av LenaNyman

Jag vrålar. Gud, kan man inte bara få dö någon gång. Jag är less.
Gud säger: "Ja, du ska få dö någon gång."
Men för fan, får jag lov att gå av skiftet nu i eftermiddag?

Jag fattar inte varför jag föddes och jag är trött på att plågas. Och jag super till mig en stunds vila.

anonyMu
tors, 2016-06-16 - 20:17

Min käraste Nyman,

vad jobbigt att det fortfarande är obra hörru. Vad kan vi göra åt detta? Är det egentligen något annat som skaver i själen än alkoholen? Något som pockar på att komma fram och som brukar stängas inne med hjälp av alkohol? Hur känner du dig?

Vad vad det du skrev till mig... Lugn Hildur - det är bara vals... typ. Skriv gärna och reflektera lite. Om du vill alltså.

Stor varm kram och massor med pussar och ett lass med styrka och kärlek också

anonyMu
tors, 2016-06-16 - 20:19

... och just det... om du någonstans funderar på att du inte mådde så dåligt av alkoholen, så läs din fantastiska tråd från början... Jag roar mig med att läsa in min ursprungliga "staplande steg" emellanåt... Det hjälper ganska bra ibland. P&K

LenaNyman
tis, 2016-06-21 - 12:15

Å fy, så stelbent jag känner mig. Ovan vid att vara här. Tacksam över att ni skrivit och undrat och brytt er, tusen tack.

Vet ni? Jag tror jag precis kommit på vad problemet är. Känner ni till den här listan, "Tio tips för att bli olycklig"? It goes like this:

1. Gnäll på allt.
2. Leta fel.
3. Jämför dig med andra, framför allt såna som verkar ha det eller vara bättre än du.
4. Var missunnsam.
5. Fokusera på allt du inte har och inte är.
6. Undvik nuet; älta i stället det som varit och oroa dig för det som eventuellt kan hända i framtiden.
7. Skyll dina problem på andra.
8. Påpeka människors brister.
9. Var misstänksam.
10. Var kritisk, även mot dig själv.

Precis så här har jag gjort! Framför allt har jag marinerat mig i kalasdåliga tankar om mig själv - och trott stenhårt på varenda en. Nu när jag fattat vad jag pysslat med (oj, så omedvetet och automatiserat vissa saker sker och löper och skenar...) så skapas just den här distansen till the Issue som jag behöver för att börja handskas med det.

Kära ni. Fan, vad drygt det är att vara människa ibland. Snart är det midsommar också. Man ska vara trevlig och umgås och se sketalycklig ut. På ett naturligt sätt också. Men äh, det är ju bara vals, Hildur. Kring den jävla stången.

Kärlek till oss nu. Massor av den varan. Vi bara häller i oss en massa smarrig kärlek, badar i den, skvätter runt med den och vispar iväg kärleksnovor rätt i solar plexus på varenda en.

För så ska vi ha det.

<3

Levande
tis, 2016-06-21 - 12:43

Skall sätta upp den på jobbet där några energivampyrer är och de behöver se den.
Dina ord alltid så bra att läsa, ha en fin dag

PP
tis, 2016-06-21 - 21:53

Världen är brutal, jaaa det är väl ungefär listan den gamla Ugglalåten handlar om. Hmm, ja allt för mycket av min energi, tid har jag nog ägnat mig åt dyngan på listan.Fint att du är tbx. Nu tar vi en liten svängom Hildur :-)
//PP

LenaNyman
tors, 2016-06-23 - 07:57

Tror minsann att det tungsinta självplågeriet börjar tappa i effektivitet. Oh, så vederkvickande och befriande att slippa dessa hala grönslemmiga ankarkättingar som drar ner en i djupet.

Levande, Vilja och PP; tack! Levande, du synes mig som en sån skön människa. Och ni två, PP och Vilja; haha, ni är ju bara för söta! Nästan lite Piff och Puff över era meningsutbyten på sistone. :D

Det börjar bli dags att dra iväg för midsommarfirande. Träffade en barndomskompis i går, vi hade inte setts på länge. Det blev tal om alkohol och han blev förvånad över mitt vita tillstånd och undrade lite försynt vaffö de förda. "Äsch, jag blir ett sånt fyllo när jag dricker."

