av spagge

Hej allihopa. Efter att ha läst här till och från under nåt år ska jag tillslut ta mod till mig och skriva själv. Min historia kortfattat: Jag kommer så väl ihåg första gången vi hade snattat lite sprit från min kompis föräldrar. Jag var 15 år. Den känslan som infann sig var det underbaraste jag hade känt. För första gången kände jag mig självsäker och alla problem var som bortblåsta. Idag, 35 år gammal kan jag se att a har varit ett j*vla skit för mig rent ut sagt. Jag har ALLTID varit den som blev fullast på festen. Jag har gjort så mycket idiotiska saker, allt från att köra rattfull över att vara otrogen till att bara snacka en massa skit rent allmänt. Saker jag säger och gör som jag absolut inte kan stå för som nykter. Det har kostat mig så otroligt mycket och ändå har poletten inte trillat ner, trots att familjemedlemmar och vänner har påtalat problemet. Jag vet själv hur förkastligt detta drickande är, och ändå...

För en tid sen, ca 2 år, flyttade jag utomlands till ett annat land i Europa. A finns precis överallt, från minsta lilla kiosk till stora matbutiker (varav en finns på bottenplanet i mitt hus). Det dricks allmänt väldigt mycket mer än hemma. Det har på något sätt snabbspolat hela processen och ställt alltihop på sin spets. Det har blivit tydligt att mitt förhållande till a är ohållbart. En helg kan se ut så här: fredag, jobbet är slut –köper några kalla på tågstationen på väg hem sen är det inne i dimman precis hela helgen. På helgdagarna är jag så slut att jag inte ens orkar laga mat (något jag brukade älska). Jag kan tillochmed gå direkt på ölen när jag har vaknat. Jag ligger i soffan och gråter inombords när jag ser det fina vädret utanför och tänker på allt roligt och fint jag skulle kunnat gjort om jag inte mådde så här. På måndagen kan jag vara helt orörlig, om det är riktigt illa så skriver jag till jobbet och säger att jag jobbar hemma på morgonen. Det molar och värker i levern. Jag känner mig så sliten och trött och får panik när jag jämför med hur jag såg ut för 5-6 år sen. Jag hatar det här och jag hatar vad jag har blivit. Jag har tagit några pauser då och då med ambitionen att dricka kontrollerat efteråt, men de flesta här vet var det tar vägen tillslut.

I fredags höll jag stilen någotsånär på en grillfest. Jag var t.om. lite nöjd med mig själv på vägen hem. Men. Väl hemma kunde jag inte avstå. Har ingen aning om hur mycket det slutade med att jag drack. Efter det, på lördagen, söndagen och igår har en ny känsla infunnit sig. Det skulle vara så otroligt skönt att bara lägga av. Förut har jag pausat för att jag känt att jag måste. Nu känns det som att jag både måste och vill. Jag vet inte ännu om det handlar om resten av mitt liv men för en lååång tid framöver. Jag skiter i vad andra säger. Det känns otroligt skönt, och jag fattar inte vad som har hänt. Helt plötsligt känns det så befriande. Jag hoppas det håller i sig. Det är på fredag den första stora prövningen äger rum. Jag lever skötsamt annars i veckorna, tränar regelbundet, presterar bra på jobbet och äter bra. Det är bara det att den här stenen som är fastbunden runt min fot hela tiden sabbar allt bra jag gör. Jag kan inte dricka en-två öl. Det går inte. Nog nu. Tack för ett underbart forum och alla underbara människor därute. Det är helt ovärderligt med stödet här, speciellt när man bor utomlands och hjälpen inte är lika tillgänglig som hemma.

spagge
tors, 2016-06-16 - 07:14

Så kom tillfället då jag berättade för min sambo. Jag tänkte att det var tvunget att göra ganska tidigt, dels för att jag inte vill leva i ännu en lögn och dels för att det ju kommer märkas vid första bästa fest. Jag vill inte att hon då känner sig typ "utanför" för att jag inte sagt nåt tidigare. Det ska sägas att det inte kändes helt lätt. Jag var rädd att hon skulle bli rädd och kanske osäker på om hon ville fortsätta leva med en alkis.

Såhär efteråt är jag oerhört glad att jag gjorde det. Även om jag bara berättade en bråkdel av allt skit jag gjort så förstod hon och backar upp mig till 100%. Frågade om det var något hon kunde göra. Det gick nästan för lätt men nu känner jag mig ännu mindre ensam och har en allierad på min sida i kampen.

