Tredje gången gillt

Jag har som alkoholberoende, eller tydligare som alkoholist, tidigare haft två långa uppehåll från alkoholen. Första gången var uppehållet tre år, andra 16 år. I slutet på båda dessa uppehåll hade jag tankar kring att kunna börja dricka under ordnade former, alltså någon enstaka gång och då med rimliga mängder alkohol. Detta var förmodligen en slags längtan efter att slippa vara alkoholist, att istället få vara "normal" (vad nu det är). Bättre kanske att säga att man ville få uppleva att vara en icke-alkoholist. Självklart har detta inte fungerat annat än en kort tid i början. Sedan har det spårat ur med alldeles för mycket drickande.

Karaktären av mitt drickande är att jag är periodare. Och det beror på att jag dricker såpass våldsamt att jag inte orkar dricka hela tiden. Perioderna varar några veckor, med kvällsfyllor under vardagarna och rejäla fyllor på helgerna. Eftersom jag inte vill dricka byggs en kraftig ångest upp, som dämpas av alkoholen, men som släpps lös ungefär som när en fördämning brister när jag slutar dricka. Sedan mår man väldigt dåligt. Men man återhämtar sig långsamt, och får tillbaka självförtroende och styrka. Då kommer "suget" och längtan efter alkoholen, och man ramlar snart dit igen i en ny period.

De två långa uppehållen som jag skriver om i inledningen har båda föregåtts att ett kraftigt och negativt destruktivt drickande, som kan liknas vid ett nästan livshotande självskadebeteende med alkoholens hjälp. Ja, nästan som en längtan efter att få dö med alkoholens hjälp. Men när man överlever kommer abstinens och ångest av obeskrivlig styrka.

Nu har jag åter igen haft en period med drickande, där det till slut blev ett sånt här sjukt destruktivt drickande. Jag mår till följd av detta fruktansvärt dåligt.

Min stora önskan är nu att få kraft och styrka att för tredje gången bli fri från alkoholen. Och nu för gott.
Ja, jag vet att man inte ska sätta upp långsiktiga mål, utan ta en dag i taget.

Jag har flera gånger varit inne och läst på Alkoholhjälpen. Ett fantastiskt forum tycker jag. Så många nyttiga och tänkvärda saker är skrivna här.
Jag tar själv nu steget och börjar skriva här. Förhoppningsvis kan det vara en hjälp när suget så småningom kommer smygande.

Och en sak har jag förhoppningsvis redan bidragit med: Inte ens 16 års uppehåll kan ta bort alkoholistfasonerna ur kropp och hjärna.

Mvh
Pi31415

I går på jobbet var vi hemma hos en kollega och gjorde lite arbete på distans. Fram på dagen kom det fram en grill, några vinflaskor samt öl. För mig var det helt ointressant med alkoholen då jag just nu är trygg i min nykterhet. Jag njöt i stället av det vackra sommarvädret.

I dag är jag också ointresserad av alkohol i alla former och smaker, och har för avsikt att fortsätta på mitt tillfrisknande och min nykterhet. Händerna kommer jag att ha kontroll på.

Värme och kraft till alla som läser detta, gör förnuftiga val och sträva efter nykterheten.

Den här dagen möter jag utan oro för eventuella tankar på alkohol, för tankar och drömmar blir jag inte berusad av. Är inte heller rädd för inre processer som leder till sug efter alkohol, eftersom jag inser att detta bara är en naturlig följd av att jag druckit mig till ett beroende med diverse tidsmässigt efteråt långvariga undermedvetna behov av alkohol. Nej, processer i det inre kan jag inte bli berusad av. För att jag ska kunna bli berusad krävs att alkohol förflyttas i ett glas till mina läppar, dricks och sväljs. Men eftersom jag inte kommer att sträcka någon hand mot det första glaset idag, kommer jag heller inte att kunna påverkas av alkohol.
Alltså kan jag fortsätta på min självläkningsprocess och ta ytterligare ett steg, en dag, i min nykterhet.

Värme och kraft till alla som använder detta forum för att dela med sig av sina erfarenheter och kloka tankar.
Tack för att ni finns.

för kommentarerna och frågorna i min tråd.

