Varit nykter nu sedan 10 juli. Lovat mig själv att inte dricka på en lång tid framöver. Det eskalerande förra sommaren. Vi skulle renovera vårt kök. Vi var i Polen på semester under tiden. Snickaren ringer och säger att vi har något vitt i golvet, typ svamp. Tyvärr hade jag ju en del problem med a redan då. Frugan fick ringa till försäkringsbolaget, boka om resan mm mm mm. Det visade sig vara äkta hussvamp. Den är ofarlig för oss men äter upp träet. Tvingade dit försäkringsbolaget som tog dna-prover och skulle återkomma inom en vecka. Det ringde ingen, väntade, jag ringde inget svar. Vi började riva och sanera själv kan ju inte vara utan kök och allrum. Efter 6v ringer försäkringsbolaget och säger att det går på försäkringen är äkta hussvamp.Blir så trött för vi hade ju ringt och ringt ingen visste något. Vi lånade flera hundratusen för renoveringen som vi inte hade behövt. Suck nytt kök i äkta ask fick vi upp snyggt som fan. Sedan malde det på jag slutade med medicin, åkte på kurs till Stockholm söp till det var borta flera dagar frugan efterlyste mig hos polis och missings people. Jag blev lobad av polisen i Mölndal och körd till Sahlgrenska sjukhuset. Kunde ringa min fru mitt i natten. Hon ringde en av mina kollegor som kom på fredags morgon.

Mina elever hade skicka mess via fb, de satt och grät i korridorerna, kunde inte ha lektioner, mina kollegor var till sig. Jag fattade ju inte vilket enorm cirkus det blev av allt. Kommer aldrig glöma den måndagen jag skulle tillbaka till jobbet. På mötet på morgonen ställde jag mig upp och sa "Hej jag heter Magnus och är alkoholist" med darrande röst och knäsvag fick jag det gjort. De flesta satt som frågetecken med gapande mun och stooooora ögon. Ingen visste mer än ett fåtal som jag berättat för. Det var ett av mina tuffaste beslut jag tagit. Detta var i november. Precis ett år idag. 26/11. Mina elever blev i alla fall överlyckliga att se mig. Det var kramar och allt, helt otroligt att man hade sådan empati för mig. Påbörjade behandling. Blev konflikt med min förvaltningschef som ville ge mig en varning för jag hade varit full i tjänsten. Godtog inte det och sa att ge mig en varning du men då för att jag varit borta en dag utan giltigt förfall. Han vägrade och jag som är ordförande i facket visste ju bättre så jag kallade in min regionombudsman. Det blev ingen varning.

Livet leker nu, mår bättre, behandlingen går bra och jag mår bättre. Detta går bra ända fram till juli14. Upptäcker då att hussvampen är tillbaka. Huset blir inlöst till en summa som inte täcker det jag lade förra året. Jakten börjar på nytt. Jag känner styrka men något mal i bakhuvudet. Åker till min syrra i Eskilstuna. På min sons födelsedag krökar jag till det så in uta...... blir lobad för andra gången på två år. Bra gjort. Det är först nu som jag börjar förstå hur illa det är. Kallad till soc får träffa en trevlig yngre tjej som jobbat på behandlingshem för alkoholister. Hon förstår det hela, är nöjd med mig trots allt som hänt. Tyckeratt jag gör allt rätt och man får räkna med bakslag. Hon lägger ned utredningen mot min familj. Angående körkortet så säger hon. Om det blir en utredning träffas vi igen men jag är inte orolig i dagsläget säger hon. Detta mal ju i huvudet. Jag är ju tvungen att ha bil för att jobba. Än i dag har jag inte hört något om detta. Det har snart gått 4 månader men hotet gör mig illa till mods även om jag tror att de inte tar kortet. Har ju aldrog blivit bötfälld innan.

Sitter nu idag i mitt svamphus. Vi har röjt i flera veckor och fredag 31 är det inflyttning. Min behandling kommer att avslutas i december och jag ska äta medicin, antabus till juni har jag bestämt mig för.

