Jag är kvinna, storasyster, mamma, mormor, maka, som är medberoende och har utvecklat ett beroende. Jag ska inte trötta ut er med hela min historia men ändå kort säga, att den varit svår periodvis. Min pappa var krigsbarn och det kom att prägla mitt och familjens liv. Idag är båda mina föräldrar gamla, sjuka och svårt alkoholiserade.

Mitt bruk av a började som 30 åring i samband med skilsmässa, AW, nattliv och sånt jag inte gjort när barnen var små. Det lugnade sig ett tag men en ny sepraration och singeliv tog vid igen med utekvällar. När jag var drygt 40 dog min son och då rasade jag mentalt och kroppsligt. Det gick åt många liter vin det året och jag åkte in akut för broken heart syndrom. Nu har det gått 13 år och jag har fått underbara barnbarn. Jag har fin kontakt med min dotter och barnen. De är ljuset i mitt liv och jag skulle kunna göra allt för dem, men nu ska jag göra gott för mig. Jag har druckit vin 3-5 dgr/v de sista åren. Jag hade en vit perion på 1,5 år för drygt 3 år sedan men började med ett glas då och då. Det funkade inte, såklart utan det blev mer och mer.

Jag har vetat länge att jag inte kan dricka, att min kvot är fylld redan. Mitt liv bör vara utan a. Jag har gått anhörighetsprogram och väckarklockan på beroendemottagningen under min vita period. Jag har läst massor av böcker och jag har talat öpet med mina anhörig om mitt riskbruk. Idag vet jag att det är ett missbruk, men det är jag inte redo att säga öppet än. Jag dricker snabbt/häller i mig för att döva ångest, för att slippa hålet i mig. Jag dricker och somnar på soffan utslagen. Det är inget liv jag vill ha, inte mer. Jag är nu inne på dag 6 som nykter och jag vill att de ska bli många. Jag vill inte att min dotter ska se på mig med sorgsna ögon. Jag vill bli frisk och leva utan a. Jag vill ha tillbaka mitt liv.

Jag har under veckan läst och läst många trådar och vill säga tack. De är ett stort stöd och jag hoppas kunna ge detsamma framöver. En sak till. Jag vägrar att skämmas för att jag är kvinna med alkoholproblem. Jag är en krigare, dock lite tilltuffsad just nu.

RaniLee

Vi kämpar för att bli fria. Fria från beroende och tvånget att dricka. Tack för kloka ord. Idag är det dag 17 för mig och det går bra. Har kommit igång med träning och försöker att gå och lägga mig i sänget tidigt med en bok. Sover ganska bra. Inte 100 men ok. Tycker att jag är trevligare mot maken nu och det verkar även han tycka, för det har blivit bättre i vår relation.

Mina föräldrar försöker bjuda på vin ganska ofta men respekterar ett nej. Jag måste stålsätta mig varje dag inför mötet med dem, då de gärna vill bjuda och att jag ska stanna någon timme. Är de INTE fulla kan jag stanna en stund, men annars går jag direkt. Klarar inte av dem utan att vara påverkad själv. Såren och oron från barndomen slår klorna i mig och jag får ångest. Blir ofta ledsen över deras sorgliga liv, men det är deras liv, inte mitt. Jag kämpar för att inte gå i deras fotspår. Jag vill leva ett aktivt liv, vara frisk, må bra, vara nykter, umgås med min stora familj. Om någon undrar varför jag träffar mina föräldrar varje dag, så beror det på att de passar mina hundar. De är nyktra på dagen och hundarna är deras liv. Det är de som håller dem nyktra till eftermiddagen, när jag hämtar. Utan mig och hundarna skulle de vara helt ensamma.

Kram till alla kämpar!

Leverjag

RaniLee...

Vad du är stark. Fint med hundarna som ger dem mening. Kram och sov så gott inatt!

