Varit nykter nu sedan 10 juli. Lovat mig själv att inte dricka på en lång tid framöver. Det eskalerande förra sommaren. Vi skulle renovera vårt kök. Vi var i Polen på semester under tiden. Snickaren ringer och säger att vi har något vitt i golvet, typ svamp. Tyvärr hade jag ju en del problem med a redan då. Frugan fick ringa till försäkringsbolaget, boka om resan mm mm mm. Det visade sig vara äkta hussvamp. Den är ofarlig för oss men äter upp träet. Tvingade dit försäkringsbolaget som tog dna-prover och skulle återkomma inom en vecka. Det ringde ingen, väntade, jag ringde inget svar. Vi började riva och sanera själv kan ju inte vara utan kök och allrum. Efter 6v ringer försäkringsbolaget och säger att det går på försäkringen är äkta hussvamp.Blir så trött för vi hade ju ringt och ringt ingen visste något. Vi lånade flera hundratusen för renoveringen som vi inte hade behövt. Suck nytt kök i äkta ask fick vi upp snyggt som fan. Sedan malde det på jag slutade med medicin, åkte på kurs till Stockholm söp till det var borta flera dagar frugan efterlyste mig hos polis och missings people. Jag blev lobad av polisen i Mölndal och körd till Sahlgrenska sjukhuset. Kunde ringa min fru mitt i natten. Hon ringde en av mina kollegor som kom på fredags morgon.

Mina elever hade skicka mess via fb, de satt och grät i korridorerna, kunde inte ha lektioner, mina kollegor var till sig. Jag fattade ju inte vilket enorm cirkus det blev av allt. Kommer aldrig glöma den måndagen jag skulle tillbaka till jobbet. På mötet på morgonen ställde jag mig upp och sa "Hej jag heter Magnus och är alkoholist" med darrande röst och knäsvag fick jag det gjort. De flesta satt som frågetecken med gapande mun och stooooora ögon. Ingen visste mer än ett fåtal som jag berättat för. Det var ett av mina tuffaste beslut jag tagit. Detta var i november. Precis ett år idag. 26/11. Mina elever blev i alla fall överlyckliga att se mig. Det var kramar och allt, helt otroligt att man hade sådan empati för mig. Påbörjade behandling. Blev konflikt med min förvaltningschef som ville ge mig en varning för jag hade varit full i tjänsten. Godtog inte det och sa att ge mig en varning du men då för att jag varit borta en dag utan giltigt förfall. Han vägrade och jag som är ordförande i facket visste ju bättre så jag kallade in min regionombudsman. Det blev ingen varning.

Livet leker nu, mår bättre, behandlingen går bra och jag mår bättre. Detta går bra ända fram till juli14. Upptäcker då att hussvampen är tillbaka. Huset blir inlöst till en summa som inte täcker det jag lade förra året. Jakten börjar på nytt. Jag känner styrka men något mal i bakhuvudet. Åker till min syrra i Eskilstuna. På min sons födelsedag krökar jag till det så in uta...... blir lobad för andra gången på två år. Bra gjort. Det är först nu som jag börjar förstå hur illa det är. Kallad till soc får träffa en trevlig yngre tjej som jobbat på behandlingshem för alkoholister. Hon förstår det hela, är nöjd med mig trots allt som hänt. Tyckeratt jag gör allt rätt och man får räkna med bakslag. Hon lägger ned utredningen mot min familj. Angående körkortet så säger hon. Om det blir en utredning träffas vi igen men jag är inte orolig i dagsläget säger hon. Detta mal ju i huvudet. Jag är ju tvungen att ha bil för att jobba. Än i dag har jag inte hört något om detta. Det har snart gått 4 månader men hotet gör mig illa till mods även om jag tror att de inte tar kortet. Har ju aldrog blivit bötfälld innan.

Sitter nu idag i mitt svamphus. Vi har röjt i flera veckor och fredag 31 är det inflyttning. Min behandling kommer att avslutas i december och jag ska äta medicin, antabus till juni har jag bestämt mig för.

