av Flinga

Drack alldeles för mycket igår. Känns som jag skall dö.

Flinga
lör, 2016-03-26 - 10:43

Finaste, fina ni!!
Jag blev så innerligt glad när jag läste era rader till mej.
Jag vaknade i morse och kände mej som om jag var lämnad ensam kvar på jorden.
Det gör jag inte längre, sen jag såg att ni finns där och tänker på mej och ägnar tid åt att skriva till mej.
Jag tänker på er också, ofta och mycket, undrar vilka ni är mina " systrar "?
Stora varma påsk kramar till er och alla andra fina människor på forumet.
Flinga

Flinga
lör, 2016-03-26 - 10:49

Bara jag igen......
" Den som inte kan yla hittar aldrig sin flock "
Det känns som om jag äntligen vågade mej på det där ylet, och där fanns ni och ylade tillbaks!

Suss73
lör, 2016-03-26 - 10:59

Bra det
Känns som detta forum är min nya drog. Fast mycket bättre. Påskkramar!

Flinga
sön, 2016-03-27 - 23:26

Vi med alkoholproblem förväntas känna en hel massa skam.
Jag har funderat hela dan över vad den fyller för funktion.
Skuld - om vi har sårat eller på nåt annat sätt skadat en annan människa går jag med på. Utan att kunna känna skuld och ånger är vi inte mänskliga, men vad skammen fyller för funktion går jag bet på.

Maharion
mån, 2016-03-28 - 11:07

Nu vet jag inte om det är din omgivning som förväntar sig detta av dig eller om det är du själv. Jag utgår från att det är din omgivning.

Det förväntas inte något av dina känslor, det är bullshit! Den som avkräver dig detta har något behov av se och höra din uppriktighet, om denna person inte klarar av att ta dig vid orden utan förväntar sig någon slags känsla som ska utspelas utav dig, så kan du fan be den dra dit pepparn växer. Eller om en ska vara lite mer diplomatisk, så tror jag att den personen behöver någon slags upprättelse, frågan är hur du kan ge den utan att denne ska avkräva dig vissa känslor. Få den att känna sig hörd, bekräfta att du uppfattar den andres känslor och behov (inte genom att bli avkrävd dina egna). Förklara att du ser att du har gjort den illa och be om ursäkt för att du har gjort den illa, lova inte något som är utöver ett ömsesidigt förhållande.

På vilket sätt hjälper det den andra att du ska må dåligt? Det är hämnd, passivt aggressivt beteende. Gillas inte av mig. Har varit i ett passivt aggressivt förhållande och jag har lärt mig alla trix som de kastar på en.

Strategin är att få den personen att komma vidare tänker jag, få någon slags avslut som du styr över, genom att lyssna och bekräfta utan att den ska avkräva något annat än en ursäkt av dig, det är inte sanning eller konke det här där du är skyldig att betala av med straff. Tanken är att den andre inte ska går runt och älta detta i framtiden så du slipper känna att detta hänger i luften. Det går inte att ändra det vi har gjort, bättre att blicka framåt och se fram emot bra saker istället (utan att vara i skuld, för det är du inte, andra människor väljer att leva med dig här och nu, inte för att du står i skuld till dem).

Ex frågor till den andra som önskar skambelägga dig.
- När x hände hur upplevde du det då?
- Vad kände du då?
- Jag hör att det var jobbigt för dig och jag ser och förstår nu att jag har gjort dig illa, Hur hanterade du det då när detta hände?
- Gissar att du har behov av xxxx för att du ska känna (motsats till hur den kände)
- Du önskade av mig då att jag…
- Tror du att vi kan komma vidare idag?
- Tror du på att jag kan få ditt förtroende igen om jag nu håller mig nykter inför dina behov?
- Förlåt mig, kan du förlåta mig?