RaniLee

Funderat väldigt mycket på hur jag uppfattats i andras ögon när jag varit påverkad av a. Min man dricker öl ( ca 5 öl på en kväll) på helgen och igår var jag väldigt irriterad på honom. En sömnlös natt och sen middag resulterade i att han blev full. Tyckte att han var larvig, snarstucken, rätt oförskämd mot mig. Det slutade med att jag blev så förbannad att jag reste mig hastigt och lämnade rummet med ett -för i helvete! Sen var jag så arg att jag inte kunde somna. Ännu mer förbannad för att maken sov som en stock i soffan och jag låg vaken. Har jag också varit larvig och stingslig? A förändrar oss och tyvärr inte till det bättre. Idag en ångerfull make och förlåt. Ja ja, vem är jag att dömma. Bara för att jag varit nykter i 20 dagar ger det inte mig rätt att klanka på andra. Vi får hitta ett sätt som fungerar för oss båda, annars vet jag inte hur det ska gå?

Leverjag

:-)
Intressanta reflektioner Rani. Vi har väl aldrig varit larviga och dumma!? ;-) frågar man barnen får man svar...

Tycker du är jättestark. Bra jobbat!

RaniLee

Första utekvällen sedan jag slutade dricka a. Nu börjar inbjudningarna komma till julbord och olika AW inför julen. Ikväll ska jag och en vän på mingel med småplock. Det kommer att serveras bubbel, vin och öl till snittarna. Igår sa jag till min vän att jag inte kommer att dricka alkohol, utan välja a-fritt och inte bli så sen då jag ska arbeta imorgon. Jaha, det ska inte jag heller för jag äter medicin och behöver också gå tidigt.. Så var det med det. Så jag hoppas att allt ska gå bra och att de serverar något gott alkoholfritt bubbel. Såg föresten att de gör reklam i tunnelbanan för ett nytt a-fritt bubbel som jag ska köpa till nästa helg. Jag är lite svag för bubbel och tycker att det finns några a.-fria som är goda. Det ger mig en känsla av fest och mys och det viktigaste, det känns inte som att jag avstår något.
Min oro är den långa julhelgen. Jag kommer att sakna känslan av den varma starkvinsglöggen. Jag har inte kommit på vad jag ska ersätta den med än. Tänk om det fanns något som gav samma känsla fast utan a....
Idag 24 dagar med häslosam mat (nästan bara vegetariskt), promenader, löpning, styrka, Yoga och Mindfulness. Jag är utbildad inom hälsa och det gör det extra skamligt att dricka. Att leda grupper i Yoga/mindfulness eller ge massagebehandlingar fungerar inte dagen efter när sinnet är avtrubbat och det sitter alkohol kvar i kroppen. En kris och a har gjort att jag pausat mitt företag nästan hela 2015. Jag har tappat nästan alla mina kunder och måste bygga upp allt igen nästa år. Min revisor är fundersam och undrar vad som hänt, suck. Det är tur att jag har en deltidsanställning på ett litet företag, så jag kan försörja mig. Nog om detta, nu sätter jag nya mål och planer för nästa år. Julen ska ägnas åt planering av företaget och nystarten. Jag har massor av böcker inom mitt område som jag ska förkovra mig i. Jag har även anmält mig till ytterligare en Yogautbildning, för att bredda mina kunskaper.
Önskar er alla kämpar en fin dag!

Leverjag

RaniLee, hur är det?

Hoppas att du bara har fullt upp och mår bra. Om inte, att du vågar fortsätta skruva och tar nya tag. :-)

Kram

RaniLee

Tja vad ska jag säga. Julmingel och så julhelgen var det som jag oroade mig för... Det blev ett glas bubbel direkt i entrén. Plötsligt stod jag där med glaset i handen. Ingen frågade om jag vill ha, det kom bara fram på en bricka och min hand sträcktes ut. Till maten ett glas rött och jag klarade att stå emot ytterligare ett glas. Julfesten tackade jag nej till. Vågade helt enkelt inte. Men ändå blev det så att jag hamnade till slut tillbaka i gamla vanor. Det har gått ganska bra men nu är jag tillbaka på ruta ett. I helgen drack jag 3 flaskor vin och de sömnlösa ångestfyllda nätterna med tryck över bröstet är här igen.

