Så jag har varit medveten om att jag har problem med alkohol i många år och "slutat" oändligt många gånger. Jag gillar bäst att dricka ensam eftrersom jag skäms över mitt drickande. Har haft supar polare förr men dessa relationer har jag inte kvar så vill jag supa får jag sitta själv. Har suttit på parkbänkar, däckat på offentliga platser, hamnat i fyllecell, vaknat upp med blåmärken och skärsår som jag inte vet hur dom uppkommit. Hängt på svart klubbar, haft massa sex jag inte velat ha, blivit våldtagen, förlorat fina personer och allt för den jävla alkoholens skull.
Flyttade från stan för ca 9 år sedan vilket förbättrade situationen rätt mycket. Inga mer svartklubbar och skumma krogar med dåligt folk, inget supande på bänkar och fylleceller men jag har svårt att låta bli att dricka. Det går i perioder det brukar se ut så att jag köper en vinbox plus en liten explorer, åker hem och börjar dricka vinet medans jag skriver lite på flashback. Det känns trevlig och bra, alla bekymmer blir mindre och mindre för varje glas, jag känner mig förträffligt smart som gjort slag i saken och köpt hem detta. Vaddå är det fel att sitta och må bra och ha trevligt? nej knappast jag har ju jätte kul. Snygg och smart är jag. Jag lyssnar på musik, sitter och sjunger med, pratat med mig själv skrattar allt är jätte bra. Dricker ungerfär halva boxen innan jag däckar.
Vaknar till musiken som nu låter fördjävlig. Ont i huvudet och ångrar mig. Dricker darrande ett par koppar kaffe och det är nu flaskan explorer som jag listigt sparat till morgonen kommer väl till pass, ner med det i kaffet, rejäl mängd och snart allt återigen fantastiskt. Jag kan börja skratta av glädje över hur bra allt är. Flaskan går åt rätt fort och sedan har jag ju vinet kvar.
Sedan tar det ju slut och allt blir fruktansvärt. Ni vet ju hur det är. Lyckas däcka på något sett sedan vaknar dagen efter och vill bara ta livet av mig. Det är nu jag "slutar" dricka. Men det gör jag ju inte. När jag kommer in i det upprepar sig detta scenario 2 gånger i veckan.

Jag kan klara ett par månader ibland, ibland bara ett par veckor men sedan kommer massa bra anledningar för att köpa hem kittet igen. Anledningar jag kommit på är:

Jag är glad.
Jag är ledsen.
Jag har pengar.
Jag är nästan pank.
Det är sommar. Eller vår eller höst eller vinter.
Jag ska bara göra det en sista gång.
Jag gjorde det för ett par dagar sedan lika bra att ta en vända till.
Jag har inte druckit på länge.
Jag ser någon annan komma med en påse från bolaget.
Det är helg. Eller måndag eller tisdag osv.
Jag kan sluta men ska skjuta upp det.

Är sjukt trött på det här. Hade ett uppehåll på flera månader efter en vända på psyket (har andra psykiska problem) och mådde jättebra, hade fått nya mediciner som fungerade och kände inget som helst sug, tvärtom kände att jag lagt det bakom mig en gång för alla. Tackade nej när det erbjöds utan problem, sov bra, vaknade utan ångest och åt på fasta tider, läste böcker och njöt av livet.

Men sedan kom den dagen då jag tänkte att nu när jag mår så bra kan jag unna mig en fylla för att förgylla dagen. Började med att "bara" köpa två vinare men senare den veckan blev det en box och nu har jag börjat köpa spriten också. Det gick snabbt och den kontrollen jag kände är nu som bortblåst. Jag använder ursäkten att bara en sista gång hela tiden men det har för fan pågått många år nu. Känns inte som att jag har ett fysiskt behov av alkohol, det känns mer psykologisk det är som ett tvångsbeteende. Jag vill inte men gör det ändå.

