Jag har haft sådan ångest nu under eftermiddagen. Skulle jobbat kväll, men var för bakis helt enkelt. Största delen av bakisångesten handlar om att en av de höga cheferna på jobbet bor på samma gata som jag och mycket väl skulle kunna ha sett mig ute igår (när jag var berusad). Jag intalar mig att självklart är det inte så sannolikt men bara tanken att detta KAN ha hänt, gör mig väldigt rädd.
Jag har försökt länge att minska drickandet men det verkar snarast ha ökat. Det finns en lång bakgrund till det hela med många sorger/förluster och stor ensamhet, de senaste åren, vilket bidragit antar jag. Nu har jag dock lessnat på detta och har ingen lust att dricka alkohol mer. Har flera personer med alkoholproblem i släkten, så jag vet att det bästa är att avstå helt. Dock plågas jag av stora rädslor som tänk om jag inte klarar det, etc. Vad ska jag säga om folk vill bjuda mig på dryck, och jag säger nej, etc. Just nu är ändock den största rädslan att den här chefen, att han kan ha sett mig, antingen på restaurangen på hörnet, eller någon annanstans i kvarteret. JAG har inte sett honom, men han kan ju ändå ha sett mig... Nu räcker det, jag känner mig bestämd att jag inte vill dricka mer nu. Börjar räkna detta som dag 1 och hoppas att detta ska gå vägen nu. Kommer kika in då och då och uppdatera lite, antar jag. Kram till alla som kämpar...

Mamanas

Full......
sitter på toa o skäms!!
Det har gått så bra... och allt har varit bra...till och med gått ner några kilon..
sitter här och låtsas skit. .
Varför kan jag inte bara låta denna siten vara?????
Finns där någon? ?

EnoughNow

Lider med dig Mamanas. Hoppas du mår bättre snart. Önskar dig styrka och hopp, ge inte upp. Imorgon är en ny dag...

Villsluta

Precis! Jag har legat och haft ångest för att jag tog en söndagsfylla och inte orkade jobba idag. Första söndagsfyllan men har bestämt mig att det aldrig får upprepas. Gjorde bort mig inför mina barn och fru helt enkelt. Fy faan vad jag haft ångest idag. Räknar denna som dag 1 nykter jag med.

EnoughNow

Har all förståelse och sympati i världen för hur du känner dig! Hoppas och tror att vi båda två fixar det här nu, en dag i taget. Den här ångesten är inte värt det! Känner mig äcklad bara jag tänker på alkohol just nu och hur jag riskerat så mycket helt i "onödan"!
Jag håller tummarna för dig, att du också klarar en nyktrare och sundare livsstil och slipper sådan här grym ångest som alkohol kan ge. "Hang in there!". :-)

EnoughNow

Måste fortsätta skriva lite till idag, för att påminna mig och stärka mig själv i mitt beslut.... Att påminna mig själv om att a verkligen blivit ett problem i mitt liv och att den måste bort. Senaste året har den blivit en krycka för att mota bort alla sorger och ensamheten, etc. Men jag mår ju bara sämre med grav ångest alltid, dagen efter. Nu när jag varit så nära att bli påkommen så håller jag på med barnsliga böner, som när man var liten. "Bara jag inte blir upptäckt nu, så lovar jag att sluta, att vara en bra person, nykter", etc. Ångesten sitter kvar ändå: Undrar om han/chefen/nån såg mig berusad och bara inte sagt det till mig än... Imorgon, eller om en vecka, kanske personen plötsligt tar upp det, och så är locket till Pandoras box av lögner öppnad. Då förlorar man väl jobbet och allt, tänker min paranoida ångest.... Och sen kommer tanken: Hur har ingen kunnat upptäcka mig tidigare? Varit bakis rätt många gånger nu ju, folk borde märkt. Men har väl varit mästare på att dölja det. Sen kommer tanken att jag är löjlig som sitter och skriver här, där folk har mycket "allvarligare" problem, t.ex. hamnat i fylleceller, etc. Jag har ju inte druckit dagligen, max ett par gånger/vecka och aldrig hamnat i trubbel med polis, etc. Men trots det så vet jag att drickandet av a gått alldeles för långt, kroppen har tagit stryk och bakisångesten nuförtiden är alldeles för extrem. Jag kan vakna upp efter att ha druckit a, och känna mig som världens sämsta människa. Vadå, dricka själv, bara för att man är ensam i sitt liv? Som att det skulle vara en lösning. Mitt yngre, starkare jag, skulle ha tyckt att "detta jaget" är helt patetiskt....

Skönt att skriva av sig, man vet ju knappt om någon kommer läsa, men ändå. Nu har man slängt ur sig ångesten i alla fall. Jag är nu på dag 2 i mitt försök att ha ett nyktert liv istället för att döva ensamheten med a. Jag är inte så orolig nu för veckan, men är däremot orolig för: Vad händer på fredag, när jag jobbat mitt sista pass för veckan? Hem själv till en tom lägenhet, är det inte då väldigt lätt att man svänger förbi bolaget och handlar på sig en vinare för att glömma att man är själv... Är väl bättre att ta tag i sitt liv och göra mer sociala saker, börja en kurs eller nåt, för att träffa folk. Men har på nåt sätt blivit lättare att tänka att "Jag gör det nästa vecka istället" och så tar man lite vin för att det känns bra för stunden. Har aldrig varit en sån som dricker var och varannan dag, men när jag dricker blir det lätt "inget stopp". Men nu är jag så väldigt less på det. Det räcker nu. Jag skall fira på annat sätt idag, äta något gott och försöka förlåta mig själv lite för allting. Heja på mig nu dag 2 är ni snälla. :) Kramar till alla som kämpar!

