NU har jag fått nog!

Ny här, men har läst ett par år! Sitter nu med rejäl abstinens efter ett race på 6 dagar. Varför gör man detta mot sig själv - och vänner som är oroliga. Jag har en gång för tre år sedan legat inne för avgiftning - men lik förbannat så har jag gjort detta ett par/tre gånger om året. Får rejäl ångest, blir rastlös, sover risigt - även om insomningstabletter hjälper en del. Skakig in händer o ben, svettning/frossa, hög puls. Nu har det gått 2½ dygn och det värsta har väl lagt sig. Jag nojjar på det där med dilerium - och googlar sönder mig om NÄR det sker. Nojjig nojjig:-)

Kan ett dilerium komma trots att man känner sig ok. Har varit ute o promenerat och pulsen är normal, inga svettningar. Kan det vara ett mellanrum mellan abstinens och dilerium? Eller hänger de alltid ihop?

Undrar när nästa race kommer, för det kommer väl fler? Varför? Jobbet inga problem - bara sjukskriver mig själv upp till sex dagar - men de börjar väl snart undra när man är sjukskriven 4 ggr per år.

Fantastisk att läsa på dessa sidor - vilka kämpar det finns!!!

Profile picture for user Anders 48

Hoppas att det går bra för dig också! Jag är inne och läser här varje dag - men känner att jag inte har så mycket att säga. Nykterheten travar på - och det känns bra. Sprang på en del AA-möten under hösten - men har inte varit där på ett tag. Kanske går jag dit ikväll och lyssnar på andra kloka själar som kämpar. Jag är så nöjd med den terapeut som jag träffas sedan september - idag pratade vi om att vi skall fortsätta att ses ungefär 1 gång/månad. Det har dragit igång en förändring/förhållningssätt/tänk. Det stärker min självkänsla - och hela mig faktiskt. Tror att jag börjar komma till insikt om mig själv på en del plan. Bara gott. Har vid ett par tillfällen den senaste månaden druckit ett par (ja 2) öl till maten ute på middag med vänner. Måste ju skriva det i min "dagbok" så att jag inte får för mig att jag inte druckit något. Så: 2 öl! Men onykter har jag inte varit på snart 6 månader.........

Önskar kraft o styrka till alla som kämpar. Oavsett hur. Första dagen? Andra veckan? Återfall? Ångestdämpande kvällsvin? Ja, alla...... Det går att förändra även om det är en krokig och guppig väg. Men det går.........

Profile picture for user Anders 48

I dagarna 6 månader sedan sist! Förändring? Ja det känns verkligen så.... Glad för det! Får räcka så idag...?.

Profile picture for user MondayMorning

Bara att gratta till det. Titanic sjönk utan oss båda ombord. Skönt för oss.

Bra jobbat då jag vet att du har tagit det hela på djupet.
Samtal och grejs, för att hitta roten till det hela.

Fortsätt bara fram, se inte bak
Och kom ihåg. Tacka alltid NEJ till det där första glaset.

Kramar om med lite vårkänsla

MM

Profile picture for user Pi31415

till 6 månader.

Fortsätt nu med nykterheten. Slopa de där 1-2 ölen ibland, för det fungerar aldrig i längden. Men det vet du ju.

/Pi31415

Profile picture for user Anders 48

Du har så rätt - jag vet ju det! Vet ju det jättemycket och alltför väl. Blev en alkofri öl på middag m kollegor häromdagen. Blev så bra så....:-)

Profile picture for user Anders 48

Och nyktertid! Kan för mitt liv inte fatta varför vi i Norden skall dras med i "sommartidståget"? Vi har ju för fasen ljuset ändå....spelar ju mindre roll om solen går upp 01.40 eller 02.40 för oss i krokarna. Nåväl. Håller mig nykter o städad, med ett avslutat jobbprojekt i backspegeln som stressat och triggat drickeri. Ett antal ggr - om jag nu får "skylla" på något yttre. Känner sån frid och harmoni över varje mail eller samtal jag INTE får. Glad att jag lever och glad att jag är nykter. Därmed inte sagt att allt är tjofaderittan o tralala. Men jag avstår flyktfyllan och angriper "vägbulorna" lite värdigare och i lägre fart.....-då håller stötdämparna längre.?.

Profile picture for user Anders 48

Rullar på med nykterheten. Sporadiska besök hos AA - men fortsatt träffar med terapeuten. Ville bara slå ett slag för MM´s tråd om "periodare" och periodiskt drickande. Läs o skriv om du vill förstå. Eller läs o skriv om du förstår - och vill delge oss andra något intressant. Mycket läsvärt.

F.ö. många nya nick härinne - välkomna till alla. Läs o skriv - det är så nyttigt. Att "finnas" här bland alla kloka, varma och generösa medmänniskor har hjälpt mig så mycket. Vi har varit igenom en del. I anonymiteten så kan man skriva sanningen. Ärlig, naken och kanske brutal. Kanske svar på en specifik fråga, pepp, eller bara skriva som en dagbok för sig själv. Att kliva in här är ett stort steg - man har erkänt för sig själv att man inte har en sund relation till alkohol. Det är starkt. Jag önskar all styrka till alla härinne som kämpar - vilken kamp det nu må vara. Kanske är det din första nyktra dag? BRA! Då är det bara att avverka den dagen - och satsa på en ny nykter dag i morgon.....-en dag i taget./

Profile picture for user Anders 48

Om jag idag kikar tillbaka ett år i tiden (med april i backspegeln) så finns där bara ett (1) återfall. Några få dagar i september. Så j-a skönt! En god vän, som vet hur det varit ställt - och vet att jag "hatar" våren/denna årstid, frågade igår om jag hade nåt sug? Och om jag hade några "dränka mig i vin-tankar"? Det var så skönt att svara uppriktigt: Inte det minsta!

Önskar all styrka till alla andra som kämpar. Dag 1 eller dag 101. Fortsätt framåt och uppåt i maklig fart. Det går att förändra. Det tar tid, och är jobbigt. Ibland hopplöst känns det som. Det är inte hopplöst. Allt annat än......

Profile picture for user JenniferZ

Som svar på av Anders 48

Vilket underbart fredagspepp!
Är på dag 20, så en riktig nybörjare. Som förstås funderar mycket på hur det kommer bli...
Så skönt att höra om alla som klarar det. Och som inte bara biter ihop och kämpar- utan som faktiskt kommit så långt att de njuter av nykterheten. Tack!

Profile picture for user Elise64

Som svar på av Anders 48

... låter som en evighet.. men tänk om man klarar det! Det sägs att det tar ett år 365 dagar att byta ut alla celler i kroppen. alla celler som vi är byggda av precis här och nu är programmerade efter så som vi har levt... men om ett årsettan inte våra nya celler vad vin är...?häftig tanke! Tack för inspirerande tankar!

Profile picture for user Anders 48

1 dag, eller 1001 dagar.......kan vara en lika stor vinst för 2 olika personer. Vi sladdar ju in här från olika påfarter, utförsbackar, uppförsbackar, skarpa kurvor och återvändsgränder. Vägbulor, slukhål och dåligt skyltade avfarter. Typ.

Varför verkar det ha gått så bra för mig den här våren? Varför är det annorlunda? Varför har jag inte kört fjärilssim i bag-in-boxen? Jo för jag kan inte simma fjärilssim. Funkar inte för mig. Jag drunknar nog då - även om jag har både näsklämma och glattpolerad plastkalott på huvudet. Skippar det. Inget för mig. Jag tror anledningarna är: Jag har tagit emot hjälp. Jag har fått nog. Jag har börjat förstå mig själv. Jag har förstått kopplingen mellan långvarig och negativ tyngre stress och alkoholintag. Jag har börjat förstå att "alla" känslor kan vara alkoholfällor om jag inte stannar upp och tänker efter - innan. Jag är ärligare mot mig själv. Jag kikar i backspegeln, ser mönster, orsaker och verkan. Många gånger, som en tradition. En dålig tradition som behövde brytas.

Detta forum och alla som "bor" här, ett antal besök hos AA, en längre och fördjupad kontakt med duktig terapeut hjälper mig. Tiden som passerar hjälper mig. Att jag kan skriva att jag inte har varit onykter sedan i september förra året ger mig styrka. Jag kan ju styra min skuta! Tack för alla kloka, ärliga, stöttande, pushande och upplyftande kommentarer här på forumet från er andra som också kämpar. Detta forum har i alla fall för mig många gånger varit en livlina - ibland mer än jag själv har förstått. Ibland bara läsa era historier, kanske kommentera någon gång, eller lägga till några rader i min egen "dagbok". Det har betydelse!