SkåneTösen

På den bästa avdelningen där jag varit förut. En enorm lättnad här får jag vara tills jag är stabilare. Skönt att slippa deala med vardagen och ha personal att prata med.

rabarber

Skönt att du får komma någonstans där du varit tidigare och känner dig trygg. Hoppas du får bra hjälp nu.

Styrkekramar

SkåneTösen

Fortfarande ångest men det underlättar att slippa sitta själv. Har redan fått lite kontakt med mina med- patienter, det är ju lite nervöst i början men dom flesta inne på psyket brukar vara sympatiska personer.
Jag berättade att jag har problem med alkoholen (brukar ju ljuga om det) och sa att jag försökte sluta.
Ska ta upp det när det blir rond också.
Tack för ert stöd.

SkåneTösen

Drömde väldigt intensiva drömmar men inget hemskt. Inte så ångestladdat att vakna heller. Har träffat 2 bekanta som känner sedan andra inläggningar. Kul på ett sätt men sorgligt att vi hamnar här igen. Det är fel på systemet, psykvården skulle behöva mycket, mycket mer resurser. Det är väldigt inriktat på att höja medicinering hit och dit. Men jag tycker det räcker med mediciner för min del. Lite dumt att jag kom på en fredag för läkaren kommer inte förens måndag och innan man träffats görs inget beslut om man får gå ut eller inte så jag är i princip inlåst här nu.

rabarber

Låter som att du vaknat och känner dig bättre! Vad skönt. Förstår att det är svårt att vänta till på måndag för att träffa läkaren, men å andra sidan är du på ett tryggt och bra ställe. Det kanske blir som en bra andningspaus och möjlighet till reflektion. Att du dessutom har flera personer som du känner, ger ju möjlighet till bra samtal.

Styrkekramar

jas75

Skönt att de tog dig på allvar. Finns inget värre än när man äntligen tar mod till sig & blottar ens själ & blir hemskickad med en sobril!! Att vara fast i skärträsket är ju inget vidare. Bra gjort att du fortsätter kämpa att du stoppade efter massor med vin, det är ju så lätt att bara fortsätta... Hoppas du får en lugn helg & att läkaren är en bra en. Styrkekramar :)

Stockholm63a

Gud vad jag känner igen mig i dig. Liknar min historia. Klarat 4 mån en gång sen blir det nån månad 3 veckor innan suget eller vad det nu är drar igång igen. Håller på att bli tokig. Men som jag skrev förut tog min antabus idag. Hoppas du också hittar ett sätt?

SkåneTösen

Jas75: ja det är för jävligt att folk skickas hem med en sobril! Men det saknas ju resurser det är ju det hemska, det finns bara så många platser och dom räcker inte. Har en vän som blev hemskickad med en atarax trots att han lider av grova paranoida vaneföreställningar. Inte ens en remiss fick han.
Jag fick faktiskt träffa en läkare idag och fick lov att gå ut i en halvtimme. Satte mig i solen utanför sjukhuset och åt två glasspinnar i rask takt. Många patienter satt i solen och jag la märke till att många av dom valt att ha byxorna bak och fram. Vet inte vad det handlar om, ha, ha.

Stockolm63a jag hoppas antabusen hjälper dig.
Kran till er alla.

SkåneTösen

Tänker på dom med missbruksproblem jag träffat under alla mina vistelser på psyket. Det finns ofta någon som väntar på behandling eller druckit sig in i en psykos. Jag minns en man som försökt ta sitt liv med tabletter och alkohol för att han var så trött på sitt drickande som han var oförmögen att ta sig ur. Han hade legat i respirator i flera dygn. Han sa att hsn inte orkade supa längre men kunde inte sluta. Att om han åkte in till stan fast besluten att endast köpa mat slutade med att han kom hem med massa sprit. Han hade dessutom en granne i samma trapp som sålde smuggel sprit. En gång åkte han till Spanien med mål att supa ihjäl sig där, tanken var att ingen familjemedlem skulle hitta honom. Han checka in på ett hotell och köpte öl och enorma mängder Jägermeister och hällde i sig som en galning. Vaknade på sjukhus med akut alkoholförgiftning och läkarna sa att han var väldigt nära döden. Men han överlevde och kom hem helt ruinerad av alla sjukhus kostnader från Spanien.
Han hade inget hopp om att någonsin bli fri från alkoholen. Han hade gett upp helt. När kag tänker på honom nu tänker jag att antingen sitter han och super eller så är han död.

