Det började för tio år sen, hamnade på sjukhus... fick ingen hjälp..
Så efter åren de blivit allt mer, "jag tar ett glas för jag är deppig" osv
Sen för snart två år sen, fick jag mitt liv förstört och de var då allt började.
Jag fick/har ångest hela tiden 24/7 ... jag fick piller av läkare på senare år men de piller, var som sockerpiller typ, fick nå narkotika piller men de var samma där, mer bråk kom med vården.. allt spårat ur... jag har hela mitt liv levt med män jag inte känner osv alltid varit den utsatta personen.
Vill inte leva mer, ser ingen mening med det alls.. varför ska jag leva?
Så jag dricker o dricker... vill helst börja med knark.. vars var den där lilla tjejen? Var är hon? Jag ljuger och sviker för att få mer pengar till alkohol.
Ingen vet hur jag har det eller haft det.. ingen tar mig på allvar eller kommer någonsin att göra det...
Jag är inte internet van alls, minns knappt hur man stavar eller skriver.
Jag får den där svårare ångestanfallen, jag spyr, svimmar, äter inget, kan inte behålla vänner på grund av mitt kassa liv.. jag skriker som en gris då anfallen kommer... jag springer efter spritflaskan o börjar halsa..
Jag har alltid, alkohol hemma... alltid...
För två månader sen, förlora jag min inkomst, de på fk tyckte att jag kan jobba.. "va?? Ursäkta mig?? Jag inte ätit på 3 dagar och jag kan ej tvätta mig för har sån ångest" -"nej, men du kan jobba ändå."
Samhället sviker mig, jag börjar att hata mitt land, "jag hatar sverige"!
Ingen bryr sig.. varför bry sig? När allt är så svårt....