Hej alla!

Ännu en gubbe som kämpar på med sina problem...

Har läst massor här de senaste dagarna och det är nästan overkligt hur man känner igen sig i hur andra har det, att våra problem är så lika, samma beteende, samma ångest, samma resultat... fall efter fall.

Nykter några dar nu, sitter framför datorn på kontoret, måndag förmiddag, känner mig som en guldfisk i en glasbubbla. Glada "masken" är på, ovanpå den ledsna, trötta och uppgivna.

Att det ska vara så svårt, det är väl bara att låta bli att dricka?

Familjen ledsen och besviken igen. Och igen... har inte så många chanser kvar där.

Tänkte vara nykter ikväll. Passerar tre systembolag på vägen hem från jobbet så vi får se.

Vet inte riktigt vad jag vill säga med detta inlägg, bara lätta mig lite och starta en tråd för att ha som en öppen dagbok på nåt sätt.
Ett sätt att samla mina tankar lite, en möjlighet för mig att följa min tankar och känslor när allt är snurrigt.

Tack till alla er som delar med er och tack till alla er som orkar läsa och kommentera andras tankar.

Hoppas kunna göra ett nytt inlägg ikväll när jag fortfarande är nykter.

Vitis

Känns lite bättre nu. Huvudvärken har gett sig och jag ligger i sängen och känner mig ganska lugn.

Har läst din tråd och får mycket framtidshopp av det.

Just nu är det lite jo-jo-varning på känslor och tankar men det värsta börjar lägga sig.

Vet inte hur många gånger jag bestämt mig för att lägga ner med A men bara hållit ut några dagar eller timmar.

Har varit hos läkare, psykolog, kuratorer, scocialtanter och AA de senastående fem åren. Mest har jag suttit och spelat "duktig patient", sagt att allt känns bra och hanterbart. Sen köpt en BiB på vägen hem med en obehaglig, samtidigt upprymd känsla i magen.

Jag har alltid försökt bli nykter för nån annans skull... Om jag egentligen ens försökt.

Om jag kan värdera upp mig själv lite så kanske jag kan unna mig att vara nykter för min egen skull?

En hittills okänd tanke.

Nu ska jag vila min eländiga skalle och sova gott. Svamlar vidare imorrn.

Gonatt alla fina!

Vitis

Kommer att få en vecka som gräsänkling snart när familjen reser bort och hälsar på mormor några dar.

Chefen är på semester den veckan och jag behöver inte motivera varför jag tänkte jobba hemma några dar, det är ju ändå semestertider och ingen har riktigt koll på vem som är var.

Jag har två veckor på mig att hitta bra argument för att inte ta ett riktigt race under den veckan.

Bra att jag börjar förbereda mig inför detta redan nu... det kommer att bli klurigt att lösa.

Vitis

Är så jälva trött! Mår ganska bra egentligen men är så jävla trött att det värker i kroppen. Sover djupt och tungt men vaknar med värkande kropp, lock i öronen och grus i ögonen. Kanske kroppens avgiftning och reparationsarbete som tar kraften ur mig. Har också en hel del pollenallergi som dämpar energin ganska mycket.

Mår ganska bra som sagt, förutom lite surdegar här på jobbet som jag inte riktigt (läs: inte alls) hunnit med. Ska se om jag kan beta av lite idag så jag kommer vidare och kan släppa det som tynger. Inte värt att må dåligt av jobbet, bättre att göra undan.

Tänker mycket på min FF/CF-vecka som kommer (Fru-Fritt/Chef-Fritt).

I "normala" fall skulle det innebära att ligga på soffan och dricka och kolla på Youtube hela dan, kvällen och natten, sen sova till eftermiddagen, skynda iväg och handla mer innan dom stänger och sen likadant igen tills familjen kommer hem. Visst har det sin charm men det tar så mycket mer än det ger. Det ger ju egentligen ingenting, bara skönt att stänga av hjärna några dar...

Klurar på ett upplägg som gör att jag inte snubblar ner i träsket den här gången.

Ingen risk för återfall idag iaf., skönt att slappna av lite försiktigt i det.

Vitis

Två veckor utan A.

Huvudvärken håller i sig och suget kommer och går.

Min fru vill gå i familjeterapi och skicka mig till behandlingshem och allt möjligt. Just nu är det för mycket på en gång. Kan jag inte bara få ha lite lugn och ro och försöka landa i tankarna på nykterhet?

Känner mig definitivt inte redo eller motiverad för nåt behandlingshem. Då måste jag involvera min arbetsgivare och min kollegor dessutom. Orkar inte det just nu.