Ibland är det som en förfriskning att vara lite rått oförblommerad. När det passar sig, förstås.

Kära oss. Från oss alla till oss alla; en riktigt avslappnad och görgo midsommar! Puss och kram på oss!

LenaNyman
fre, 2016-06-24 - 10:00

Något av det härligaste som finns är att vakna älvlikt fräsch och liljekonvaljvit i sinnet. Kommer alltid att värdesätta det tillståndet.

Vänner, vaniljvispar, vildhjärnor, veteraner, vackra varelser & väsen; hör upp, ty i dag är det midsommarafton. Det finns många sätt att fira på och jag har siktet inställt på det sätt som ger mig ett angenämt midsommardagsuppvaknande.

Förresten, har just du som läser det här nu tänkt på vad skön filur du är?

Smällsmackpussar! ?

Krumeluren
fre, 2016-06-24 - 10:11

Underbara LenaNyman!
Precis så härligt känns det när man vaknar upp efter en dag UTAN alkohol! Det är så underbart! Det gäller att aldrig glömma det och det är därför det här forumet är så fantastiskt! Tack alla ni som skriver här, det är ett oerhört stöd och hjälp speciellt när förnekelsen börjar knacka en på axeln....
Ha en fantastisk midsommar och njut av ett magiskt midsommardagsvaknande utan ångest och huvudvärk.
????????

anonyMu
mån, 2016-06-27 - 08:19

Älskade gullefjun,

verkar som du är lite gladare igen? Hoppas det. Hoppas också att din midsommar blev riktigt, riktigt bra!

Ha världens bästa dag idag - för det är du mer än väl värd vännen! Puss i pannan <3

LenaNyman
mån, 2016-06-27 - 16:24

Hallojsan på er!

Krumeluren; precis så!
Vilja; haha, kära du, blir på så gott humör när du ... ja, liksom, när du är du!
Muris; love you!

LenaNyman
mån, 2016-06-27 - 17:12

Jag har saxat följande från PP:s tråd. Det är Muränan som skriver och det hon skriver sätter ord på precis det jag haft på tungan men aldrig formulerat själv. Tack Muris för denna ädelsten!

"Din kommentar om kämpande påminner mig om att du frågade för ett tag sedan vad jag menade när jag skrev det. Ska försöka förklara - utan att skriva ut hela personnumret... Jo, psykologen och jag körde liksom fast efter ett tag. För min del handlade det om att jag inte längre hade förmågan att känna ilska och bli arg. Istället för att känna tryckte jag effektivt undan det, vilken i sin tur skapade en outhärdlig ångest. För att komma i kontakt med de undanträngda känslorna, så måste jag våga och orka försöka lära mig att känna igen. Varje gång jag försökte tillsammans med psykologen, så slog alla försvarmekanismer på. Jag fick yrsel, domningar i hela kroppen, synbortfall osv osv. När jag pressade mig som mest, så slog hjärnan av och jag blev helt nollad. Var nära att svimma flera gånger. Så mycket kämpade hela mitt jag emot - allt för att slippa känna. Det här var mekanismer som jag aldrig själv förstått att jag hade. Det skedde helt automatiskt. Men för att kunna bryta detta, så måste man utsätta sig för det om och om och om igen. Den enkla vägen är ju att stoppa och säga att jag känner inget, det går inte, jag orkar inte, det är omöjligt, det är tomt... Den jävligt svåra vägen är att försöka stanna i det obehagliga och övervinna det. Att till slut äntligen våga känna, att våga ta ansvar för sina aggressioner och därigenom inse att det inte är farligt, att jag klarar av det här, att det går bra... att ångesten försvinner om jag klarar det här. Det var här någonstans som psykologen sa att om jag inte kämpar mer, så kan han inte hjälpa mig att komma längre. Det räcker liksom inte att gå till någon och "höra" vad som är fel och hur man ska rätta till det. Ska det bli någon verklig förändring måste man jobba med sig själv, utmana sig själv och själv inse vad jag måste göra och sedan inse att jag klarar att göra det. Kämpa alltså.

