av Besviken

Jag kvinna bor tillsammans med en alkoholist, sedan snart 6 år - sedan. Jag behöver komma eller prata med någon. Här är det kaous i mitt huvud. Jag bara gråter hela tiden. Snälla ta kontakt med mig här. Jag vet inte hur jag tar kontakt. . Jag behöver prata. Tack/ besviken

Besviken
mån, 2016-01-11 - 19:42

Bamsekram till dig också Mysan. Tack du är så gullig.

Besviken
mån, 2016-01-11 - 19:48

Åhh Trollis va hemskt detta är. Nu känns det också presis som om jag måste acceptera att han är nykter och är med i den klubben. Jag ska stötta han i det, och följa han på den vägen.. Rent ut sagt... Har jag inte gjort tillräckligt, el är det min förbannade skyldighet att vara där för han. Han har ju faan inte varit där för mig. Har han varit med mig på sjukhusen när jag behövt så har jag ju fått höra det efteråt. Vi kanske skulke flytta ihop☺ du och jag. Kram till dig också.

Besviken
mån, 2016-01-11 - 19:53

Tack så hemskt mycket Leverjag. Du är så omtänksam. Kram

Mysan
mån, 2016-01-11 - 20:56

Läste att lägenheten står på dig...kan du inte få bytt lås i dörren en dag han är på jobb...?
Be om hjälp och få ut alla saker som e hans och låta han fixa sitt liv själv???
Är du beroende av hans inkomst pga du är sjukpensionär?
Hoppas inte så är fallet...!
Du MÅSTE bli fri honom, han kommer aldrig bli bättre, han är inte en snäll människa!!!!
Pissa ner sängen?! Släng den efter honom den oxå!!!!

Jag vet inte om det funkar med min tanke om att byta lås...men jag hoppas så att du lyckas!!!!

KRAM

Besviken
mån, 2016-01-11 - 21:51

Mysan Tack. Ja det är jag, som ensam står på Lägenheten. Men.. jag är beroende av hans lön, och det är väldigt frustrerande. Han har ju gått med i den här klubben och varit nykter sedan 13 Dec. Jag vet inte om jag klarar av att besluta om el hur jag ska göra och tänka. Över vårat förhållande. Ska jag stanna kvar för att han varit nykter? Är det jag som ska vara glad, Stolt för att det kanske blir väldigt bra för han. Ska jag vara stolt för att han har blivit trevligare emot mig? Ska jag vara stolt för att han har valt detta för mig och inte för sig själv. Som han säger. Jag vet inte alls just nu hur jag ska vara el tänka. Är totalsönder inombords. Men han är ta mig faan inte stolt över mig att jag mår dåligt. Jag ska bara vara glad och planera semestern tillsammans. Viiiillll inte nåååågot orkar inte heller nåååågot.

Mysan
mån, 2016-01-11 - 23:15

Att om ointe han slutar dricka för sin skull så är det inte länge tills han börjar dricka igen....tyvärr.
Han måste vilja ändra sig för sin skull, för att han inser att han måste...

SUCK....om dom kunnat inse skadan av sitt drickande!!!!

Jag FÖRSTÅR att du inte e sugen på semestern, att du är tom inombords.

Kram!!!

Besviken
tis, 2016-01-12 - 00:39

Mysan jag sa det till han, att han måste sluta för sin skull och inte min. Men han sa då Nee varför ska jag det. Jag har inget liv utan dig sa han då. Han kommer nog innerst inne aldrig fatta vad drickandet har ställt till hos han. Kraam

Mysan
tis, 2016-01-12 - 01:46

Stackars stackars man som e så jävla korkad!!!!!!
Vad har du för liv med honom????
En fråga....har du ingen familj el vän du kan vända dig till?
Önskar man kunnat bara ösa han ur din lägenhet...den är din och jag e övertygad om att du skulle klara att leva utan honom!!!

Mitt x bruka säga att jag visste inte hur mycke han älska mig...fem minuter senare kunde jag kallas hora med fet röv, att jag lukta skit...va otrogen och att inte en jävel ville ha mig...
Möjligt alkoholism är en sjukdom, jag är kluven i den frågan...men sjuka i huvet blir folk av den iaf!!!

Jag önskar dig allt gott...och massa styrka!!!! Samt att du blir heligt förbannad o fotar din karl i arslet så han får ordentligt ont!!!!

Bamse kram!!!!