Så man kan sluta om man vill, det är aldrig för sent att vända på steken. Det finns hopp för alla men man måste själv vilja ta första steget. Man måste vara openminded för hjälp. Kunna tåla sanningen, få höra den. Tänk på det alla ni som känner er värdelösa pga drickandet. Det är inte ni.Ni har drabbats av en sjukdom som kräver behandling. Man måste få äta medicin om man är sjuk. Var inte generade för det. Det enda som är jobbigt är att den svanska läkarkåren och sjukvården inte har kunskap om detta med alkoholism. Vi ligger 30 år efter USA. Rädsinte detta ändå ta hjälp. Nu ska jag avsluta min kopp kaffe och fortsätta packa. Vi höres alla underbara individer där ute. Kram på er alla.

Kan förklara lite. Jag har gjort avdrag för resor från hemmet till fackexpeditionen (som är vid min skola) sedan till möte och sedan hem igen. Detta får man inte. Jag har gjort avdrag från fackexpeditionen till kommunhuset (när jag ska på möte) det får man inte heller. Jag har inte dragit skatt på mitt arvode men jag har deklarerat hela summan jag fått så skatten kommer på min deklaration. Detta får man inte heller tydligen. Så mest okunskap men också något slarv. Jag sa att jag kunde betala tillbaka allt omedelbart.

Mimmla

Det är ju petitesser! Fattar bara inte hur människor är funtade...
Nu vet du i alla fall. Släpp det nu och ägna dig åt dig själv och familjen. Kan du inte bara släppa alla åtaganden utöver ditt jobb? Kaffekassor och dylikt kan väl någon annan ta hand om? Var snäll mot dig själv!
Kram

Ni är fantastiska. Jag har berättat för min arbetsgivare som tyckte detta var jävligt elakt. Jag har ju lämnat mina uppdrag i mitt fack. Jag är ju fortfarande ämnesansvarig i mina ämnen och har hand om pengar. Detta kan jag inte släppa. Ska försöka att inte döma mig själv.
Detta har inträffat under stor press, stress och under min sjukdom. Ja utan uppsåt. Bara så jävla klantigt.

Ursula

Jaha, så var mötet över. Du överlevde. En skrapa fick du. Du skriver att allt skickas till Stockholm för utredning. VAD exakt ska utredas? Diskuterades revisorernas insats? De fick väl också en skrapa? Jag förstår att en rad misstag har begåtts från din sida men jag insisterar angående revisorerna. Deras funktion måste definieras bättre, tycks det som. Var de med idag på mötet? Vad sa dom? Ska även deras insats utredas i Sthlm? Facket har kanske egna revisorer, du skulle kunna begära hjälp från dem, att begäran kommer från DIG.
Nu kan du ta dig en kopp kaffe och pusta ut en stund.

Levande

Mitt första råd är sjukskriv dig, är ju inte klokt det här.
Man kan inte ha det som du har det på en arbetsplats, du behöver vila och ro.
Är inte konstigt att du känner dig deprimerad är ju rena mobbningen.
Hoppas du kan släppa detta nu och börja bygga upp dig själv igen.
Kram och styrka till dig

Levande

Fel kan väl alla göra och de skall ju intyga att du har haft för hög belastning. Du kommer bli riktigt sjuk om du håller på så här med dig själv.
Sök hjälp så det inte går alldeles i botten, hoppas du inte tar illa upp för råden