Nu är det ju en "såndär helg" igen, en lite längre. Vet att många kämpar rejält under dessa dagar, med lite extra ledighet - och lite extra (drickarvänligt) väder. Styrka till alla som kämpar hårt att stå emot - eller som dricker trots att det inte var meningen. Det blir så ibland - men det går att bryta. Igen. Och ingen tidigare nykter dag går förlorad. De nyktra dagarna har vi med oss. Alltid.

Profile picture for user miss lyckad

Härlig och inspirerande läsning..Precis så värdefullt är det att lära känna alkoholens verkan på vår kropp och psyke..Lär vi oss inte om vårt personliga förhållande till alkoholen och våra känslor så kommer återfall och fortsatt supande som ett brev på posten..Så skönt när vi inser det..

Profile picture for user Anders 48

Verkar som att periodarhjärnan har tagit långsemester.....?! Dock inte sagt upp sig. Skrivbordet står kvar, men det ser ut som att det inte skall jobbas mer. Ser städat ut...... Jag ser varje dag till att han inte behöver bryta semestern och komma in o jobba.... Om han mot förmodan skulle dyka upp utan förvarning och erbjuda sina tjänster så svarar jag bara: "Vi ska inte ha nåt!".

Funderar mycket på hur länge jag eg har "älskat" alkohol? Sen tidigt. Sen första fyllorna antar jag. När tog jag första återställaren? Kanske var jag 25? När hade jag mina första fullifleradagar-race? Vid millenieskiftet ungefär. Det var där det här med "perioder" började dyka upp. Och på den vägen har jag knatat vidare. Tills nu. Har sett den där skylten där det står "återvändsgränd". Jag har så klart inte litat på vägskylten, utan fortsatt förbi för att kolla att den verkligen stämmer. Det kan ju vara felskyltat? Skyltningen stämde naturligtvis. Nu vet jag det. Vägverket sätter inte ut skyltar på måfå....?.

Profile picture for user Mic99

Minns dig från första gången jag skrev här. Var några år sen nu..

Det var du, Berra och Lill-Erik jag minns att jag direkt kände samhörighet med. Lill-Erik har försvunnit härifrån men jag hoppas att det gick bra för honom.. Berra var och är ju än den tryggaste av alla här. Och du.. att Du fixat det är starkt som fan. Du är nog mest lik mig av dom jag nämnde, och att du fixat det ger mig ju hopp att jag också någon gång kan ta mig ur detta.

Otroligt imponerad av din resa!! Just nu har jag hamnat i en mindre mardröm med dödsfall mm i familjen så klarar jag detta så klarar jag nog allt...

Hursomhelst. Grattis till att du nått dit du är idag. Jag ska göra allt jag kan för att lyckas följa i dina fotspår..

/Mic

Profile picture for user MondayMorning

Andra kan men inte vi. Glad att du är på banan Anders. När man har så lång nykterhet och kroppen har återgått till normala värden, är inte van vid alkohol så kan jag se det som en heroinist som vart ren i många år som "bara ska ta en sil" till. Ofta tar dom samma mängd som tidigare och det blir en överdos. Jag skulle antagligen ta en överdos av alkohol om jag nu tog ett återfall. Jag skulle freaka och försöka dricka ikapp det jag "har förlorat" under mina nyktra månader. Jag skulle inte klara det fysiskt. Mitt hjärta skulle antagligen stanna om jag drog i mig 7-8 liter ren sprit.

Nä så tack men jag funderar vidare på alkohol men jag håller det så. Vid en tanke.

Kram i sommarvärmen.

Profile picture for user MondayMorning

om man kan ta Vodkan (eller vad jag nu har druckit för tillfället) intravenöst i armen för att slippa kräkas sönder strupen. Slippa dricka det. En droppstång med en påse vodka. En gång drog jag upp 6 cl Tequila i näsan genom ett sugrör. Bara för att testa vad som hände. Jag hade sönderbränd bihåla i ett par dagar. Hur sjukt är inte det? När jag tänker på det så undrar jag men vem *** gör så?

Jag! Jag gör så....

Ha ha ha Ja ja gjort är gjort.

<3

Profile picture for user Granit

Anders,

När jag som mest behövde höra från annat håll om någon som varit där jag varit skrev du och välkomnade mig.
Du skrev kortfattat om din historia, och det är först nu jag läst den till fullo.
Wow!

Du räckte mig din hand och talade om att jag var inte ensam.
Jag tror att du var en stor anledning till att jag tog mig framåt, och jag är dig evigt tacksam!

Nu har jag passerat fem veckor och nykterheten börjar kännas naturlig. Jag gör saker hemma, jag tar tag i saker innan de blir problem, jag tar inte på mig för mycket och framförallt är jag närvarande och där för min familj. Dygnet runt.

Tack! ❤️

Profile picture for user Anders 48

Vad roligt om jag på något sätt inspirerat dig, o grattis till alla dina nyktra dagar! Det här forumet har hjälpt mig så mycket - och det är ett fantastiskt stöd man kan få av alla andra som har kantrat i sin relation till alkoholen. Jag håller mig stabilt nykter just nu, men kikar in på forumet nästan varje dag. Det hjälper mig.

Profile picture for user kimpelimpen

Hej alla fina. Jag har druckit massor under lång tid varje dag. Dock inte idag och är nu rädd för att lägga mig ikväll och rädd för möta farliga abstinenser. Hur har det gott för er när ni slutade. Svettas och ångest förstår jag ju såklart men undrar med krampor och så. Har ni upplevt detta. Jag är 33år. Mvh

Profile picture for user Anders 48

Jo du, där har man ju varit. Den där känslan av att man måste få i sig spriten - även om det "sliter sönder" strupen (o hela magsäcken). Vad gör man inte..... hoppas att du har en bra, skön och härlig sommar. Nykter som jag antar jag..... Läste en "artikel" i nån av kvällstidningarna idag om en kvinna som, visade det sig, hade dött av alkoholförgiftning med 4 promille i kroppen. Detta var i något "turistparadis" - och artikeln menade att man skulle vara lite försiktig utomlands för att man kanske inte har kontroll på vad/hur mycket man dricker. Maken hävdade att de inte alls hade druckit så mycket kvällen innan hon dog...….4 promille. Hmmm…… Då misstänker jag starkt att man är alkoholist - och att man druckit både länge och mycket. Kanske har "balanserat" sig som "nykter" på någon promille - och sen tryckt i sig ytterligare för att komma upp i 4 promille. Det är ju inget som bara händer om man sitter och dricker ovanligt mycket en dag/kväll..... Hela artikeln blev så sorglig på något sätt för jag fick en helt annan bild på näthinnan än den som man ville framföra. Tragiskt. Sorgligt. Och: Fan, det hade kunnat vara jag...….

Nu är det inte så. Jag är nykter. Jag dricker inte - och har inte varit onykter sedan september förra året. Det är skönt. Det gör mig gott. Det är så jag vill ha det.

Vill sända all styrka o kraft till er som kämpar nu i sommarvärmen. Med alkoholen. Med bag-in-boxen. Med ölen. Med rusen. Kanske vill du inte men kan inte låta bli - det "bara blir". Det går att stoppa. Det går faktiskt. En dag i taget.

Snart går sommaren mot sitt slut - och ALLTID kommer artiklarna i kvällspressen: "Har du druckit för mycket under semestern....?". "Så drar du ner på drickandet innan jobbet börjar". Typ. Så. Varje år. Kämpa på - det går att vända skutan. En grad i taget...….

Profile picture for user Anders 48

Semestern påbörjades med en vecka vid Medelhavet. Sol, bad, bilutflykter och god mat. Ett ställe där jag en gång har arbetat o bott - och konsumerat mer än ansenliga mängder alkohol. Åker tillbaka åtminstone en gång varje år. Bara måste....

Den här gången blev det en öl till lunchen nån dag - och en öl till middagen ett par kvällar. Jag har ALDRIG tidigare inte druckit upp en öl! Dessa öl drack jag inte ens upp....det var verkligen bara smaken jag var ute efter. Inget annat. Nytt för mig. Något har verkligen hänt med mig det senaste året. Jag har kontrollen! Är så in i bängen glad över att jag är där jag är idag, vägen har varit och är mödan värd. Väl hemma i sommarvärmen igen så går Sodastreamern varm o ger mig gott o kallt vatten. Det räcker gott - och sug på något annat lyser med sin frånvaro! Snart har jag inte varit onykter på 1 år. Bravo mig!?