Kaffe och snus konsumerar jag i stora mängder. Visst är koffein och nikotin beroendeframkallande på liknande sätt som alkohol, men den stora skillnaden är att de inte är sinnesförändrande. Sällan man ser ångestfyllda snusvrak. Så dessa två "kompisarna" tänker jag inte sluta med. Men starkt gjort av dig att sluta på ett såpass enkelt sätt.

Nästan så lätt var det första gången jag slutade med alkoholen. Jag hade druckit alldeles för mycket, och tänkte ungefär "Nej, nu får det f-n i mig vara slut på detta!", och så slutade jag.

Betydligt svårare var det andra gången. Då var jag ju också mer skadad. Som jag försöker beskriva det i inlägg #17 "Den mentala kampen ...", var jag rädd för att drabbas av suget i början på nykterheten, och var därför tvungen att försöka förstå mina inre processer. När jag kom till rätta med det, samt med en del stöd från bl.a. AA, började nykterheten fungera bra.

Nu är jag ännu mer skadad, och det kommer att krävas ännu mer styrka och mental säkerhet för att lyckas. Det är därför jag skriver så mycket om hur jag jobbar med den mentala biten (en del tycker säkert jag är tjatig).
Men jag har en fördel av att ha gått igenom "att skaffa mig ett nyktert liv" tidigare, jag har erfarenhet och vet vad som krävs. Dessutom håller jag på att ordna med fler livlinor (yttre verktyg) nu, så jag har ytterligare stöd.

Så om inledningen på första nykterheten var som att gå upp för en kulle, var den andra som att klättra upp för ett berg. Nu är jag på väg mot Mount Everest topp.

Du har ju varit nykter länge nu Vilja, hur fungerar det för dig?
Tvekar du ibland, eller är du trygg i din nykterhet?

Styrka, värme och kramar sänder jag över via nätet. Sköt om dig

Hej på dig,

Du skriver väldigt insiktsfullt och jag har funderat några dagar på det du skrev om rädslan för suget. Måste verkligen hålla med dig i detta. När man inser att beroendet fungerar på ett visst sätt och att det som händer faktiskt följer ett visst mönster, så blir till en styrka när suget vill ta över. Jag slutade med godis m.m. i februari och känner igen varje steg i processen från alkoholen. På något sätt kan jag därför enklare "vila i" att det går, det löser sig, och acceptera att det går upp och ner.

Kram på dig

I dag tänker jag rätt och slätt bara finnas till och existera i tillvaron. Nykter och neutral.

Ha en bra dag alla forumanvändare

jag är en morgonmänniska och älskar att vara uppe när dagen gryr. Det är min ställtid inför den kommande dagen.

Levande

Kaffe och vara med när dagen vaknar ger energi till resten.
Hoppas du får en fin dag med kloka val

konstnären

Godmorgon. Jag är oxså uppe med tuppen idag klev jag upp ur bädden kvart i 5. Att möta dagen tidigt gillar jag, samla kraft, djupandringar 5 minuter, vara tacksam för allt jag redan har. Sedan är jag död efter 21 på kvällen, kryper in i min bädd och läser ett par timmar. Inga frestningar så här långt, ska möta dom mentalt i så fall. Skolavslutningar här idag och många kommer att dricka alldeles för mycket, när jag var ung tyckte man det var tufft. Idag ska jag hämta ut nya glasögon, då jag la bort dom andra på fyllan, det blir en liten nätt summa. Men jag gör det nästan medd glädje, jag ska ju inte lägga pengarna på alkohol. Jag önskar dig en fin helg, och idag vad som än händer ska jag inte sträcka ut handen till glaset.
Kram till dig
Konstnären

för hälsningen. Ja, morgonen är bästa tiden på dygnet för mig också. Ofta är det också så att om man får en lugn och behaglig morgonstund som en förberedelse inför dagen, så brukar dagen avlöpa väl.