Det har tagit emot att komma tillbaka till forumet, men jag vet att jag behöver vara här. Jag har nu loggat in igen och ska använda tråden, för den hjälper. Jag har ikväll läst alla mina och era inlägg på tråden. Det kändes viktigt på något sätt, för att gå vidare. Jag behöver tråden och er för att stå emot a. Livet är inte så lätt och när sjukdom (min lillasyster har insjuknat i cancer igen), stress, oro, ångest rider en, kan a erbjuda ro. En falsk, farlig och kortvarig ro visserligen. Det är dags att ta ett nytt beslut om nykterhet, så idag är det dag 2 och jag hoppas på att få sova. Jag ska ta en dag i taget och stå emot de frestelser som kommer. Jag lever tyvärr inte i en alkoholfri omgivning (men vem gör det?) och jag behöver finna redskap för att hantera situationer som är utanför hemmet, som konferenser, företagsmingel mm. Jag får väl binda händerna på ryggen ;)

Tack Leverjag, för din efterlysning av mig! Vi kommer att höra mer nu framöver.

RaniLee

Vaknade med huvudvärk efter en natt med ganska bra med sömn. Sover en hel natt gör jag adrig men 4-5 timmar brukar jag iaf få. Varav ungefär hälften är djupsömn. Jag har ett sånt där armband som mäter min sömn. Jag har haft en natt utan ångest och det är värt mycket, väldigt mycket. Ångesten är det som varit svårt den sista tiden och att jag fått ännu sämre självkänsla. Jag har dragit mig tillbaka och avstått vänner och en massa annat. Förutom ångesten så har min hjärna gått på "spinn". den är igång nästan hela tiden och blir som överhettad. Jag tänker/ältar mycket och det pågår flera saker samtidigt. Jag kan ha en låt som maler på, även på natten. Jag antar att om jag inte bromsat nu skulle jag krascha. Även farliga tankar har kommit ibland, de som jag inte vill ha och inte vågar säga högt, inte till någon. De tankarna och ångsten är det som fått mig att fatta beslutet, att komma hit igen och kämpa. jag läste en artikel om en kvinna som slutat dricka och taggat sig med -Simma eller sjunk. Det tog tag i mig på något sätt. Och visst är det så att det vi delar med varandra ger oss kraft. Här kan jag skriva det jag inte talar om. Idag ska jag träffa mina barnbarn och vara ute i vårsolen. Önskar er en fin dag!

Levande

Stort att stå upp och komma tillbaka och bra ord simma eller sjunk, skall lägga det på minnet.
Önskar dig en härlig dag med barnbarn, kram

Välkommen tillbaka!
Ja, det handlar om att bestämma sig och att stå fast vid sitt beslut. Jag har precis själv varit i träsket en kort sväng och vänt. Jag vill verkligen inte må som jag gör med alkohol i kroppen. Eller dagen efter. Känner igen det där när hjärnan går på högvarv. Själv blir jag så stressad i kroppen av alkohol, så det blir nästan värre då märker jag nu när jag druckit igen efter ett längre uppehåll.
I början när jag slutade med a så använde jag spikmatta för att koppla av precis innan jag skulle somna. Hände t.o.m att jag somnade på den. Inte så mysigt att vända sig då. Det finns ju avslappnings cd som du kanske kan testa också.
Förstår verkligen din oro, det var den typen av oro som fick mig att återvända till a efter att ha hållit upp (hyfsat i alla fall) i 9 mån. Men jag vaknade upp där i helgen och verkligen såg allt som inte fungerar med alkohol. Avtrubbad, orkeslös, passiv, trött. Det är verkligen inte så jag vill må.
Hoppas du hittar din väg att stå emot alkoholen även i en tid av oro.

