av Rädd

Dag 13. Lördag, solen lyser. Vad gott det hade varit med något att dricka. Alkoholen min luriga vän, som bjuder in mig så vackert. För att njuta av det vackra, sköna, slappna av, belöna mig, trösta mig.Så som jag gjort de senaste åren. Men nej, du vet ju hur det blir. Jag bara lurar mig själv. Det blir för mycket alkohol för att uppnå det efterlängtade tillståndet. Och efteråt kommer ångesten, föraktet, tröttheten. Denna ständiga dialog i hjärnan. För & emot. Idag vinner emot. Jag har bestämt mig. Men är så rädd för ensamhet & tomhets känsla. Min stressade själ som inte kan slappna av. Just nu; ett ögonblick i sänder!

Rädd
mån, 2016-04-18 - 22:50

Raka frågor & jag märker att jag duckar. Har funderat på dem. Mannen skulle tycka att det var onödigt att dricka mera. Självklart, tänker jag. Men vill inte höra det så jag smyger.På ett sätt är han rädd om mig. Men han vill absolut inte att jag skall sluta dricka alkohol. Han romantiserar drickandet & dricker ciliviserat, ofta & gärna.
Jag har en annan sårbarhet.
Jag mår både bra & dåligt. Har förstått att jag har en beroende personlighet. Kameleont. Har en skilsmässa i bagaget där jag tog på mig skulden. Barnen tog den ömma faderns parti, så och nära och kära. Fick betala ett högt pris. Jag var både modig och rädd. I samband med den sorgen gick jag i samtal, som jag fortsatt med, nu mer sporadiskt. Jag har nu ett bättre förhållande till barn och föräldrar men det är som att jag inte vill visa mig svag. Har blottat mig i detta forum. Jag vet att jag måste ta ansvar för mig själv och mitt handlande men ibland vill jag bara skrika "jag vill inte vara vuxen".
Långt svar. Och en dag i sänder. Så kanske det vänder. Långsamt farväl till ett dåligt förhållande Ted alkoholen.
Godnatt ni alla som kämpar på ert eget vis men ändå tillsammans.

Fredde
tis, 2016-04-19 - 10:21

Hej!

Jag kan känna igen mig i en del du skriver så här kommer några tänkvärda ord du kan läsa som kanske ger dig lite styrka och glädje när du känner att du behöver det.

Att vara stark är inte att aldrig falla,
att alltid veta eller att alltid kunna.
Att vara stark är inte att alltid orka skratta,
att hoppa högst eller att vilja mest.
Att vara stark är inte att lyfta tyngst,
att komma längst eller att alltid lyckas.
Att vara stark är att se livet som det är,
att acceptera dess kraft och ta del av den.
Att falla till botten,
slå sig hårt men alltid komma igen.
Att vara stark är att våga hoppas
när ens tro är som svagast.
Att vara stark är att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa för att nå dit.

Det gäller att lära sig att bli vän med sig själv och acceptera den den man är och vi alla gör fel ibland och har våra brister
men det viktigaste är att man lär sig något utav dom får det är då man börjar växa som människa och får självrespekt
och börjar älska sig själv.
Den enda personen man umgås med dynget runt
är en själv så man får försöka att inte vara så hård mot sig själv
inte ha orimliga krav eller trycka ner sig själv för det leder ingenstans.Det är viktigt att lära sig att bli trygg i sig själv och
försöka hitta en inre balans så man kan kan andas ut och ventilera alla känslor som man har inom sig för det är tungt att gå runt
och bära på negativa känslor och det orkar ingen göra hur länge som helst för dom måste förr eller senare få komma ut.
Visst det är lättare sagt än gjort men allt går med vilja och envishet allt handlar om vilken inställning
man har för den enda som kan förändra ens egen situation och mående är
en själv.Glöm inte bort att man alltid är starkare än vad man själv tror att man är:)
Kämpa på och ha en trevlig dag:)