Om nej,
- Jag förstår att du inte förlåter mig, hoppas att du kan det med tiden om jag kan få chansen att visa på att jag kan ändra mig, Jag förväntar mig inte att du behöver säga något nu. Jag förstå nu hur dåligt du mådde och jag ville givet inte såra dig, även fast jag med mitt beteende har gjort det. Jag bryr mig om dig även om du inte kanske tror det då eller nu. Hoppas att du väljer i framtiden att förlåta mig. Just nu känner jag en oro över att bli skambelagd och har behov få ro och kunna blicka framåt. I detta önskar jag att du respektera mig i att jag inte vill diskutera detta mer tills du antingen är beredd att förlåta mig eller väljer förklara hur du kan gå vidare på något annat sätt. Kan göra detta för mig? (om personen börjar tjafsa här så den ute efter att straffa dig, då är det dags att säga ifrån tydligt genom att understyka att valet finns att lämna relationen)

Om ja
- Jag önskar lägga mig detta bakom mig nu och låta detta vara historia, Jag önskar blicka framåt och fokusera på det som är bra. Skam, skuld och ånger hjälper mig inte nu. Kan vi lägga detta oss bakom nu, kan du göra detta för mig?

Kanske är ute cyklar här och gissar helt fel men jag kunde inte låta bli skriva en pjäs.. vem vet kanske hjälper det dig eller så hjälper det någon annan som blir skambelagd.

Puss och kram i påsk.

Sisyfos
mån, 2016-03-28 - 07:31

Flinga, jag tycker att det finns nåt mycket sunt i ditt sätt att reagera. Precis som Maharion skriver så kan du inte ta ansvar för andras känslor. Att de mår bättre av att se dig kräla i stoftet är deras problem, inte en anledning att vara där. Om du tror att du klarar det, använd Maharions manus för att få ett slut. Att sluta dricka är svårt nog i sig själv, men något lättare ändå om man kan få glädjas över sina framsteg. Skuld, skam och ånger finns där hos mig. Jag tar fram minnena lite i taget när jag mår hyfsat bra, för om man tar dem på en gång, då gör de ont och risken är stor att man vill dricka. Hoppas du kan få sköta detta själv med deras stöd istället. Du behöver resa dig, inte ligga och skämmas i rännstenen.

Sundare
mån, 2016-03-28 - 09:03

Håller med övriga - du är värd mer o du är värd allt stöd!
Vi håller ihop med o bakom dig här på forumet kram

Flinga
mån, 2016-03-28 - 14:35

Jag googlade passiv aggressiv och gick en chock.
Det är min man i ett nötskal.
Vet inte vart jag går från här.
Har aldrig känt mej så förvirrad i hela mitt liv.

Flinga
mån, 2016-03-28 - 14:39

Glömde säga tack....eller vad man nu säger i denna märkliga situation. Du gav mej mark under fötterna eller hur jag nu skall uttrycka det.
Har länge tänkt att enda lösningen är att ta livet av mej själv eftersom jag är orsaken till all skit. Nu kansler det inte är så....
shit vad jag är förvirrad ( och spik nykter)

Maharion
mån, 2016-03-28 - 16:41

Distansen och utfrysningen av den som jag höll kär fick mig att bryta ihop, jag grät många gånger i fosterställning, ibland på golvet. I varje försök att prata om hur jag mådde och hur jag bemöttes kom bara oförståelse. Personen vände på dialogen och fick mig subtilt att känna att det var jag som var boven. Personen undvek dialogen, sköt upp den för att då aldrig återkomma till den. Dialogen möttes av ordvrängeri och missuppfattningar för att inte förstå vad jag menar, medvetet eller omedvetet. Inga löften gavs från den andre, intet som fick mig att känna mig trygg. Ställde jag krav mötes jag antingen skäll eller ett blankt nej. Jag gjorde mig sårbar genom att om och om igen söka den kärlek som jag så starkt önskade av den jag älskade. Jag var så förvirrad och förtvivlad, jag hade så dåligt självförtroende. Jag visste aldrig hur min partner skulle reagera hur jag än vände och vred på mig själv. Först försökte jag ändra min partner, tills jag lärde mig att det inte går ändra andra människor, då ändrade jag mig själv. Jag började säga ifrån, skilja på mina känslor och min partners känslor. lärde mig att stå på mina egna ben, försökte göra mig fri från beroendet av min partner så gott det gick. Tog tag i min rädsla att vara ensam. Läst på och skaffade mig kunskap. Synade distansen med att ge än mer distans tillbaka och möta den med likgiltighet, jag vände på maktförhållandet. Kom vi inte till i sängen så tog jag hand om det själv, öppet för att visa på att det inte gör något, jag kan klara mig själv. Jag vägrade gå med på att låta en dialog bli oavklarad, satt upp i kalendern när vi skulle fortsätta tills vi hade förstått varandra. Började med att upprepa vad som var sagt för att bekräfta att vi har förstått varandra, redde ut alla termer som vi inte kom överens om. Satt upp egna gränser för vad jag accepterade och höll på dem. Min partner tappade kontrollen och blev mer och mer frustrerad över att jag hade ett eget liv och inte kunde styra mig längre.

