Jag får lov att starta en ny tråd, min förra hade jag gett namnet 'Har gått sönder' men jag är härdad så just 'Den härdade' passar bra nu.
Nåväl, jag läser även på 'missbrukarsidorna' och det slår mig hur ofta de kallar sin situation för att vara i 'alkoholträsket'. Inget märkvärdigt med det, men vi som sitter på den här sidan sitter i 'medberoendeträsket'. Jag såg att mulletant skrev det någonstans. Och det är så sant. Jag inser att alkoholisten och den medberoende är två sidor av samma mynt. Så jag ser mig som en slags varelse, en själlös, som aldrig får frid. Som inte är jordad. När banden släpper, DÅ kommer jag att bli fri och jag kommer att få frid.
Jag och maken var bortresta på semester och ibland kikade hans gamla jag fram och jag KÄNDE IGEN honom. Det var så länge sedan.
Min högsta önskan är att hitta tillbaka till min man.
Jag förstår vad mulletant menar när hon säger "att ta makten över sitt liv" och att "balansen i förhållandet förändras". Jag vill dit. Jag vill, jag måste, börja gå på Al-anons möten. Jag har sagt det flera gånger men har varit så orkeslös. Men jag klarar inte att läka mig själv. Så det är alldeles utmärkt med Al-anons möten här i närheten. Mulletant har sagt flera gånger om att se sin smärta. Jag vet att jag har några ton obearbetat material inom mig. Jag är uppvuxen så att man inte ska vara ledsen, inte visa sig ledsen och så. Så det flickebarn jag var, jag bet ihop och ångade på. Och min mors psykiska sjukdom gjorde att jag satte mig lite på undantag. Jag började vänta. VÄNTA. På att något eller någon skulle komma och hjälpa mig.
Ja, herregud.
Kram från Ursula