Ny här, men har läst ett par år! Sitter nu med rejäl abstinens efter ett race på 6 dagar. Varför gör man detta mot sig själv - och vänner som är oroliga. Jag har en gång för tre år sedan legat inne för avgiftning - men lik förbannat så har jag gjort detta ett par/tre gånger om året. Får rejäl ångest, blir rastlös, sover risigt - även om insomningstabletter hjälper en del. Skakig in händer o ben, svettning/frossa, hög puls. Nu har det gått 2½ dygn och det värsta har väl lagt sig. Jag nojjar på det där med dilerium - och googlar sönder mig om NÄR det sker. Nojjig nojjig:-)

Kan ett dilerium komma trots att man känner sig ok. Har varit ute o promenerat och pulsen är normal, inga svettningar. Kan det vara ett mellanrum mellan abstinens och dilerium? Eller hänger de alltid ihop?

Undrar när nästa race kommer, för det kommer väl fler? Varför? Jobbet inga problem - bara sjukskriver mig själv upp till sex dagar - men de börjar väl snart undra när man är sjukskriven 4 ggr per år.

Fantastisk att läsa på dessa sidor - vilka kämpar det finns!!!

Vet du Anders att jag förstår dig faktiskt. Igår tog jag till vin som tröst. Har ju inte som du haft för vana att köra på i flera dagar, så det stannar nu. Beteendet och kanske orsakerna känns väldigt lika dock. Du skriver att du borde gå till en terapeut och det ligger nog nåt i det. Bra att du bokat. När man håller på som du gjort med att fixa, köra, flytta och stressa så återhämtar man sig dåligt. För mig har det varit dåligt med tid för sorg och det är väl lite sånt jag skulle behöva egentligen. Istället kör man på, stressar, planerar och fixar. Å har man haft beteendet att släcka/koppla av med alkohol så är det lätt hänt tror jag. Inte så förvånande alls faktiskt med det du har upplevt på sista tiden. Du lever dessutom jäkligt farligt som har en Box hemma. Nya tag och jag tror verkligen att du är lite, lite klokare nästa gång. Särskilt om du tar lite tid för sorg och samtal. Det är svårt det du upplevt med din mamma och det sämsta man kan göra i det läget är nog att bara köra på och trycka undan. Då slutar det med en krasch. Så jäkla dum är du inte Anders, högst mänsklig tycker jag.

Suss73

Starkt av dig att skriva fast det gick åt fanders. Jag är ny här och fattat ett beslut, igen. Man kör i diket ibland, upp på banan igen. Vi hjälps åt!

Anders 48

Tack snälla för era kommentarer, blir så glad att läsa. Maharion, visst har du rätt - jag har också sett det dessvärre. Ett liiiitet skutt, som sen slutar rätt o-bra. Men jag hoppas att jag nästa gång kommer att kunna vara på vakt. 2 steg framåt.........

Har nu arbetat fredag o lördag - det har varit ok, men inte mer. En molande ångest som ligger i bakgrunden och missfärgar allt! Men jag vet att den också kommer att klinga av med tiden - så är det ju, även om den känns som en kallfuktig yllefilt runt hela kroppen. Nåväl, det är bara att "ta sig igenom". I morgon em så är det en vecka sedan sista glaset - då jag välkomnade den underbara abstinensen. Det kommer säkert att kännas snäppet bättre i morgon, och lite bättre ändå i övermorgon.....-efter cirka 10 dagar så brukar det kännas rätt ok. Bara det att jag beskriver och känner igen förloppet efter ett fyllerace är ju verkligen anledning nog att dra i varenda handbroms som finns:-) Jag hoppas att jag verkligen har hittat bromsen nu!!!!

LenaNyman

... verkar det gå efter ett visst mönster. Bra att vara uppmärksam på, och det är du ju.

Tack för fin hälsning inne hos mig, Anders, och bromsen hittar du till höger om kopplingen. ;)

Anders 48

Jo, och jag är uppriktigt glad att jag har blivit uppmärksam på just detta mönster. Har nog bara delvis sett det innan, men det framstår allt klarare denna gång. Jag ser det tydligt. Och det är ju faktiskt ett bra steg framåt, eller två?:-) Förmiddagsångesten idag är faktiskt lite lindrigare, rätt lågintensiv skulle jag vilja säga, typ såndär att man kan stå och stirra ner i en kastrull i 7 minuter och vänta på att äggen skall börja koka, typ (för 5 dagar sedan skulle jag inte ha kunnat få ner ett ägg i strupen) - och det känns bara sååå skönt. Är inte lika nojjig som jag har varit de senaste dagarna, och jag är lite snällare mot mig själv. Har t.o.m. kommit på mig själv med att småsjunga lite när jag farit runt här hemma.

