Varit nykter nu sedan 10 juli. Lovat mig själv att inte dricka på en lång tid framöver. Det eskalerande förra sommaren. Vi skulle renovera vårt kök. Vi var i Polen på semester under tiden. Snickaren ringer och säger att vi har något vitt i golvet, typ svamp. Tyvärr hade jag ju en del problem med a redan då. Frugan fick ringa till försäkringsbolaget, boka om resan mm mm mm. Det visade sig vara äkta hussvamp. Den är ofarlig för oss men äter upp träet. Tvingade dit försäkringsbolaget som tog dna-prover och skulle återkomma inom en vecka. Det ringde ingen, väntade, jag ringde inget svar. Vi började riva och sanera själv kan ju inte vara utan kök och allrum. Efter 6v ringer försäkringsbolaget och säger att det går på försäkringen är äkta hussvamp.Blir så trött för vi hade ju ringt och ringt ingen visste något. Vi lånade flera hundratusen för renoveringen som vi inte hade behövt. Suck nytt kök i äkta ask fick vi upp snyggt som fan. Sedan malde det på jag slutade med medicin, åkte på kurs till Stockholm söp till det var borta flera dagar frugan efterlyste mig hos polis och missings people. Jag blev lobad av polisen i Mölndal och körd till Sahlgrenska sjukhuset. Kunde ringa min fru mitt i natten. Hon ringde en av mina kollegor som kom på fredags morgon.

Mina elever hade skicka mess via fb, de satt och grät i korridorerna, kunde inte ha lektioner, mina kollegor var till sig. Jag fattade ju inte vilket enorm cirkus det blev av allt. Kommer aldrig glöma den måndagen jag skulle tillbaka till jobbet. På mötet på morgonen ställde jag mig upp och sa "Hej jag heter Magnus och är alkoholist" med darrande röst och knäsvag fick jag det gjort. De flesta satt som frågetecken med gapande mun och stooooora ögon. Ingen visste mer än ett fåtal som jag berättat för. Det var ett av mina tuffaste beslut jag tagit. Detta var i november. Precis ett år idag. 26/11. Mina elever blev i alla fall överlyckliga att se mig. Det var kramar och allt, helt otroligt att man hade sådan empati för mig. Påbörjade behandling. Blev konflikt med min förvaltningschef som ville ge mig en varning för jag hade varit full i tjänsten. Godtog inte det och sa att ge mig en varning du men då för att jag varit borta en dag utan giltigt förfall. Han vägrade och jag som är ordförande i facket visste ju bättre så jag kallade in min regionombudsman. Det blev ingen varning.

Livet leker nu, mår bättre, behandlingen går bra och jag mår bättre. Detta går bra ända fram till juli14. Upptäcker då att hussvampen är tillbaka. Huset blir inlöst till en summa som inte täcker det jag lade förra året. Jakten börjar på nytt. Jag känner styrka men något mal i bakhuvudet. Åker till min syrra i Eskilstuna. På min sons födelsedag krökar jag till det så in uta...... blir lobad för andra gången på två år. Bra gjort. Det är först nu som jag börjar förstå hur illa det är. Kallad till soc får träffa en trevlig yngre tjej som jobbat på behandlingshem för alkoholister. Hon förstår det hela, är nöjd med mig trots allt som hänt. Tyckeratt jag gör allt rätt och man får räkna med bakslag. Hon lägger ned utredningen mot min familj. Angående körkortet så säger hon. Om det blir en utredning träffas vi igen men jag är inte orolig i dagsläget säger hon. Detta mal ju i huvudet. Jag är ju tvungen att ha bil för att jobba. Än i dag har jag inte hört något om detta. Det har snart gått 4 månader men hotet gör mig illa till mods även om jag tror att de inte tar kortet. Har ju aldrog blivit bötfälld innan.

Sitter nu idag i mitt svamphus. Vi har röjt i flera veckor och fredag 31 är det inflyttning. Min behandling kommer att avslutas i december och jag ska äta medicin, antabus till juni har jag bestämt mig för.

Så man kan sluta om man vill, det är aldrig för sent att vända på steken. Det finns hopp för alla men man måste själv vilja ta första steget. Man måste vara openminded för hjälp. Kunna tåla sanningen, få höra den. Tänk på det alla ni som känner er värdelösa pga drickandet. Det är inte ni.Ni har drabbats av en sjukdom som kräver behandling. Man måste få äta medicin om man är sjuk. Var inte generade för det. Det enda som är jobbigt är att den svanska läkarkåren och sjukvården inte har kunskap om detta med alkoholism. Vi ligger 30 år efter USA. Rädsinte detta ändå ta hjälp. Nu ska jag avsluta min kopp kaffe och fortsätta packa. Vi höres alla underbara individer där ute. Kram på er alla.