Så fruktansvärt sorgligt.

SkåneTösen

Jag funderar mycket kring min ritual jag har när jag dricker. Förr om åren när jag drack var det mer på olika sätt och jag söp ju men det var inte lika ofta och det var när jag hade någon att supa med. Jag åkte in till stan och tog ett race på ett par dagar och sedan åkte jag hem och var normal.

Det är dom senaste 6 åren som jag utvecklat min ritual där jag dricker ensam som jag håller stenhårt på, när jag dricker ser det ut på EXAKT samma sätt...så jävla insnöat.
Jag åker in till byn och sätter mig på en bänk utanför bolaget, där sitter jag och försöker inbilla mig att jag kan låta bli. Även detta är en del av ritualen, jag har under dagen tänkt ut en anledning till att dricka som kan vara vad som helst. Men jag går inte direkt in på bolaget utan sätter mig först utanför och tar ett par cigg. I mitt huvud är detta ett bevis på att jag EGENTLIGEN kan låta bli och därmed är det helt rimligt att jag går in och handlar. Och sedan har jag ju min utänkta "anledning" färdig och detta i kombination med att jag faktiskt inte springer in direkt gör inköpet till något som inte är så farligt eller anmärkningsvärt alls.

Jag ska ju bara köpa en box vitt vin och en flaska explorer. När jag gör detta känns det som att jag har kontroll över vad jag sysslar med. Dessutom är det sista gången jag gör såhär och en enda liten gång till är väl inte så farligt?

Jag får nog pausa här det blev mycket att tänka på nu. Har tänkt mycket på ritualen. Återkommer.

Ja, herregud! Vad gör man inte för att legitimera sitt drickande för sig själv. Du får börja använda tiden där utanför bolaget till att tala om för dig själv att du slutat dricka! Eller köpa a-fritt därinne.

SkåneTösen

Så jag går in på bolaget. Ibland går jag runt och tittar lite som om jag funderar eller är intresserad av utbudet. Men jag vet ju vad jag ska, ibland skippar jag det momentet.
Jag ska ha en box av det näst billigaste vitt vinet (min mamma drack det billigaste och det känns för sorgligt att dricka just det) samt en liten explorer.

Det är ett litet samhälle och jag fattar ju att personalen har koll på vilka som har problem. Det finns en gubbe som jobbar där som ger en vad jag uppfattar som dömande blickar. Honom gillar jag inte.
Det finns även en kvinna som har uppenbara alkoholproblem, det står skivet i hennes ansikte. Det känns alltid trösterikt när hon sitter i kassan. Det känns då som att hon är på min sida.
Om det finns andra kunder som man ser att dom dricker för mycket känns detta också som en tröst. Dom känns som mina bundsförvanter och jag känner att vi alla fattar rätt beslut med vad vi handlar. Vi är minsann bara missförstådda tänker jag. Klart vi ska ha lite att dricka.

Fan vad sjukt det låter nu när jag formulerar det. Visste ju allt detta egentligen men att det är så många skruvade tankar redan vid inköpet är skrämmande.

Ibland på sommaren om jag har en timme eller så innan nästa förbindelsen hem går (bor ute på landet) händer det att jag köper 2 öl (stora ) att dricka i solen. Annars börjar jag aldrig dricka förens jag kommer hem. Jag går aldrig in på en toalett och kranar upp vin i en petflaska som jag vet andra gör. Men om solen skiner känns det fullt rimligt att sitta i en park och hälla i sig en liter öl på en timme.
Lite positivt och livsbejakande känns det. Herregud det hade nästan varit onormalt att INTE göra det.