Nu vet jag ju inte vad som tynger just ditt hjärta och det kanske du inte gör själv heller. Det som som jag skriver ovan gäller alltså för mig och är en beskrivning av min väg till bättre mående. Men den generella slutsatsen är i alla fall att ingen terapi gör sig själv. Ingen blir särskilt bättre av att "gå och lyssna på en terapeut". Utan det handlar om att våga och orka lyssna inåt och försöka ändra sig själv. Jag förstod nog aldrig tidigare vad det innebar att jobba med sig själv. Men nu vet jag... ;-)"

Jag vill säga mer till mig själv om detta, men nu kallar annat.

anonyMu
ons, 2016-06-29 - 08:55

...uj... nu blev jag röd om kinderna... Finaste, goaste Lena - saknar ord - men så klart att just du, om någon, förstår. Det kanske är dags för dig också? Du vågar! Det verkar btw som om du mår lite bättre igen? Stämmer det?

Hur eller hur - du är en helt underbar person och jag är oerhört glad för att våra vägar korsats... även om det är på ett anonymt forum...

Löv u hur mycket som helst <3<3<3

LenaNyman
mån, 2016-07-11 - 12:33

Det här är andra sommaren jag är nykter. I år gnisslar det lite, måste jag säga. Bara ett exempel: jag och Lucas kom hem i fredags med varor från Systembolaget. Vi skulle ha gäster och i påsarna fanns drickbart för alla smaker. Jag tittade på dom flaskor som var avsedda för mig och knorrade, mest på skämt men lite på allvar. Det har varit några såna knorranden, nämligen, och Lucas tar det storstilat. Lätt i tonen kan han då avdramatisera min fåfänga och tillfälliga längtan med att säga saker som "Äh, det är inte lönt, du skämmer bara ut dig" eller "Nej, det finns risk för såna efterskalv".

Nykterheten kommer inte gratis. Det kostar. Men det andra alternativet kostar mer.

Stingo, jag såg ditt namn när jag loggade in. Jättekram på dig. Och Muris; jag säger bara dito, dito, dito! Och till alla här på forumet; vi längtar efter att bli bättre, dugligare, rättare och sannare versioner av oss själva och vet ni? Det måste vi bara älska oss själva för.

Glad sommar.

<3

LenaNyman
tors, 2016-07-14 - 21:58

... ödets försyn ville ge mig en liten påminnelse om dom fulla dygn som nu flytt hittade jag härom kvällen ett kvitto i en bok jag bestämt mig för att åter läsa. Det var från sista utlandsresan i marinerat tillstånd. På flyget hem hade jag köpt två Jägermeister, en Pernod, en Oban och en Auchentoshan. Jomenvisst, dom skulle ju passa finfint i barskåpet. Nämen oops, jag hann visst dricka upp dom innan dom hunnit acklimatisera sig ordentligt därhemma...

Tack, kära försynta öde för den fingervisningen till en smått närsynt och halvglömsk världsmedborgare.

Sisyfos
fre, 2016-07-15 - 10:41

Blir så glad när du skriver inlägg LN. Tänker svara, men hittar inga ord. Men du lyckas vara på pricken. Komma med små påminnelser för dig själv och för andra. Man behöver det, små påminnelser om sitt förra liv. Jag är inte helt stabil (och det blir man kanske aldrig om man inte lägger av helt) men livet och a är helt ok, under kontroll kanske, men just nu många funderingar på a igen. Tar för mycket tid detta, skulle hellre fundera på nåt roligare. Kramar till dig!

LenaNyman
fre, 2016-07-15 - 14:44

Ja, man behöver dom små påminnelserna. Det går förstås att tänka sig till dom också men att få en påminnelse rakt upp i fejset bara så där är mycket effektivt och välgörande för intentionen att fortsätta på vägen.