Rädd
tis, 2016-04-19 - 19:34

Tack för de orden och dikten. Skrev ut den och satte på tavlan framför mig på jobbet.
Det är svårt att vara snäll mot sig själv och oftast är man den hårdaste domaren mot sig själv.
Jag kämpar med att släppa taget om att försöka förändra omgivningen och istället försöka förändra mig själv, utan att gå förbi mig själv. Men jag är som en wettexduk när det gäller andras känslor. Lyssnade och förstående. Önskade jag kunde vara lite mer goretex som inte släpper igenom men andas.
Den inre balansen är åtråvärd. Men det finns inga Quick fix, inga genvägar. Alkoholen har varit en genväg men blivit en senväg.
Den löser inget mer än löser upp min kropp och själ till att bli någon annan än den jag är. Det gäller och stå ut och vänta. Det måste jag jobba med. Tålamod. Mod att tåla mig. Ett ögonblick i sänder. Ett steg i taget går också framåt. Och tänka på alla som går sin väg här. Jag tycker det ger kraft och tålamod att läsa här om era berättelser. Tillsammans ger det en styrka på min väg.

Fri
ons, 2016-04-20 - 19:22

Rädd du beskrev det så bra "Alkoholen min luriga vän, som bjuder in mig så vackert. För att njuta av det vackra, sköna..." och tillståndet som inte vill infinna sig fast än man dricker sig ner i dagen efters ångest, självförakt och själslig och fysisk tröttsamhet. Jag är med dig jag går samma väg som du. Vill bara gratulera till att din 13.de dag blev en seger. All kärlek!

Rädd
ons, 2016-04-20 - 21:08

Fri, det är ett vackert ord. Märker att jag går på tå. Är på min vakt. Mot min luriga vän. Som dyker upp i sina olika masker. Och intalar mig att jag behöver hen. Att jag behöver hen mot de rädslor jag inte kan kontrollera. Så ofri.
Men när jag står stadigt på båda fötterna och känner marken jag går på. Då går jag stadigt. Då känner jag mig fri. Det är ett längtansfullt ord. Fint att vandra tillsammans på denna väg. Vill finna vägmärken till och källor till tröst och törst.
Detta forum är en källa till tröst. Dricka the nu och släcka törst, stänga dörren mot alkoholen som inte är välkommen idag.
Kärlek till dig

rabbitgirl
ons, 2016-04-20 - 21:51

te också :)
Kom på en sak. När vi ska ha bjudning eller vi ska gå ut och träffa folk, blir jag så himla stressad, nervös osv. att jag måste dricka innan.
Tyvärr slutar det att jag blir packad till slut och somnar. Ofta har jag tur och ingen märker, somnar efter att gästerna har gott. Men in te alltid.
Ofta tycker min man "du var en underbar värdinna", ha ha.
Jag testade att ha bjudning och inte dricka alls. Vilken mardröm. Jag sitter bara och väntar tills gästerna går hem. Och jag kan läsa min bok.
Så, det är kanske så att jag borde avstå att umgås med folk på det sättet just nu? Varför ska jag göra det om det väcker så många negativa tankar?
För att uppfylla andras förväntningar?

Rädd
ons, 2016-04-20 - 22:03

Jag skrattar igenkännande. Andras förväntningar och ens egna. Dricker innan för att bli lite lugn dricker oftast måttligt under festen, men kan ta ett glas när jag kommer hem. För att varva ner....
Att inte dricka på bjudningar där andra dricker då kan jag reta mig på hur människor förändras och jag vill helst att de skall gå. Det är som antingen eller. Det blir lite knepigt det där hur man skall umgås...

rabbitgirl
ons, 2016-04-20 - 22:16

fundera om jag umgås med fel folk? Om jag tycker att det är så trist.
Mina bekanta dricker ofta väldigt lite, så jag retar mig inte ens på deras drickande, men väntar ändå tills de går hem.
Jag drog ner väsentligt nu på alla såna bjudningar. Fixar bara de som jag verkligen måste, släkten osv.
Jag blev motiverad efter släktkallas i december, där jag blev totalt borta, stressnivån var otroligt högt och jag tappad kontrollen fullständigt.
Efter det vågar jag säga "nej" oftare och kan stanna hemma med min bok och te :)