Nu ska jag åka och köpa en storpack med extrasockrad choklad. Behöver den nu och ännu mer i bilen på väg hem från jobbet.

Christoffer

Känner igen symptomen precis :)
Håll ut nu - det blir snart bättre!!
Terapi kan vara bra då man ju ändrar sin personlighet i nykterhet vilket kan vara problematiskt för dig och din fru. Skapade en del friktion i min relation i alla fall...
Keep up the good work!
C

Vitis

Mycket förändring såklart. Mycket som kommer upp till ytan, sånt som legat vid sidan av vardagen när vi levt parallella liv på nåt vis. Jag i min bubbla allt som oftast... hon med sin oro. Hon vill prata, jag sluter mig inför det som är jobbigt att ta tag i. Inte bra...

Det är också mycket förtroende, respekt, närhet, kärlek och tillit som jag sumpat genom mitt beteende, som kommer att ta lång tid att bygga upp igen. Om nånsin, eller kanske på ett annat sätt med andra förutsättningar.

Att prata med en utomstående tror jag absolut är bra men det förutsätter att jag inte dricker. Gör jag det är ju alla försök att reparera meningslösa.

Just nu känner jag bara att det är mycket av allt, måste landa i det här innan jag orkar med värsta pådraget.

Usch vad jobbigt det är att vara nykter! ;-)

Tack för uppmuntran C!

Köpte en 10x2 pack med Twix choklad, spryr snart av sockeröverdos men är inte så A-sugen iaf.

Vitis

Har inte suttit vid nån dator på hela helgen och orkar inte skriva några inlägg på telefonen, har läst en hel del istället och det känns bra.

Nykter och ganska ok helg, jordgubbsplockning, diverse utflykter och massa bad i havet. Bara lilla familjen.

Inget speciellt sug i helgen men det brukar inte vara så farligt när jag är ledig eller är i sociala sammanhang, dricker hellre ensam vid andra tillfällen.

Fortfarande stor trötthet, känner mig totalt utmattad. Morgon, middag, kväll... Minnet spökar också en del, båda tydligen vanliga symptom i denna fas av tillnyktringen. Men, snart tre veckor utan A och jag har uppenbarligen överlevt så det är väl bara att bita ihop och hoppas att det klarnar upp.

Sorgen och saknaden efter A kommer i skov, motivationen går också upp och ner. Ibland känns det bara meningslöst, kan lika gärna säga hej då till livet och ta flaska.

Vet inte vad jag vill säga idag, känner mig mest förvirrad. Och tom. Väldigt tom.

Vitis

Veckorna rusar förbi och jag känner att jag väldigt lätt skulle kunna snubbla ner i gyttjan. Har läst mycket här men inte skrivit, orkar inte skriva på telefonen och har inte haft så mycket tid framför datorn.

Förra veckan blev allt upp och ner med jobbet och jag fick akut åka från Skåne till Bohuslän och stanna tre dar. Ensam på hotell med allt vad det innebär... gick bra, tur att det inte fanns nån A i minibaren och jag jobbade sent så jag kunde inte handla nåt och det var definitivt ingen bra ide att komma hem med några krognotor på kontoutdraget.

Det var alltså bara omständigheter som räddade mig. Hade jag haft nåt att dricka hade det nog gått åt snabbt.

Barnkalas m.m. i helgen så det var fullt upp, inga lägen att dricka eller ens tid att bli sugen. Naturligtvis ingen A hemma heller.

Nu är jag iaf. hemma, familjen är iväg i veckan och jag sitter och försöker fokusera på jobbet.

Det går uppenbarligen "sådär" eftersom jag sitter här... :-) ... tankarna spretar åt lite olika håll.

Vi får se var vi landar, idag känns det bra iaf.

Vitis

... att köra rakt ner i träsket.

En krånglande P-automat gav mig några sekunders betänketid och jag lyckades lura autopiloten som ville ta mig till en alltför välbekant butik. Åkte och käkade korv med bröd i Willys förbutik istället. :-)

Det var bara några sekunder som hjälpte mig att bryta impulsen. Konstig känsla var det iaf och jag funderar på hur jag skulle kunna utnyttja det fenomenet för att få lite bättre kontroll över mitt beteende ibland.

Tål att tänkas på...

Vitis

... nästan ett år senare.

Det blev ner i geggan igen. Inte så oväntat kanske.

