Stress, smärta och utmattningssyndrom har tagit över till100% sedan mer än ett år. Tröttheten har jag behandlat med alkohol! Jag blir piggare, men ångestfylld därefter. Uppenbarligen ingen bra metod. Jag har druckit nästan dagligen, 2-3glas vin på vardagarna, 1-2 flaskor vin/kväll på helger. Toleransen tycks vara skyhög.
Måttlighetsdrickande fungerar inte, kan jag konstatera efter flera försök. Just nu vill jag bara slippa dricka, i första hand i dag, helst hela veckan,
Jag erkänner mitt beroende för min partner och min närmsta vän. De tycks ändå inte riktigt förstå allvaret. Kanske för att vi delar samma beroende, mer eller mindre?

Jag har försökt att skrämma mig själv genom att ta reda på alla konsekvenser som alkoholen skapar. Jag vet inte längre hur jag ska hantera Beroendet?

Några tankar för den här dagen:

- Inget vin idag! Jag behöver inte det!
- Använda djupandning som metod då tankarna kommer
- Ta frisk luft direkt

Jag behöver Hjälp! Har försökt anmäla mig till internetbaserad behandling men vet inte om det funkat för jag får ingen bekräftelse?

Januari

...jag har inte hängt med här men vill bara skriva att jag tror det du skriver betyder mycket för många, det har det gjort för mig! Jag hoppas hitta dig här igen. Många varma kramar ?

farmor

Läser, läser och läser... Tack! Jag vill samla mej, ta en paus och fundera. Fina värmande tankar delar ni med er. Det ligger en hel del i era reflektioner. Relationer att vara rädda om, och som förhoppningsvis är "på riktigt" även om vi aldrig ses.
Så jag skickar kramar till er som känns "på riktigt", ni är fina människor! ? Ni är värda en hel bukett ?

etanoldrift

Ja, det är svårt ibland, när vi är så olika som personligheter.. En del är ju väldigt tillbakadragna och känner sig nervösa bara av att säga "hej, jag är ny här"..
Men jag tycker att vi både på anhörigsidan och här har en varm och välkomnande ton. På sätt och vis sitter vi ju i samma båt! Jag har då suttit mitt i periodvis..
Forum blir ju vad vi gör det till. Alla har ju inte samma åsikter och det tycker jag är okej.. Likaså att man inte blir "gillad" av alla..
Men som jag skrev förut.. Elakheterna kan vi gärna avstå från! Det tillför faktiskt inte något..
Sedan får man inte vara sämre än att man både frågar, om någon formulering känns konstig, vad som menas.. Och ber om ursäkt, ifall man sårat någon (det kostar faktiskt inte mer än en liten bit av stoltheten ;-) )
Roligt att du vågar titta fram igen i alla fall farmor!
Kram /e

Du är en av dom skribenter här som stöttat och förhoppningsvis fortsätter att stötta andra personer med alkoholproblem. Därför tycker jag det är mycket tråkigt om du slutar att skriva. Du är en glädjespridare och klok gumma i ett. Samtidigt genom att vara med på forumet ges möjligheten att hjälpa sig själv. Ibland är det snöslask ute men du och andra personer gör att solen lyser här inne på vårt forum. Kram<3

Eulalia

...fina....jag har inte hängt med så bra här på slutet, jag har haft så mycket. Men nu har jag läst runt lite och jag blir skitförbannad. Som om det vore fel att sticka!? Inte f-n är man gammal för att man gör det, det är väldans inne igen. Det kanske inte vederbörande har koll på.
Sen, för en rastlös person, så är det ett perfekt sätt att klara sig. Jag har varit rökare, jag tror det hänger ihop, man vill ha nåt att syssla med. Sånt ska inte fördömas, det är att försöka att sänka någon. Varför? Jo för att denna människa själv inte mår bra.
Jag kan säga så här; tidigare har jag inte direkt hållit på med att sticka osv, jag har mer varit inne på målning. Men nu, när jag måste se till att bli nykter, har stickningen varit min räddning. Jag är faktiskt helt säker på att den hjälpt mig! Det ska inte förringas. Sen spelar det ingen roll om man så har stickat sen barnsben, det som hjälper en människa att hålla sig på rätsida är aldrig fel!
Jag tog oxå åt mig av de där inläggen, jag är ju mösstickande kärring jag då!

Ursäkta om detta inlägg blev lite rörigt, men jag skrev direkt från hjärtat nu.
Farmor, du måste vara kvar här, jag behöver dig, och ser att alla andra med behöver dig oxå. Många många kramar fina du!

Andreas

Tack för dina inlägg här farmor, tycker inte du ska gå. Vissa inlägg är inte seriösa ###### del av inlägg redigerat då det kan uppfattas stötande/Admin.

Levande

Farmor tänk på att det kan vara ett troll finns på de flesta närforum, ställer till bråk och oreda.
Du verkar ju vara en kvinna här som verkligen behövs som är både klok och har stort hjärta och även finner stöd och uppmuntran. Så glöm troll, elakheter och kom tillbaka
Kramar

Januari

Tänker på dig?
Hoppas du har det bra. Hoppas du fortfarande finns kvar härinne ibland. Jag tycker du är fantastisk!
Skickar många varma kramar, var rädd om dig!

farmor

Jag är kvar och läser. Ni fina verkliga människor skulle jag vilja möta varje dag. Jag är stum och tom. Bubblan som brast har jag inte orkat laga. Men jag gläds över er alla som försöker laga den åt mej ?
Allt har sin tid... Jag tänker också på er, goda medmänniskor! Kramar ?