Fri
ons, 2016-04-20 - 22:38

Jag är långt ifrån fri men det är min önskan. Vill att du ska få känna dig fri. En dag kommer vi att vara det. Varje dag räknas och du har kommit längre än vad du tror. Varje dag är en seger utan hen. Ibland faller man ner och kanske kommer det att hända även dig. Kan inte hålla räkningen på hur många gånger jag har valt att falla men det är en stor skillnad när man en gång har kapitulerat för vad hen tar. Tror fortfarande att hen har något att ge mig och låter jag den tron bli för stark faller jag igen. Vill inte urskulda mitt beteende men mina återfall blir aldrig långvariga tack vare min insikt som du också delar. Man ska vara trogen sig själv och inse att ett återfall är inte är en anledning att falla ännu djupare men inte heller en anledning att inte försöka på nytt. Inser att jag främst skriver detta för min egen skull och jag ber om ursäkt för det.
Tror att det kommer att gå väldigt bra för dig och jag är med dig. Det är som att lära sig att cykla. Ibland faller man ner men då gäller det att komma upp igen så fort som möjligt.
Tror att du kommer att klara det här men om du någon gång som jag har gjort faller ner. Så upp på cykeln igen. Sparka inte på dig själv för då har hen dig i sitt grepp. Du är vacker och du hjälper mig och alla andra som precis som oss försöker hålla oss ovan på cykeln. Låt oss cykla länge och en gång få känna oss fria.

Rädd
tors, 2016-04-21 - 21:15

En bild som beskriver hur det kan vara. Tänker på att du skriver "valt att falla" och lite så jobbar min hjärna nu. Vet redan nu att jag kommer att välja att falla. Inte så att jag räknar dagar tills ett speciellt tillfälle men mitt mål är en förändring. Och om jag tänker att jag skall aldrig mer... Då vet jag att det blir svårare att ta en dag i taget.
I dag efter att jag lyckats bra med en föreläsning skulle jag kunna varva ner och belöna mig med A.
Men idag väljer jag att låta bli. Och cyklar med vinden i håret och låter andra tankar fylla min hjärna.
En dag i sänder.
Det goda till dig, er!

Rädd
fre, 2016-04-22 - 11:18

När jag ser tillbaka på vissa av de okloka val jag gjort tänker jag; ibland är det lättare att hantera ångesten av alkohol än ångseten av livet.
Jag har skyddat mig själv genom att tro att alkoholen lindrar smärtan. Jag har verkligen försökt att kontrollera livet och stå på tå. Förklarat & försökt förstå. Söka svar på frågor där jag inte förstår. På vägen har jag tappat mitt jag. Jag har ställt mig utanför mig själv och fyllt alla tomrum med stress, jobb, fixa, alltid redo. Bara jag har kontroll så är det tryggt. På ett lurigt vis har alkoholen viskat i mitt öra "du måste slappna av, jag hjälper dig, jag gör det onda mindre ont, Du behöver mig. Du klarar dig inte utan mig" På så sätt har jag skyddat mig själv mot mig själv. Men vem är jag då?
Men jag vill leva ett liv och inte vinna ett krig som Anna Kåver skriver. Så jag tar ett ögonblick i sänder. Sjunger Beatels Let it be.
En fin fredag till er!

Rädd
ons, 2016-05-11 - 08:59

Det har gått några veckor sedan jag skrev sist i det här forumet. Men jag har läst och begrundat många berättelser och fortsatta resor. Så många fina människor och som är starka i sin resa. Jag har själv varit på en resa. Den var inte fri från alkohol men jag begränsade och utmanade mig själv. Hur gick det då? I det stora helt ok. Men... det svåra är när jag vill smyga i väg och unna mig det lilla extra. Becuase im worth it. Jag ramlar dit och det svårt att gå upp på den smala vägen igen. Triggerpunkterna finns där och de är grymt smarta tankar.
En svag länk är ensamhetkänslan och när jag försöker lura mig själv och min omgivning. Har det med ärlighet att göra? Rädd för konsekvenser om jag är ärlig (barndom), mycket skuld och skam om man gick utanför ramarna, självkänsla, att tycka om hela mig och bli vän med det svarta hålet inom mig. Ibland vill jag dricka för att jag är arg och besviken på omgivningen men indirekt gör jag bara illa mig själv. Hur går den kullerbyttan till i tankarna? Till slut handlar det om vad vill jag göra istället? Bli en människa som vågar vara sann mot sig själv och omgivningen. Sluta spela massa goda roller. Fortsätta leta efter de rofyllda andetaget.
Läsa, skriva & våga stå på hela foten. Vandringen kommer att bli spännande och hemsk. Hur ser min motivation ut? Idag utan alkohol.
Det goda till er.

