Har varit nykter i ett halvår och så igår stegade jag in på bolaget, köpte en flaska dyrt vin..tänkte att nu kan jag nog dricka ett glas vin som vanligt folk. Nej. Jag stoppade inte..efter vinaren gick jag ut och minns ingenting. Vaknade imorse på akuten där man meddelade mig att jag haft 2,5 promille. Vet inte hur jag kom till akuten..skämdes så och hade bråttom därifrån när jag vaknat upp. Vet inte om det var lob..vågade inte fråga...har aldrig haft lob..har googlat hela dagen om det kan ha varit lob.. Jag har sådan ångest och är rädd och tankarna snurrar..tänk om socialen tar barnet ifrån mig. Det är iallafall bra att jag lever. Kunde ju ha dött av alkoholförgiftning..usch. Ledsen.

Leverjag

Och läskigt! Alkoholen är verkligen farlig! Vilken tur att inget värre inträffat. Hoppas du hittar din väg och inre beslut nu. Var snäll mot dig själv och titta framåt mot det som går att förändra är mina tankar när jag skriver till dig.

Kram

Varit i dina skor. Vet hur det känns. Om du blivit lobad så kommer du få ett brev från soc. Gå på det mötet och förklara. Om du blir lobad igen inom 2 år kommer soc att göra en körkortsutredning. Se detta som ett uppvaknande. Det gjorde jag. Du kanske ska uppsöka sjukvården och få stöd och hjälp. Det som är hänt är hänt så försök att se framåt även om det är jävligt nu.

Vill vara fri

försökt förtränga helgens blackout och sjukhusvård med att göra det jag är bra på - att jobba, hålla ihop saker, ha koll.
Tänker använda tråden för reflektioner för att kanske bli lite klokare omkring mitt beteende. Kanske att någon känner igen sig och vill bidra med sina tankar i min tråd, det vore i så fall fint. Läser andras trådar och tänker att jag inte är ensam. Det hjälper.

Om mina kollegor skulle beskriva mig, så tror jag att de skulle säga att jag är välformulerad, har integritet och är mycket kompetent. Skrattar ofta och hjärtligt. Är den som folk vänder sig till när det handlar om livet, är en bra samtalspartner.
Men varför i hela världen utsätter jag mig för sådana omruskande händelser? Det är inte första gången. Har räknat ut att det händer ca 2-3 ggr/år. Då slår det slint i huvudet på mig.

Funderar på om jag saknar ventiler, om jag inom mig bygger upp oro, stress och självmedicinerar med alkohol. Men å andra sidan så tar jag hand om mig, äter bra, vistas utomhus, går promenader. Har iofs haft sömnstörningar pga hög arbetsbelastning. Bor i en mindre stad. Barnet är nr 1. Jobbet är nr 2. Vissa som jag träffar genom mitt arbete har svåra livssituationer. Jag kan hantera det.
Men orkar inte ha ett socialt liv då jag får min 'dos' av människor på mitt arbete.
Lever ett inrutat liv med ansvar både på jobbet och hemma. Kanske är det så att jag använder alkohol som en ventil..

Vill vara fri

Ensam i helgen och känner mig så trött. Det kanske är bra. Har gett mig själv tillåtelse att vila...men har svårt att slappna av då tankarna gnager i huvudet om helgens återfall och att jag inte minns vad som hände. Försöker andas med djupa andetag, så att ångesten inte blir för stark. Läser andras trådar och känner igen mig i så många berättelser. Inser att jag inte kan dricka alkohol eftersom jag använder det så destruktivt.
Nu får det bli nya tag och jag får komma ihåg att jag före helgens sjukhusvistelse varit utan alkohol i nästan 6 månader. Och av detta uppehåll trodde jag att jag fixar att dricka måttligt. Så var det ju inte.

LenaNyman

Nu har du fått insikt i nåt väldigt stort. Nåt som kan få dig på fötter och hålla dig kvar i upprättstående ställning. Det är precis det dina sista tre rader visar.

"...före helgens sjukhusvistelse varit utan alkohol i nästan 6 månader. Och av detta uppehåll trodde jag att jag fixar att dricka måttligt. Så var det ju inte."

Förstå vilken insikt det är. Jag vill gratulera dig till ditt nyktra halvår och även dom slutsatser du drar efter den där olycksaliga drängfyllan.

Så. Nu bär det iväg på nästa etapp i din resa. Och jag säger som norrmännen: God tur!

Vill vara fri

och det är som du säger LenaNyman, stort att komma till insikt..känner sorg över att jag blivit alkoholist och att det är på riktigt, inte bara ett ord.. inget som jag bara kan vifta bort med tankar som 'äh, det går över'. Eller tro att nästa gång funkar det nog att dricka måttligt. Jag har provat så många gånger med olika regler som; aldrig dricka ensam, drick max 2 glas och sedan vatten, drick bara dyrt vin för att njuta av det, drick varannan helg osv osv..det funkar ett tag men så slår det till, det omåttliga begäret, då skiter jag fullständigt i alla regler och dricker tills jag stupar.
Förstår att det här har jag ingen kontroll över. Det får vara bra nu. På riktigt.

Vill vara fri

omkring min 'allt eller inget' personlighet. När jag går in för något ger jag allt och glömmer ofta bort att pausa. Tror att jag har använt alkohol som en pausknapp så att hjärnan blir ur funktion. Tiltad. Tyvärr känner jag mig inte bekväm med meditation eller mindfulness. Det hade annars kanske varit bra med något sådant.