Kramar tillbaka

... jag har en tid irrat runt i en dimhöljd tät skog full med kärr och sankmarker, med demoner och vålnader lurande i dimman, och värst av allt, en otäck varelse med ett falskt leende, ständigt lockande, pockande och trugande med sitt dryckeshorn fyllt med beska, sura och starka drycker... han har många namn, en del har kallat honom för John Finkelman ... han lovar att om man tar emot hans dryck så ska man nå välbefinnande och känna avkoppling ... och varje gång man gör misstaget att sträcka fram handen upptäcker man att allt är en stor lögn ... istället kommer demonerna fram ur dimman och sticker med sina ångestspjut ... man irrar ner i dyiga kärr och får kämpa för att komma loss ... ...
... men nu har jag äntligen hittat tillbaka till denna trygga och rusfria stig som löper genom skogen, här återhämtar sig sinnena och man känner tydligt dofter från blommor och hör fågelsång igen ...
jag känner igen mig, jag har vandrat på denna trygga led förr ...
... nu är jag uppe på en liten ås som stigen löper över, jag ser då vandringsleden löpa ända till horisonten, långt där framme ... jag ser att det finns många andra som vandrar längs denna stig ...
jag ser en glad och godhjärtad kvinna som slumpmässigt delar ut rabarber till andra människor för att glädja dem... jag ser en ek som växer längre fram längs leden, under detta väldiga träd sitter en klok och trygg kvinna och hämtar så mycket styrka att hon kan dela med sig till oss andra ... jag ser en kvinna som ställt upp sitt staffli och med varma färger målar av landskapet ... jag ser en ung kvinna klädd i svart och vitt som i huvudsak följer stigen, men någon enstaka gång tar ett steg vid sidan om ... hoppas hon klarar att hålla sig till stigen ... jag ser att strax bakom mig går en äldre vis man med högburet huvud, ja han har också en hund med sig som han rastar längs vägen ... jag ser en man som med sin Penna skriver ner goda råd på lappar och sätter upp längs stigen, som vägledning för oss andra ... ja, det finns många fler som vandrar längs stigen och delar med sig av visdom och erfarenheter ... ...
... jag ser också de som ibland korta stunder stannar till vid sidan av vägen och tar små färdknäppar, och försöker hålla detta till måttliga mängder ... går det? ... nej för egen del fungerar inte det, då skulle jag snart irra runt i dimman igen och falla för Finkelmans falska löften ... ...
en del kliver av stigen och är borta långa stunder ... en del hittar aldrig ut ur skogen ... en del fastnar i kärrens kvicksand och kommer aldrig loss... ...

... det är märkligt, man kan aldrig se de andra vandrarnas ansikten, än är det någon trädgren som hänger ner, eller så är det för svagt skymningsljus ... men det gör inte så mycket när man kan känna att de andra har ett vackert och varmt inre, och vill dela med sig styrka och stöd till oss andra vandrare, eller till de som ännu är kvar i skogens dimma och tvekar om de ska kliva ut på stigen ...

... nu har jag vandrat några dagar på denna rätta väg genom livet, och jag kommer att fortsätta framåt en dag till

heueh

inombords när jag läser ditt inlägg. Det var den vackraste, mest poetiska beskrivning av vår väg jag har läst. Den tänker jag återvända till när livet känns svårt. Tack Pi!

Dina inledande rader om demonerna förde mig på ett ögonblick så där femtio år tillbaka i tiden när jag läste Tusen och en natt. Även där fanns frestande, lockande och skrämmande demoner och jag har sällan läst nån som beskriver rusets, den alkoholistiska frestelsen, så magiskt som du. Vandringen på den rusfria (paddan vill faktiskt envetet skriva riskfria!) stigen ger mig bilden av en pilgrimsvandring.... Så fint du målar med din penna!

Jag är en av de långvariga som numera sällan skriver men kontinuerligt tittar in och läser. Min tråd finns sen länge i Det vidare livet.

Många berättelser som delas här är lika intill 'förväxling och förvandling'. Bilden på tavlan innehåller samma element vare sig ramen är av av enklaste trä eller utsirad och förgylld ... Ibland verkar ramen överhuvudtaget inte finnas, livet har tappat sin form. Din berättelse om din sextonåriga nykterhet är en av dem som fick mig att haja till. Inte för återfallet utan för den insiktsfulla beskrivningen. Tack för den, jag tror att berättelser som dina är viktiga i denna speciella gemenskap.

