Under årens lopp har jag gått in på den här sidan. Inte så ofta men ibland. Jag vet att jag dricker för mycket och jag vill sluta, men samtidigt tycker jag att jag är "värd" att må bra. Det är kul och skönt att vara lagomt berusad. Ibland är det skönt att vara ganska full.
Jag dricker aldrig när jag ska jobba dagen efter och har aldrig gjort. Men jag dricker för mycket på fredag och lördag. Jag har svårt att låta bli de där "sista" glaset/glasen. Det blir aldrig nog.
Jag har haft återkommande depressioner under åren och jag äter antidepressiv medicin. Då ska man helst inte dricka alkohol eftersom medicinen kan förstärka alkoholens inverkan. Men jag dricker ändå och tycker inte att jag känt av att jag skulle må sämre p g a kombinationen alkohol-medicin. Fast vad vet jag? Jag har ätit medicinen i många år nu och har vant mig.
Jag dricker inte för mycket varje gång jag dricker alkohol, men det är otroligt svårt att ha en vit helg, även de gånger då jag inte känner mig som mig själv igen förrän på onsdagen och verkligen bestämt mig för att nu ska det bli en alkoholfri helg! För när fredagen kommer är all ångest borta och då känns allt bara kul och trevligt.
Jag har opererats och behöver gymträna tre gånger i veckan. Då funkar det inte att dricka för mycket på helgen.
Det kan också vara så att "för mycket" är att ö h t dricka alkohol. Att jag borde avstå även om jag bara tar ett par-tre glas.
Jag är egentligen inte dum i huvudet, men jag känner mig korkad som sabbar för mig själv. För jag mår psykiskt dåligt av att dricka för mycket. Av att hela tiden planera för hur jag ska dricka till helgen, att känna suget, att det alltid ska vara så förbannat laddat, att känna att jag inte vill avstå.
Jag vet att alkohol kan förvärra depressioner. Jag vet att man helst inte ska kombinera alkohol med den medicin jag äter.
Ingen på jobbet har nånsin pratat med mig om huruvida jag dricker för mycket, och jag tror inte att någon misstänker att jag känner så här.
Men JAG känner så här! Att jag dricker för mycket och att jag inte riktigt kan styra det när jag väl börjat. Och det borde väl räcka?
Helgalkis. Vindunksalkis. Det är jag det.
Förr i världen skulle jag aldrig ha druckit om jag var ensam hemma, men det gör jag nu. För att jag är "värd" det. Och det är ju så lätt när man har en dunk!
Jag använder verkligen alkohol som belöning efter veckans slit. För att det hör till, helgkvällarna blir roligare. Fast dagen efter blir jag nästan alltid sjukt passiv och gör ingenting av allt det jag hade tänkt göra, även sånt som normalt känns roligt.
För snart 20 år sen slutade jag röka. Då var jag inbiten feströkare och trodde det skulle vara jättesvårt att sluta med kombinationen alkohol och tobak, men det var lättare än jag trodde och jag har inte dragit ett bloss sedan dess. Varför kan jag inte styra mitt alkoholintag på samma sätt?