Hej, varit med här ett tag, men det är första inlägget här. Har fått hjälp i öppenvård en gång och även varit på aamöten några ggr. Har alkolism som ett rakt nedstigande led från båda mina föräldrar och hur långt som helst i släktleden. Känns som jag i hela mitt vuxna liv försökt undvika alkohol, vilket har resulterat i att motsatsen har uppstått, alltså undvikit, hetsdruckit, unvikit, hetsdruckit osv. Egentligen vet jag att jag absolut inte kan ta en droppe , men självklart är jag ju där och tror och intalar mig själv. Den här gången går det nog.....min Karl är allvarligt bekymrad, över mig och sig själv förstås. Han har börjat markera spritflaskorna och bevaka mig. Medberoende. Mina barn börjar ledsna på mina löften om nykterhet, ja alla börjar ledsna inklusive mig själv. Har heller inget att skylla på. Som dåligt förhållande, psykisk ohälsa( får jag ju av alkohol förstås) men grundpsyk, arbete . Socialt har jag dragit mig undan och föredrar numer att dricka ( mycket) för mig själv. Märker hur alkoholen blir till besatthet och jag kör ungefär samma mönster. Några dagars nykterhet, planerat drickande, gömma alkohol osv. Nu har jag iallafall varit nykter i 3 dagar och har väl tittat upp från bottenlös ångest från den skandalfyllan senast, som jag såklart gjorde bort mig och inte kommer ihåg ett skvatt av. Ska försöka skriva regelbundet och även besöka ett aamöte imorgon. Skönt att skriva av sig och vilka kämpar ni är här inne. Tar en dag i taget nu. Vi hörs!!

Vitmosssa

Tack. Just nu är det jobbigaste att min man är så arg på mig. Känner inget stöd från hnm alls tyvärr. Men förstår hnm, jag har ljugit så många ggr om mitt drickande.

Det är inte det man säger som förändrar, utan de man gör. Visar du honom att du är nykter en dag i taget , så mjuknar han snart ska du se. Lova inte guld och gröna skogar. Det brukar sluta i svek, iallafall för mig. Jag säger nu, att jag ska göra mitt bästa och tar en dag i taget. Kan lova dig att min gubbe var väldigt arg, bekymrad och besviken för bara 15 dgr sedan. Men han mjuknar mer o mer.

Vitmosssa

Åh tack för de orden! Hoppas det gäller min man med... Känner mest dåligt samvete inför barnen såklart. Och utöver att de påverkas av mitt drickande påverkar hans mående och matthet, uppgivenhet dem oxå...?

Tack för stöd och respons. Idag var jag tillbaka på jobbet igen. Stressigt och halvkul sådär. Har tänkt på alkohol och haft sug, som liksom pratar i huvudet på mig. Det låter som vanligt, att jag kan ju dricka lite grann, eller smygdricka bara en gång till. Med god mat o rödvin. Förnimmer nästan känslan av ruset oxå. Starkt lockande vill jag lova. Ja ja, rösten får väl traggla på med sina lockelser, 24 h pallar jag lätt. Dessutom är nog antabusen kvar i kroppen ff. Imorgon ska jag powerwalka med dottern min, ska bli skönt å röra på sig lite. Kanske lite rörelse skrämmer bort den förrädiska alkodjävulen för ett tag. Natti alla kämpar.

Mindre sug idag, men jag e inte på topphumör. Gått en ordentlig promenad med dottern. Det var avslappnande. Positivt är att jag äter bättre oxå. Inte lika sugen på skräpmat. Undrar om det har med alkostoppet att göra? Jag menar, snabba kolhydrater funkar ju som socker och går till belöningssystemet i hjärnan, på samma sätt som alkohol. Och nu när jag varit nykter ett tag, så kanske belöningssystemet lugnat ner sig något.... Ja så man funderar på kvällskvisten, vad vet jag. Förutom att jag ska vara nykter 24 h till. Kram till er alla

Dag 19 börjar känna mig bättre, mer glad och känner mer känslor. Lite sentimental på nåt sätt, och xtra snäll:-)). Tror känslorna är lite hoppiga så här i början. Men jag känner iallafall. Inte bara ångest och bakrus. Kör 24 h till. Kram alla kämpar

Visst är det härligt när sinnena och känslorna återhämtar sig, obedövade av alkohol och bakfylla.
Och nog kan det gå upp och ner i humör och välbefinnande även när man lever nykter, men då är det de naturliga svängningarna, samt sånt som beror på yttre omständigheter. Sammantaget mår man dock mycket bättre än när man dricker.

Så, njut av nykterheten och fortsätt på den rätta vägen

Tre veckor nykter :-) känns skönt. Märker att jag inte gör av ned så mkt pengar längre. Mycket har gått åt till alkohol . Sammanfattning....ingen alkohol=rikare, smalare, piggare, gladare, bättre relationer, roligare. Varför dricker jag egentligen??? Kram alla rara

Bra jobbat, ja jag undrar också - varför dricker jag egentligen? Mår så dåligt av alkohol. Men nu är jag nykter igen :-).
Om du kommer på svaret på frågan meddela gärna.

Ja Sisyfos , det är väl beroendet, samlat med personligheten och en gnutta socialt arv, liksom lite medfött arv.....själv har jag alla komponenter, så egentligen ska jag inte vara förvånad . Jag har förresten övat duktigt oxå, på att dricka alkohol. Så jag får vål tillägga, kemiskt beroende. Hm inge vidare, men en dag i taget bara. Det är vad jag klarar. Men ett tu tre så är jag inne på dag 22 nykter. Lycka till på din resa o kämpa hårt.

Idag har jag varit nykter i 25 dagar. Att det gått som på räls är att ta i, men det känns i kroppen min att jag inte druckit på ett tag. Känner mig mer stabil o inte så trött bla. Men nu är alkodjävulen verkligen efter mig. Gubben har rest bort och jag ska vara ensam i hans hus.... Oxå ledig från jobbet passande nog.... Ja ni kan ju tänka er i vilka banor mina tankar går. Känns verkligen jobbigt att stå emot, så extremt lockande... Ja ja vi får se, 24 timmar till pallar jag iallafall. Kram alla kämpar därute

allt det positiva med nykterheten i medvetandet, och använd det som motvikt till alkoholdemonens lock. Ta sedan hjälp av din starka vilja och sunda förnuft, så klarar du dig från snedsteg.

Kämpa på, styrkekram

Då tog jag ett återfall. Det gick inte att motstå.... 3 l vin på 2 dgr. Det var mysigt i ca 1 h, sen blev jag för full och idag mår jag inte bra. Får nog ta antabus några veckor nu, eftersom jag triggat igång mig igen. Har jag lärt mig nåt då?? Ja att alkodjävulen är otroligt stark, men jag tror att för varje gång man klarar att stå emot blir jag starkare. Att det enda man behöver tänka på är att INTE TA DET FÖRSTA GLASET. Denna gång ska jag inte smyga utan vara ärlig, börjar här i forumet och ska berätta för gubben oxå. Det är inte lätt att bli nykter, men de är fan inte lätt att vara full heller. Gör en omstart helt enkelt, usch vad jobbigt. Det är inte synd om mig, men lite ömklig känner jag mig allt , och skamsen, och och och ja ni vet. Kram alla kämpar

Du blir förhoppningsvis en erfarenhet rikare på det här lilla återfallet. Jättebra att du börjar skriva här igen. Nu är du med på den nyktra vägen igen, och som du skriver så gäller det att vara bestämd på att aldrig ta det första glaset. Du fixar det här om du vill. Ta en dag i taget.

Stöd och styrkekram