Leverjag

För att du är tillbaka. Inte glad för att du haft det jobbigt... Ja, simma eller sjunk. Det är när vi nyttjar alkoholen som det kan kännas bottenlöst eller som att försöka simma med bytyngder på. Den där livsledan kommer med alkoholens biverkningar. Det är så tydligt för min del.

Det viktigaste av allt är att vi fokuserar på allt som får oss att må bättre, på alla vis och att vi inte slutar att besöka forumet. Det är bara att försöka igen och igen och igen... Under tiden vi försöker mår vi bättre, får andra vanor, upptäcker hur bra livet kan vara utan alkohol. Till slut tror jag att vi väljer bort den, för att vi vill. Inte för att vi måste och inte får. Motion gör underverk. Promenerade dagligen i flera månader. Nu tränar jag regelbundet sedan 4-5 mån. Blir glad och lugn av det. Livet blir inte toppen hela tiden utan alkohol men TUUSEN gånger bättre utan, tycker jag!

Välkommen tillbaka och häng kvar här oavsett om det går spikrakt eller krokigt. :-)
Kram
❤️

RaniLee

Vill börja med att tacka för fint välkommen åter!

Jag är väl egentligen inte särskilt förvånad över att jag har hamnat i ett beroende. Jag och mina systrar är beroende personligheter. Jag har dövat hålet i mig med alkohol och mina systrar med mat. Vilket resulterat i överviktiga systrar. Jag är ganska normalviktig men det beror inte alls på att jag hanterar något bra. När jag dricker en helg klarar min kropp det, men om jag dricker 4-5 dagar i rad eller mer, klappar min mage ihop. Jag får sån magkatarr att jag omöjligt kan dricka. Då tvingas jag äta dietkost och det har nog varit väldigt bra för mig.

Jag började dricka vid 30 efter en skillsmässa. Inna dess drack jag väldigt sparsamt. Sen gick åren och jag drack nog relativ normalt "Svenssondrickande" (vad nu det är) på helgen, när jag var barnledig. De helger barnen var hos mig var jag mer sparsam och ofta inte alls. Det blev en de AW och utgång de perioder jag var singel. Sen träffade jag min man och livet knallade på till 2002, då min son dog (tabletter, alkohol och ev var det ett självmord) vid 24 års ålder. Det var då mitt riskbruk började och så höll det på fram till nu. Vin nästan varje helg 1-2 flaskor. Min man och jag hade en helt vit period på 1,5 år där vi båda sökte hjälp på beroendemottagningen. Det var en så bra tid och jag minns den som en av de bäst vi haft. Sen började det med Cider, folköl, ett glas vin.... Efter ett år var vi på ruta ett igen. För fem månader sen hittade jag alkoholhjälpen och var nykter i en månad. TRodde då att jag skulle klara mig och var helt oförberedd på hur min hjärna skulle manipulera mig. det blen något glas då och då och nu i helgen var jag åter på ruta ett. Så nu är jag inne på dag 4. Nu funderar jag på vad som gick fel förra gången och hur jag ska hantera situationer i utemiljö, när jag bjuds på vin/bubbel. Att tacka nej, när det är gratis. Jag kan avstå att gå och handla, men har svårt när det bjuds. Mina föräldrar är ett stort riskmoment. De är svårt beroende och drick nästan varje kväll/natt. Jag träffar dem morogn och eftermiddag och ofta vill de att jag ska stanna. För att jag ska stanna vill de bjuda på vin. De vet att ett glas blir 2-3, då jag kickar igång snabbt och vill ha mer. Jag måste tala om för dem att jag slutat dricka. Jag gjorde det förut när jag höll upp 1,5 år och det respekterade de (fast pappa är dement så han glömmer bort sig och frågar ibland om jag vill ha). Jag ska nog klara dem och säga nej. Jag får ladda med ett nej innan jag går in, så jag inte blir överaskad.
I helgen jobbar jag på ett event och där kommer det att bli svårare. Jag kommer att bo på hotell och dör finns minibar och det blir dans och mingel på kvällen. Jag försöker nu förbereda mig för detta. Jag vill inte gärna göra samma misstag som förra gången. Det blir inte så lätt då min arbetsdag blir lång och jag förväntas delta i minglandet (som en sorts obetald arbetstid) på kvällen och knyta kontakter.
Nu måste jag iväg till jobbet men återkommer ikväll med min plan om jag lyckas få ihop någon sådan.
Tack än en gång och särskilt Sisyfos och Leverjag som jag "känner" :)
<3