Ursula

Du säger att du tidigare begärde administratörshjälp som nekades dig, du fick svaret att du fick bekosta den tjänsten själv. Du har alltså UTTRYCKT BEHOV OM AVLASTNING I UPPGIFTEN! Ser du? Det här är något som är till din FÖRDEL! Ingen som tänker sno åt sig pengar (eller vad nu allting handlar om) vill ha någon i bakhasorna. Har du den begäran på mejl? Eller, vem pratade du med? En undran generellt: brukar en enskild fackrepresentant inom facket bekosta tjänster själv?? Är det ett rimligt svar som man kan vänta sig vid fackligt arbete? Och sen, vad menar de på regionfacket med 'detta kunde de lokala revisorna inte förutse'? Vad, exakt? Vad menar dom att revisorer SKA göra om de inte ska kontrollera räkenskaper?
Du får nog ihop material till en motanmälan.
Jag önskar dig en god natt trots oroligheter.

Mimmla

Jag menar inte att Magnus ska tagga ner i den mening att han ska "lugna ner sig" när det gäller konflikten, utan att han måste sluta ta på sig så mycket ansvar.
Hela situationen är absurd! Som sagt "möte utan fast agenda", detta kan sätta den starkaste människa ur spel. Jag kan få fjärilar i magen bara min chef kommer och säger (helt vänligt), "har du tid att prata med mig ett par minuter?". Jag VET att jag inte gjort något - men ändå går jag i gång.
Jag tror att vi som dricker/har druckit för mycket bär på en känsla av skuld som är svår att få bukt med. Vi känner oss tvungna att vara extra duktiga och extra ansvarsfulla för att kompensera för våra brister fastän vi egentligen redan gör ett jättejobb bara genom att hålla oss nyktra. Vi är dessutom rädda för att bli upptäckta och avslöjade trots att det inte längre finns något att avslöja (inga vingömmor eller tomburkar på konstiga ställen). Jag får fortfarande fjärilar i magen när någon i familjen rör sig kring de ställen där jag hade mina "gömmor".
Jag tror att det är viktigt att göra sig av med dessa känslor, för annars får vi svårt att stå upp för oss själva i situationer som denna.
Magnus du är ju egentligen "den bättre människan" i allt detta - och det VET DU! Du har inte gjort någonting med ont uppsåt och det du blivit anklagad för är sådant som kan hända vem som helst. Du har inte åkt på semester, druckit och ätit gott eller gått på strippklubbar för medlemmarnas pengar - och de människor som gör det - DE har ta mig tusan ingen ångest eller dåligt samvete!
De sätter dit dig därför att de KAN, inget annat!
Var snäll mot dig själv - gjort är gjort och det blir ju sällan så jävligt som vi föreställer oss!
Ta hand om dig själv och ta dig en allvarlig funderare på en tids sjukskrivning. Kör terminen ut om det känns bäst för samvetet, men sen MÅSTE du få ro och vila om du ska inte ska krascha totalt! Jag känner så väl igen alla symtom jag hade när jag gick in i min första utmattningsdepression och tro mig - det är INTE värt det. Hjärnan ÄR lite skör när vi misshandlat den med alkohol (och stress) i några år och den kan behöva lite extra omsorg och en hel del vila. :-)
Kram!

Ska inte ge dig fler råd... du har fått så många goda här ovan. Jag hoppas att du känner att du har vårt stöd och att vi tänker på dig. Fel kan alla göra och om jag förstått omständigheterna och omfattningen rätt, så är det inget som är tillräckligt för att väcka åtal.

Håller helt Mimmla om det här med skuld. Det var precis det jag menade med mitt inlägg ovan om "grundskuld" som gärna vi alkisar går omkring och bär på. Jag märker också att den här grundskulden gärna växer hos personer som har det största och renaste samvetet...

Önskar nu att du kan få koppla av lite under helgen. Ta hand om dig och de dina.

Det är mitt dåliga samvete och den skuld man har. Jag måste vara snäll mot mig och vara stark för min familj. Jag kommer ta mig igenom detta på något sätt. Ha en bra helg alla, jag ska till husvagnen sedan imorgon lördag blir det bio med grabben och frugan.

Det värsta ska väl vara över nu när du vet vad det handlar om och att det är överkomliga och helt förståeliga missar. Jag har haft jobb som på det sättet är lika att jag helt säkert missat en och annan regel. Gör man inga misstag, aldrig fel, gör man inte just nånting. Hoppas du kan lyfta av dig skuld och andra obehagskänslor och njuta av frugan, grabben, husvagnen, bion och helgen. När det värsta sjunker undan vet du nog vilken strategi som är den rätta för dig. Du är en klok man med hjärtat på rätta stället. Det vet vi som följt dig här. Allt det bästa / mt

Ebba

Om du minns? :)
Det var som ett skämt att komma till henne tyckte jag, men hon sa något som fastnade och som jag brukar använda mig av ibland.

När du ska sova, tänk dig att du har en låda under sängen, fös sen ner alla bekymmer, all oro och allt grubbel i lådan och sätt på locket. Liksom befria dig själv från allt sånt och låt det ligga i lådan.