Villsluta

Vi bestämde oss tydligen båda två på samma dag! Det vi har gemensamt är ångesten och problemet att inte kunna hejda sig annars skiljer det sig en del.
Jag har familj som ser mitt måttliga drickande men även mitt okontrollerade då det händer! Hur kan man bara??? Detta är andra gången jag ska göra uppehåll. Förra gången höll jag upp i 3 månader efter en urspårad (drickande) grabbfest. Sedan började jag med ett väldigt måttligt alkoholintag som pågått i ett halvår ungefär. Denna helgen tog det slut. Har inget att skylla på, är inte ensam utan älskad av min familj. Vad är det för fel på mig. Hittar ingen annan förklaring än att det är något med kemin i hjärnan? Någon som känner igen sig?

Villsluta

Hej. Ska lägga in ett litet egenpåhittat Pep samt några pekpinnar ett tag framöver till mitt självförtroende växt så pass att jag blir självgående.
Bidra gärna själva :
Dag 2. Om jag levt med alkohol i 40 år, kan jag då inte leva 15-20 år utan??
Dag 3. Idag mår jag bättre. Varför inte fortsätta med det ett tag?

EnoughNow

Vill Sluta: Bra idé med "pep talk och pekpinnar"! Jag försöker vara "snäll men bestämd" mot mig själv just nu. Lite som en sträng förälder mot sig själv, liksom. Det var kul att höra att både du och jag bestämde oss samtidigt. Det skiljer sig en del mellan oss som du säger, men kanske mindre än man tror, ändå. Jag är ju ensam nu, men har ju tidigare haft sambo, visst drickandet skedde väl inte lika ofta då, men även då kunde jag "spåra ur" i drickandet, med jämna mellanrum, även om det kunde gå (rätt långa) perioder emellan som var bra etc. Nu har jag ingen familj att förlora, men sätter mycket annat på spel, såsom hälsan, jobbet, etc, med drickeriet, så nu får det vara nog helt enkelt. Du säger att det måste vara nåt kemiskt i hjärnan, och visst är det så troligtvis. Belöningssystemet i hjärnan som kickar igång med alkohol, etc. Det har även jag. Men jag tror på att det går att vara starkare än det, om man kämpar och kämpar, men samtidigt är snäll mot sig själv.

Mitt pep/pekpinne idag, dag 2 blir följande: Är det värt att riskera så långtgående konsekvenser i våra liv, som att förlora familj/jobb/hälsa, vad det än månde vara som man har i sitt liv? Är det verkligen värt det, för att få dricka alkohol? Blir en retorisk fråga, för för mig är svaret eg. självklart: NEJ! Så "icke värt"! Känner mig stark idag. Fruktar eg. bara helgerna.... Skickar styrka och kramar till dig, kämpa på! Vi fixar detta! :)

Villsluta

Tack för stödet!
Ångesten har lagt sig nu. Nu ser jag bara framåt. Ska börja fundera på hur man i fortsättningen skall "mata" belöningsystemet i hjärnan som du skriver.
Fattar dock fortfarande inte varför vissa som jag, inte kan sluta efter 1-3 "glas" ibland utan bara fortsätter? Grejen är att när jag öppnar första ölen eller glas vin så har jag ingen tanke på hur många det ska bli. Känner ingen spärr. tänker bara på hur gott det ska bli med en öl eller glaset med vin! Ock då ibland har det blivit 2 eller3 men ibland 7-8.
Mitt första mål nu är total avhållsamhet ett bra tag framöver. känns bättre att sätta upp delmål än att säga att man inte ska dricka någon mer alkohol i hela livet. Lite som AA´s ide, - ta inte det där första glaset idag.
Lycka till!

EnoughNow

Hej igen, både ni som följt mig här och ev. nya.
Det har tyvärr inte gått som jag tänkt mig riktigt, jag har druckit lite folköl och lite vin under veckan. Absolut inga enorma mängder, men ändå. Inte så himla bra kanske!¨
Jag tror inte på att sänka sig själv helt... Så jag kommer att utarbeta ett "max mängd öl/vin" som jag ska ha per vecka, och det ska va (som det är nu), mycket mindre mängd. Jag får undanbe mig tips om att "Du Mååååååste sluta helt", etc. För jag vet redan att min konsumtion av a är för mycket och problematisk, och jag arbetar med det.... Med det sagt så önskar jag alla här lycka till, och vi hörs! Kram.

Svartvit

Hej!
Vad har du tänkt ha för max mängd per vecka? Jag tycker den idén verkar smart, då jag också har problem med "ingenting, någonsin".