Profile picture for user Jasmine

Ett år utan att vara onykter- respekt! Viktigt att ni "gamla" finns kvar här som inspiration för oss som vill vara där ni är... om du förstår vad jag menar;)

Profile picture for user Anders 48

Jo är ju glädjande om man kan på något litet sätt inspirera någon annan att ta sig framåt och uppåt. Vägen är ju verkligen inte spikrak. Snubblar gör vi alla, o ibland faller vi ner i rena slukhål. Men kravla kan vi - åt rätt håll! Som flyttfåglar som flyger på instinkt och en perfekt inställd inte kompass! Vi är fanimej flyttfåglar allihopa.......

Profile picture for user John-Erik

Som svar på av Anders 48

Det är verkligen bra av dig. Har läst, inte allt, men mycket och det är stundtals en kamp som får allt annat att liknas
vid en ljum vårbris. Förstår att du känner dig tillfreds nu och det är du värd.
Du har sannolikt hjälpt många här genom att beskriva din kamp så ingående och hur man tar kontrollen igen .
Dina inlägg beskriver väldigt målande hur A har kidnappat hjärnan och att sedan komma loss ur detta fasta
grepp är mycket imponerande. Mycket läsvärt och berikande.

All lycka önskar jag dig

//John

Profile picture for user Anders 48

Så blev det. Mitt i semestern. Efter ett par öl om dagen på semesterresa. Detta är för dagboken. Full i fyra dagar. Slutar idag. Men ändå. Ingen större ångest. Jag fattar att jag tog ett återfall. Jag har vett nog att sluta nu. Sluta nu. Jag vill bara uppdatera. Jag är alkis o inget annat. Periodare. Inget annat. Jag lägger av nu och suget är över i morgon. Är det inte magiskt...……..

Profile picture for user MondayMorning

Jag vet ju att du klarar att bryta. Det är ju inget problem för oss.
Sen sitter man där och undrar vad *** som hände?? Det är ju snabba
ryck när det svänger till. Pang bom så är man där igen i en taskig period.

Bort med black-out gardinerna nu och så tar du tag i livet igen.
Kapa inte trossarna och segla iväg för långt. Bryt och tillbaks direkt.

Det går inte. Det kommer aldrig att gå och ta ett
par öl. Vi kommer aldrig bli friska nog att klara av det.
Och när vi dricker så tappar vi kontrollen över hur mycket
och det är det som är farligt för oss.

Vansinnighetsdrickare som vi är.....

Profile picture for user Bagger

Jag har inte varit särskilt aktiv i trådarna på forumet men följt dig o din resa och känner igen mig i dig. Jag är väldigt imponerad hur du har vänt ditt liv. Varje gång du har skrivit om ett återfall så har det föregåtts av att du tagit bara en eller en halv öl nån vecka innan. Jag tror att sådana som vi helt enkelt inte kan ta en öl o tro att vi har kontroll. Det går kanske 3-4 till och med 10 ggr men för eller senare hamnar vi där igen. Jag vet att du har styrkan att vända detta. Det har du visat förr

Profile picture for user Anders 48

Tack för era varma och omtänksamma kommentarer. Facit blev 8 dagar. Nonstop - och sedan inlagd på beroendeakuten i 2 dygn. Nu hemma igen. Lite sargad - men inte lika "svart" som jag brukar vara efter att ha tagit ett återfall. Jag tänker i termerna 2 steg framåt och ett steg bakåt...… Nu tog jag ett bakåtsteg - men det går ju ändå framåt. Återfall ingår ju för de flesta - och nu var det min tur. Klarade inte ett år - men jag har ändå nästan ett nyktert år med mig i ryggsäcken. Och dom ligger ju där oavsett..... Jag börjar inte om med nykterheten - jag fortsätter den bara. Även om jag varit ute på en återvändsgränd igen. Jag är nykter igen!!!!

Tack igen för fina ord och omtanke. Det värmer något oerhört skall ni veta!!!!/Kram på er

Profile picture for user MondayMorning

Alkoholens värld, så stark beroende framkallande.

Jag blir inte oroad eller ledsen över själva återfallen som tas.
Eller att du tog ett återfall.
Vi är bara människor. Vi faller och vi reser oss. Så är det.

Jag blir orolig för jag vet vilka extrema mängder vi
periodare kan dra i oss och vilka konsekvenser det
kan få. Att vi totalt tappar greppet och stjälper i oss.
Det oroar mig.....

Glad att du är okej nu igen, Anders.
Och att du är nykter
Det är det viktigaste...

MM

Profile picture for user Nurture

Du är tillbaka ! Sargad, men inte stukad. Katten som kommer hem med svansen pekandes rätt upp i himlen fast han har några hack i öronen.

Ja, du får ursäkta kattliknelsen..

Nu plockar du upp där du lämnade av. Rak i ryggen.

Du är sannerligen en kämpe. Beundrar dej !

Styrkekramar ?

Profile picture for user santorini

Läs dina egna inlägg och se mönstret. Det går inte att tro att man klarar en öl eller två. Det har du provat förr? Vansinnighetsdrickare kallar MM det så träffande. Är man vansinnighetdrickare som vi är så går det inte. Det kan funka en gång eller tio men inte i längden. Släpp den tanken helt. Det blir faktiskt så mycket enklare när man bestämt det. Aldrig mer alkohol, no matter what! Det är sist och slutligen inte så svårt att leva så. En frihet att slippa bestämma om man ska ta en öl eller låta bli. Det var nån som skrev så bra, Berra tror jag det var. När såna som vi med beroendeproblem säger att vi saknar att ta ett glas eller en öl så stämmer inte det. Det är fyllan, ruset, vi saknar. Och det har vi inte råd med, priset är alldeles för högt.
Du kan men nu måste du bestämma dej att det får vara nog. Det kommer aldrig att fungera att dricka alkohol då man druckit sej till ett beroende. Den krassa verkligheten. Upp på tåget! Du kan.

Mitt motto som gäller än:
"När du fattat det du vet är det rätta beslutet, ifrågasätt aldrig nånsin det beslutet". Att aldrig mer dricka alkohol är absolut rätt beslut.

Profile picture for user MondayMorning

Vill inte moralpredika på något sätt. Jag tog ju själv ett återfall efter 2 års total nykterhet. Jag ska egentligen bara vara tyst.

Min alkoholläkare - forskare likaså sa på mitt andra besök: "MM det finns en grupp människor med riskbruk som kan "tränas" till genom lång lång terapi att dricka "normalt". Du tillhör inte den gruppen. Ni som har detta sätt att dricka måste få hjälp till att förstå att ni aldrig mer kan dricka. Du har ett narkomaniskt beteende när du tar första glaset. Om du tar ett återfall igen så måste du ringa mig så jag får sätta in preventiv medicin mot epilepsi. Han tillade: Det är inte frågan OM du kommer att få epilepsi. Ett återfall till med samma mängd som ditt sista race så kommer hjärnan ta så mycket stryk att den blir sjuk. I värsta fall stannar hjärtat av dosen alkohol.

Jag vet ju också att du sist petade i dig hur många sömntabletter som helst och din pappa kom till dig. Och du visste inte att du hade tagit dessa....

De där två ölen man startar med och tror att man ska fixa det....
Ingen lek.
Det kan kosta oss livet.

För mig är det samma beteende som en heroinist på plattan.
Abstinensen är det mest vidriga man kan uppleva.
Drivet till mer. Jag kan gå hur långt som helst när alkoholen tar slut.

Och likt en heroinist vet jag att jag vid nästa återfall skulle ta en överdos.

Profile picture for user MondayMorning

att jag låter så hård. Jag blir bara så jävla orolig.
Skriv gärna om vad som hände.När du orkar och om du vill..

Vi andra med liknade beteende kan ta lärdom ..
Kanske kan förstå..

Var det de vanliga.
Jag är botad. Nu funkar det nog?

Profile picture for user santorini

Klokt och rakt på sak, MM. Det är Sanningen som är hård, inte du. Det hjälper inte att blunda för den. Det är som det är.
En gång medan jag drack och var och köpte vin kom en ung kille instapplande. Han hade taxi väntande utanför. Han gick väldigt ryckigt och dåligt och hade svårt att prata. Jag hörde senare att han druckit sej till dessa skador. Nå inte slutade jag dricka där och då men den killens öde har funnits nånstans i mitt minne. Man kan inte dricka obegränsat utan att så småningom få skador. Förr eller senare.

Profile picture for user Anders 48

Upplever bara omtanke - inte "hårdhet" på något sätt. Det är ju så det är. Jag återkommer och berättar lite mer när jag fått tillbaka mitt vanliga jag. Nu läser jag vidare här. Men tack igen för att ni bryr er. Blir så glad och tacksam. Kram på er!