En relation handlar inte om kontroll av varandra för att säkerställa sina egna behov, en relation är ett ömsesidigt beroende där båda väljer att leva med varandra för att båda vill det, inte för att de måste.

Lite jävlar anamma är vad du behöver. Tid, det tar tid att ändra, kunskap är en nyckel och inte minst mod och styrka att skapa din egen integritet som sätter gränser. Säkerställa dina egna behov och känna att det ligger i din egen makt att kunna få dem tillfredsställda.

Nu är detta forum för de som önskar sluta med alkohol och kanske inte ett relationsforum, men om jag får ge dig råd, råder jag dig att:
1) Sätt inte öppet epitetet ”passiv aggressiv” på honom, det hjälper inte och det är bara ett tafatt försök att ändra på honom.
2) Ta hjälp! Detta är som att resa ut i rymden, gravitationen håller dig kvar när du är nära marken, du behöver massa kraft och ork för att lyfta den första sträckan i förändringens resa, när du är på väg mot rymden blir gravitationen svagare och då blir det lättare att hålla upp farten av en förändring. En stabil station på marken som vägleder och hjälper är god förutsättning för att hålla styrfarten, det finns liknande hjälp som här fast för våld i nära relationer.
3) Du har levt med detta en längre tid, det innebär att du är stark (även fast du inte känner så, så är du det, det är starka människor som lever med våld i en relation). Även fast du har styrkan, ta en sak i taget, det är tufft att ändra flera saker samtidigt.
4) Bli inte ett offer, du har själv makten över ditt eget liv och dina gränser, i slutändan kan du alltid välja att lämna den du älskar, hur motigt eller svårt det än låter, så kan vi det.
5) Håll det ni lovar och lita på varandra, det är kört den dagen ni inte längre litar på varandra. Om det inte går att lita på varandra, jobba på det eller lämna relationen.
6) Sluta inte att bli sårbar, det är det som får oss att leva, även om det gör ont ibland. Ha en backup-plan som är minst lika bra om du får ett nej, så gör det inte lika ont.

Jag har varit där och känner så starkt igen mig i den "aha upplevelse", det var som att pusslet föll på plats. Döm dig inte, du är inte ensam, det finns många med dig.

Styrkekramar till världen bästa Flinga! <3

Flinga
fre, 2016-04-01 - 16:03

Hur många gånger får man börja om?
Igår var trettonde nyktra dagen.
Idag är första nyktra dagen och jag äcklas av mej själv.

Sisyfos
fre, 2016-04-01 - 17:32

Nä, när man gör så som du gjort nu, som jag gjort och som många härinne har gjort - halkat, så börjar man inte om på dag 1. Du har 13 nyktra dagar bakom dig. Det är väldigt bra jobbat. Börjar du om direkt nu så har du 14 vita dagar och en svart/grå. Se på dina framsteg och var lite snäll mot dig själv. Kramar till dig - för att du är värd dem. 13 dagar är bra! Det går utmärkt att börja om hur många gånger som helst. Du är i gott sällskap av många här som sedan har lyckats ha längre o längre nyktra perioder.

Anders 48
fre, 2016-04-01 - 18:01

Jag förstår hur du känner/tänker just nu - och har en förmåga att tänka likadant själv - men det är precis som Sisyfos skriver - du HAR faktiskt 13 nyktra dagar i bagaget. Detta skall du inte förringa - du har dem vare sig du vill eller ej...:-) Slå inte för hårt på dig själv - det gagnar ingen. Du hoppar bara upp på pållen igen - och gör ett nytt försök. Man får faktiskt så många försök man behöver - ingen härinne räknar. Bara så att du vet.........:-)

Levande
fre, 2016-04-01 - 20:24

Håller helt med de andra och att resa sig och forsätta sin väg är styrka, sen att erkänna bakslag är ännu mer styrka.
Så se det som lärdom, men väx med din styrka och vilja.
Så kramar och styrka till dig❤