred för ingen insyn hur burkarna försvinner. Jag ser att han även tagit därifrån, den första jag frågade om som stod på skrivbordet var en annan sort som råkade stå i kylen o då kan man ju dricka upp den! Nuär grälet igång o det är mitt fel som lägger mig i saker jag inte har att göra med! det är måndag kväll närmare 21.30 o jag börjar gråta sliter åt mig bilnyckeln o ger mig iväg till ingenstans. Jag upplever min barndom med en alkoholiserad far som var ett svin mot min mor! Jag ringer en vän som bor många mil bort, den vännen får åter igen höra mitt tugg om hur illa jag mår! Den bästa informationen kände jag att få andras berättelser!

Noppan

Läser mångas inlägg o funderar över, men på väg dit då? Funderar man inte att det här går åt hell..!
Jag som hade en far som var alkis har tänkt ofta Kom ihåg du kan hamna där du också!
Jag tycker om vin o skulle kunna dricka varje kväll för att det är gott!
Det som känns så hopplöst är att den som jag lever med och måste dricka varje kväll försvarar sitt drickande!
Men han har inte kommit så långt som ni andra beskriver situationen och helvetet att vara beroende. Han ser sig inte beroende eller i farozonen!
Han har en strategi när han tar fram ölen, öppnar ölen! Hur han försöker dölja den med handen när han sätter sig o dricker på sitt kontor. Ställer burken skymd från mitt synfält! Jag tänker -Nej just det, angår mig inte! Har inte med det att göra! Det som känns jobbigast är att jag försöker få honom att inse och ¨då blir det gräl! Dom vill jag undvika och då lägger jag mig inte i hans drickande. Frågan är bara hur det kommer att sluta?? Men lycka till alla ni som verkligen kämpar för att få ett sunt o må bra liv. Förstår att det finns många som kämpar med ett beroende!

Smiles76

Vad glad jag är att jag hittade den här gruppen! Jag har läst, skrattat och gråtit om vart annat. Allt ni beskriver är på pricken min man. Han blir galen om jag vill kasta en kastrull med löst handtag, men säger " Skit samma att jag repade bilen, den är ändå inget värd!" Han ligger på rygg och fyllesnarkar redan vid tre på eftermiddagen och vaknar och fylleäter mitt i natten. Fylleomelett. Fniss, vad jag känner igen mig. Vill hjälpa till att måla om fönsterkarmarna i vardagsrummet från brun till vit. Tar mörkgrå grundfärg (medan jag är iväg och köper vit) och kladdar ner tapeterna och fönsterbrädan... Vill gärna laga mat, som aldrig går att äta. Gömmer sprit över hela huset och säger att jag är ett kontrollfreak och att det är mitt fel att han dricker... Hadde vi inte tre barn ihop (10, 12, 15) hade jag lämnat honom för länge sedan. Pysslar i trädgården (vilket han normalt aldrig gör) och "hittar" flaskor med cognac som någon "tappat" i buskarna. Jag har kommit så långt och blivit så luttrad att jag kan skratta åt eländet. Vad annat kan man göra? Jag ska försöka hitta en alternativ bostad åt mig och barnen och sedan flyttar jag ifrån honom. Jag har fått nog av att bli kallad kärring, subba och idiot. Det räcker nu. Jag vill sova på nätterna, inte ligga på helspänn och styra upp alla galenskaper han gör på nätterna.
Tack för att ni delar med er, det räddade min dag!

AliceAlice

Smiles! Både du och barnen kommer att må bättre utan honom! Fast det är svårt m barn. För vår del (barnen är bara lite äldre än dina) träffar de bara sin pappa när någon annan är med, oftast jag och jag orkar inte och pappan hör aldrig av sig längre.... så det blir inte så ofta. Visst sörjde barnen i början men de klarar det, bara man är öppen och ärlig och kan prata om missbruket. Idag har jag enskild vårdnad om barnen.

Du kan läsa om min resa ####redigerat#####

Se till att du och barnen är säkra på alla sätt, ekonomiskt, fysiskt osv!

Släpp kontrollen-vinn friheten av Carina Bång är också en bok som är väl värd att läsa!!!

Mycket styrka! Alice

Först av allt vill jag bara förklara att jag var tvungen att ta bort länken då den innehöll en kontaktuppgift till dig och vill hålla detta helt anonymt för alla. Om det är så att man vill få kontakt med en specifik användare och båda vill detta kan båda maila till supporten/admin så ordnas detta den vägen men det är enda sättet tyvärr. Ledsen för detta.