Shit, jag trodde inte det skulle bli så här långt att beskriva min ritual.
Det är tydligen mycket som händer redan innan själva drickandet börjat. Det här var jobbigt men det känns bra och lärorikt att jag går igenom hela förloppet grundligt.

Fortsättning följer.

Vill_och_kan

Hej,

Ville bara skriva några korta rader och säga att jag känner igen mig mycket väl i din situation. Fram till för snart två år sedan delade jag mycket av dina erfarenheter.

Jag försökte sluta gång på gång. Men om jag ska vara ärlig förstod jag inte hur ett liv utan alkohol skulle kunna se ut. Jag försökte därför flera gånger att dricka måttligt. Jag testade att enbart dricka en viss typ av alkohol. Jag reggade mig här på forumet och försökte hitta stöd. Jag tyckte framförallt väldigt synd om mig själv. Det låter ju så tråkigt och innehållslöst med ett liv utan alkohol, ELLER? Så här höll jag på fram till den dag då jag förlikade mig med tanken att alkohol är inte bra för mig och jag bör därför hålla mig helt borta från den. Men som du säkert läst här på forumet så måste du själv hitta motivationen, det hjälper inte vad andra säger till dig.

Jag hittade min motivation genom att lista upp alla negativa aspekter som finns med alkohol. Jag delade listan här och den finns säkert kvar här på forumet någonstans. För min del var det mycket hälsorelaterat samt relationsrelaterat. Jag använde den listan som påminnelse varje gång jag blev sugen på att dricka. Försökte tänka att man lever bara en gång och jag ville inte leva ett liv där jag drogs längre och längre ned i en ond spiral. Slutligen så berättade jag om mina problem för min fru (ungefär som att hon inte visste om det redan :) ). Men att berätta satte lite extra press på mig och det var fantastiskt skönt att få lätta mitt hjärta.

De första veckorna nykter var till stora delar pest. Jag hade ingen lust att leva då jag inte såg någon glädje i någonting. Men håll ut, det går över!
Mina senaste 18 månader har utan tvivel varit de bästa i mitt liv sett ur alla aspekter. I augusti firar jag 2 år och sedan ganska länge har jag absolut inget sug efter alkohol. Att umgås med människor som dricker gör mig nästan bara mer övertygad om att alkohol inte är något jag vill dricka. Testa att vara nykter på en fest så förstår du vad jag menar. Fulla människor är inte så smarta, snygga och roliga som de tror! :)

Jag hoppas verkligen att du lyckas med det du vill. Men du måste vilja själv och bestämma dig. På riktigt! Försök att hitta de argument som är viktiga för just dig!

Lycka till!

SkåneTösen

Vad härligt att höra att du lyckats göra dig fri från drickandet och mår bra. Jag har också funderat på att göra en lista, en för och emot. För emot listan kan göras hur lång som helst och jag kan inte komma på en enda anledning att sätta under för.

Jag är fortfarande kvar på psyket och har tid med min läkare nu kl 10. Är nervös för jag måste nu säga att jag har problem med alkohol och säga precis som det är vilket jag aldrig gjort förut.
Det känns jättejobbigt och skamligt men jag kan inte hålla på och ljuga längre jag vill ju sluta med detta. Behöver terapi för att gå igenom barndomen och jag kan inte låta alkoholen suga all energi ur mig, det kommer bli svårt nog i sig själv. Håll tummarna för att jag ska våga vara ärlig.

SkåneTösen

Jag sa precis som det var med mitt drickande till min läkare. Det var inte så farligt som jag trodde det skulle vara. Mycket blev bestämt. Remiss om terapi, han ska försöka ordna så jag får sjukersättning istället för soc samt särskild hjälp med alkohol problemen.

Första gången jag berättar utförligt utan att ljuga om mitt drickande ansikte mot ansikte.
Känns bra.

Härligt jobbat. Ofta kan det lätta mycket att bara vara ärlig. Hoppas nu du får bra stöttning.