Jag har ökat i vikt under den här tiden som jag lagt ner alkoholen och snusen. Så det är inte stabilt här heller. Jag har ramlat in i ett excessivt snacks- och godisätande. Först nu har ekan börjat sluta kränga tillräckligt för att jag ska få ro att mobilisera när det gäller även det. Som Muris säger så är det samma tendenser, samma slags beteende och mekanismer som är i farten. Jag försöker att inte stressa upp mig. Trots allt har jag på ett år och en vecka satt stopp för två beroendeyttringar. Det här med vikten ... jag har problematiserat min vikt i stora delar av mitt liv, ibland "rättfärdigt", ibland inte.

Kram på dig med, S! Vi puttrar vidare bland skären och arbetet med sjökortet fortsätter.

Ebba
mån, 2016-08-01 - 10:51

Hej Nyman!

Jag hoppas att du mår bra.
Jag flänger hit och dit, känns som att jag är på turné.
Glömmer vilken stad eller land jag befinner mig i.
Det är slitsamt och jag har till och med fått lov att köpa rena kläder för jag har inte hunnit tvätta.
Igår såg jag en örn (tror jag?) den gled ovanför mig och jag stannade, stod och såg på den. Det var bara den och jag, som att den hade uppvisning för mig. Jag kunde inte sluta le. Uppvisningen och dess sätt att flyga, glida och svänga kändes som själva livet när det är skönt att leva.

Igår såg jag även fem små vita fjärilar som fladdrade runt lila blommor. Jag låg i en hängmatta och tittade på dem, som ballerinor som dansade.

Sen brakade hängmattan, det gjorde så jävla ont, jag blev så rädd också att jag grät lite och svor. Idag har jag blåmärken.

Kram

Sisyfos
mån, 2016-08-01 - 12:33

Underbart Ebba! Vet att det var till LN, men jag tjuvläste.
Varför kan man inte bara få ligga och njuta nån gång i lugn och ro utan attverkligheten gör sig påmind?

Ebba
mån, 2016-08-01 - 12:41

Helt okej härliga Sisyfos :)
Tänker mig att du tar in hennes post och vattnar hennes blommor under tiden hon sitter på en vacker terrass, dricker lemonad och skriver världens bästa bok, klart att du får läsa vykortet <3

LenaNyman
lör, 2016-08-06 - 22:38

Hej och hallå!

Vad kul med vykort, tack så hjärtemycket! Låter intensivt med ditt turnerande, Ebb, låter som värsta tågluffen. Men du, jag har också ränt, och mer blir det till veckan. Fast jag vet att jag hela tiden är i Sverige.

Oj, vad det känns länge sen sist. Hur har vi det allihopa här inne? Såg på teve om att alkohol numera anses skadligt även i små doser och då blev jag extra nöjd med att ligga i torrdocka. Det sliter på hälsan att oroa sig för sin hälsa.

Tänk vad förbaskat bra det här forumet är ändå. Jag har sen en tid tillbaka tänkt extra mycket och med extra mycket inlevelse på alkohol. Gnölat inför Lucas och tänkt för mig själv att jomen, visst skulle jag väl ändå kunna... Nu, efter så lång tid och allt det där. Men se, den gubben går inte! För jag är en medveten forummedlem, jag! Här har jag lärt mig att det oftast skiter sig om man ger efter för såna inbilska tankar. Måhända skiter det sig inte vid första återträffen, eller andra, men ack, skiter sig gör det sannolikt. Vem vet om man kan ta sig ut ur labyrinten den gången? Säkrast att låta bli. Lugnast och tryggast och klokast att avstå från alkoholcomeback. Lättast också.

När jag äntligen hittade ut ur den vinhöljda labyrinten så påbörjade jag en resa. Jag trodde det handlade om en resa mot nykterheten men det har visat sig att resan är mer genomgripande än så. Ett förbättringsarbete på alla plan är inlett och alla mina jag på alla mina plan räknas och ska med. (Usch, nu fick jag politikervibbar helt plötsligt). Vem hade kunnat räkna ut det scenariot på förhand?

Ja, kära nån så det kan gå när man plötsligt inser att man sitt öde rår på.

Pusspuss!