Profile picture for user AlkoDHyperD

Du har förlorat 1 1/2 vecka (plus återhämtningsdagar). Riskerat mer än så.
Allt du lärt dig under året, alla insikter och förändringar finns kvar.
Kanske känns ännu värre att falla med kunskap, eller så dämpade du fallet.
Jag är nykter men det kunde varit jag som skrivit dina inlägg här ovanför. Det är nyttigt att bli påmind.
Kram

Profile picture for user Anders 48

Jag känner det faktiskt som att fallet dämpats p.g.a. vad jag har lärt mig på vägen. Jag slår inte så hårt på mig själv, försöker skippa ältandet - och är tillbaks direkt på regelbundna AA-möten. Om drygt en vecka får jag träffa min terapeut igen efter sommaruppehållet - och vi har en del att prata om om man säger så:-)

Tack för dina rader. De värmer. På riktigt./Kram på dig

Profile picture for user Anders 48

Börjar så sakteliga bli mig själv igen - rätt så mycket redan faktiskt. Tog idag en rejäl cykeltur ut på Djurgården, och det kändes så oerhört skönt. Satte mig vid kanalen och bara andades en stund. Sen springer jag på AA-möten. Idag har jag "avverkat" 2. Det ger både lite ro och stöd. Är glad att jag inte är helt nybörjare - jag började ju i höstas redan. Skönt att veta ungefär hur det fungerar - så den biten slipper jag fundera över. Tillbaks till jobbet på söndag - drygt en vecka efter hemkomsten från sjukhuset. Finns nog inget gott i att sitta hemma och älta - nu är det tillbaks till verkligheten som gäller. Jag tror att demonerna snarare växer sig starkare om man hittar på någon anledning till att fortsatt vara sjukskriven/stanna hemma. Jag vet ju också att det bara är mina demoner som gör att jag tror att det står skrivet i pannan: "Utskriven från avgiftning för drygt en vecka sedan".:-)

Nu är det fanimej slutdrucket för min del. Jag är ännu en gång överbevisad att "ett par glas" inte funkar. Det ÄR en progressiv sjukdom och inget annat.

Var bara det, typ!/Kram A

Profile picture for user santorini

Bra att du kom igen så snabbt. Jag tror att vi alla som blivit nyktra har varit med om ett par återfall. När man inte vill fatta det som egentligen är så enkelt-vi kan aldrig dricka alkohol igen. När man får in det i sin hjärna så är det enkelt. En klar och tydlig regel-jag dricker inte alkohol! Kom ihåg det när tiden går och alkoholhjärnan börjar viska om att man är "botad". Det är inte sant, det är missbruket som luras. När man då vet att man inte dricker alkohol, no matter what, så blir det till slut självklart. Att man ibland blir sugen är inte farligt. Just utomlands på semesterresor kan jag känna mej lite bitter ibland. Men vadå, det gör ingenting. Det går om. Jag har aldrig varit en som är nöjd med två glas vin så det kan kvitta.

Så enkelt blir det när man accepterar det svåra.

Profile picture for user Anders 48

Tack för dina ord! Du har ju så rätt!!! Visst är det så att, om den sociala situationen inte medgivit mer än 1 öl, så är det alltid berusningen som jag/vi farit efter. Annars kan det kvitta - precis som du skriver!

Profile picture for user Anders 48

Har sprungit som en tok på AA-möten under veckan, ibland 2/dag. Har varit både ett sätt att få prata av sig, lyssna till andra kloka människor, samt bryta sitt eget tankemönster för en tid. Det är nog fan över nu! Har så mycket i bagaget som jag har lärt mig, av människor här, medmänniskor, min terapeut, människor hos AA. Jag ser progressiviteten så klart - i mitt eget sjukdomstillstånd. Snart 50 typ - och det finns inte utrymme för mer återfall helt enkelt. Jag har nog på riktigt, hoppas jag, kapitulerat och insett att alkoholen är mig övermäktig. Jag får "roa" mig på annat sätt i fortsättningen av mitt liv. Just nu så känns det inte heller som att jag ger upp något - jag välkomnar något annat. Vad det än må vara. Lite rädd. Lite nyfiken. Men klar över situationen. Har ju mitt missbruk av insomningstabletter också - men det går ju inte att ta tag i om man inte är nykter. Inte en chans. Det får bli nästa gåta att knäcka - i sinom tid. Rätt abstinent efter dessa just nu då mängden ökar samtidigt som jag tar ett återfall - och sedan helt plötsligt går tillbaks till normala (för mig) nivåer. Är ändå så oerhört glad att jag inte sitter och skakar och frossar av alkoholabstinens. Den biten är över. Ville bara säga hej.

Trevlig helg/Anders

Profile picture for user MondayMorning

Grattis till alla födelsedagar, 5 på raken. Bara som en sån sak :)
Och grattis till kapitulationen. Det går att leva ett bra liv utan fyllerace.
Numera ser jag på mina perioder som bara bortkastad tid, det händer ju inget roligt alls
under en sådan period. De dagarna kan jag lägga på annat, vettigare.....

Såg din alko-kalender som du uppdaterat. Hur mycket dricker du under ett race?
Om du vill svara såklart och om du har koll? ha ha ha....
Man vaknar upp bland en massa spritflaskor som man knappt vet
hur man har fått tag på.

Kram

Profile picture for user Anders 48

Tack för dina värmande ord. Hur mycket drar jag i mig? Svarar ju alltid så ärligt jag kan, det är min devis - annars så kan jag ju inte gå tillbaks till min tråd och lita på vad som står där. Den här gången: Startskottet var 4 starköl från bolaget - som sen blev en fortsättning i form av mellisar (3.5) från Ica. Ca (tror jag) 12-18 om dagen (och natten?). Många vändor blev det till Ica, samt en taxi till/från 7-eleven. Detta tillsammans med ett antal sömnisar på kvällen för att kunna varva ner - och även under dagtid, för jag fått för mig att de "skärper till" min fylla. Känner mig mindre full. Alltså känner mig. Det är fullständigt vansinne. Inget annat.

Ungefär så kommer jag ihåg det hela...…-"städar" på något sätt under tiden - så det står inte 200 ölburkar o stirrar på en när man vaknar till. Något gott i det hela?

Ja herregud vilket vansinne.

Kram på dig/A

Profile picture for user MondayMorning

Som svar på av Anders 48

Ok min mage klarar inte så många öl. 3,5or är för mig att plana ut när man måste ställa sig upp.
Ungefär 50 - 73 cl i alkoholmängd per dygn då.
Liknande mitt fast mitt består av vodka/gin/rom/whisky, d.v.s jag dricker ren sprit som du vet...
Enklare, snabbare fylla, mindre att städa, lättare att gömma.....

Ja du hör ju. Enklare? Idiot-MM som har resonerat så...
Blir arg när jag tänker på det.

Profile picture for user Anders 48

Jodå, man kan utan vidare komma upp i ansenliga mängder alkohol med "bara" mellisar från Ica. Fy sjutton - nästan en 75:a om dan.....

Var på jobbet idag - första dagen efter semester och några få dagars sjukskrivning. Kände mig så genomskinlig - och som jag har skrivit tidigare: Det känns som att "alla" vet vad jag har gjort! Ingen vet - men bara känslan. Den gick över ganska snabbt, alla har fullt upp med sitt - och känslan när jag kom hem var enormt skön. Att ha gått dig, arbetat en dag. Normalitet. Rutin. Det blev ett avstånd till återfallet som var välbehövligt och sunt. Så glad att jag inte fick för mig att jag nog behövde "fler dagar". Tror inte att det gagnar många gånger - blir lätt att man snurrar in sig i tokiga tankar och att man blir självcentrerad på ett osunt sätt. Jag är dock glad att jag "sprungit" till AA rätt tätt den senaste veckan. Det gör mig lugn att komma dit och få lyssna och kanske berätta lite själv om mig och min historia. Jag kommer snart att vara där igen!

Bara en hälsning/tjingeling

Profile picture for user C.B

Nu har jag spenderat halva dan med att läsa din historia. Intressant. Är själv jävligt alkoliserad. Kan köra både köra ett race och dricka varje dag...Känns ju inte så kul att verka lida av både problematikerna. Jag har kontakt med beroendekliniken sedan länge men dom är inge vidare. Håller med dig så väl i detta med att inte sitta hemma och älta när det gått åt h-vete. Pluggar och jobbar vilket orsaker stress, vilket då triggar igång men jag dricker på alla känslor...Ironiska är att jag läser till specialist uska inom psykiatri. Går bra trots mitt drickande. När du varit inlagd vilken medicinskbehandling har du fått.? Jag har efter 6 dagars race med typ 2,3 liter vin om dagen härdat ut abstinensen själv trots jag knappt kunna gå. Men det tar på krafterna, och efter typ 5-6 dar kan jag dricka nån dag igen. Jag vet att jag inte ens ska dricka mera men lider även av diverse psykiska ”plågor” och diagnoser. Jag har för ex antal år sedan gått en 12 stegsbehandling, vilket bara gjorde mig värre. Så tycker du att AA hjälper? Förlåt jag snodde lite utrymme i din tråd.?. Är på dag 7 nykter.