I morgon kväll så är det tänkt att jag skall ut o äta med en god vän. Hen vet inte om mina problem, tror jag?! Vi ses rätt sällan, men är ändå vänner sedan 25 år. Funderar starkt på att berätta (valda delar av sanningen) om hur det står still. Kommer iaf inte att dricka något, men känner att det är läge att kanske berätta lite iaf?! OM det blir av - i nuläget så är jag lite ambivalent. Kanske kommer jag att ringa och "ställa in" - vet inte om jag är stark nog ännu att orka med detta. Vi får se........

Kram till er alla som kämpar på/hoppas att påsken har fått vara A-fri för er som önskat det......../Anders

Anders 48

Fixade abstinensen själv med hjälp av lite Sobril - de svagaste. Tack! Ett "eget" schema, där jag började på 5 st/dag - och sen tog bort en per dag. Vilken hobbyläkare jag är....-men nu, när jag inte längre tar några "lugnande" - så är det så oerhört skönt att sitta i soffan och känna att jag faktiskt, helt själv, tar de där djupa, sköna andetagen - alldeles av mig själv. Utan att behöva tänka på att jag skall göra just det, utan "hjälp" av lugnande tabletter. Satt här alldeles nyss och insåg att jag gjorde just detta - shit vad skönt!

När man har det som jobbigast så måste man ju verkligen fokusera och tvinga sig till att ta just djupa, avslappnande andetag - och det brukar funka i 20 sekunder ungefär. Nu kommer det av sig själv.

Vet inte riktigt varför jag skriver detta, fick bara en ingivelse - det kändes bara bra helt enkelt. Om inte annat för mig själv - i min "dagbok", om jag någon gång måste gå tillbaks och läsa, för att påminna mig själv. Jag hoppas att jag skall slippa. Jag jobbar åt det hållet i alla fall.:-)

Tjing

Anders 48

Sitter och klurar lite på det där med ångest (efter en alkoperiod) och hur den manifesterar sig? Igår var jag ute och åt middag med en god vän. Berättade en del om varför jag inte dricker just nu - att jag vid ett antal tillfällen det senaste året har använt alkohol i helt fel syfte, och att jag nu lovat mig själv att inte dricka under åtminstone ett par månader. Berättade inga detaljer - men ändå att jag har svårt att hantera negativa känslor - och att jag istället har vänt mig till alkohol för att ångestsanera. Inga problem för hen att förstå - och det blev bra diskussioner runt det hela. Jag är glad att jag berättade - det är en vän sedan nästan 25 år tillbaks. Men idag tycker jag att jag har lite större ångest än igår. Kanske beroende på att det ändå gick en del energi till att berätta och förklara.

Jag kan sitta med min ångest - den är under kontroll, men jag blir lite förvånad att det känns lite värre idag, än igår (innan vi träffades). Det blir antagligen bättre under dagen, jag misstänker det?! Lite stel i kroppen efter gårdagen - kan tänka mig att jag ändå var rätt spänd innan vi träffades.

Samtidigt måste jag tänka att det ju är såååå mycket bättre än det var för 5 dagar sedan - då hade det inte funnits på världskartan att jag ens skulle ta mig utanför dörren för att "äta middag med någon", aldrig i livet. Jag måste påminna mig om det - hur snabbt man "glömmer" när ångesten är riktigt överjävlig - och faktiskt inse att det bara är 9 dagar sedan det sista vinglaset. Jag måste klappa mig själv lite på axeln.

All styrka till er alla som kämpar! Släpp inte taget.......

rabarber

Jag tycker det är starkt av dig att berätta för din vän! Det måste kännas så skönt.

Och jag tycker inte att det är konstigt att ångesten kanske är större idag. Det måste varit jättejobbigt för dig att berätta, stort steg, varit spänd och nervös innan. Och kanske det rent logiskt skulle blivit en lättnad och snarare en lugn och fin känsla efteråt. Men jag kan tycka att det tog så mycket kraft och plötsligt kanske din relation till din vän har blivit lite annorlunda. Du kanske känner att hen ser på dig på ett annorlunda sätt? Kanske rädd att hen ska berätta för andra? Att det är "out there" på ett annat sätt än tidigare?