Kampen ja... Det har inte varit så mycket till kamp ännu. Bara positivt. Första prövningen kommer nu till helgen då vi ska åka bort över helgen tillsammans med ett annat par till deras stuga. det brukar bli rätt blött och även om ögonbryn kommer höjas måste jag stå på mig! Det har alltid varit vid tidigare sådana här tillfällen som jag tänkt "va fan det är så mycket enklare att ta ett järn och bete sig som folk" och sen är hela circusen igång med hårddrickande resten av helgen, död på måndag och vrålångest till åtminstone onsdagen. Jag SKA stå emot. God torsdag mina vänner

spagge
fre, 2016-06-17 - 10:57

Så var det fredag. Det har alltid varit dagen då frestelsen varit som störst för mig. Då har ångesten lagt sig från förra helgen och man har glömt allt det jävliga och tycker att man kanske inte har problem trots allt. Det gör ju inte saken bättre att alkoholen är så tillgänglig i det här landet där jag bor. Jag har räknat ut att jag går förbi 5 ställen som säljer alkohol på vägen hem, väldigt exponerat mot gatan i stora kylskåp står den iskalla ölen och trängs. Då har jag inte räknat med tågresan på en 45 minuter där de också säljer, inte bara i restaurangvagnen utan de kommer också till ens plats med en vagn och frågar om man vill köpa... Så otroligt lätt att falla dit efter en arbetsvecka och solen skiner. Jag älskar den där första ölen, men det har nog faktiskt aldrig blivit bara en. Jag får se till att komma ihåg hur det skulle bli om jag köpte den. Det skulle fort bli tre innan jag ens var hemma. Då skulle jag tappat aptiten eftersom magen är fylld med öl och så skulle jag äta nåt trist bara för att äta. Sen skulle jag vara skittrött resten av kvällen och liva upp det hela med mer alkohol. Sen skulle det kännas som att det inte var någon mening med att hålla sig nykter resten av helgen aftersom jag redan hade druckit och så är det igång igen och sen är det måndag. Taskig, orolig sömn, låg prestation på jobbet, orolig över hälsa och vikt etc. Jag måste stå emot, och jag ska klara det idag! Jag behöver bara tänka på 2 helger sen då jag spydde precis utanför porten där jag bor och ångesten på morgonen efter när jag mindes det (visste inte ens om nån hade sett mig). Vågade inte städa bort det eftersom det typ hade varit att erkänna att det var jag om nån skulle se mig. Det dröjde till tisdagen tills någon annan gjorde det.

Jag tror det var Berra som skrev typ att man inte kan tänka på den första ölen enbart och hur fint det kommer vara, utan man måste se hela fyllan med allt vad det innebär och ta ställning till det som ett paket. Det tycker jag var bra sagt.

Jag skrev förra gången om hur jag berättade för min sambo om allt. Jag skrev att det nästan kändes för lätt. Jag tror inte hon har förstått allvaret riktigt –hon har inte tagit upp det en enda gång sen dess och allt rullar på. Jag såg till min glädje att AA anordnar möten på engelska en gång i veckan här i staden där jag bor. Har hört att en del här på forumet har tyckt att AA är ganska bra och funderar på att kanske våga gå dit. Har man tur får man träffa folk i samma sits som man kanske t.om. kan bli vän med. Inser att det kommer bli svårt att bara umgås med ”suparpolarna“ man redan har här. God helg allihopa, hoppas den blir nykter för er och att vi alla kan vakna upp imorgon pigga, glada och med en stor aptit på dagen! Det här är min 5:e nyktra dag, och jag ska bannemig klara mig i helgen så att jag kan räkna 7!

spagge
ons, 2016-06-22 - 12:03

Nu, efter 10 dagars nykterhet har jag börjat drömma om alkohol när jag sover. Jag drömmer att jag faller dit, kanske träffar någon kompis som vill ta ett järn och jag pallar inte att stå emot. När jag vaknar är jag ledsen och tänker typ "jaha så längre än så kunde jag alltså inte hålla upp" tills jag inser att det bara var en dröm. Då känner jag mig förstås väldigt lättad men på samma gång rädd eftersom det ju verkar som att min järna oavbrutet tänker på alkohol -tillochmed när jag sover! är det nån annan som har liknande erfarenheter? Går det över? Kram alla fighters!

Miriam
tors, 2016-06-23 - 10:16

Att du har den här typen av drömmar är inget konstigt. Vi samlar ju på oss en massa intryck under dagen och tänker flera tusen tankar. När du just nu befinner dig i en process där du håller på med att förändra ditt drickande går ju mycket av din uppmärksamhet dit och säkert har du funderat på scenarion liknande de du drömmer om, även i vaket tillstånd. På samma sätt som det ju är lätt att drömma om jobbet när man är stressad. De olika resterna från dagsintrycken blandas om i drömmen och ger ibland verklighetsliknande resultat. Det kommer att förändras med tiden, hoppas att du kan känna dig stolt över att dina nyktra dagar oavsett drömmarnas innehåll just nu!

Trevlig midsommar,
Miriam Alkoholhjälpen