Jag är en sån som inte kan sluta dricka när jag väl börjat. Och när jag dricker blir jag helt personlighetsförändrad och säger saker jag inte kan stå för. Jag sårar min sambo och säger elaka saker. Blir flörtig mot andra osv. Min sambo är en sån som inte gillar att festa utan sitter mer lugnt och vill gå hem, dricker väldigt lite. Då kallar jag han tråkig och blir arg på honom. Blir arg på honom för minsta lilla och säger att jag hatar honom. Detta är ingenting som stämmer eller som jag tycker. Jag älskar honom över allt annat. Och mår skit över vad jag sagt. Nu har jag nyligen flyttat till annan ort och kommit ifrån det gamla "fyllegänget" sagt att nu ska jag hitta riktiga vänner. Men vad gör jag? Jo jag söker mig genast till nya fyllevänner. Och på fyllan säger jag att jag har jätteroligt och verkligen önskar min nya vänner å dricka med.. Vilket jag inte alls gör egentligen. Vill inte ha med såna att göra. Sen kan det gå långa perioder utan alkohol. Men sen tänker jag att de ska gå bra med en öl och det gör de oxå några gånger men sen rätt var det är kommer en brakfylla med minnesluckor och bråk. Sen mår jag dåligt och har ångest i flera dagar, äter som en häst och förstör hela min viktminskning och hatar hatar hatar mig själv. Vill bara dö och försvinna eftersom jag misslyckats ÄNNU en gång. Har ju provat allt men misslyckas helatiden. Är jag ett hopplöst fall?

Tornadon

Å det är inte det att jag mår dåligt i övrigt. Jag har världens bästa familj, underbar förstående sambo, och en underbar dotter. Vi lever ett bra liv på alla vis. Dagen efter en sån där fylla står jag bara som ett frågetecken när jag får höra saker jag gjort. Blir nästan psykotisk och får för mig saker som inte stämmer alls och säger att jag hatar min sambo och ska flytta, anklagar honom för att ha varit otrogen osv, och jag har inga såna tankar alls nykter förstår inte vad som händer med mig. Det är som att trycka på en knapp. 4 öl och jag är en annan människa. Folk som ser förändringen tycker att det är otäckt

Ja, det finns väl bara ett svar för både dig o mig kanske. Att låta bli att dricka helt.
Egentligen undrar jag vad det är som känns så jäkla viktigt med att dricka. Varför gör vi det när det bara ställer till besvär?

Ja du det är det som är problemet. Vi gör saker vi inte kan stå för och inte fatta. Det som är bra är att vi varna dag kan göra ett nytt val och med rätt hjälp förhoppningsvis bli nyktra. Jag är inne på dag 15, mår så där men tagit 24 t i taget. Lycka till.

Tornadon

Ja självklart har jag svaret.. Å det är å sluta för jag sätter hela min familj på spel när jag gör så här och ändå lockas jag tillbaka till skiten gång på gång. Jag har oxå undrat vad det är som är så viktigt och varför jag faller tillbaka. Hur jag ska klara att hålla mig i från alkoholen helt och hållet. Är väl en rädsla att jag faktiskt inte har eller haft några vänner utöver drickandet och vet inte hur jag ska umgås nykter då jag är väldigt tystlåten. Men jag vill ju hellre ha kvar min familj