Jag tänker bara på hur jag själv kanske skulle ha känt efteråt. Jag har berättat för väldigt få - extremt få faktiskt - och även om jag litar på dem, så undrar jag när de sitter där vid middagsbordet om de pratar om mig. Det tycker jag känns väldigt obehagligt och jag kan få ångest av det.

Men din situation är kanske helt annorlunda.

Och härligt att du går in en en bra känsla och berömmer dig själv för hur mycket bättre det är nu än för några dagar sedan. Impad över dina 9 dagar! Starkt! Heja dig!

Styrkekramar!

Anders 48

Jo det är nog så.....kände att ångesten klingade av så sakteliga framåt kvällen. Hade igår ett möte på jobbet med en ny konstellation av människor som jag varit lite spänd o nervös inför. Det gick ok, och jag är stolt att jag pallade. Det hade jag inte gjort för en vecka sedan. Då hade jag inte pallat, kan inte se att det ens hade varit möjligt. 11 dagar sedan sista glaset!

rabarber

Jobbet tycker jag är ju en helt annan dimension och en helt annan prövning. För där är man så utsatt och kan liksom inte fly någonstans. Första dagen var jag jättespänd för hur jag skulle klara det. Skulle dessutom ha ett "svårt" samtal med en av mina medarbetare. Det gick. Och visst är det skönt när man är nojjig först och sedan går segrande ur striden? Jag växte i alla fall flera centimeter efteråt.

Vad härligt att det går framåt! 11 dagar. WOW! Bra, Anders! Fortsätt kämpa!

NorthernSoul

Tror det är helt rätt att berätta för ett fåtal. Inte alla men de man misstänker står vid sin sida i alla väder. Tror på dig Anders! Och jag gratulerar till 11 dagar.

Anders 48

Tack snälla.....-detsamma till dig! Idag är det väl 12 dagar - och jag har väl primärhämtat mig antar jag. Dock så har jag en lågt brummande ångest som ligger och gnor. Har varit ute o ätit lunch/promenerat med en god vän, och det har varit både nyttigt och skönt - även om jag har någon typ av "overklighetskänsla" i huvudet. I nuläget så vet jag inte vad som är vad? Då jag under förra året varit rejält pressad och stressad - och först nu kan tillåta mig att slappna av lite, så vet jag inte om den här känsla härrör från någon typ av post-stress? Känner så starkt att jag måste försöka hålla mig ifrån situationer som är stressande - för att jag skall kunna ha någon typ av balans. Eller är denna känsla p.g.a. den senaste "fyllan"? Jag vet inte - kanske går de "in i varandra", det vore inte så konstigt.

Har inget sug i egentlig mening, förutom att jag vet hur skönt det skulle vara att dricka 3-4 glas vin. Det är inte aktuellt att dricka något, och "kämpar" inte vidare mycket heller för att låta bli. Dock är ju känslan såååå skön när man har fått i sig ett par glas - det vet vi ju alla härinne - dessvärre;-)

Får bara försöka att ta mig an ångesten, leva med den. Det klingar av, jag vet det, även om jag tycker att det har tagit lång tid den här gången.

Hoppas att ni alla därute får en lugn och alkofri helg - och att kvalen inte blir alltför stora. Kämpa på!!!

Ja, visst är det kanske skönt med avslappningen, men sen kommer dag 2 och det är ju inte bra. Ångesten man får är ju värre då, tycker jag. Ja, vi måste väl helt enkelt bli bättre på att hantera ångesten i vardagen utan a.

Anders 48

Visst är det så, ångesten blir ja bara eter värre OM man tillåter sig "myset" i den begynnande fyllan - tyvärr. Bara att försöka låta bli, och parera dessa tankar när de dyker upp. Nu räknar jag in 16 dagar sedan "sist". Jag såg att jag tidigare hade skrivit att det brukar ta cirka 14 dgr innan jag känner på något sätt "normaliserad" - och det verkar stämma ganska bra även denna gång - den sista på väldigt länge om jag får bestämma:-)