RaniLee

Jag ska låta Simma eller sjunk bli mitt nya mantra. Ska titta på din tråd ikväll :)
Kram!

RaniLee

Dagen och kvällen har gått bra. Enda gången suget kom fram var när jag tog en stor bit ädelost. Då såg jag framför mig ett stort glas rött. Tog en ännu större ostbit och lät smaken fyllas i munnen. Sen lite bubbelvatten med päronsmak hela kvällen. Jag är jättetrött, så Godnatt!

Vad bra att du är här igen. Läste din tråd och känner igen mig i mycket. Detta att vilja vara och egentligen är en hälsosam person, men a gör att det mesta blir dåligt och förljuget. Jag tycker du är otroligt stark om du lyckas vara och arbeta på ställen där a har stor plats. För egen del undviker jag allt som har med a att göra så gott det går. Skulle nog bytt arbetsplats om jag varit tvungen, för att fokus varit på a. Tex hotell-resturangbranch etc. Tråkigt med dina föräldrar. Jag har sett äldre som faktiskt slutat dricka men också dom som inte slutat självmant (dött) Vet att det är svårare när 2 dricker. Den ena vill minska/sluta, då triggar den andra igång. Har jämfört med droger där det fungerar ungefär likadant. Ha de gott :)

RaniLee

Jag funderade mycket på hur jag skulle klara att bo på hotell och delta i event med middagar, mingel och alkohol. Jag trillade ju dit förra gången i november, då jag överaskades och inte hade en färdig plan. Jag hade inte ens fattat att jag måste ha det. Denna gång försedde jag mig med sötsalt godis, nötter och Nocco (en dryck jag tycker om) med röda bär. Ser ut som ljust Rosevin med bubblor och väldigt gott.
Första utmaningen var när jag kom upp på rummet på kvällen för att byta om. Där stod en liten flaska rödvid (det var det första jag såg) och såklart fanns det en full minibar. Tog en påse Cachewnötter ur minibaren och öppnade en burk Nocco som jag hällde i ett vinglas. In i badrummet och fixade till mig med smink, klänning, frisyren och lite musik på. Gick sen till kollegan som väntade på mig i sitt rum. Där ville hon bjuda på Rosevin som hon öppnat men jag sa att jag föredrar min Nocco som jag hade med mig. Vid middagen hittade jag en Ginger Ale och sen blev det Ramlösa. När klockan var 20:00 var jag helt slut och tackade för mig. Väl på hotellrummet stirrade jag på rödvinsflaskan och tänkte på minibarer..... men nej. Jag gjorde mina nattbestyr och bäddade ner mig med min läsplatta och läste på vårt forum. Kunde inte logga in då jag inte mindes lösenordet. Men era inlägg hjälpte mig, så jag läste och läste. Sen somnade jag och vaknade tidigt. Gick och åt frukost och upp på rummet igen. Då for en tanke genom skallen att ett glas skulle ingen märka. Blev arg på min hjärna, idiot skalle. Mig ska du inte lura denna gång.
Jag är hemma nu och så trött. Det har tagit på krafterna att kämpa emot suget, som ändå var ganska litet. Men att hela tiden vara på sin vakt tröttar. Vid middagen satt jag med prästen och hans fru. De drack flera glas rödvin. Frun gick ut och rökte och i morse föreslog hon en Wiskey till mig, när jag blivit förkyld. Jag som trodde att jag skulle vara safe med dem.
Jag inser att jag inte kommer att vara safe med några sällskap, utan måste ha min strategi klar varje gång. Min familj vet nu att jag inte dricker och de stöttar. Det är de andra mäniskorna som jag måste vara beredd på. Jag kommer att avstå alla AW och utekvällar. Nu har jag inga jobbevent på länge och det känns skönt. Jag är så glad att jag klarade det denna gång, men inser att varje gång är en ny gång. Det gäller att inte bli för styv i korken utan vara försiktig varje gång.
Tack för ert stöd och support. Imorgon är det dag 7, en hel vecka och jag mår jättebra. Njöt av promenaden med hundarna och tittade på sjön där vattnet glittrade i solen och kände mig levande.
Kram till er alla som kämpar!