Besviken
tis, 2016-01-12 - 03:12

Tack Mysan det var kanonbra skrivet av dig. Tack hoppas vi snart hörs igen. Kram kram kram

Besviken
tors, 2016-01-14 - 11:20

Hemma igen efter läkarbesök. Jag ombads kontakta kvinnojouren idaag. Jag fick Mediciner för utmattning. Hemskt men sant.

etanoldrift
tors, 2016-01-14 - 11:34

Vad bra att du kom iväg Besviken! Jag tror att du behöver hjälp och stöd för att bena ut hela din situation..
Och jag tycker verkligen att du ska kontakta kvinnojouren! DU behöver det!
Det hemska är inte medicinerna utan att det gått så långt att du behöver dem.. Men då har någon sett dig i alla fall
Stor styrkekram och hoppas verkligen att du nu orkar ta kontakt med kvinnojouren.. Jag tror att det kan vara din livlina!
Var rädd om dig / etanolen

Besviken
tors, 2016-01-14 - 12:25

Tack etanoldrift, ja han sa att jag skulle kontakta dom idag, inte i morgon. Jag skäms så? och jag vet inte hur jag ska säga till dom. Så jag känner det jobbigt att ringa dom. Jag skäms och jag är rädd. Kram & va rädd om dig också

mulletant
tors, 2016-01-14 - 14:38

Jag har nyss läst i din tråd. Du ska absolut kontakta kvinnojouren nu, idag. Jag blir väldigt upprörd när jag läser i vilket helvete du lever.... I din egen lägenhet. Skamligt! Du behöver absolut hjälp för att få perspektiv på din situation, hjälp att förstå att du lever med människor som verkligen utnyttjar och systematiskt kränker och bryter ner dig. Du frågar nånstans om det är så här 'de' är, om det är så här vi andra anhöriga till missbrukare har det. Så är det inte! Det är olika och det finns olika nivåer av helvete ( nu skrev jag det igen). Du lever verkligen med en människa, och tydligen hans mor, som sjunkit djupt och drar dig med ner.
Ring NU! Du behöver inte säga så mycket, de som svarar har ju erfarenhet just av kvinnor som far mycket illa, är förnedrade och har tappat orden. De vet vad de ska fråga dig.
Tusen styrkekramar! mt, upprörd

Besviken
tors, 2016-01-14 - 14:40

Tack Mulletant. Jag ringde men dom har tydligen tfntid. Så jag får väl ringa imorgon el nåt. Känner mig bara så ledsen, & rädd. Kram till dig med.

Besviken
sön, 2016-01-31 - 21:10

Hej Alla där ute. Det var ett tag sedan, men jag mår jätte dåligt. Min särbo är fortfarande Nyckter. ( har inte druckit sen 13/12- 15.) Han är glad positiv och väldigt glad för att han hittat den klubben för nyktra alkoholister. Han undrar varför jag är så trött, varför jag bara vill sova, varför jag har blivit så tråkig, varför jag inte vill vara med han på hans resa, och till klubben. Varför jag har blivit så Tjock.

Han är Nyckter men lika otrevlig som innan.

Jag har bara varit på Al-anon 1 gång.
Jag har varit hos min läkare, han skrev ut Mediciner och sa att jag har gått in i väggen.

Så jag är inte bra.... Men jag försöker att ta mig framåt varje dag. Försöker tänka på enbart mig. Jag är arg, ledsen och besviken på honom. Jag kan inte förlåta lika fort som han vill att man ska göra. Om jag någonsin kan förlåta el om jag någonsin vill förlåta. Tror inte det. Är också väldigt besviken på att jag mår så här dåligt och att jag har tillåtit mig själv att hamna här. Jag ska försöka att höra av mig snart igen. Kram till alla er.

Leverjag
sön, 2016-01-31 - 21:20

Du behöver terapi och någon typ av kroppslig energihöjande aktivitet, tror jag. Har du provar gruppövningar. Var på ett pass medicinsk yoga nyligen. Såå skönt! Det gör skillnad i psyket om man går regelbundet. något annat du kan göra som får dig att må bättre, samtidigt som du får ur dig alla känslor i samtal? Be att få terapi från läkaren. Det och motion på recept är bättre eller minst lika effektivt som tabletter mot utmattningsdepression! Dagliga promenader är gratis och gör underverk med både psyke och kropp (även vikt)!

Behöver inte du vara ifrån honom? Kan ni inte leva särbos ett tag?

