av Ursula

Jag får lov att starta en ny tråd, min förra hade jag gett namnet 'Har gått sönder' men jag är härdad så just 'Den härdade' passar bra nu.
Nåväl, jag läser även på 'missbrukarsidorna' och det slår mig hur ofta de kallar sin situation för att vara i 'alkoholträsket'. Inget märkvärdigt med det, men vi som sitter på den här sidan sitter i 'medberoendeträsket'. Jag såg att mulletant skrev det någonstans. Och det är så sant. Jag inser att alkoholisten och den medberoende är två sidor av samma mynt. Så jag ser mig som en slags varelse, en själlös, som aldrig får frid. Som inte är jordad. När banden släpper, DÅ kommer jag att bli fri och jag kommer att få frid.
Jag och maken var bortresta på semester och ibland kikade hans gamla jag fram och jag KÄNDE IGEN honom. Det var så länge sedan.
Min högsta önskan är att hitta tillbaka till min man.
Jag förstår vad mulletant menar när hon säger "att ta makten över sitt liv" och att "balansen i förhållandet förändras". Jag vill dit. Jag vill, jag måste, börja gå på Al-anons möten. Jag har sagt det flera gånger men har varit så orkeslös. Men jag klarar inte att läka mig själv. Så det är alldeles utmärkt med Al-anons möten här i närheten. Mulletant har sagt flera gånger om att se sin smärta. Jag vet att jag har några ton obearbetat material inom mig. Jag är uppvuxen så att man inte ska vara ledsen, inte visa sig ledsen och så. Så det flickebarn jag var, jag bet ihop och ångade på. Och min mors psykiska sjukdom gjorde att jag satte mig lite på undantag. Jag började vänta. VÄNTA. På att något eller någon skulle komma och hjälpa mig.
Ja, herregud.
Kram från Ursula

Lyra
fre, 2016-08-05 - 05:47

Gå till alanon. Det kan hjälpa. För mig var det en start. Berätta för andra. Jag har berättar för många nu. På jobbet, i vändkretsen. Av ca 15 som jag har berättat för har alla utom två någon i sin familj sommar alkoholproblem, mamman , pappan, morfar, bror som sitter i fängelse. Du är inte ensam!!! Att känna sig ensam är det som sakta sakta bryter ner dig och till sist förgör dig, det är min sanning,

Varför ska du skämmas?

Det är okej att hata alkoholisten och älska personen,

Kram

Miriam
tis, 2016-08-09 - 16:47

Tack för ditt inlägg. Du beskriver på ett tydligt sätt den situation du befinner dig i och hur du också kan tänkas ha påverkats av tidigare erfarenheter gällande möjlighet att visa egna behov/tankar/känslor. Det är svårt för de allra flesta, men är man dessutom uppväxt med vissa "krav" på hur man behöver vara för att vara så mycket som möjligt till lags för någon annan, kan det bli ännu svårare att prioritera sig själv i vuxen ålder. Jag tycker också att du ska söka dig till någon anhöriggrupp för att få stöd. Du kan ju alltid prova en gång och se vad du tycker. Det finns även möjlighet att ringa till Alkohollinjen för att få prata med en rådgivare både gällande egna och andras alkoholvanor, därifrån kan du få vidare hjälp och hänvisning. Läs mer på: http://alkohollinjen.se/

Allt gott,
Miriam Alkoholhjälpen

Ursula
tors, 2016-08-18 - 17:40

Jag har fått lite mer energi och nu i veckan skulle jag iväg till mitt första möte på Alanon. Och så är det SEMESTERSTÄNGT!
Det märkliga var min mans reaktion när han började förstå mina planer. Han var inte "redo", sa han, och han frågade om jag skulle dit och prata "skit" om honom. Jag blev så förvånad. Han som, när han i början gick på sina AA-möten, uppmanade mig att gå också. Men sen har jag insett: jag tror att han går dit o fejkar.
Det är inte lätt här i världen.
Så till Eva-Karin som skrev hårda ord i min förra tråd: du har så rätt i det du skriver och att jag börjar på Alanon innebär att jag tar ett initiativ för förändring. Jag är rädd, vet inte vad jag ska förvänta mig. Det blir nästa vecka. När min man är på AA-möte är jag på mitt möte i lokalen bredvid med Alanon. Är det någon som har erfarenhet av att gå parallellt, sådär? Är det att undvika eller spelar det ingen roll?
Vad ens barn beträffar, jag önskar att jag hade gjort saker annorlunda för att visa att de har en frisk mamma. T ex inte godtagit hans versioner av allting, men hur skulle jag veta det, att det han sa var av sjukdom, och att mitt tassa-på-tå-liv var "medberoende"? Och sen har jag insett..att människor (och barn) på något sätt 'metaboliserar' väldigt mycket. När jag läser om människor som överlevt fasor och som gått vidare..det ger mig tröst. Min man kan inte styra o ställa med mig något mer. Den tiden är över då jag tassade på tå. Och jag hoppas innerligt att barnen har med sig i bagaget förmågan att metabolisera.
Ursula

Ursula
tors, 2016-08-18 - 17:53

Hur man än skriver så är det alltid något som är oklart: min innerliga önskan är att barnen har förmåga att välja rätt, välja det som är bra för dom. Sen är det bara så, att alla får sin dos av smärta här i livet och det är där som jag hoppas att barnen är kapabla att metabolisera.

Ursula
ons, 2016-09-07 - 13:01

Äntligen.
Jag har varit på möte hos Al-anon. Mitt huvud var inte alls med innan, det var mina fötter som travade iväg med mig. De visste vad jag måste ta itu med. Nåväl. Det var befriande. En befrielse. Att börja. Min kropp är mindre spänd. Mindre spänningar i kroppen.
Många, majoriteten, som var där hade någon förälder med missbruk, så att det kommer att bli smärtsamt. Jag vet det.
Ursula

Lyra
fre, 2016-09-09 - 06:55

Min fråga fick ju sitt svar här! :) så bra att du kom iväg och att det kändes givande. Jag måste nog komma iväg jag med igen. Det där med att din man helt plötsligt inte var redo känner jag igen. I mitt liv först när ja bestämt mig för att sluta förändra alkoholisten och istället mina egna val så började det gå framåt istället för runt, runt i cirklar. Visserligen myrsteg framåt, men ändå framåt! Kämpa på. Hoppas du kan få uppdatera din tråd från den härdade till nåt nytt spännande med lite smått tillförsikt i inom en inte alltför snar framtid! Kram