Vad fint att du skriver och berättar om hur det varit för dig och vill dela med dig av din resa. Du är omtänksam som skriver så och därför kändes det dumt att plocka bort men vill någon som sagt få direkt kontakt och även du så maila så ordnar vi det.

Du vill hjärna hjäpa och bara genom att skriva ett svar och ge boktips ger du mer än du tror. Det hörs att du tagit ett stort beslut som blev rätt för er och det har säkert minst sagt varit en tuff resa. Du har kommit ur den starkare och det är modigt att berätta om det.
Sen kan det ju säkert se olika ut vad alla är hjälpta av, du har ett exempel på vad som hjälpte er familj att gå vidare.

Fortsätt gärna berätta hur det är för er och hoppas forumet kan vara ett stöd för dig, andras berättelser så som din säkert är för andra.

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

trött dam

Är tillsammans med en man sedan ca 32 år. Sedan vi flyttade utanför storstan, började han dricka mer och mer, humöret förändrades till det sämre. Vi grälade alltmer och ibland gick det till våldsamheter, kände mig rädd och hotad. En helt annan person trädde fram, en person jag aldrig träffat tidigare. Har sedan ca 5 år stått ut med hans lovande om en förändring; att vi ska flytta, att vi ska köpa oss en gemensam lägenhet (som ett komplement till det här fritidshuset vi bor i nu). Att vi ska prata med banken om ev bostadslån, att vi ska se över vår gemensamma ekonomi. Jag tror och lyssnar, ser den person som jag gifte mig med en gång träda fram, som är talbar och resonabel. Sedan händer allt snabbt; han får ett känsloutbrott över något trivialt t ex en detalj i matlagningen, i städningen, i vår konversation. Han blir yvig och irriterad, ibland hotande och omöjlig att nå. Sedan vi kom till den här bostaden, har han druckit mer och mer, det är mest öl, men han dricker det i ensamhet ute i friggan och tror inte att jag märker hans förändring. Kommer in och jag vet aldrig vilket humör han är på då. Det gör mig spänd och irriterad själv. Mitt humör har också förändrats, jag får allt svårare att behålla min jämvikt och balans. Han sårar och ber mig aldrig om ursäkt, lovar en sak, håller den aldrig, eller ändrar sig snabbt, vill bestämma helt själv. Känner mig som ett sorts påhäng, en "ko i köket" som ser till att lagad mat kommer till munnen. Nu har han börjat torrhosta, låter som astma för mig. Men han har aldrig haft astma. Han har däremot struma som han medicinerar för. Tar prov en gång om året och när han senast fick ok från läkaren om hälsan, så var det tydligen fritt fram för fortsatt drickande. Han vägrar diskutera varken vårt allt mer dåliga förhållande, eller sitt drickande. Nu känner jag att jag inte längre orkar hålla mig kvar här (och ta hand om). Ser mig om med ljus och lykta efter en egen liten lägenhet, så jag kommer härifrån.

Du har varit tillsammans med din man i 32 år och i många år nu har han haft alkoholproblem. Du har på flera sätt försökt att påverka honom och nå honom i detta och han har inte varit villig till en förändring. Nu har du fått nog och väljer att berätta här som ett steg på vägen för dig. Du vill flytta och börja ta hand om dig själv.
Du berättar att han kan bli hotfull och våldsam och att du själv går på spänn då han druckit, du vet aldrig vilket humör han kommer vara på. Som till flera andra här inne vill jag tipsa om Kvinnofridslinjen 020-505050, som du kanske känner till eller läst om någonstans. Dit kan man ringa anonymt, kostnadsfritt och prata om man känner sig hotad på något sätt, fysiskt eller psykiskt.

Hoppas forumet blir hjälpsamt för dig, att du delar med dig såhär är hjälpsamt för andra!

Finns något mer du tänker skulle vara hjälpsamt för dig i den här situationen?

