Hej! Jag är ny här. Är sambo med en man som är alkoholist:( Vi har två barn tillsammans på 16 o 21 år. De har varit med om så mycket och jag har så dåligt samvete för att jag har låtit dem växa upp i sånt kaos! För han är inte snäll när han dricker! Han gapar ,skriker o säger taskiga saker. Jag kan inte ta mig ur det här på egen hand. Jag tog mod till mig efter sista bråket då min ena dotter sa att hon kanske inte ville komma hem mer o min andra dotter hade fått höra en massa skit. Ja sa att jag skulle sova borta den natten och att han är alkoholist och behöver hjälp o att han har gjort våra barn så illa ! Men då sa han att han skulle sluta dricka och bad om ursäkt som han aldrig brukar göra. Så jag gav honom en chans. Han höll upp ca 14 dagar men har så smått börjat igen:( Jag behöver råd!! Vad ska jag göra nu?? Kram Izzy

mariame

Hej iIzzy, jag är precis som du. Sitter med ungar,inga gemensamma men illa nog ändå. Vi har bara bott tillsammans ett år...
Nu sover han, efter en rejäl fylla och gormat på mig i timmar idag.
Mina barn har aldrig blivit drabbade av honom mer än som "Snälle farbrorn".... Men inatt måste de barn som ska vara här sova hos sin pappa. Vill inte ha hit dom.
Varför ger man dom alla chanser? För att dom är bra folk, egentligen? Önsketänkande att dom ska kunna sluta supa?
Så less på skiten... Men vill inte vara den som ger upp, honom eller oss. Han har ju gett upp sig själv för längesen.... Men jag ger aldrig upp. Inte i nåt, fast jag borde, speciellt i det här.
Blir så förbannad att han beter sig så egoistiskt och fattar verkligen inte vilken extremt äcklig och elag kostym som klär honom.... Fyllekostymen. Dr Jekyll och Mr Hyde.
Jag tänker fara.... Lämna honom. Han måste någonstans få känna tomheten och saknaden efter oss... Göra en värdering, vad vill han ha... Vad är det han vill ha... Spriten eller oss.
Tror du ska göra samma sak.
Verkligheten... Är det enda som hjälper tror jag. Hans barns ord, mina ord.. Andras ord, alla lika verkningslösa. Jag vet att hans rädsla att jag ska lämna honom, och hans dåliga självkänsla är ofta det som väcker djävulen i honom.
Jag ska tassa iväg.... Smyga, tassa på tå som man alltid gör med den ständig klumpen i magen. Varje ljud som tyder på att han vaknarär gör mig helt hispig.

Nej jag menar inte för mig själv direkt men kanske det också, jag menar för andra. Jag får den där känslan ibland att jag gör mer skada än nytta. Jag vill kunna stötta mina nära men ibland blir allt bara så fel. Beror väl på att jag inte är så stark själv.

Känner igen mkt av det du skriver!
Men jag har redan lämnat min sambo. Jag flyttade till en lägenhet för 1 1/2 år sedan efter att ha varit tillsammans i drygt 20 år.
Jag känner igen det du skriver att han skriker o gapar på dig o att man får tassa på tåna hela tiden o vara rädd att han ska vakna.
Ni har bara bott tillsammans i 1 år än men låt bara inte åren rulla iväg som jag gjorde. Och akta så inte barnen kommer till skada för de gör de om man lever med en alkoholist som beter sig på det viset. De hör o ser mer än vi kanske förstår o de mår inte bra av det. Så tänk på barnen o dig själv. Styrkekramar ?

Dojan1

Har varit nykter i 5 dagar kommer inte i håg när jag var det sist. Är lite stolt över det trots att rastlöshet och ångest river i hela mig.

Blir så glad att höra av dig! Men jag måste tyvärr säga att livet är väldigt jobbigt fortfarande. Mitt ex beter sig riktigt illa och sårar sina nära. Vet inte hur jag ska kunna stoppa det här han håller på med. Han har sem nu och då blir det ju värre. Är så trött på hans elakheter.
Sänder dig en sommarkram Mt ?

Och jag blir så glad o rörd av att du tänker på mig!
Nu har min semester börjat och jag hoppas att jag o mina barn ska kunna få lite fina stunder åtminstone. Man får försöka att njuta när det går o leva i nuet o inte tänka alltför mycket på framtiden, ta en dag i taget.
Det är svårt att försöka tänka på sig själv o sitt mående när ens nära mår dåligt o jag vill hjälpa dem först. Jag förstår mig verkligen inte på mitt ex, han är så känslokall o vill få oss att känna skuld. Han kan vara så elak o ber inte om ursäkt efteråt. Säger jag åt honom blir han bara arg. Jag har sagt det förut men det känns som jag aldrig kommer att bli fri från honom.
?