Profile picture for user Anders 48

Du får gärna "sno" utrymme i min tråd. Ser att du har läst hela min tråd - och att du känner igen dig. Hoppas att läsningen gav något:-) Glad för det isf. När jag har varit inlagd så har det handlat om behandling med benzopreparat. Höga doser i början och snabb nedtrappning i takt med att abstinensen klingar av. Har även fått sprutor med b-vitamin. Sist fick jag 3 sprutor. Det "ingår" fick jag veta. Jag hade ändå ätit rätt skapligt under min fylla - men de ger sprutorna ändå, för säkerhets skull. Tack för det. När jag sen åkte hem, ett par dagar innan inrådan från läkare, så fick jag dricka en antabus - och sen fick jag tabletter för de sista 2 dagarna av uttrappningen. De bokade även in en tid direkt hos beroendeenheten dit jag skulle gå på måndag morgon för samtal om ev fortsatt kontakt. Jag har under 2016 också varit i kontakt med beroendeenhetan, och där fått motiverande samtal samt ett antal samtal med psykolog. Tycker ändå att det har hjälpt mig - även om återfallen har funnits där. Fick ju även höra att ett antal återfall ofta "ingår" i den icke spikraka vägen mot nykterhet.

Förra sensommaren så fick jag kontakt med den psykoterapeut som jag fortfarande träffar. Denna är från början psykodynamiskt utbildad, men mycket erfaren, och har "släppt" metoderna till viss del - så just vilken metod vi använder kan jag faktiskt inte svara på. Men det känns bra! Denna person har dessutom arbetat med alkohol- och drogrelaterade frågor - vilket jag inte visste från början, men det förstärker ju enbart mitt förtroende för denna person. Så är det!

Hoppas att du finner något sätt att komma vidare på. Verkligen. Det låter som att du skulle behöva "komma vidare" på något sätt. Hoppas du hittar ett sätt. Vad gäller AA så tycker jag att det är lugnande och givande att gå dit. Har inte gett mig in i programmet mer än att jag har erkänt för mig själv att jag inte kan hantera alkohol. Jag har inte någon "sponsor" (ännu?), och har inte aktivt börjat arbeta i de olika stegen. Det kanske kommer? Just nu så nöjer jag mig med att gå dit. Få lite lugn, lyssna till andra kloka människor (och en del "konstiga") som delar med sig av sina liv och sina problem - och lösningar. Det ger mig mycket! Ibland så berättar jag lite om mig och mitt liv. För mig så tycker jag att det ger mig viss styrka. Kanske passar det inte för alla? Jag har iaf från första början blivit varmt och ödmjukt mottagen.

Hälsn. Anders

Profile picture for user Anders 48

Härinne pratar vi ju alkohol. Självklart. Men jag tror inte att jag är ensam om att även missbruka något annat, t.ex som i mitt fall, insomningstabletter. Det är ju för att vi är alkoholister! Vi vill sinnesförändra. Jag har under flera år ätit dessa, i högre doser än vad läkaren föreslår - åtminstone dubbel dos. När jag tar ett fyllerace så har det hänt att jag har kombinerat detta med väldigt högt intag av dessa tabletter. Konsekvensen blir ju bl.a. att när man sen skall ner på "normal" dos så blir man abstinent. Jag är där just nu. Alkoabstinensen är över - men tabletterna spökar. Jag har under dessa dagar tagit en halv tablett dagtid bara för att stå ut. Skall ta itu med detta - men pallar inte just nu. Borde lägga korten på bordet även där och ge mig in i en avgiftning.

Nåväl, åter till alkoholen! Utan alkohol så ökar ju mina chanser markant att även kunna ta itu med tabletterna. Det måste börja där. Jag har nu varit nykter i nästan 2 veckor - och det känns så fantastiskt skönt. Kantstött? Ja ganska mycket, men det är över. Jag är åter på banan och tar den hjälp jag såväl behöver. Det är jag glad för.

Bara så/Anders

Profile picture for user Anders 48

….att jag är övertygad om att jag har någon typ av missbrukargen/personlighet. Jobbade som ung i en godiskiosk och åt godis till jag spydde. (Fick äta så mycket jag ville). Snusar inte lagom - utan 2 dosor om dagen. Som ung ofta fullast på fester och ute - hade inte något stopp. Så det är rätt självklart att jag inte heller kan käka insomningstabletter "lagom" - det är inte min personlighet:-) Ett syskon som också snusar lika mycket och börjar sin dag med 2 Treo (och har gjort så i typ 20 år) Också glad i att dricka mycket - men tror dock inte på en problemnivå, även om hen tidigare har haft svårt att stoppa vid en "sund" mängd. Alkoholism finns i överflöd på ena förälderns släktgren. Kusiner som är alkisar, så...…..

Profile picture for user John-Erik

Som svar på av Anders 48

Bra att du är på banan igen Anders :-) Följer dig lite..
Är också säker på att det faktiskt finns en missbrukargen. Vissa tror att det har med
alkoholkulturen i hemmet under uppväxten att göra och att man sedan utvecklar
ett riskbruk för att beteendet varit normen i hemmiljön. Kanske är det både och men
missbrukargenen har jag själv troligen. Kan missbruka choklad m.m. om det finns hemma.
Riktig frossare i allt... Tabletter, inga problem där heller, jag tar det som finns om det ger rus.
Elton John berättade en gång i tiden att han kan knarka på allt möjligt som ger rus
och det är genen han bär på som är orsaken till missbrukarbeteendet enligt honom själv.
Sömnmedel och lugnande mediciner gör helt klart A- problemet mer komplext beroende på
medicinens egenskaper. Lugnande, sedativa + sömnpiller i en övergång till
A-fritt liv för att slippa abstinens är bra men att blanda skiten med A eller
vara/bli beroende av preparaten är en dålig väg att gå. Ett sidospår som i värsta
fall kan leda tillbaka till A-missbruk igen, om det är benzo man tar.
Benzo är oerhört beroendeframkallande i sig och svår att sluta med.
I kombo med A är det livsfarligt. Men det vet du väl redan Anders..
Menar bara väl...Har själv haft benzoproblem och det är bara skit.
Blev en ond cirkel av allt. Försök att trappa ner även den biten när du orkar
är mitt råd.

Bra jobbat Anders och styrka till dig

//John

Profile picture for user Anders 48

Tack så mycket för dina rader! I min familj dracks det knappt alls - så inte har jag fått lära mig några dåliga alkoholvanor den vägen iaf. Sen finns det ju annat i uppväxten som kanske gör mig/någon "känslig" för att fastna - tillsammans med gener, helt klart. Jo jag skall försöka att göra mig av med sömntabletterna (Imovane/"halvbenzo") också - när jag känner mig starkare. Är rätt så säker på att jag är klar med alkoholen. Faktiskt. Och det ger mig någon sorts ro på något sätt.

Tack än en gång för dina rader - och önskar dig all styrka i din egen kamp/Anders

Profile picture for user FrkSmilla

Om jag blandar mig i men är själv född med en gen: sårbarhet för att utveckla en beroendesjukdom fullt ut. Visste det inte då i tonåren men mina fyllor skiljde sig ifrån mina vänner redan då.visste det inte då. För ung för grön.Idag kan jag se klart. Har ett osunt förhållande till alkohol. Valt alkohol, som min drog men det hade likväl kunnat vara heroin sjuklig träning matorgier eller sexmissbruk för mitt belöningssystem är fucked!

Profile picture for user FrkSmilla

För att du inte tog illa upp av mitt inlägg.
Så länge som vi kan se orsak o verkan så far soo good: vi kan se ett försvar i våra konsekvenser. Utan tvivel eller självrannsakan. Bara konstaterande. Tror det kan hjälpa oss.

Bara så./FrkSmilla

Profile picture for user C.B

Som svar på av Anders 48

Var hos läkaren idag och ska tydligen inte gå kvar på mottagningen. Lika bra det, för nån vidare hjälp har jag inte fått. Två år sedan jag hade ett läkar besök. Jag äter också imovane, men har bara en per dag. Sa till läkaren att jag får se om jag kan hitta en privat psykolog. Då säger hon: Varför ska du det?. Jag: Gå i terapi... Jaja.

Profile picture for user Anders 48

….varför man vill träffa och prata vidare med en psykolog? Kan väl heller inte skada med tanke på dina studier. De flesta som läser psykologi/psykiatri brukar väl själva gå i terapi under utbildningen? Det ingår väl nästan mer eller mindre har jag för mig. (Kanske tänker mer specifikt de som skall bli psykoterapeuter). Hoppas att du hittar någon bra - jag tycker att det är jättebra. Om man hittar någon som man känner förtroende för. Då är det bara att köra......