Vänliga hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Muminmamma

Jag känner igen mig i så mkt i denna tråden. Man kan le åt eländet samtidigt som det förtär en så totalt.
Trött dam, våra män är nog kloner. Har tappat räkningen på hur många gånger jag har blivit kallad idiot, jävla kärring och blivit ombedd att hålla käften.
Har 2 barn sedan tidigare i höstas 2 barn med min man.
Väntar in rätt tillfälle med att de stora är klara med sitt och jag hittar nytt boende. Har gråtit så mycket och räddat så många situationer dom min mans drickande har försatt oss i.
Stå på dig och börja leva ditt liv nu..
Stor kram

janel

Hittade denna sida började läsa.. kände igen mig i mycket. .har en man som dricker... smuslar. Gömmer vin flaskor, ölburkar .Man kan hitta dem överallt....Nä men han har inga problem. ..Är så trött på att ha honom liggandes i soffan kl 18 somnat till bollibompa! Där sitter man ensam fredag, lördag & söndag kväll... ja det kan vara vardag också...Tack gode gud att barnen är vuxna.. Jag jobbar oregelbundet inom vården så vad händer när jag åker till jobbet. ÄR så trött på att aldrig får känna mig trygg.. behöva ta allt ansvar det känns som man har en tonåring i huset....bortsett från en tonåring får man höra att man är elak & dum. Han är aldrig elak .. bara går upp i sig själv sover vaknar forsätter dricka..läser man här så säg alla flytta... tanken har kommit upp flera gånger... Men det är inte så jävla lätt. .. För när han är nykter så är han värdens godaste man... Han är inte elak när han dricker Det är inte så jäklar lätt att lämna någon efter 30 år....

Så lätt det är att känna igen det där scenariot! Vad är det med männen!? Hur vanligt är detta sorgliga beteende? Varför? Någon man därute som vet något (utan att känna sig påhoppad förstås)?

Kajgiz

8 liter vin + ett x antal öl på mindre än TVÅ dygn!!!
Haft en diskussion - ger absolut nada!
Han skyller på kärlekslöshet, sitt mående; sväller i halsen, ångest, sömnproblem, mig, värk, stress, koppla av etc - allt ifrån hur det passar honom - jag blir galen!!! Vad göra?? Lämna honom? Ja det är ett alternativ! Men det MÅSTE finnas andra vägar att gå!?

Ja, det finns andra vägar att gå för honom. Tyvärr är det inte ditt beslut att ta. Han skyller bland annat på dig.., jag kommer frän beroendesidorna. Han har inte fattat ännu. Tyvärr , jag är ledsen, men du kan inte göra något mer än att sätta gränser. Han måste fatta själv och sluta skylla sitt drickande på yttre omständigheter.

Kajgiz

Tack Sisyfos men det känns som vägs ände just nu....
Han har ju högt blodtryck oxå och tar mediciner för det, som han nu påstår inte hjälper och då måste han dricka för att sänka trycket!.
Han har ju redan börjat få skador av sitt drickande bl.a höftledsnekros för 4 år sen, där höftleden byttes ut ? minnet sviktar liksom humöret + annat.
Men vägrar i sten tillstå att han har problem. Jag funderar faktiskt allvarligt på att informera hans husläkare om hur det FAKTISKT är.... för han ljuger för henne när han är där liksom han gör för alla andra. Många av våra vänner har förstått och misstänkt att han har alkoholproblem/missbruk sen lång tid tillbaka. Känns lite jobbigt nu då pga semester, men på måndag börjar vi jobba igen och då kan han inte dricka på samma sätt....alltid något - då kan han bara dricka under ett par timmar på kvällen - automatisk begränsning tack och lov!

lizzbet

Vill bara lägga in en liten "förvarning" om att husläkaren med stor sannolikhet redan vet om hur det faktiskt är... Men hon kan lika lite som alla andra tvinga din man till behandling :(
Har varit där du är, känt på samma sätt som du, försökt allt. Till sist insett det lönlösa i att stånga sig blodig. Du kan kontakta alla läkare och sociala myndigheter, de kommer aldrig att ta hand om problemet på det sätt man önskar... Din man måste frivilligt söka hjälp, så funkar det Sverige idag, tyvärr.
Lycka till och styrkekram.

Kajgiz

Hej Lizzbet,

tack för din "förvarning" ☺ men jag är ganska säker på att husläkaren inte vet lika lite som de andra läkarna: gubben har ju bytt höftled pga nekros samt gjort GBP. Enda läkaren som frågat om han dricker, är en på Närakuten som vi fick uppsöka när han hade så pass ont i höften att han inte kunde gå innan höftleden byttes ut och info om att de som har ett missbruk kan få nekros just i höftlederna! Men gubben blånekade! Samma lika med GBP....