Så man kan sluta om man vill, det är aldrig för sent att vända på steken. Det finns hopp för alla men man måste själv vilja ta första steget. Man måste vara openminded för hjälp. Kunna tåla sanningen, få höra den. Tänk på det alla ni som känner er värdelösa pga drickandet. Det är inte ni.Ni har drabbats av en sjukdom som kräver behandling. Man måste få äta medicin om man är sjuk. Var inte generade för det. Det enda som är jobbigt är att den svanska läkarkåren och sjukvården inte har kunskap om detta med alkoholism. Vi ligger 30 år efter USA. Rädsinte detta ändå ta hjälp. Nu ska jag avsluta min kopp kaffe och fortsätta packa. Vi höres alla underbara individer där ute. Kram på er alla.

Sitter på jobbet men tankarna är inte med mig. Jag får alltid så dåligt samvete. Fattas det 200kr i kaffekassan är jag den som lägger i pengar. Det är ju jag som har hand om den men man kan växla fritt i mitt skåp där pengarna står.. Visst är jag korkad??

Så där har jag också alltid varit. Tagit på mig skulden även om jag inte haft med saken att göra. Tror att det handlar om en "grundskuld", att man alltid bär med sig en skuld för allt och inget... Men nu, utan alkohol och med terapi, så blir det lättare.

Ebba

Jag följer ju dig (såklart) och det har jag ju gjort länge och jag känner att jag vill säga att igen att det här med sömn är så viktigt.

Länge nu har du haft det kämpigt i tillvaron, jag tänker på situationen på jobbet med rektorn och så nu detta möte som du oroar dig över.

Om du inte får vila tankarna och hjärnan med hjälp av sömn så tror jag att allt blir svårare än vad det egentligen är. Utan sömn kan man bli nästan paranoid. I alla fall jag. Jag kan ha ett bekymmer på kvällen som jag "går i taket" över. Sen sover jag och på morgonen när jag har fått vila, har jag ny kraft och kan se på det hela med ny och pigg kraft.

Du har uttryckt ganska länge nu att du är utmattad och har svårt att sova.

Stingo brukade peka på vikten av att inte vara hungrig eller trött och för mig själv är dessa punkter extremt viktiga. Nästan som en bebis känns det, de gråter när de är trötta eller hungriga :) Får de mjölk och sömn så flyter deras tillvaro.

Hur går det nu med sömnen?
Det känns verkligen som att du behöver få vila Aeromagnus.

KRAM

Sömnen är upp och ned. Ibland bra och ibland noll. Ska ta upp detta med min psykolog 19e maj. Se om man kan få mildare insomningstabletter. Jag går mest och grunnar på mötet imorgon. Målar upp det värsta. Polisanmälan fängelse arbetslös familjen blir lidande.
Jag känner mig allmänt som en misslyckad alkis som ligger alla till last.

Ursula

Hej aeromagnus,
kom ihåg att du går på mötet imorgon för att bli informerad. Du ska inte prata särskilt. Du skall lyssna och sen be att få återkomma.
F.ö. har jag svårt att tro att det blir polisanmälan. Det är mänskligt att fela. De har själva gett dig beröm, berättade du, de har sagt att du lagt ner stort engagemang. Jag tror att du kommer att bli saknad som fackrepresentant. Jag tycker att det är synd att du slutar. Engagerade fackrepresentanter är guld värda.
Vad kan få dig att känna dig mindre eländig? Vi här tänker på dig.

Kära Mange,

förstår verkligen att du mår dåligt... De behandlar dig utomordentligt dåligt och du förtjänar faktiskt inte det. Enda anledningen att hemlighålla anledningen till ett möte är typ suprisefest/avtackning... Allt annat blir psykisk terror.

Du har fått goda råd ovan och jag måste också hålla med om att du INTE får säga något imorgon eller svara på något. Du tar in informationen och ber att få återkomma. Oavsett hur litet eller hur stort det än är. Vad det nu kan vara. I det här läget är du både utsatt och oförberedd, så rådet att ta med sig någon är inte fel. Sedan så tänker jag att du bör spela in samtalet. Det är inte tillåtet, om man inte informerar om det först. Men det kanske ändå är bra att göra i alla fall.