Vill vara fri

Gick förbi en lokal som jag ofta passerar. Såg idag att de har AA möten där...stan är så liten... Skit att jag behöver tänka så..skämmas för att jag inte kan hantera alkohol. Fredagar 17:30, bra tid. Kanske att jag vågar mig dit.

sol_katt

Tack för din trådstart. För att jag själv har svårt att hitta anledningar att fortsätta vara nykter, men också för att den visar hur lätt det är att det går åt helvete. Mycket oroande, att du hamnade på sjukhus, det förstår jag verkligen. Samtidigt visar det ju så tydligt att du absolut inte ska dricka alkohol. Du har på ett sätt inget val. Men det är lätt att glömma förstås, när det gått ett halvår.

Det som är värst är att man inte har någon att prata med, tycker jag. AA kanske skulle vara bra? Om man vågar ta steget dit.

Vill vara fri

till AA mötet. Vill inte visa mig. Drar ned mössan långt över öronen. Kanske syns jag mindre då. Väntar på att det ska dimpa ned brev från socialen. Ännu har inget kommit...det kanske inte överhuvudtaget kommer. Sover iallafall numera om nätterna. Det får vara ok.

Sträck på dig tycker jag. 6 nyktra månader imponerar härinne. Förstår att det tar lite tid att komma över det som hände, men minnet bleknar och du får göra det bästa av situationen nu istället. Sova gott, kanske ändå pröva AA. Det finns så många härinne som vittnar om att det är en lättnad att träffa personer med samma erfarenheter.
Kramar till dig!

Aldrig mer

Oj vad jag känner igen mig.
Har också försökt kontrollera drickandet men då och då gått all in och bara sopat rent i skallen. Men med fruktansvärd ångest som följd så klart. Inne på min tredje nyktra helg och jag vill tacka dig för att du skrev om ditt återfall. En rejäl varning för oss andra "nynyktra".

Och sen...din ångest över detta går över!!
Istället får du se det som ytterligare en insikt som kanske skulle komma förr eller senare ändå. Att måttan helt enkelt inte finns för somliga av oss. Inte för dig heller.

Våga gå till AA. Ta tjuren vid hornen.
Känns skönt när man väl har kommit över tröskeln - bokstavligt talat ?

Vill vara fri

stöd och kommentarer. Jag läser era trådar och tänker att vi har alla våra vägar att vandra.
Ibland är vägen mycket guppig och krokig. Då gäller det att hålla i sig, helt enkelt.

Annakanna

Beroendesjukdomen är lömsk och oförutsägbar. Det är väntat att många av oss faller tillbaka någon gång. Jag är en av dem som aldrig trodde att jag skulle hamna här och som nu får kämpa för ett värdigt liv. Ta nya tag, kom igen och ta emot allt stöd! Heja!

Vill vara fri

Det är bra. Ibland skrattar jag högt för att det så dråpligt för att i nästa stund torka en tår för att det också är sorgligt. Läste i någon tråd, att handla en småflaska vin är som att bara handla en enda sko i affären. Just så. Lika bra att låta bli. Dricker mitt morgonkaffe och är glad att detta forum finns. Tack.

Vill vara fri

Jag gillar att jobba. Många vänder sig till mig med funderingar/frågor och jag tycker verkligen om att hjälpa till. Att stötta, vara den man 'bollar' med, ha utvecklande samtal osv.
Hemma har jag hela ansvaret, uppfostrar barn. Sköter allt. Jag tycker om det också. Nu är barnet större och behöver mig inte lika mycket. Dags att inse att jag behöver mer i mitt liv än arbete och barn.
Tyvärr så är mitt vuxna umgänge = 0. Tyvärr så har mitt sparsamma umgänge med andra vuxna på fritiden mest handlat om att träffas på krogen under alkoholrus några ggr/år och att jag då hällt i mig alldeles för mycket.

Behöver komma ut, träffa nyktra glada människor som gillar meningsfulla samtal. Gärna med kulturella inslag som konst, musik, resor och mat.

Steg 1. Ta reda på vilka fritidsintressen jag skulle kunna ha.
Steg 2. Gå med i en studiecirkel, förening eller något annat sammanhang där intresset kan utövas med andra vuxna.

Vore fint att få fler tips om nyktra sammanhang!

Vill vara fri

Det har gått en månad. Jag är nykter. Och så ska det förbli.

Idag tänkte jag att det vore gott med ett glas rött..det är nog inte så farligt i alla fall...Det har ju gått en månad.
Men jag ska vara på min vakt och inte låta min hjärna manipulera mig med baktankar.
Lilla, lilla fina jag...jag förtjänar att vara nykter.
Och så ska det förbli.

sol_katt

Det jag märkt de gånger jag haft nyktra perioder (aldrig mer än fem veckor i sträck) är att när jag tillåtit mig själv att dricka "en gång", så är det som att all ork har sugits ur mig och jag orkar bara inte försöka vara nykter igen på länge. Det funkar säkert så för flera andra, det är därför det är så farligt att tro att man kan dricka bara "en gång". Otroligt starkt av dig att efter att du varit nykter sex månader och tagit återfall faktiskt har lyckats fortsätta vara nykter.

Det är klart, det skrämmer säkert en hel del att ha hamnat på sjukhus på grund av ett återfall. I alla fall, bra gjort!

Suss73

Du är stark! Känner igen mig med total black out. Också varit inne på akuten en gång. Fruktansvärt. Höll uppe ett tag, men nu är jag där igen. Fasar för abstinensen. Heja dig och heja mig!