Buffeln

Jag blir förbannad när jag läser det här. På riktigt. Det här är inget annat än vuxenmobbning och trakasserier. Felaktiga avdrag för några fjuttresor och något avdrag hit och dit som är felaktigt, vad i helvete?
Jag vet precis vad du går igenom, varit med om liknande för några år sedan och vet hur dåligt man mår. För din egen skull så gör någon form av motanmälan (även om du själv inte är polisanmäld än), ring även upp och skriv brev till ansvariga "över" de du pratade med på mötet. Förklara att du upplever dig djupt kränkt och peka på felaktigheter i deras yrkesutövning och attityder. Insuinera även att du funderar på att prata med media. Gå till attack mot revisorerna, prata med Skatteverket, kräv även att ditt fackförbund öppnar ett diciplinärende mot dessa figurer.
Detta menar jag inte att du ska göra för att hämnas utan för att det bevisligen behövs en granskning av de här figurerna. Man kan inte behandla folk hur som helst, som de här personerna gjort med dig. Allt sånt här elände behöver bli synliggjort och komma upp till ytan, både för din efterträdares skull och för dina kollegors skull.
Jag håller på dig Magnus!!!

Om man i Stockholm inte går med på förlikning så kommer jag bli mycket besvärlig. Nu har min fd avdelning fått stöd administrativt. När jag bad om det sa dom bara köp in tjänsten. De har lovat att lägga fram det bra för mig så jag litar på dom tycker dock man kunde löst detta lokalt. I värsta fall blir det väl villkorlig dom och dagsböter

Buffeln

Ingen orsak Magnus, kan lova dig att det varken blir böter eller någon dom. Skulle det mot förmodan hamna på polisens bord så läggs det ner direkt. De slösar inte tid och skattepengar på trams och vendettor.
Starkt av dig att gå igenom det här Magnus! Kom ihåg att det inte är dig det är fel på, depressionen och obehagskänslorna är en naturlig reaktion bara och ett tecken på att du fungerar som en helt normal person.

Ursula

Kan bara hålla med Buffeln ovan, det blir inget mer av saken. Även rådet att göra en slags motanmälan. Känner du någon revisor själv, eller kan DU begära en insats av revisor e dy. från fackets riks- eller regionsnivå som kan utvärdera hur PROCESSEN gått till när de lokala revisorerna godkänt dina ekonomiska utlägg? Som en kvalitetssäkring.
Min personliga åsikt är att du OCH de lokala revisorerna SKA beömas lika. Det går inte att separera er.
Du är under press så att du sviktar är fysiologiskt. Alla dina reaktioner är naturliga.
En annan sak, jag tycker att du ska upplysa att du brukar täppa till underskotten i kaffekassan. För att visa.

De anser från regionkontoret på facket att detta har inte revisorerna kunnat förutse. Revisorerna är mina närmsta kollegor och en är mitt stöd detta. Så jag vill inte hänga ut dom på något sätt. En av fackrepresentanterna hade ringt min fru (jag hade ok detta). Hon sa att om jag bara hade lugnat ned mig (och varit kvar i facket hade detta kunnat lösas). Hmmm varför kan det inte lösas nu på samma sätt. Hämnd? Ja naturligtvis! Om de inte vill lösa detta så kommer jag också börja spela fulspel. Visst jag har gjort fel, inte medvetet som de anser och ja eftersom detta skett sedan 2014 så ja då är det system i det.

Mimmla

Tagga ner. Du har en depression (vilket jag också haft) men du lever på och är uppe i varv som om du var 20 och är odödlig. Du MÅSTE lugna ner dig. Sjukskriv dig och ge dig en chans att gå ner i varv!

Buffeln

Jag säger tvärtom, tagga inte ner! Se till att hålla din egen rygg. Som du skriver, vill de inte lösa det här smidigt så slå tillbaka. Hårt.

Idag kände jag mig sugen att supa ner mig hårt men det kan jag inte och vill inte. Jag är nu fast besluten om att hålla min nykterhet. Psykisk misshandel? Detta är vad jag anser mig blivit utsatt för. Möten utan fast agenda och vägran att lämna ut vad det handlar om. Jag ska behålla min nykterhet.

Förbannad blir jag för att de utsätter dig för det här. Slå inte på dig själv Mange. Utifrån det du skrivit så har det varit ett misstag, en ensam situation ovh stressigt. Skyll på omständigheterna, särskilt om de nu anställt en administratör. Sov gott och a är ju sämsta tänkbara lösning.