Hej.
Jag är en tjej på 22 år. Jag började dricka alkohol när jag var 15 år. Ända sen dess har jag alltid haft problem med att kontrollera mängden jag dricker per kväll. Ett tag drack jag varje dag, då var jag 17 år och mådde dåligt av depression och annat. Eftersom jag insett mina problem så försöker jag tänka ordentligt på mitt drickande. Nu dricker jag en gång i veckan, jag tänker att jag bara ska ta 5 öl en kväll men när jag väl börjat så går det inte att sluta, det är omöjligt. Brukar kunna dricka en 15-20 starköl och blir sen så full så jag däckar och kommer inte ihåg något från kvällen innan när jag vaknar. Jag skakar, kräks ofta, får syn- och hörselhallucinationer och mår otroligt dåligt dagen efter. Jag vet att detta är illa och riktigt dåligt för mig och min hälsa då jag flertalet gånger både kräkts och kissat blod dagen efter. Jag vill så gärna sluta, och jag vill göra det på egen hand. Jag vet att jag kan också men jag känner mig så ensam i det hela då jag skäms något otroligt över detta och inte vill att någon ska veta. Jag mår bra som nykter och trivs med det men sen blir jag plötsligt uttråkad och längtar efter känslan att vara full. Jag känner att det är så orättvist att "alla" andra kan njuta av alkohol och ha en rolig kväll med det, medan jag ska stå utanför och vara den enda som inte dricker. Jag har som sagt dragit ner på antal tillfällen då jag dricker och mitt mål nu är att sluta helt. Finns det någon annan i samma sits? Någon som lyckats på egen hand? Känner mig helt hopplös och ensam just nu.

Svartvit

Idag.. Men funderar ändå på om man ska ta ett glas vin ikväll? Förmodligen inte. Jag är så lat så jag orkar för det mesta inte åka och köpa, Systembolaget ligger en bit bort dessutom så det är inget ställe jag passerar särskilt ofta. Nej det får bli en annan gång :)

Lena72

Här blir det nog..... Vet ej
Kämpa! Timma för timma.
Minut för minut!
Kram

Lena72

Jag drack en hel flaska och var knappt berusad?! Skrämmande......

Svartvit

Det var samma här förut när jag drack ofta och mycket, skrämmande ändå vilken tolerans man byggt upp! Förut kunde jag dricka hur mycket som helst, typ 2 liter vin på en kväll, utan att må dåligt. Nu mår jag illa efter två små glas, kroppen ändrar sig och anpassar sig fort.

Svartvit

Min plan just nu är att avstå alkohol helt i en månad. Jag hoppas att det kommer gå bra men jag vet inte riktigt hur det kommer funka. Jag är iallafall nöjd med att jag dricker betydligt mindre nu än jag gjorde när jag började skriva här för ett par månader sedan.

Svartvit

I min tråd och ser att det var två och en halv vecka sedan jag var bakis och hade ångest. Det låter inte som något särskilt mycket att vara stolt över, men i höstas drack jag så jag fick minnesluckor 3-5 gånger i veckan så jag känner faktiskt att jag gör framsteg, även om det går långsamt :)

Vitis

... så är det tyvärr så att man göder beroendet varje gång man dricker.

Har också varit där, där jag haft blackouts 5 gånger i veckan. Veckan efter har jag varit stolt över att bara varit ordentligt full 3 gånger.

Det är den sjuka beroendehjärna som resonerar så. Det är ju uppenbarligen sjukt att normalisera ett sånt beteende.

Varje gång jag dricker matar jag beroendet, fortsätter att hålla belöningssystemet i hjärnan sjukt och håller mig själv på det sättet som slav.

Härligt att du kämpar, Svartvit, vi vet ju alla att varje försök till att dricka på ett "mysigt sätt" bara tar oss några steg bakåt i processen mot att bli chefer över våra egna liv.

Beroendets strategier för att lura oss är helt fantastiska!

När man inser att ens egen hjärna är ens största fiende blir man lite... tja, hittar inte rätt ord. Rädd, häpen, förvånad.... vet inte.

Men, att lära känna sin fiende är det enda sättet att kunna besegra eller iaf hålla stången mot den.

Kämpa på! Vi måste inspirera varandra för att klara det här.