Och har läst några sodor i den o de beskriver precis hur det är!
Just det att jag inte vet vad jag vill, har så svårt att ta beslut, vet inte vem jag är mm. Känns skönt att veta att det är omständigheterna som har gjort mig sån, det kanske inte är den jag är egentligen. Det är just det att hag inte vet vem jag är o vem jag skulle kunna vara om jag inte hade varit med om allt detta. Det är läskigt hur påverkad man kan bli!!

att du köpt boken, att du läser och att du känner igen dig! Visst är det läskigt hur man påverkas. Du skrev att det känns som om du aldrig kan bli fri. När du läst vidare så kommer du så småningom att GÖRA dig fri. Du har redan börjat! Bamsekram! / mt

Ja verkligen en bra bok!! Jag rekommenderar alla här att läsa den. Men känner mig så irriterad att han tar upp så mycket tid av mitt liv fortfarande. Nu har han varit riktigt på hugget igen! Han vänder o vrider på allt o skiftar i humöret, är snäll ena sekunden o i andra är han spydig o elak. Jag vill inte vara med om det här längre. Han får mig att tvivla på mig själv , om det är jag som är knäpp. Han vränger till allt på ett sånt sätt så jag blir så förvirrad.
Jag är beroende utav honom på grund av djuren o han har också kontroll över mig pga det. Måste försöka komma på nån lösning för att minska kontakten så mkt det går.
Han är väldigt ensam nu! Går mest hemma på gården. Barnen tar också avstånd o har ställt ultimatum men han verkar inte vilja el kunna förändra nåt ändå!!
Hur kan det bli så fel!! Jag tror ju att han har sån ångest över det han ställt till och sårat människor så han måste döva det med spriten men all blir ju bara 1000 gånger värre!
Såg att jag började skriva här för tre år sen!! Visst det har hänt en del, jag har ju lämnat honom! Men känner att jag vid det här laget borde vara fri!!

Ursula

Hej Izzy,
jag får nog också lov att läsa den boken eftersom ni pratar så väl om den!
Apropå ditt ex, kan du inte ta öronproppar nästa gång du ska till gården så du slipper höra hans elakheter?
Du skriver att du tror att han har sån ångest över vad han har ställt till med. Men visst är det vad du TROR, eller hur? Eller VET du det?
Du är väl MERA fri nu än förut, i alla fall? Det låter lite som om du ångrar dig lite, nästan?
Kram från Ursula

Ja läs boken tycker jag. Det är så mycket man känner gen!
Nej jag vet inte ang exet för han pratar aldrig om sina känslor. Men jag kan tänka mig att det är så.
Öronproppar var ett bra tips ,ska nog testa det haha ?
Men en sak är jag verkligen säker på och det är att jag inte ångrat mig! Jag kommer aldrig att gå tillbaka till honom. Det känns skönt att jag inte tvivlar i det fallet iallafall!
Ja visst är det så att jag är mer fri än förut men det räcker inte, när det här är klart vill jag vara helt fri o bara ha kontakt med honom om sånt som gäller barnen.
Kram ?

Boken vi talar om heter Djävulsdansen o handlar om medberoende. Den gick också på TV för ett par år sedan. Det är Sanna Lundell o Ann Söderlund som skrivit boken. Jättebra bok!

Har börjar förstått det där nu äntligen att man ska göra saker för sig själv också, sånt som man mår bra av. Jag ska verkligen försöka göra det nu. Förut har jag bara velat gräva när mig o sova bort tiden men inget blir ju bättre av det.! För att jag ska kunna hjälpa mina barn så måste jag ta hand om mig själv annars orkar jag inte det. Det är så mycket som är olöst än mellan mig o exet som jag inte har energi att ta tag i pga att jag är rädd för hans reaktioner. Det verkar som att han är nöjd över hur vi har det eftersom han inte tar tag i nåt själv. Tror ju att det är att han vill ha kontroll över mig. I januari är det två år sen jag flyttade o det känns ju som det är dags att gå vidare nu.
Jag har bestämt mig för att jag o vovven ska börja jogga o har gjort det en gång o det kändes riktigt bra. Tänker att jag ska få ork att göra mig fri om jag tar hand om mig själv o gör saker som jag mår bra av.

Jag säger bara wow och heja dej! Kom precis hem, kollade på nätet och såg ditt inlägg?
Härligt! Kramen / mt

Men jag försöker komma vidare i mitt liv så smått. Förut kände jag att jag inte klarade av nåt själv men nu måste jag o det går ju men väldigt långsamt. Det är så självklara saker som var jätte stora för mig. Vågar inte ens skriva vad det är för skäms men så kan det bli när man låter nån ta över allt. Jag måste börja om från början helt. Jag ska försöka att inte älta allt som varit o se framåt.
Mt jag blir glad att du läser mina inlägg ?
Ursula jag ska försöka jogga lite för dig också om jag orkar ?
Hur går det för dig?
Kram