Profile picture for user Granit

Vad jag blir glad av att du är tillbaka där du vill vara igen!
Jag minns så väl när du välkomnade mig i våras. Hur jag mådde. Hur jag kände när du skrev, till mig, där och då.
Det stärkte mig och gav mig insikten att jag inte är ensam.
Vi sitter liksom i samma båt, på ett eller annat sätt.
Fullblodsalkisar som konferensfyllon.
Därför är det så fantastiskt att få följa dig i din resa, allra helst när du sträckte ut en hjälpande hand när jag som mest behövde den.

Ta hand om dig, och ta små steg som ganska snart blir helt vanliga.

Profile picture for user Anders 48

Tack för de vänliga orden! Och det gör mig glad att mina ord kunde stärka dig när du kom hit!:-) Jo visst sitter vi i samma båt, alla här inne. En del sitter kanske lite bekvämare än andra? En del sitter rätt obekvämt. Men vi paddlar alla runt i alkohavet, och försöker att nå fast mark under fötterna. Komma i land helt enkelt. Enkelt? Njae - men vi vet åt vilket håll vi paddlar i alla fall.

All styrka till dig i din kamp - var du än sitter i båten för tillfället:-)//Anders

Profile picture for user Anders 48

….på AA-möten. Det ger mig lugn. Håller som bäst på att försöka dra ner på mina insomningstabletter. Den abstinensen ger sig tillkänna rejält. Har legat på en rätt hög dos sedan länge, och stoppat i mig ännu mera under mitt sista fyllerace. Här fokuserar vi ju på alkohol - och jag kan ju säga att grundbulten i hela bygget är ju att jag är - och måste vara nykter. Det är jag nu! Jag har kapitulerat inför det faktum att jag inte kan hantera alkohol. Jag kan verkligen inte det! Är glad för den insikten! Det måste fortsatt vara prio nummer ett - utan nykterhet finns ingen möjlighet till fortsatta förändringar. Känner ångest och oro - men är glad att det inte är för att jag är bakfull eller har alkoholabstinens. Jag känner mig skör och längtar eg mest efter att det skall bli kväll så att jag kan få gå och lägga mig. Stänga världen ute. Jag vet att detta har flera orsaker - en är abstinens av neddragning av sömnpiller. Detta förstärker ju också tankarna över "fallet" för några veckor sedan - självklart. Jag biter ihop och går till jobbet. Jag vet att det hjälper mig - istället för att sjukskriva mig och grubbla vidare på min kammare. Jag vet att det kommer att bli bättre - fast jag inte har tålamodet att faktiskt vänta på det. Mycket som surrar i huvudet just nu. Men ändå oerhört glad över att jag inte ens tänker tanken att stänga av surret med hjälp av alkohol. Tack för det! Kanske ett snurrigt inlägg - men jag kände att jag behövde "skriva av mig" i dagboken.

Styrka till alla som kämpar!!!

Profile picture for user Anders 48

Att jag nu har, faktiskt, kapitulerat. Jag inser och förstår att jag är maktlös inför alkoholen - och att jag inte kan lösa detta själv och på egen hand längre. Det vore omöjligt. En insikt, en aha-upplevelse i viss mån, och även hoppfullhet finns med i "röran". Och vad skönt att inse att jag inte kommer att klara att vara nykter på egen hand, med bara mitt ego som regissör. Var iväg på ett AA-möte vid lunchtid i den grupp som jag har valt som min "hemmagrupp". Jag känner mig trygg där - och har inget behov av att "shoppa runt" på olika möten bara för att jag kan, vilket i sin tur beror på att jag råkar bo i Stockholm. Här finns alltid ett möte - vilket är jättebra. Missförstå mig inte - men jag tror att det lugn man kan få om man i början håller sig till en grupp är välbehövligt. Åtminstone för mig. Längre in i min stabila nykterhet så kanske jag blir nyfiken att testa någon annan grupp. Här i Stockholm finns ett överflöd - eller för att inte låta negativ: Ett stort och brett utbud.

Skippade eftermiddagsmötet idag. Känner mig mer hemma på lunchmötena. Kanske för att i den grupp jag går så verkar de flesta vara yrkesverksamma och väldigt "på banan". Jag kan identifiera mig mer med dessa än de som brukar dyka upp på e.m. Men det är olika från gång till gång. Istället så hjälpte jag en god vän att montera lite hyllor and stuff. Lätt att man dyker så djupt ner i AA-bubblan att man kanske glömmer och missar de goda vänner man har omkring mig. De finns ju också väldigt mycket i mitt liv - och är också en stöttning i min sjukdom. Jag gjorde ett bra val. Vi tog en lunch o monterade hyllor. Det blev en bra dag.

Med mina 2 1/2 nyktra veckor så vill jag önska styrka och kämparglöd till er andra som kämpar härinne. Vi är många - men vi hjälper varandra. Ibland mer än vi fattar tror jag?!

Profile picture for user IdaG

Vad stark du är! Jag önskar jag var modig nog att gå på ett sådant möte. Kanske längre fram. Jag har ju just bestämt mig..tagit 1:a steget och kontaktat min hälsocentral där jag önskade snabb kontakt med en läkare så jag inte hinner ändra mig. Så den 5/9 ska det ske! Nu kan det bara bli bättre! Hejja du! Önskar dig en härlig helg ?

Profile picture for user FrkSmilla

För att du delade med dig.Det betyder så mycket för mig att få ta del av era kloka kärleksfulla tankar.
Dag . 19 idag och allt känns riktigt bra. Inget sug på A. Men såklart är jag på min vakt. Nästa vecka blir en prövning då jag ska jobba hela veckan. Min hela första arbetsvecka sedan jag tagit beslutet om A.Jag är otroligt stresskänslig men har garderat mig med en del strategier för det.

En dag i taget ibland en timme och en minut för att överlista Listig Falsk och Stark

Ha en riktigt fin helg ☘

Profile picture for user Anders 48

Du ser inte ditt eget mod och din egen styrka?:-) Du har precis bokat tid hos en läkare. Wow. Du har startat en egen tråd härinne (kräver både mod och styrka!). Du kommer säkert att vara modig nog att gå iväg på ett AA-möte någon dag. Det känns så. Jag var skitnervös första gången kan jag intyga - men oron var obefogad. Och det tror jag den är i ditt fall också. Hoppas du vågar snart.

Trevlig helg till dig också//:-)

Profile picture for user Winna

Ditt inlägg sprakar av energi! Visst är det skönt när det börjar falla på plats? När man inser att det här med att gå rond efter rond mot A är förgäves, att man för det mesta förlorar på knockout. Det är när man förstår det som man tar det vinnande greppet på motståndaren (hoppsan, nu bytte jag visst sport från boxning till brottning). Hursomhelst; stort grattis till den bästa insikten av alla. Och trevlig fredag på dig.

Profile picture for user Anders 48

Tack för era fina kommentarer! Grattis till 19 dagar Smilla! Bra jobbat. En timme, eller en dag i taget...:-) Och Winna: Brottning eller boxning spelar ingen roll - bara man går in för att vinna:-)

Trevlig nykter helg önskar jag er båda!

Profile picture for user Anders 48

....o på onsdag är det 3 v sedan jag avslutade mitt återfall. Tar ut segern i förskott faktiskt, även om jag tar en dag i taget. Lite stissig på dagarna, men det känns som att det blir lite bättre för varje dag (sömntablettsabstinens). Varit o ätit med kollegor, vilket hade varit otänkbart för en vecka sedan. Tiden jobbar för mig. Måste påminna mig själv om det ibland. Det tar tid, som den otålig ibland inte vill förstå....

Grattis till alla som har en nykter dag, en nykter vecka eller kanske ett nyktert år i ryggsäcken! Och önskar all kraft till de som kämpar som värst mot alkomonstret!

Profile picture for user santorini

Som svar på av Anders 48

Grattis Anders till dina veckor! Jag har lite funderingar kring Imovane. Jag fick det utskrivet för ett par år sen då jag hade verkligt jobbigt. Det var väldigt skönt att kunna sova men jag kände också genast att där fanns ett inslag som påminde om alkoholruset. Att bli lite lullig och domna bort. Den effekten håller heller inte i sej om man tar varje kväll. Jag har sen fått utskrivet i perioder men också varit utan i långa perioder. Nu har jag endast några kvar och tänker klara mej utan. Jag läste också att har man alkoholmissbruk i botten så ska man inte ta dom. Men vad gör man när man desperat behöver sova...
Nå nu tar jag dom mest av okynne tror jag och ska inte skaffa mer. Jag tycker att jag blir deppig av dom? Kan det stämma? Känner mej nedstämd ibland utan att det finns nån verklig orsak. Mår bättre dom dagar jag inte tagit men sen på kvällen så frestar det ändå. Fast jag oftast numera inte märker nån större effekt. Det är väl därför du tar fler? Det jag också undrar är får du utskrivet hur mycket som helst? Dom är receptbelagda där jag bor. Fast å andra sidan vet jag inte om läkarna håller koll då man skickar in e-recept.
Lycka till med avvänjningen, vi missbrukare måste hela tiden vara på vår vakt!