Nykter i en vecka nu. Har tappat sugen för A tillfälligt men det vet jag ju hur det brukar gå. Trött och huvudvärk till och från men inga större besvär annars.

Uppe på den smala stigen för tillfället med lite bättre stödhjul hoppas jag.

För två veckor sen skrev jag ett långt mail till min chef, förklarade hela situationen. C-C till VD'n och min tålmodiga fru.

Förra veckan var jag hos företagshälsovården och pratade, lämnade några blodprov och diskuterade olika åtgärder.

På fredag ska jag och chefen på uppföljningsmöte med läkaren och diskutera min situation, behandling m.m. och ta nya prover för att kolla värdena.

Tråkigt det här men vi får hoppas att det leder till nåt bra i slutändan.

Evigt ung

Grattis till att du tagit dig tillbaka till den smala stigen igen!
Vad starkt gjort att du förklarade för chefen och frun! ?
Bra gjort att du är på rätt spår med läkare och prover.
Jag hejar på dig och håller tummarna för att allt blir bra för dig! Ska läsa hela din tråd.
Själv är jag på dag 10 efter att jag nu erkänt för mig själv att jag är alkoholist.
Ha en skön vit kväll!

Ellan

Hej Vitis,
Att våga be om hjälp och framförallt ta emot hjälpen kräver mod. För mig var det nyckeln till nykterheten. Jag åkte iväg för behandling vilket var oerhört avgörande. Jag kunde inte bryta med alkoholen på hemmaplan med alla krav, måsten, vanor etc. Sedan har jag lämnat prover och går på möten. Nog om mig... Hur känner du inför ev alternativ? Ta hand om dig, det är du värd.
Kram Ellan!

Blåst

... önskar dig stort lycka till. Bara för att det inte gick hela vägen förra gången så betyder det inte att det inte skulle göra det nu.

Vitis

Räknade ut att jag druckit motsvarande ca 800 flaskor vin sen jag skrev här senast.

Att ta upp det här med min arbetsgivare var ett stort steg, men förhoppningsvis den sista tröskeln för att kunna ta tag i detta på allvar.

I alla tidigare åtgärder har jag känt mig mer anonym och jag har mest spelat "duktig patient". Inte behövt förhålla mig till nån längre uppföljning eller insyn i mitt dagliga liv.

Nu blir det lite annorlunda, vilket jag hoppas kan sporra mig. Detta kombinerat med en seriös behandling.

Ska försöka hålla mig kvar här på forumet, alla era berättelser betyder mycket.

Vitis

Sitter på kontoret och det är ganska lugnt idag. Känner inget speciellt sug och att ens tänka på att dricka idag vore ju inte så smart om jag nu ska gå och ta prover imorrn.

Ett litet troll i bakhuvudet säger att jag borde passa på att dricka imorrn efter provtagningen istället... har inte bestämt mig om jag ska lyssna på det. Det beslutet får vänta tills imorrn.

Fick en timme i bilen med chefen igår. Lite obekväm stämning, tyckte jag... han var mest glad att jag tagit steget och bett om hjälp. Det är ju ingen rolig situation jag utsätter honom för heller trots allt. Har nog orsakat honom en del huvudbry.

Vi har bra kontakt iaf. utan att det blir tjatigt eller påträngande.

Vitis

En dag till att ta ställning till.

I eftermiddag ska chefen och jag till företagshälsovården och diskutera handlingsplan. Lite svårt att fokusera på arbetet just nu, tråkigt jobb vid skärmen som är svårt att fokusera på vilken dag som helst. Men just nu är det lite mer tankar än vanligt.

Hoppas få lite provsvar, mest av nyfikenhet, är inte typen som oroar mig för hälsan direkt. Vet inte vilka prover det var jag lämnade sist, tror det var för CDT och PEth.

Chefen och jag är överens om att försöka hitta en modell med öppenvård, regelbunden provtagning och uppföljningar med läkare och behandlingsmottagning. Behandlingshem skulle inte funka, eller iaf. bli väldigt omständigt, pga. familjesituation och allt annat som händer hemma.

Nån som har erfarenhet av öppenmottagningarna hos "En Dag i Taget"? Finns i Malmö och Lund bla.

Mimmla

men kommer att gå en 20-veckors behandling på "en dag i taget" efter sommaren. Hade varit intressant att höra om andras erfarenheter och synpunkter...

Vitis

veckor finns som alternativ. Tror att jag också kommer att börja efter semestern.

Vitis

... men bott i Skåne i snart 20 år.

Min arbetsgivare finns strax utanför Malmö, jag bor på Österlen.