Dag 13. Lördag, solen lyser. Vad gott det hade varit med något att dricka. Alkoholen min luriga vän, som bjuder in mig så vackert. För att njuta av det vackra, sköna, slappna av, belöna mig, trösta mig.Så som jag gjort de senaste åren. Men nej, du vet ju hur det blir. Jag bara lurar mig själv. Det blir för mycket alkohol för att uppnå det efterlängtade tillståndet. Och efteråt kommer ångesten, föraktet, tröttheten. Denna ständiga dialog i hjärnan. För & emot. Idag vinner emot. Jag har bestämt mig. Men är så rädd för ensamhet & tomhets känsla. Min stressade själ som inte kan slappna av. Just nu; ett ögonblick i sänder!