LenaNyman

Ja, har du sett vad saknad du är? :)

Tänker på den här bubblan som brast. Och tanken: vad vet man om folk egentligen. Och så tänker jag att det har man ju inte en susning om. Jag, till exempel, vill gärna vara sann mot mig själv. Har svårt att låtsas när det kommer till känslolivet. Ändå finns det tillfällen då jag finner mig le mot en medmänniska, humma instämmande och nicka - samtidigt som jag är av åsikten att "men kan inte du bara ta och klämma igen det där himla brölhornet till mun du har". Så vad vet man - ens när det kommer till sig själv?

Att du är uppskattad här, och efterlängtad, råder det i alla fall inga tvivel om. Varmt välkommen tillbaka när tiden är mogen. Och varm kram till fin farmor.

kör igång igen, jag blir troligen morfar inom kort, och vi behöver varandra i vår ålder! Kram

farmor

Jag trevar mej fram... Har inte lämnat forumet helt utan läser ibland. Min egen styrka och motivation vill jag inte ens nämna. Vet inte ens om jag tror på det här med forum för alkoholberoende... Just nu läser jag boken, Äntligen full kontroll av Allen Carr. Kanske kan det vara en väg framåt?

Detta forum har i alla fall hjälpt mig på sikt. Ibland känns det ju hopplöst. Jag har läst här, varit utan A. Druckit, smusslat, skämts. Haft uppehåll. Börjat igen. Ja dom flesta känner till karusellen. Men en dag när jag förstod att för mig finns inget mitt emellan bestämde mig för att aldrig dricka A i resten av mitt liv. Då började det gå lättare! I början var det lite tufft, men det har gått över förväntan. Jag läste också boken med Carr. Inte bara den utan flera andra. Ju mer man kan och förstår om beroendet desto bättre. Jag tror på dig Farmor. Du har styrka även om den ibland är svår att finna. Upp på hästen! Kram på dig<3

Du kanske ska ge forumet en chans till i alla fall farmor. Vi har saknat dig härinne och du behövs. Skriver du så får du också lite perspektiv på dina tankar. Kanske du kan få lite hjälp med styrka och motivation igen.

Om du inte vill börja skriva igen kanske du kan skriva en egen dagbok. Carr har väl hjälpt många härinne också, så alla vägar framåt är bra. Jag gillade att ha dig härinne och ser gärna att du kommer tillbaka. Kramar!

farmor

Det värmer att vara ihågkommen och välkomnad. Tack! Jag behöver nog det här stödet mer än vad jag tror. Som du säger Sisyfos, inte minst för att reda ut tankarna. Vilja, du tolkar rätt att det inte går så bra. Jag är visserligen bara "helgdrickare" nu så visst har det skett en förändring till det bättre. Det som störde mej mest under alkoholstoppet var mitt ständiga tröstätande. Jag fick inget stopp på det och tyckte att jag kunde unna mej det. Men jag gick upp i vikt och mår skit för det. Är arg på mej själv och känner mej ful och eländig.
Tack ni alla som frågat efter mej! ? Jag kommer att finnas här i en lite återhållsam ton ( tror jag)
Inte så synlig som tidigare ( kanske) God lördagsmorgonen på er!

Låter bra, farmor. Att du har planer på att fortsätta att skriva. Vi har lite liknande beteende med ätandet ibland. Det känns som att man ska fylla ett hål. Alkoholen har fungerat lite på samma sätt. För mig kommer ätandet i perioder och jag har kontroll på det och det kommer inte så ofta. Men vid stress, när det finns oro i kroppen. Vi kanske får jobba båda två på att fylla hålet utan mat el a.

farmor

HELHETSMETODEN, av Maria Helander och Catherine Schuck. Den handlar om känslor, självkänsla, och kroppens invanda beteende. Jag tycker att bokens tema passar lika bra på problem med alkohol som problem med tröstätande. Boken finns inte längre i handeln men kan beställas direkt från författarna. Jag rekommenderar den till oss alla som kämpar. Det finns verktyg som kan hjälpa att komma tillrätta med den där tomheten och hålet som du Sisyfos nämner.
Att lära känna sej själv och vad som ligger bakom sitt beteende är bästa vägen till förändring. Jag tror inte längre på beroendehjärna eller beroendepersonlighet. Jag tror på,att avslöja sej själv och vad som driver en till ett destruktivt beteende. Jag tror på möjligheten för varje människa att kunna förändra sitt vanemässiga beteende när man har hittat grundorsaken till agerandet.

i värmen igen farmor! Jag känner mig väldigt taggad just nu att bli av med A, och en anledning är att jag läser allt på sajten
http://stopdrinkingalcohol.com.
Jag är också inne på att skippa alla beroendepersonligheter, AA och gud vet vad. Den här killen slutade 2004, och har många bra tankar och tips för att göra sig av med alkoholen. Jag tror inte heller längre det är någon idé att försöka lista ut varför man har fått problem med att dricka, du och jag är nog dessutom för gamla för det:-) Jag köper nu hans tes att det helt enkelt vid något tillfälle blev en djävligt dålig vana som gick överstyr till ett beroende. Och dåliga vanor kan man bryta, jag slutade röka för 12 år sedan efter att ha varit riktig vanerökare sedan 15 års ålder.
Nu tänker jag riktigt dåliga tankar om alkohol, och riktigt bra tankar om varje litet framsteg jag gör dagligen för ett bättre liv utan A.