rabarber

Vilken seger! Förstår att det måste varit otroligt svårt. Fnissade lite åt att du satte dig med prästen och hans fru, för att du trodde att det skulle vara "lugnt" då. Men sedär. Man är aldrig "safe" på det sättet. Det är svårt att samtidigt som man vill ha ett normalt umgängesliv, tvingas att utstå alkohol överallt där man går. Överallt där det umgås. Jag har valt att brottas med det och har varit på flera AW's, middagar etc. Det är svårt, men för mig är det så viktigt. Farligast är att jag sitter själv i soffan.

En ordentlig klapp på axeln hoppas jag att du ger dig själv. Otroligt starkt som sagt! Hurra för dig!

Superbra att du stod emot suget. Och smart av dig att ha olika strategier. Jag känner personer som varit nyktra länge och sen fallit just pga att dom inte haft strategin klar, eller varit förberedda när dom träffat nya personer. Jag utsätter mig inte än i alla fall för fester eller andra tillställningar med a. Känner att om jag är tvungen att avstå allt sånt så är det värt det. För mitt eget framtida liv men framför allt mina barn, som fått utstå fulla föräldrar allt för många gånger. Ha de gott :)

RaniLee

Talade med min lillasyster idag. Hon var så glad då hon fått besked om att hon slipper cellgifter efter sin Canceroperation. Hon och maken skulle öppna en flaska Champagne och fira. Jag sa att jag inte dricker (vilket hon visste redan) då jag är så alkoholkänslig (tänker inte säga att jag är alkoholist, beroende är ok eller alkoholkänslig). Då säger hon att du kan väl ta bara 1-2 glas. Jag svarar att jag är dålig på 1-2 glas och alltid dricker upp hela flaskans innehåll. Då säger hon, man kan köpa en liten flaska. Eh, hon har sett mig dricka typ 100 ggr och jag har nästan lika många ggr druckit 2 glas för mycket i hennes sällskap. Hon är måttlig och jag blir skitstressad av att dricka med henne ( jag vill ha glas fyra när hon är inne på sitt andra). Inte ens läkaren på beroendemottagningen var bekväm med mitt beroende. Jag fick Campral och då sa han att han brukade ta en också innan han gick på fest, så han inte drack så mycket. Jättebra tips -NOT. Sen dikterade han när jag satt kvar i rummet (spelade in för journalen) Kvinna ......ålder.... välklädd, ser välvårdad ut.. Det är nu tre år sedan och jag har inte gått tillbaka. Jag vill inte att en läkare ska förminska mitt problem när jag söker hjälp. Jag vill heller inte höra hur jag uppfattas. Varför ska det vara så svårt för andra att acceptera? Det kan väl räcka att det är svårt som det är med ett beroende och att avstå alkohol. Nu ska jag fixa en god toast med laxröra och ta en kopp te innan sängen lockar och läsa en bok av Susanna Alakoski, April i anhörig Sverige.
Tack för hejarop rabarber och miss lyckad!