Sedan tänker jag att du måste försöka hålla dig lugn och neutral under mötet. Om de lägger fram fakta eller information - kommentera endast med "jaha - det här får jag ju ta och titta på och återkomma med". Var lugn, i alla fall på utsidan.

Slutligen så önskar jag att allt ska gå jättebra för dig imorgon. Att vad det nu än är - inte är något. Tänker på dig jättemycket och skickar styrka!

Jag kommer inte säga så mycket för hag har inte så mycket att säga. Om man nu anser jag felat så få de precisera detta. Handlar det pengar kommer jag nog bara säga att om ni anser något felaktigt så kommer jag återbetala varenda krona. Jag kommer dock säga hur jag mår, att jag fått diagnosen måttlig depression och att jag nog haft denna ganska så länge MEN att allt på sista tiden utlöst det sista. Jag kommer också att säga att bara vill gå vidare med mitt liv, tillfriskna och klara av min framtid. Jag frågade min kollega i valberedningen om vad de sa om mig förra veckan när de haft möte. Bara positiva saker sa Ben. Att jag verkligen engagerat mig och lagt ned massor med tid. Jag kommer nog bryta ihop imorgon är jag rädd. Börja gråta för jag orkar verkligen inte fler motgångar. Då kommer jag nog att braka in i den berömda väggen.

Du måste rapportera hur det gått imorgon. Egentligen tror jag inte att du behöver vara orolig. Tänk om det bara är en avtackning för allt gott arbete du gjort. Du måste nästan ha med det i beräkningen och tänka efter hur du reagerar då. Jag har så oerhört svårt att tro att det är något annat, nåt som du gjort fel, och att människor skulle bete sig så illa och försöka sätta dit dig.

Nej det är inte avtackning. Jag har ju meddelat medlemmar och dom som kommer att vi har en förtroendeklyfta eftersom de inte litar på mig.

Ursula

Aeromagnus, det är inte bra för dig och din hälsa med obekanta situationer men var snäll mot dig själv. Plåga dig inte med outhärdliga tankar. Var snäll mot dig själv.
Låtsas att du ska hjälpa en 5- eller 15-årig aeromagnus, hur skulle du göra då?
Imorgon tänker vi på dig allihopa. Sov lugnt i natt. Det finns godhet i livet.

Jag sitter nu och vaktar nationella prov i matte men blir avlöst snart av en kollega. Jag har huvudvärk, en klump i magen, tryck över bröstet. Jag har intalat mig att jag fixar detta. Klockan är nu 8.36

Håller tummarna för dig idag. Du grejar det här. Och när detta är över måste du jobba lite på din självbild. Jag läser och läser mellan raderna om hur mycket bra du gör, vilket ansvar du tar och hur mycket positiv feedback du faktiskt får, men det är som att det andra sätter sig djupare. Sträck på dig Mange, du är värd ett bättre bemötande än detta och det är de som inte kan bete sig.

Ursula

Jag håller med Sisyfos ovan: när det här är över...
Det är lustigt hur människorna är funtade, en del glider omkring belåtna och glada även om de inte gör så värst mycket bra, andra kan aldrig få ro oavsett om de t o m gör storverk.
Andas djupt.

Jag bröt ihop. De har hittat felaktigheter i bokföringen resor som jag inte är berättigade till och sedan har jag bokfört löneavdrag dubbelt upp tydligen. Så bokföringen är överlämnad till Stockholm för granskning och ev polisanmälan. De sa att de skulle framföra att detta inte var uppsåtligt och till stor del berodde på stress arbetsbelastning och min sjukdom. De skulle också framföra att jag är villig att återbetala varenda krona. Så jag mår skitdåligt nu men jag jobbar iaf. De avgör i Stockholm om det blir polisanmälan eller inte.

1. Vem har hittat?
2. Har inte revisorerna godkänt??? Alltså revisorernas ansvar!
3. Man får göra fel!!
4. Ta utomstående hjälp för att hjälpa till med detta!!!!

Det är självklart att det känns för jävligt nu. Men du kommer att klara av det här också.

Tänker på dig!!!!!