Mia-Pia
ons, 2016-05-11 - 14:37

Det du skriver! Tack för att du delar med dig! Det hjälper mig i min process :)

Tillsammans är vi starka!

Rädd
ons, 2016-05-11 - 19:52

att du skriver "tillsammans är vi starka". Betyder mycket.
Tänker på hur stor plats alkoholen får ta i min hjärna!
Det är sjukt mycket! Det är som en vampyr stor som en flodhäst. Suger ut friska tankar. Varför tillåter jag det? Därför att den ger mig något som fattas mig annars. Den tar plats & den fyller ut något annat.Jag letar väl som alkolisten som tappat sin nyckel & letar efter den på andra sidan gatan för där finns en gatlykta. Alltså på fel ställe. Jag vet att det finns en nyckel som kan hjälpa mig att bli friare. Men jag har tappat den. Var skall jag leta?Kanske när man accepterar & hittar meningen med att älska sig själv så mycket att man inser att livet i sig själv är tillräckligt.
Hållbar utveckling.
Tycker det är svårt. Jag har inga flaskor gömda i garderoben nu men det finns annan bråte som skymmer sikten.
Till alla er som läser & skriver här. Allt det goda i kväll.

Allva
ons, 2016-05-11 - 22:34

Hej!
Vill bara säga att du skriver väldigt fint och klokt. Nyckeln tror jag du har, att vi alla har, om vi vågar och orkar använda den. Livet i sig själv är tillräckligt, ja egentligen borde det ju vara det men så har man (jag) ändå ett sådant behov av att fly.
Bästa kvällshälsningar.

Rädd
tors, 2016-05-12 - 08:49

Tack, jag vill också fly. Det är det som är. Det är en utmaning att stanna upp & inte fly när det är det jag är nästan allra bäst på. Hur lär man om?
Förändring i hjärnan? Lägga om spåret & tidtabbell... Kram till er

Mia-Pia
tors, 2016-05-12 - 10:21

Tror nyckeln är att ge det tid, så trist men säkert sant!
Har fallit så många gånger efter ca fem veckor!
Hjälper mig att läsa trådar med de som varit nyktra en lång tid! Det inget hopp!
Lycka till dig! Och alla som vill mer än vad alkohol tillfälligt ger!

Rädd
ons, 2016-05-18 - 22:48

Jag har det ganska pressat i mitt schema denna tid. Stress är lika med längtan efter paus. Jag är inne och läser här varje dag. Det ger mig styrka och påminnelse om att låta bli alkoholen. När jag är ute och går tänker jag på forumet och formulerar tankar. Det hjälper mig. Tack ni där ute i cyberrymden. Mitt mål är att hitta strategier som fungerar. Ibland talar jag med alkoholen som om den var en fysisk person som hade makt över mig. Det är som en dålig relation. Man vill begränsa umgänget med den.
Just nu vill jag styra och bestämma över mitt liv. Jag håller i ratten. Håller blicken på vägen. I den stora framrutan i bilen. Kör mot mitt mål. Men, måste titta i backspegeln och sidospeglarna för att hålla koll på min historia, mina triggerpunkter, minnen som jag inte vill upprepas. Alkoholen är inte min bensin. Men jag får se upp så jag inte tankar fel.
Jag är inte utan alkohol har stannat upp och inför varje tillfälle är det jag som bestämmer. Mitt mål är att inte låta alkoholen styra mitt liv. Men det är många och långa mil dit. Men varje dag utan alkoholär en vinst till mig. Jag samlar på guldstjärnor. Varje dag utan-en stjärna. De bildar små stjärntecken och en påminnelse.
God natt alla ni modiga vänner. Ni är stjärnor