Det är faktiskt skönt ibland när jag gör så.

Ta hand om dig!

Kram

Vad gör jag för fel? Det är något allvarligt fel på mig. Jag har berättat för mina kollegor om vad som hänt mellan mig och mitt fack. Var men ingen att jag skulle ta över i det andra lärarfacket men nu vill man avvakta tills det lagt sig. Inte ens mina kollegor verkar tro mig. Blev så sårad idag men ensam är stark. Så mycket hjälp jag gett. Nu vill jag a stöd tillbaka då blir det tufft. Tänk att får supa ned sig nu, bara dra vad skönt. Det löser ju dock inget och jag kommer ej ta till flaskan så löser jag inte bekymmer längre.

stort fel med dig! De är väl som folk är mest, drar sig tillbaka lite försiktigt när det blåser. Trist men ack så vanligt. Så jäkla starkt av dig att hålla nykterheten nu i den här pressens och besvikelsens tid. Ge tusan i facken just nu och ägna tiden åt att ta hand om dig och dina nära istället. Det är du verkligen värd! / mt

Jag hoppas, för din skull, att du orkar leva dig igenom eländet utan att bli bitter. Som jag nämnt (tror jag) så vet jag av erfarenhet något om det du upplever. Att ha mycket ansvar, stort förtroende, ständiga risker att göra nåt misstag.... Och hur utmanande situationer sållar agnarna från vetet och visar vilka som står kvar när det blåser. Ge det den tid det behöver och ta hand om dig.
Önskar dig en fin dag ? / mt

Bra uttryckt. Bara jobba med dig och för dig. En del människor ger så mycket att det inte blir något kvar. Stoppa lite av flödet utåt och ta hand om dig själv och de dina.

Ursula

Det är inte något fel på dig alls, Magnus. Du är spontan och utåtriktad. Jag tror inte att dina kollegor menade något illa, det är bara det att det är komplicerat med människor.
Var tillsammans med dig själv och din familj!
Trevlig kväll!

Tycker inte att du ska ta det personligt. Tycker på sätt och vis att de gör rätt som avvaktar lite. Förstår att du blir ledsen, men jag tror verkligen inte att det är personligt. Men det är en klok sak att göra om man har ansvar för en förening el organisation. Nu är jag övertygad om att du är en högst ansvarstagande, duktig och klok person Aeromagnus och att du hamnade i det läge du är nu pga en stressad situation. Men de VET ju inte det vi har läst här och då tycker jag till viss del att de tar ansvar. Sen tror jag också att du kanske kan behöva lite lugn och ro. Tycker inte att du har förtjänat den situation du är i nu och det bemötande du fått vid återfallet. Och jag hoppas att du kan få lite stöd hos din psykolog, så att du börjar se lite på dig själv också med lite snällare ögon. Du har ju uppnåt nåt som många kämpar med här. Bara det Aeromagnus, bara det är en bedrift.

Jag har tänkt lite och jag kommer bara fokusera på mig nu. Jag försöker se på mig med andra ögon men det har jag alltid haft svårt för. Ställer höga krav på mig och min moral.

... inget fel med höga krav och moral... men ibland blir kraven på oss själva och vad vi anser att vi ska klara, vara, åstadkomma alldeles för mycket. Det kan också bli en anledning till att dricka. Då får man fly undan, släppa ner garden och bara vara (tror vi). Men sedan får vi ångest och känner att vi går emot våra ideal och vår moral, vilket får oss att må dåligt. Då dricker vi ännu mer... och så är eländet igång. Been there, done that. Också ett riktigt bra sätt att få självföraktet att växa ohämmat...

Ibland kan det vara just att sänka kraven på oss själva som blir ett av de viktiga verktygen som hjälper oss att inte behöva döva oss med alkohol. "Jag duger som jag är" och "good enough" kommer man långt med.

Varit hos psykologen idag. Fått diagnos utmattningssyndrom och att jag måste ta det lugnare. Jobbet håller väl mig uppe just nu men jag försöker hålla i så gott jag kan. Om man kunde få lite positiva besked så vore det ju kul.

Buffeln

Trist att dina arbetskamrater inte ställer sig på din sida. Tyvärr så vänder folk kappan efter vinden för det mesta och tar inte parti om det kan skada dem själva. Det är inget personligt mot dig. De vill bara skydda sig själva.
Tycker samtidigt att miljön du befinner dig i verkar osund och om jag vore du skulle jag söka andra jobb.
Utmattningssyndrom låter inget bra, vila upp dig nu i sommar!

Har inte haft orken att skriva i min tråd. Lämnar blod varje månad allt ok. Besöker min psykolog regelbundet. Min fd jävla fackförbund har inte hört av sig angående mina resor och ev polisanmälan. Gått 4 veckor nu, de skulle höra av sig inom två veckor. Detta ligger och gnager i mig. Satt 234 betyg nu så mitt huvud är inte med mig riktigt. Är så himla trött på dagarna men sover bättre på nätterna.