Allt gott på din fortsatta väg framåt.... Att vandra är att sätta den ena foten framför den andra, ett steg i taget. Att följas åt och vandra tillsammans, en bit eller längre, gör vägen så mycket lättare. Jag kom att tänka på Hjalmar Gullbergs fina dikt om människors möte:

Om i ödslig skog
ångest dig betog,
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.

Giva om vägen besked,
därpå skiljas ifred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed.

Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.

/ mt

PP

God morgon, eller snarare förmiddag för dig ☺. Läser med intresse och stor behållning dina funderingar,
och all erfarenhet du delar. Snart tre veckor på stigen nu. Det är just nu många som vandrar här, känns bra!

//PP

konstnären

Sakta har jag läst igenom dina underbara rader, vad fint. är det kanske jag med staffliet, för jag vill gärna vandra med er på stigen. Stigen har jag gått i tre veckor drygt nu och ännu har jag inte vikigt av på ett sidospår. Så ska det vara och så ska det förbli. Måste säga att jag är glad att du finns här och delar med dig. En del fastnar i kärrens kvicksand och kommer aldrig loss, mycket tänkvärt. Fin lördag idag och jag ska fira med en stek, gräddsås och smörfrästa kantareller, hemmagjord gele och nypotatis, klart jag bjuder mannen, så länge han oxså håller sig på stigen får han äta min mat. Finkelman är är ett bra namn, kom ihåg en gång när jag köpt hembrännt det luktade finkel, men jag kunde greja i evigheter med allt möjligt för att ta bort smaken så att det kunde rinna ner i strupen, hua,hua.
Önskar dig en världsbra lördag
Kram konstnären

Vilda

Tårarna bara rinner! Det du beskriver är så starkt, så poetiskt och så välformulerat!
En text att återkomma till när det är motigt och tungt!
Tack!

I går när jag skulle börja dammsuga bostaden fick jag en liten olustkänsla. Kom på efter ett tag att det var ett litet sug som pockade på uppmärksamhet. Inte så konstigt. Dels gillar jag inte att städa, och dessutom har jag ett otal gånger städat när jag varit berusad. Tillvägagångssättet har då varit, först intag av alkohol för att "komma igång", sedan dammsuga som en furie för att sedan snabbt kunna återvända till flaskan som man var fokuserad på, och en rejäl belöning.
Men nu ska jag ju vara nykter i fortsättningen när jag städar, och om jag då drabbas av sug, blir det nästan outhärdligt att städa. Jag måste försöka vända på detta. Och så började min fantasi löpa.

Det är ett allvarligt problem om man inte kan städa utan att känna behov av alkohol. Kanske man borde söka hjälp för det. Kanske samtalsterapi med en psykolog. "Hej, jag har ett jättestort problem. jag kan inte dammsuga utan att få ett ohanterligt sug efter alkohol. Och jag måste städa ibland. Hjälp mig!". Kanske skulle det leda till att man först blir vrängd ut och in mentalt, får barndomen belyst och skärskådad, och kanske t.o.m. får "inte kunna dricka alkohol när man dammsugar"-piller. Ta två vid svåra besvär.
Eller,
finns det alkolås till dammsugare?
Eller,
inte konstigt att man drabbas av sug när dammsugaren suger och det suger att dammsuga.

Nu blev jag såpass munter att jag småskrattande kunde dammsuga utan att det tog emot. Sedan tog jag en kopp kaffe. Som en nyttig och välförtjänt belöning.

I dag ska jag varken dammsuga eller sträcka ut någon hand efter något glas med alkohol. Däremot efter flera koppar kaffe.

Hoppas att alla ni forumbrukare får en bra söndag. Ta vara på er.

Levande

Robotdammsugare är lösningen på detta problem?
Du fick dagens första skratt och känner igen det där.
Kram

Krumeluren

för ett riktigt gott skratt! Ett alkolås på dammsugaren☺️☺️
Däremot borde alla mobiltelefoner vara utrustade med alkolås. Så många dumma & ångestframkallande sms som har skrivits under alkoholens ångor....
Kram & glad dammsugarfri söndag! ☺️?☺️