Profile picture for user Anders 48

Du har helt rätt - imovane är eg ingenting för oss med missbrukarproblematik. Och jag har upplevt precis det som du skriver om. Toleransökning - och "dagabstinens" när kroppen vill ha mer. Har sakta men säkert ökat dosen - men även vid ett par tidigare tillfällen "tvingat" mig nedåt för att jag ser och förstår att det också är ett missbruk och inget annat. Upplever också att jag blir lite låg - kanske inte deprimerad. Lite håglös och har svårt att ta vissa initiativ. Har ätit dessa i cirka 15 år nonstop - så det är väl inte så lätt att bara sluta tvärt, cold turkey. Jag reser en del, och har möjlighet att fylla på förrådet då och då. Men min läkare skriver inte ut mer än en tablett/natt. Så mina uttag här hemma ser inte värre ut än att jag varje natt tar 1! tablett.

Ibland så får jag tanken att jag skall kontakta beroendeenheten och bara lägga korten på bordet och säga att jag behöver hjälp. Vill tro att jag kanske kan klara av detta själv - till skillnad från alkoholproblemet där jag insett, till sist, att jag inte klarar av det själv utan hjälp. Alltid nåt!:-) Om jag lyckas med detta så blir nästa beroende som skall rannsakas snusandet. För mycket av det också - så klart! Man är ju missbrukare. Det får bli en senare fråga. Men jag har någon slags vision att jag inom en lagom framtid skall kunna ta bort rubbet?! Kanske kommer jag dit - jag hoppas verkligen det.

Tack för dina rader, blev jätteglad att du svarade. Hoppas att du har det gott//Anders

Profile picture for user santorini

Jag är intresserad av hur detta med Imovane fungerar. Dom går ju snabbt ur kroppen egentligen, är insomningstablett. Men nånstans blir det tydligen kvar ett tag. Man får ju en obehaglig smak i munnen dagen efter också så varför skulle det inte sitta kvar i hjärnan? Jag har googlat lite och många menar att abstinensen inte är så lång eller svår. Jag har mått riktigt bra idag i alla fall. Men visst fasen sov jag sämre inatt, dvs vaknat många gånger och det är ett problem i sej. God sömn är också viktig för psyket. Jag har inte märkt andra fysiska symptom än lite huvudvärk då jag har slutat med dom tidigare. Trappat ner har jag aldrig, däremot har jag nån gång tagit 1,5 tablett. Känner mej väldigt nöjd då jag låtit bli att ta. Jag har bara några tabletter kvar så när dom är slut så får det vara slut. Men då du ökat dosen kan det säkert vara värre. Lycka till med avvänjningen! Vad som helst annat är ändå bättre än alkoholen!

PS Är dom receptfria utomlands så är det tur att jag inte kommit på det ;)

Profile picture for user Anders 48

Hej Santorini! Det är ju en balansgång - och sömnen är ju oerhört viktig. Tror att mycket "skit" kommer av att man inte får sova. Så visst har pillren ett gott syfte för många. Och fungerar. För mig (oss) med missbrukarmentalitet så skenar bruket och blir ett missbruk. När jag drar ner så är abstinensen både fysisk och psykisk. I grunden så har jag någon form av skräck/fobi över att inte kunna sova. Har förstorat innebörden av vad en missad natts sömn skulle innebära för mig. Förmodligen ingenting - men det fattar ju inte min hjärna. Skulle vilja komma dit där du är: att ha några tabletter kvar och känna att jag inte behöver lägga krut på att få tag i nya. Är alldeles för rädd för att kunna känna det just nu. Jag skall dit - för detta är ohållbart i längden. Imovane är ju även lugnande - och därmed sinnesförändrande. Med min missbrukarhjärna söker jag ju effekten likt en irriterande insekt som söker socker. Det är ett gissel, och jag känner mig gisslantagen. Sitter nu och klurar över om jag skall sjuka mig en vecka och bara sluta "cold turkey"? Skulle det hjälpa, skulle jag stå ut med mig själv efter, antagligen, flera nätter utan sömn. Eller lite sömn. (Oftast så sover man tydligen en del även om man känner att man inte har sovit en blund?!).

Får se hur jag gör. Om jag gör en långsam nedtrappning (utan tillräckligt med tabletter) så kommer det kanske att sluta med att jag ändå måste sjuka mig och berätta för min läkare? Vet varken ut eller in.

Nåväl, vill inte ta upp alltför mycket utrymme med mitt andra beroende - utan fokuserar på att alkoholen är prio ett! Även om jag tror att flera av oss härinne också kämpar mot andra beroenden också. Men som jag skrivit innan - ingen alkohol är en grundförutsättning för att kunna ta itu med resten också. Och på onsdag så har jag skrapat ihop 4 nyktra veckor. Känns bra!

Profile picture for user Anders 48

Har just träffat en god vän som nyligen börjat med antidepressiva - och kommer att tänka på när jag själv åt dessa för 18 år sedan. Blev diagnostiserad "dystymi". Tabletterna hjälpte, mina sociala ångest, och annan ångest försvann. Jag tog mig för saker, och kände glädje på ett annat sätt, så det funkade uppenbarligen på mig. Jag sitter och fnular på om det kanske är dags igen? I ärlighetens namn så har de senaste åren legat på en rätt låg "initiativnivå". Inte utan glädje - men begränsad. Svårt att engagera mig och inget större intresse för något egentligen. Känner igen känslorna från sist. Då blev det så att jag helt enkelt inte gick till jobbet en dag - det gick inte. Jag gick till doktorn istället. Kanske skulle dessa piller även kunna hjälpa mig med alkhohol- och sömnpillersituationen. Det är ju för mig till att börja med psykisk "medicin" - som sen har blivit även ett fysiskt beroende. Jag kanske borde "unna" mig en sjukskrivning, och ge dessa piller en chans igen? Vet inte hur stor risken är att återinsjukna i depressiv sjukdom (dystymi) om man tidigare har fått den diagnosen? Tänker mycket på det just nu. Om jag helt enkelt har medicinerat en låggradig depression med alkohol och insomningstabletter de senaste åren? Ser ju absolut inte det som anledning allena - men kanske en bidragande orsak. Att jag dessutom är en beroendeperson drar ju sina rejäla strån till stacken - så jag inbillar mig ju inte att antidepressiva skulle vara lösningen på beroendeproblematiken - men det kanske skulle ge mig hjälp på vägen. I mitt fall så är det ju dessutom omöjligt att ta dessa och fortsatt dricka alkohol. Det går inte - eftersom de har en tendens att ta bort bakfylleångest också. Det misstaget gjorde jag för 18 år sedan, och kommer aldrig att göra igen. Jag dricker inte alkohol!

Profile picture for user John-Erik

Som svar på av Anders 48

Du sätter mycket känslor i spel hos mig via din text. Jösses.. just tabletterna är ju en röd tråd.
Man vill bedöva hela ävvlans tiden. Vad vill man bedöva? Är det så att vi tänker för mycket?
Sömnen ett helvete i sig.. sover man inte så funkar man inte. så är det..
Psyket är en sanslöst märklig men viktig sak,,
Du och jag i en roddbåt i 5 timmar,,, Men du får sätta på masken.. ok?;-)
Vännen, du fixar detta...

John

Profile picture for user Anders 48

Gärna en 5-timmars roddtur med dig:-) Jo, jag tror att vi ibland tänker för mycket - och att vi ibland måste "stänga ner" dessa tankar, eller lära oss att tänka mindre eller tänka andra tankar?! Jag tänker fixa detta - och du med!! Har dock svårt med tålamodet - är ju van vid quickfixes. Men tålamod krävs - och uthållighet, och en ärlig och uppriktig önskan om förändring.

Tänker nog just nu att antidepressiva inte är en quickfix - utan en hjälp till förändring. Visst de förändrar ju sinnet - men ger ju inget rus i den bemärkelsen. Bara en krycka och livlina för att få upp vissa funktioner i hjärnan till en mer normal nivå. Kanske. Typ.