Svartvit

Jag vet dock inte själv hur jag vill ha det, hur eller om jag vill dricka. Jag tycker inte heller att det är något jag måste bestämma just nu. Det jag vet är att jag inte är beroende av alkohol, jag klarar mig bra rent fysiskt utan. Jag är nöjd med det jag åstadkommit än så länge, en stor skillnad mot innan och jag håller mig under maxgränsen av antalet enheter för vad som är måttligt drickande. Mitt mål just nu är att avstå alkohol helt fram till och med den 7:e augusti. Mer än så tänker jag inte planera just nu.
Kram på er allihopa, hoppas ni får en härlig fredag!

Håll ut lite till nu! Jag fick min verkliga belöning efter kanske ett par månaders nykterhet (med nåt litet bakslag, men mestadels nykter). Då för första gången på år kändes det som var jag helt närvarande i stunden. Höll inte på att planera, hade ingen ångest över alkohol och hade ett lugn i kroppen. Så skönt och det är belöningen för mig. Nu har jag ju trillat dit igen, men inte som förr och nu börjar det bli ordning igen, men nu finns funderingarna på alkohol där igen. Tröttsamt! Håll ut lite till tycker jag för vi som planerar att dricka måttligt behöver nog i stor utsträckning ha upplevt fördelarna med en nykter löngre period. Trodde aldrig i höstas att jag skulle tappa kontrollen igen, men likväl blev det så. Men nu vet jag åtminstone vad fördelarna är med att avstå a och de vill jag ha. Så kör på nyktert ett tag till.

Svartvit

Idag har också varit alkoholfritt, inte ens en folköl. Nu ska jag titta på tv en stund och dricka ett glas cola, sen blir det sängen för min del. Godnatt

Svartvit

Det där med att vara helt alkoholfri gick åt skogen redan men å andra sidan så drack jag inte mycket eller så att jag mådde dåligt, inte bakis, ingen ångest, ingen minneslucka. Så jag är ändå ganska nöjd med mig själv.

Nyttan

...är en bra strategi. Det är väl den slutsats jag dragit efter att läst många trådar här...
All minskning är bra!

Svartvit

Jag hade bestämt att inte dricka mer av flertalet orsaker, sen hamnar man i dåligt umgänge och man är så jävla svag så man inte kan motstå. Jag mår illa, har ångest. Ska jag aldrig kunna sluta? Jag hatar mig själv för hur jag håller på och hur jag sårar människor runt omkring mig som jag älskar. Jag vet ju vad det är jag vill och vad jag mår bra av så varför, VARFÖR skiter det sig varje gång? Så ledsen, arg och besviken.

i en process där du är på väg mot ett liv där alkoholen inte ska styra över dig. Du är ju klart medveten om att du inte vill dricka, du har perioder utan alkoholen, du är på rätt väg. Tryck inte ner dig själv utan lyft upp det positiva som du hittills åstadkommit. Du får mer kraft och styrka om du accepterar det som skett, och försöker tänka positivt om dig själv.

Du är inte ensam om att utkämpa en strid mot alkoholen. Jag har många års kamp med berg och dalbana i måendet på grund av den dj..la alkoholen, då det ibland varit nattsvart. Men det går att kämpa sig upp, att avstå från alkoholen. Det är en lång process. Men det går.
Du klarar det också. Kämpa på.

Styrkekramar

Svartvit

Dina ord värmer verkligen, blir alldeles tårögd. Massor med kärlek till dig! Kram

Svartvit

Väljer jag iallafall att vara nykter. Förhoppningsvis blir det mysigt ändå och jag är förmodligen pigg imorgon och orkar göra allt jag måste. Får sån ångest när jag druckit, det tar så mycket tid. Det går fort när man dricker, tiden alltså, och dagen efter spenderas oftast i sängen med ångest, huvudvärk och illamående. En dag denna vecka har jag druckit, är väl ok iaf.

Svartvit

Nu finner jag inga ord. Ikväll har jag fått höra att jag är en "mes" och "skittråkig" för att jag väljer att avstå alkohol. Hur fan kan människor ens säga så? Alkohol är en drog, beroendeframkallande och giftig. Finns ingen positiv effekt av det, så vem är det som är "mes" egentligen? Oavsett om personen i fråga kan dricka måttligt så är det totalt orelevant för det är dåligt för kroppen och hjärnan i vilket fall som. Jag kan argumentera för min ssk men blir så arg så struntar hellre i det. Är man så borta i huvudet så man vill förespråka gift så kan man lika gärna få fortsätta leva i sin lilla bubbla. Usch! Godnatt på er från en nykter Svartvit, och tack till alla er här som har mer vett i skallen än såna personer som jag just beskrivit.