Hej.
Jag är en tjej på 22 år. Jag började dricka alkohol när jag var 15 år. Ända sen dess har jag alltid haft problem med att kontrollera mängden jag dricker per kväll. Ett tag drack jag varje dag, då var jag 17 år och mådde dåligt av depression och annat. Eftersom jag insett mina problem så försöker jag tänka ordentligt på mitt drickande. Nu dricker jag en gång i veckan, jag tänker att jag bara ska ta 5 öl en kväll men när jag väl börjat så går det inte att sluta, det är omöjligt. Brukar kunna dricka en 15-20 starköl och blir sen så full så jag däckar och kommer inte ihåg något från kvällen innan när jag vaknar. Jag skakar, kräks ofta, får syn- och hörselhallucinationer och mår otroligt dåligt dagen efter. Jag vet att detta är illa och riktigt dåligt för mig och min hälsa då jag flertalet gånger både kräkts och kissat blod dagen efter. Jag vill så gärna sluta, och jag vill göra det på egen hand. Jag vet att jag kan också men jag känner mig så ensam i det hela då jag skäms något otroligt över detta och inte vill att någon ska veta. Jag mår bra som nykter och trivs med det men sen blir jag plötsligt uttråkad och längtar efter känslan att vara full. Jag känner att det är så orättvist att "alla" andra kan njuta av alkohol och ha en rolig kväll med det, medan jag ska stå utanför och vara den enda som inte dricker. Jag har som sagt dragit ner på antal tillfällen då jag dricker och mitt mål nu är att sluta helt. Finns det någon annan i samma sits? Någon som lyckats på egen hand? Känner mig helt hopplös och ensam just nu.

Nyttan

Det är inte helt ovanligt med den typen av reaktioner i olika grader. Jag blir så förbannad när jag hör det.
Den personen som uttrycker sig så ( förutsatt att det är någon jag tycker om)skulle jag pratat nyktert med en gång för alla och om ingen förstående respons sker så måste den personen förvisas ur umgänget.
Det är hårt, det gör ont och man riskerar att bli mycket ensam en tid.
Stå på dig - det är ditt liv det handlar om!
Kram

Hade personen druckit så är det ju en förklaring. När man är nykter så märker man verkligen hur dumma människor blir när de dricker. Bråkigt och med känslorna utanpå. Vilja att säga "sanningar" och skita i andras känslor. Bevare mig väl. Om du varit full så kanske du hade fått höra nån annan "sanning" av den personen istället. Kanske är det helt enkelt en person som drar igång bråk på fester? Det finns ju tyvärr såna.

Svartvit

Att det ska vara så himla svårt, jag förstår inte.... I tisdags drack jag igen. Fattar inte varför jag inte bara låter bli?!? Jag slutade röka för några månader sen och det var inga som helst problem, förstår inte varför detta ska vara så svårt.

Svartvit

Nu är jag iväg på semester i strax över en vecka så kommer hem igen nästa söndag. På denna plats är alkohol inget alternativ så kommer vara helt alkoholfri tills nästa söndag i alla fall. Det känns skönt :)

Tjaboh

Som någon annan skrivit här så har jag första gången en inre motivation att sluta dricka. Fick en uppenbarelse runt förra julen efter att ha läst 'A million little pieces', en mycket gripande historia skriven av James Frey. Därefter berättade jag om min oro kring mina vanor för första gången, då för min mor.
Utan att gå in på mängdnivå så kan jag medge att jag läst lite för mycket Bukowski och trott mig kunna leve som denne poet.

Jag fick ett återfall i samband med det vidriga vintermörkret, farsan blev diagnostiserad med strupcancer och jag hoppade av studierna i Lund, vilket var en stad med grogrund för mina vanor minst sagt. Har flyttat hem igen och kan ha nära kontakt med mina föräldrar vilket i mitt fall har hjälpt en del.
Jag har suttit å skrivit en del idag å läst på lite om alkohol och beroende etc. Då snubblade jag över en artikel skriven av: Russell Grieger, Ph.D. licensed clinical psychologist in private practice.

https://www.psychologytoday.com/blog/happiness-purpose/201607/ridding-h…

Jag har börjat använda den första metoden själv och hittills har det fungerat väldigt bra, men som sagt, har precis börjat leva nykter för andra gången. Jag tänkte att artikeln kanske kunde vara intressant för någon läsare. Är också nyfiken på, om någon bestämmer sig för att testa metoderna, att höra om det faktiskt kan hjälpa någon att gå vidare?
Inser att jag blivit rätt ödmjuk efter att ha känt så mycket skam och ångest. Jag ser fram emot att leva ett gott liv utan detta. Det förtjänar jag! och det gör alla här på forumet också. Alla varmaste lyckönskningar! Inte minst Svartvit :)

T.

Svartvit

Är inne på 11e dagen helt utan alkohol idag, känns väl ok. Men jag vet att det när som helst kan slå till då jag känner att jag bara måste ha alkohol. Mår väl okej rent allmänt nu och på måndag är jag tillbaka på jobbet och har massor att göra innan dess så ingen alkohol denna helg. Vill kunna sköta mig och ha tid, vill inte förlora massa timmar på alkohol, jag vill leva mitt liv på riktigt den korta tid vi har. Man vet aldrig när det är över. Trevlig helg på er i alla fall!