Kram

Besviken
sön, 2016-02-14 - 23:48

Hej alla!! Jag som ni säkert förstår, mår inte bra. Har helt enkelt inte orkat vara här inne. Allt går i slowmotion känns det som. Jag har fått tid till psykolog, men tyvärr inte förrän i Mars månad. Har ingen, kan inte prata med någon. Han går till sin klubb. Han har fortfarande inte druckit en droppe. Han tjatar på mig att gå med till klubben, men jag säger NEJ varje gång. Han vill även att jag går med på möten i kyrkan tillsammans med personer i från klubben. Men även där säger jag NEJ. I Lördags åkte jag med han, men enbart för att jag var tvungen att prata med en tjej där som jag fattade tycke för när jag var med en gång i början. Vi är inte ifrån samma stad 90mil emellan varandra. När jag kom dit blev hon såå glad, jag med. Hon frågade mig hur jag mår. Då brast det för mig. Jag berättade allt vad som jag varit med om, hur han fysiskt och psykiskt misshandlat mig under väldigt lång tid. Även om han har varit nyckter så förtsätter han verbalt att vara elak emot mig. Vi har inte haft sex på över 2 år. Nu när han kontaktade klubben, så ska fanskapet bli nykter nu, sa jag till henne. Jag är arg besviken ledsen & vet inte hur jag ska göra längre. Han sa att jag har blivit tjock och fet som en gris. Hon sa att det är inte acceptabelt att han fortsätter även när han är nyckter. Ja - mycket sas och hon var helt underbar och sa att hon vet och förstår exakt hur jag mår. Hon kände igen allt som jag sa, det har varit likadant för henne. Tills hon hittade denna kille. Hon sa även att jag skulle lämna han. Jag vet detta, men vet ändå inte riktigt hur jag ska göra. På kvällen så skulle dom ut 30 st på resturang (alla) nyktra. För att fira en ifrån klubben som fyllde år. Hon sa snälla du, följ med. Du behöver komma ut och få skratta lite. Jag följde med, Jag fick skratta jag skrattade så jag fick kramp i min mage. Det var väldigt skönt och kul. Men han gav mig pikar och fula grimaser som om jag inte var klok el som om jag var ful och dum som sa något. Sedan på hemvägen i bilen sa jag att det var kul och skönt att få skratta så mycket. Sammtidigt som jag kände att jag var i vägen och att han tyckte jag var äcklig. Det spelar ingen roll hur jag ser ut el vad jag tar på mig el hur jag beter mig. Så får jag blickar och grimarser som om jag är det äckligaste jag vet. Även att han visar (om jag säger), att han vill och har roligare med alla andra utan mig. Han blir liksom överdrivet barnslig och tror att han är störst bäst och vakrast. Hemskt är det. Fruktansvärt. Hoppas ni förstår vad jag skriver. Jag känner mig ensam i detta. Jag säger som ovan. Ska fanskapet bli nykter nu. Okej,,, vad gör jag då? Ingen kontroll, Ingen oro, Bara sömnlösa nätter, Huvudvärk, Trötthet, Ångest, ja helt enkelt skandalöst helkass. Jag ska förlåta, Jag ska vara glad, Jag ska vara Nöjd, Jag ska bara gilla läget och gå vidare, Jag ska acceptera, Jag - Ska Jag må dåligt. Då får du väl skylla dig själv, säger han. Jag känner fortfarande att det är kaos i huvudet. Jag vet inte hur jag ska känna. Är jag knäpp om jag går bara för att han blivit nykter just nu. Det kanske blir bra emellan oss igen. Om jag gör så och säger så och vise versa. Så kan det ju bara bli bättre eller? Känner mig väldigt frustrerad nu. Jag måste bara tillägga att jag vill inte till klubben enbart för att jag klarar inte av att höra andras problem, för att jag vill bara hjälpa alla, och det orkar inte jag just nu. Har alltid hjälpt alla andra. Har heller inte varit på ngt mer Ala-non möte. Jag hoppas verkligen ni förstår vad jag skriver. Annars fråga gjärna. Kram till ALLA Jag tänker på er.
Ifrån mig besviken.

Ebba
mån, 2016-02-15 - 09:31

Vad skönt att höra av dig igen.
Jag har undrat hur det är med dig och hur det går.

Jag blev glad över att läsa att du träffade den där tjejen som du kände att det var skönt att kunna vara ärlig och prata med.
Det var så jag upplevde att det var när jag kom till al-anon.

Väldigt befriande att prata med människor som förstår om sånt jag bara haft inom mig och grubblat på själv utan att komma någon vart.

Jag förstår det du skriver Besviken.
Tycker att du beskriver jättebra hur jobbigt du har det med allt.
Jag tycker också att du är både stark och klok som har varit hos läkare och väntar på att få komma och prata med psykolog.

Du kanske känner dig väldigt utmattad och trött efter allt men jag ser en styrka i dig.

Du vill inte ha det så här och funderar och försöker.
Jag tycker att du är stark!

Jag tycker inte alls att det är konstigt att du inte är glad "bara" för att han är nykter.

Det förändrar ju inte allt som har varit som du bär med dig och dessutom låter det inte som att han behandlar dig med respekt och inte heller kärleksfullt...

Tack för att du hörde av dig.

Kram till dig