Ångesten, skammen och skulden klingar så sakteliga av - något bättre för varje dag som går. Välkomnar detta med öppna armar - även om jag vet att det är vid dessa tillfällen som man sänker garden och börjar tänka att "ett par glas skulle säkert fungera". Det gör det inte för mig - i nuläget, om någonsin? Den som lever får se....:-) Nu ledig ett par dagar, och med säkerhet så kan jag säga att det blir ett par nyktra dagar - precis som de allra flesta av mina lediga dagar, om man ser det på årsbasis. Våra beroenden finns där, men de kan ju ändå se så olika ut. Jag "valde" att köra fyllerejs några ggr per år - och har inget dagligt sug för övrigt. Glad för det, mittialltihopa - fast jag förstår att mitt beroende ändå är av allvarlig karaktär, så vi sitter nog i ungefär samma båt härinne - oavsett hur vårat drickande ser ut.

Tycker att detta forum är en hjälp och stöttning som inte skall underskattas! Jag tycker att det är en trygghet att man kan läsa/skriva här oavsett hur "kampen" går. Tar man ett par steg bakåt, och "faller" så finns det ingen här som dömer - utan man får bara omtanke, tips och kloka ord.

Kämpa på alla ni därute som kämpar - oavsett "var" ni befinner er på resan. Det skall gå bra! Eller hur!!!!!

rabarber

Grattis till dina 16 dagar! Vad härligt att det verkar gå så bra! Känner glädje och positiva känslor från dina rader ovan!

Underbart! Det kommer gå lysande, Anders! Heja dig!

Anders 48

.....sen sist - och jag känner att den där "overklighetskänslan" som jag upplevde för ett antal dagar sedan nästan har försvunnit. Har varit "på stan" ett par gånger - och faktiskt känt mig som vem som helst, utan ångest och upplevelsen av att "alla kan se" vad jag har hållit på med i hemmets lugna vrå. Skön känsla. Har väl på något sätt "landat" även denna gång. Jag vet att jag har skrivit det förr, men jag hoppas verkligen att jag har blivit lite klokare och visare den här gången. Har tänkt mycket på mitt mönster - att det börjar oskyldigt med ett glas vin, ute - för att sen bli ett par tre glas hemma i soffan - för att sedan barka åt fanders. Jag ser mönstret tydligare och tydligare - och antar att dricka vin hemma i soffan, i ensamhet är min riktiga akilleshäl. Slut på det m.a.o. Ser ju också mönstret så tydligt att min konsumtion ökar dramatiskt när det är något "jobbigt" i mitt liv - jag måste verkligen lära mig att INTE dricka då. Om jag nu skall dricka, så får det bara bli när jag är lugn, harmonisk och mår bra för övrigt. Så är det med det!

Kom på mig själv med att skratta spontant över en rolig grej jag såg på nätet - och det har inte hänt på läääänge. Det var så skönt, och befriande. Såg det dessutom som en indikation på att jag kanske så sakteliga är på väg tillbaks - till mig själv.

Jag avstår alkohol idag och i morgon och hela veckan faktiskt. Hoppas att ni andra också lyckas i kampen - oavsett om det är timme för timme, dag för dag, eller kanske t.o.m vecka för vecka.....:-)

rabarber

Vilken positiv känsla du förmedlar! Blev så glad att läsa ditt inlägg! Att du känner dig tryggare, lugnare, att du skrattar. Jag blir varm!

Och att du börjar klura ut när A-jävuln vill slå till. Och funderar på strategier att inte hamna där.

Glad för din skull!

Kämpa på!

Anders 48

I helgen har jag varit ute och ätit middag med kollegor, fredag o lördag. En alkofri öl per kväll. Inga frågor om varför? Skönt, och trevligt. Några drack vin, och det bekommer mig inte, blev inte sugen. Klappar mig själv på axeln, och hoppas att det här håller i sig. Jag vill så. Tack Rabarber, och grattis till dig. Du kämpar fantastiskt tycker jag-fortsätt med det!:-)

rabarber

Fantastiskt att du kunnat vara ute och träffa folk och "klarat dig" på en a-fri öl! Framförallt att du inte kände dig sugen, trots att andra drack vin. Vilken seger! Och lättnad! Jag har också utsatt mig för middag i helgen. Med a-fri öl. Gick bra! Blir så lycklig om jag kan fungera i en normal miljö. Där jag varit förr. Fast numer som alkoholfri. Jag hoppas och tror att det kommer att fungera!

Bra kämpat! Nu kliver vi på nästa vecka! Heja!