//Anders

Profile picture for user John-Erik

Finns ingen quickfix. Du har 4 veckor nu om jag läst dig rätt.
Kanon ju...
Fortsätt nu och skriv av dig här och viktigt att vi stöttar dig nu..
Jag tänker göra det.. 54 dagar hade jag igår. jag tänker inte på A
så jag tror att jag har ett bra utgångsläge. Men jag tänker finnas
kvar här ändå.. Jag var nära att trilla . ujuj så nära..i Juli i år...
Drack igår men jag klarar det nu utan att överdricka. Frugan håller koll
Ska ha 30 dagar nya nyktra nu för att visa vem som bestämmer.
Kämpa på Anders..

John

Profile picture for user John-Erik

Som svar på av John-Erik

Är på den nyktra sidan nu igen. Jag gjorde ett test igår.. funkade..
men jag vill inte ha A längre på samma sätt som tidigare. skön insikt..
Ska ha ny (lång) nykterhet nu igen.. Jag fixar det.Kanske att jag fasar
ut skiten en gång för alla..

Profile picture for user Anders 48

Idag gick jag till min husläkare och berättade (nästan allt) om mina tabletter. Att jag har ökat dosen, samt att jag även senaste tiden ibland har tagit en halv tablett dagtid. Kändes skönt att berätta. Berättade även att jag för en massa år sedan fick diagnosen dystymi, och att jag då fick antideppresiva som jag tog under nästan ett år. Jag förklarade att det på intet sätt är ok att ta insomningstabletter under dagtid, vilket gjorde att jag ville träffa honom. Han skrev ut ett annat lugnande och bokade in mig på en tid nästa vecka. Han ville se om jag med hjälp av dessa lugnande kunde låta bli att ta sömnpiller på dagen - samt om jag då kan minska ner nattdosen. Han nämnde ju också att antideppresiva även fungerar mot ångest - så kanske blir det att jag hoppar på det "tåget" igen? Han avslutade med: "Bra att du kom hit!"

Profile picture for user santorini

Och att du berättade om vad du tar. Att du måste ta på dagen, det måste finnas nåt som fungerar bättre på dagtid. Jag fick betablockerare också då jag var utsatt för trakasserier. Propralonon. Läste nyligen att folk tar dom mot scenskräck! Dom har jag inte tagit av sen dess men dom tog ner pulsen då jag blev upprörd.
Missbruk finns av olika slag. Jag anser nog att vad som helst är bättre än alkoholen. Med den får man alltid bakslag, ett sömnpiller känns ganska oskyldigt. Jag har varit lite nervös och stressad på sistone och det slutade med att jag skickade in en anhållan om sömntabletter på e-receptet. Och det gick ju! Så jag tar fortfarande och tycker det funkat jättebra nu. Så skönt att få sova! Det är förmodligen också en psykisk sak, utan tablett ligger jag och tänker att jag inte kommer att somna. Det är för- och nackdelar med allt. Att inte få sova gör tillvaron dyster så. Jag fortsätter ett tag till...

Profile picture for user Anders 48

Du har så rätt - utan sömn så kapsejsar man ju till slut. Tack o lov så verkar de flesta läkare också ha förstått det - och att man ibland behöver hjälp. Problemet är ju när även (jag) ser till att missbruka dessa. Det leder ju till en ren fobi för att inte kunna sova - och snurrar till hjärnan ordentligt. Jag är helt med dig: Allt är bättre än alkohol! För oss som inte kan hantera alkohol så leder den bara till att förstöra och förgöra. Inget annat.

Profile picture for user John-Erik

Som svar på av santorini

Håller med sign. Santorini. Vad som helst är ju bättre än alkohol.Många som missbrukar A är livrädda
för att sluta eller hålla uppe p.g.a. obefintlig sömn vid A-stopp. Sömngivande läkemedel minskar sannolikt missbruket av A för de
som vill sluta/minska och som annars använder alkoholen för att kunna sova.
Behöver bara gå till mig själv, jag använder Propavan och/eller Atarax. Utan dessa skulle det bli vin helt klart.
Bra Anders att du gick till läkare, sömnpiller är för natten. Hoppas du hittar rätt medicin och rätt kombo..

John

Profile picture for user santorini

Det bästa skulle naturligtvis vara om man inte tog några tabletter alls. Men vid ont i huvudet tar jag värktabletter och dessa sömntabletter och pulssänkande gjorde livet lättare under en jobbig tid. Sen blir det precis som ni säger nån sorts rädsla för att inte få sova utan. Det blir som en försäkring att ta en tablett. Kanske sockerpiller skulle fungera lika bra! Alkohol gjorde ju att man somnade även om det blev en dålig kvalitet på sömnen. Ångesten på morrontimmarna var fasansfull! Nej alkohol tar jag aldrig igen, det är jag säker på. Jämfört med det känns sömntabletter ganska oskyldigt. Mitt mål är att försöka vara utan igen men just nu känns det som att jag behöver dom. Och vi behöver inte ha dåligt samvete för det.

Profile picture for user Anders 48

Vad som helst är bättre än alkohol! Precis som ni skriver. Vad som helst. Jag har kapitulerat inför alkoholen - och nu även kapitulerat inför det faktum att jag även behöver hjälp med en depression/dystymi. Orkar inte längre "bara ta mig igenom dagen" - det måste finnas nånting mer. Eller: Jag vet ju att det finns nånting mer. Blir möjligtvis sjukskriven i morgon - och får börja äta antidepressiva?! Jag behöver det. Jag är värd det. Jag vill må bra - och aldrig mer försöka självmedicinera mående och känslor med alkohol. Det går inte längre. Så är det bara. Är både rädd och förväntansfull - mysko känsla. Skillnaden den här gången är att jag vet att jag kan bli hjälpt. Förra gången - för 18 år sedan så trodde jag att det aldrig skulle vända - och att det var kört.

Nykter en månad nu! Kämpa på alla ni som kämpar, oavsett var på stigen ni befinner er! En dag i taget...….

Profile picture for user Winna

Och du är värd att må bra alla dessa dagar.
Värdefulla insikter du får och delar med dig av.
Kram på dig!

Profile picture for user Anders 48

Så blev det som så att jag påbörjar medicinering med SSRI - och sjukskrivning i 3 veckor till att börja med. Känns bra! Tog den första tabletten för nån timme sedan. Var är effekten?:-) Skojar bara. Tror dock att vi med alkoholproblem generellt är ute efter "snabba kickar" - och har rätt dåligt med tålamod. Jag är nyfiken på hur detta kommer att fungera - och ser det som, förhoppningsvis, en del av mitt tillfrisknande. Tiden får utvisa.

Profile picture for user Anders 48

Ja John, vi kämpar vidare..... Nu tagit antidepp i en vecka. Vet inte riktigt - vågar inte säga att det är så, men kanske har de första biverkningarna/insättningssymptomen börjat klinga av. Lite mindre ångest - men jag har iofs fått lite lugnande att ta för att ta udden av detta. Kanske inte optimalt att få det när man är alkoholist och dessutom missbrukar insomningstabletter...…

Går på en del AA-möten. Bra att få lyssna, och ibland berätta lite själv. Jag känner mig lite "ensam" på något sätt i detta sammanhang. Verkar som att jag är den enda som är "periodare" - de allra flesta verkar ha haft mer dagliga problem med alkohol. Känns så iaf - kanske inte alls stämmer?!

Träffar min kloka terapeut regelbundet igen, vilket känns så bra. Tror att kombinationen medicin och terapi kan vara bra. Det tycker hon också.

Inget sug efter alkohol - tack o lov.

Styrka o kämparglöd önskar jag till alla som kämpar mot alkoholen på ett eller annat sätt. Jag vill, och tror, att det verkligen går att förändra. Det tar tid, och är jobbigt - men det går.....

Profile picture for user Anders 48

Vågar inte tro det. Har pillren börjat verka? Känner en liten ljusning - vågar inte lita på känslan.

Dock nykter sedan den 17 augusti. Det tvivlar jag dock inte på.......

Styrka till alla som kämpar!

Profile picture for user Anders 48

Tack Santorini! Jag skall tro på medicinen.....! Det kommer att bli bra tror jag - även om jag är lite otålig. Fortfarande rätt ångestfylld på dagtid. Kanske klingar det av så sakteliga. Ändå sååå glad att jag inte har fylleångest eller abstinens.

Snart nykter i 2 månader. Tänker varje dag på hur lätt jag skulle kunna bota ångesten med en flaska vin...... men icke! Finns inte på världskartan. Och det känns oerhört bra - att övertygelsen är så stark. Sen vet jag ju att det aldrig räcker med en flaska vin. Den är ju bara ett startskott.....

Önskar alla som kämpar styrka att stå emot. Det är jävligt tufft ibland, det skall gudarna veta!