Svartvit

Första dagen på jobbet igår efter semestern, dum som man är så tyckte man att man förtjänade vin efter arbetsdagens slut. Var nog bland det dummaste hittills. Nu är jag på jobbet igen och som tur är drack jag inte så mycket så jag blev bakis. Aj aj aj, fy skäms. Skärpning.

Svartvit

Idag känner jag mig mer positiv, fast helt otroligt trött. Har sovit dåligt som vanligt. Känns som att man hela dagarna bara går å väntar på att få lägga sig och när det väl är dags, ja då blir man pigg. Helt värdelöst! Men idag var det två veckor sen jag var bakfull sist, alltid något :D Det blir en bra och nykter dag idag, önskar er andra detsamma

Heddali

Kvällarna är nu långa och rastlösa, men när jag väl lägger mig så vill sömnen inte infinna sig. Jag ska försöka börja motionera, vilket jag gjort tidigare mkt. Nu är min ambition att börja mjukjogga lite, göra sig trött dagtid! Man vill ju liksom gärna ha belöningen att allt känns roligare och lättare utan ah men det är både fördelar och utmaningar att vara utan ah, precis som det mesta i livet...

bulln

Hej, jag har följt dina senaste månaders kamp och vill först säga att bra jobbat, det är grymt för varje dag och vecka du är utan alkohol!
Jag undrar bara - varför vill du sluta/minska ditt drickande på egen hand? Finns det något egenvärde i det?
Jag har själv mått dåligt och tänkte ett tag att det inte var så farligt och att den här gången skulle jag nog inte falla tillbaka i depp igen, men till sist sökte jag hjälp och utan det hade jag aldrig klarat mig ur min situation även om det inte handlade om alkoholproblem.
Lycka till och ha det bra!

Svartvit

Det känns bara som att det är något jag borde klara själv. Känns inte som att jag har varken tid eller lust till någon form av vård, inte just nu iaf.
Nu tänker jag sätta upp ett mål att vara nykter en vecka. Känns skönare med kortare perioder i taget, då behöver jag inte bli besviken på mig själv.
Vill också försöka komma igång med träningen igen men jag sover ju så dåligt om nätterna så det är svårt att orka med, men det ger väl med sig snart förhoppningsvis.
Ha en trevlig lördag :)

bulln

Hej igen, jag förstår och det är ju jävligt energikrävande att be om hjälp och använda hjälpen.
Piska dig inte med törne bara. Och fundera på vad du verkligen vill. Men det låter som att det eventuellt finns ett samband mellan dricka för mycket - sova för lite - inte orka träna - ha ångest. Eller det är omständigheter som samspelat för många innan dig ;)
Kämpa på! Jag har löst flera kvällar på sistone med vänner genom att dricka alkoholfri öl. Då har jag inte hamnat i fällan att två öl blev fem. Ha en fin vecka o hoppas det går bra! Och kom ihåg att det aldrig är ett misslyckande att be om hjälp

Svartvit

Tack för fint svar :) min sömn är dålig när jag är nykter, jag är så uppspelt då och stressad inför morgondagen. De dagar jag druckit har jag varit ledig dagen efter och då kan jag sova hela natten plus halva dagen, hehe.
Men det går bra för mig nu! Efter jag kom tillbaka till jobbet så blir det inga fyllor på vardagarna iaf. Så jag dricker inte alls lika många dagar längre som tidigare, helgen kan dock bli en utmaning! Har slutat umgås med de vänner som egentligen bara var "supar-kompisar" så det känns fantastiskt!

bulln

Låter ju som du är på rätt spår verkligen men också som att du fått en dålig vana med sömnångest. Du kanske kan reda den bara av dig själv, annars finns hjälp att få för sånt också :) haha fy fan vad tjatig jag är att alla ska gå till terapeuter hit och dit. Det är bara att jag känt för många som vägrat hjälp och så tar det bara ännu längre tid att komma tillbaka..

Svartvit

Det går väldigt mycket upp och ned. Men har som tidigare nämnts undvikit de värsta fyllorna, läskigt är dock att jag faktiskt inte lyckats vara nykter en månad i sträck ens. Måste verkligen försöka med det nu, jag vill ju inte ens dricka, så varför är det så svårt att låta bli?

Svartvit

4 dagar helt alkoholfri. Igår var jag så fruktansvärt sugen på vin, tankar som "det är helg nu, du är ledig, du har jobbat hela veckan så lite kan du unna dig" dök upp flertalet gånger.. Men jag hade bestämt mig redan att nästa gång suget kom så skulle jag låta bli, och det funkade faktiskt. Känner mig fräschare än vanligt, otroligt skönt. Ska försöka kämpa på och göra mitt bästa, mer än så kan ingen göra. Kram på er

Svartvit

Alkoholfri idag. Känns toppen :) skönt att slippa all ångest och bakfylla. Känner att jag faktiskt hinner det med jag behöver, tidigare förlorade jag så mycket tid på alkoholen. Så tacksam just nu, hoppas det fortsätter såhär

Svartvit

Så många tankar och frågor. Jag är så orolig att falla tillbaka och att det ska bli värre. Kommer jag att klara mig resten av livet? Jag är så fruktansvärt orolig att jag inte kommer göra det, rädd för att förlora allt. Vet inte vad man ska ta sig till, någon som har tips? Hur tänker ni?