Är ny på detta forum och behöver mest skriva av mig och prata med andra i samma situation. Och till de som lyckats bli nyktra, eller förändrat sitt drickande - det är en stor inspiration
Jag började dricka när jag var 12 och nu är jag 23. Det gick snabbt för mig att utveckla ett beroende och just nu är det som så att det håller på att förstöra mitt liv
Det som skrämmer mig är att jag utsätter mig själv för så fruktansvärda saker när jag dricker
Jag låter äldre män utnyttja mig, tillåter mig själv att behandlas som skit och efteråt mår jag naturligtvis väldigt dåligt vilket gör att jag dricker ännu mer, och sen blir det en ond cirkel av alltihopa
Visserligen var det mycket värre på den fronten när jag var yngre, men det händer fortfarande och ganska ofta att jag hamnar i riktigt farliga situationer
Det är tur att jag är anonym här annars hade jag aldrig kunnat skriva dessa saker tror jag
Jag vet inte vad det är som gör att jag dricker men enda sedan min första fylla har alkoholen varit viktig, blivit viktigare och de senaste åren har hela mitt liv kretsat kring den.
Det är något slags tomrum som alkoholen har fyllt upp men i dagens läge har den bara gjort tomrummet ännu större
Har dessutom utvecklat en väldigt hög tolerans vilket skrämmer mig då en tjej i min ålder borde dött av dom mängderna jag faktiskt dricker
Jag hinner ju aldrig bli promillefri utan börjar direkt på morgonen igen
Jag vill inte låta som ett offer men det känns väldigt hopplöst
Jag har varit på behandling, provat antabus (som jag dessvärre inte tålde så jag fick sluta på läkarens inrådan) och Campral
2 gånger har jag lyckats med att vara nykter en längre period, först 7 månader på behandlingshem och den andra omgången var det 3 månader med hjälp av Beroendemottagningen och mediciner
Den sista gången gick allting väldigt bra, jag skaffade jobb, började träna och påbörjade en KBT-terapi
Men jag kunde inte släppa tanken på rus
Så tillslut började jag överdosera den sömnmedicin jag fick utskriven för att få ut en effekt
Sen tog det inte lång tid innan jag drack och hamnade i samma banor som innan
Och det var början på detta 6 månader långa drickande som jag nu bestämt mig för att bryta
Just nu mår jag skit då jag slutat nästan tvärt, men har tagit en Sobril
Min tanke är att bli nykter nu, och göra något åt min livssituation
Känner bara en helt ofantlig ångest då jag förmodligen kommer vara skuldsatt resten av mitt liv pga. de sms-lån jag tagit och det faktum att jag gjort bort mig totalt inför alla i min närhet
Ibland märks det inte att jag är full och då kan ju folk tro att det är min personlighet när det i själva verket är alkoholen som talar och handlar och inte den jag egentligen är
Och sociala medier har ju inte gjort det bättre precis
Det är bara pinsamt alltihop
Det blev ett långt inlägg men jag ville som sagt skriva av mig
Och tack för att detta forum finns!
Har skrollat igenom några trådar och det finns mycket här att hämta