Jag är en sån som inte kan sluta dricka när jag väl börjat. Och när jag dricker blir jag helt personlighetsförändrad och säger saker jag inte kan stå för. Jag sårar min sambo och säger elaka saker. Blir flörtig mot andra osv. Min sambo är en sån som inte gillar att festa utan sitter mer lugnt och vill gå hem, dricker väldigt lite. Då kallar jag han tråkig och blir arg på honom. Blir arg på honom för minsta lilla och säger att jag hatar honom. Detta är ingenting som stämmer eller som jag tycker. Jag älskar honom över allt annat. Och mår skit över vad jag sagt. Nu har jag nyligen flyttat till annan ort och kommit ifrån det gamla "fyllegänget" sagt att nu ska jag hitta riktiga vänner. Men vad gör jag? Jo jag söker mig genast till nya fyllevänner. Och på fyllan säger jag att jag har jätteroligt och verkligen önskar min nya vänner å dricka med.. Vilket jag inte alls gör egentligen. Vill inte ha med såna att göra. Sen kan det gå långa perioder utan alkohol. Men sen tänker jag att de ska gå bra med en öl och det gör de oxå några gånger men sen rätt var det är kommer en brakfylla med minnesluckor och bråk. Sen mår jag dåligt och har ångest i flera dagar, äter som en häst och förstör hela min viktminskning och hatar hatar hatar mig själv. Vill bara dö och försvinna eftersom jag misslyckats ÄNNU en gång. Har ju provat allt men misslyckas helatiden. Är jag ett hopplöst fall?